Godiva
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Den engelska humlesorten Godiva lanserades 2017 av Charles Faram Hop Development Programme och är en av flera döttrar till Jester. För att vara engelsk är den tydligt fruktigare och flörtar med amerikanske IPA-humlesorter. Doften ska enligt tillverkaren vara kryddig och fruktig med smak av mandarin, krusbär och vita druvor. Alfasyran ligger typiskt mellan 6-9% och möjliga ersättare är Wai-iti och Hallertau Blanc. Min första initiala doftutvärdering av humlen i sin påse gav mig kraftfull tall, mycket grapefrukt, medel mint och peppar samt gräs.
Receptet för mina humleutvärderingar har jag skrivit så många gånger om nu så det börjar bli lite tjatigt så här kommer kortvarianten: 93% Barke Pilsnermalt med 2% syramalt och 5% Barke Münchnermal. 10g/l humle med hälften på 20 min kok och andra hälften som whirlpool/hopstand.
Bryggdagen
Bryggdagen startade dåligt med att maltkrossen inte ville nypa tag i malten. Jag har långt efter denna bryggning hittat vad felet var men det återkommer jag till i ett senare inlägg. Med lite trixande och olämpligt vokabulär kom krossningen igång till slut och resterande moment var helt utan avvikelser. OG landade något högt på 1.052 och jag fick ihop 11,5 liter i jäshinken.
Något ojämnt krossad malt men det är krossad iallafall…
Originalfilterdiskarna till Braumeister #BM10 har hållit mycket bra jämfört med de jag körde till BM50 innan jag bytte till BacBrewings tjockare variant.
Provsmakning
Mörkt gyllengul, disig öl med stabil skumkrona.
Doften är stor mint och en jolmig, lite unken tropisk frukt (Pomelo).
Medel citrontulo, citrongräs och vetedamm.
Vid senare provsmakning kände jag spåt av hallonPez, vitamintablett, gräs och petrolium.
Humledoft och smak dominerar totalt smakbilder.
Ganska låg beska.
Något för hög restsötma.
En del diacetyl förekommer tyvärr.
Kommentar
Inte riktigt min favoritstil på humle. Den är kraftigt tropisk men på ett lite ofräscht, kvalmigt fruktkompottsätt men så äter jag inget socker eller sötsaker längre heller. Jag föredrar renare citrustoner till denna typ av öl. En del av smakerna kom från jäsningen där jag tror att jästemperaturen blev lite väl hög vilket drog ner helhetsbetyget på denna öl ganska mycket. Den blev okej som bäst men Godiva seglar inte upp som någon ny favorit.
Recept
| Godiva (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 12.00 L
Total amount of malt: 2494 g
Fly sparge with 2.59 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 0.00 L / 110.8 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Pils i SS Brewtech Single Vessel Brewing System
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här inlägget handlar om min första (och förmodligen enda) bryggning på enkärlsbryggverket SS Brewtech Single Brewing Vessel som jag fått låna av Humlegården för att testköra och utvärdera (läs om det här). Eftersom mässperioden drog igång och Humlegården behövde ha tillbaka bryggverket hann jag bara brygga en gång på det men jag tycker ändå jag bildade mig en tillräckligt bra uppfattning om dess funktioner och användaregenskaper.
Ölet som blev testpiloten för bryggverket var en tysk pilsner som jag ville framhäva blommiga toner i. Därför körde jag med en relativt stor sen humlegiva av Hallertauer Mittellfrüh som förutom örter ger just vissa blommiga inslag, lite som att dansa över en blomsteräng likt Sound of music. För att förstärka blommigheten ytterligare använde jag lagerjästen Fermentis S-189 som enligt paketet säger ”Great yeast for elgant lagers with floral notes”. S-189 kommer ursprungligen från Hürlimann-bryggeriet i Schweiz och är utvald för sin ganska neutrala smakprofil. Oklart vad ”ganska” innebär i det här sammanhanget men den rekommenderas iallafall för råvarudominerade lager- och pilsneröl vilket är exakt vad jag är ute efter denna gång. Att få en fin blommighet men inte inslag av blomvatten eller fruktighet är viktigt och för mig är det stöd av örter som bidrar med denna balans. Inslag av gräs, mejram och oregano är också önskvärt medan tydliga estrar eller karamellighet stör mig enormt för den tyska stilen men får förekomma i tjeckiska varianter, där är jag inte lika petig. För att hålla nere mängden humlemateria i bryggverket tog jag även stöd från Magnum som bittergiva för att säkerställa en markerad beska. Humleschemat blev alltså Magnum på 60 min och Hallertauer Mittlfrüh på 15 min samt hopstand 20 min.
Maltmässigt har jag helt plockat bort all Münchnermalt från mitt pilsnerrecept då jag tycker maltsmaken blir något för dominerande, speciellt med Weyermanns Barkes Münchnermalt som är en riktig smakbomb. Av samma anledning använde jag standard Weyermann Pilsnermalt och inte Barkevarianten. De fina eleganta maltsmakerna ska såklart finnas där men jag vill ha en accentuerad och dominant humleprofil i min pils, inte minst för att särskilja den från min maltpräglade helles. I vanlig ordning använde jag även Syramalt som jag räknar som basmalt alternativt processhjälpmedel i mitt receptskapande.
Bryggdagen
Efter en komplett rengöring efter konstens alla regler för att ta bort tillverkningshjälpmedel som t.ex. fett men även viss smuts så fyllde jag bryggverket med 34 liter bryggvatten, dvs. kranvatten med mina vattenbehandlande salter, denna gång kalciumklorid. Jag satte kontrollpanelen på 63°C för inmäskning och tog en snutkaffe (knappast). Med maltkorgen och mittröret för recirkulering på plats gick det väldigt enkelt och snabbt att mäska in. Det fanns gott om utrymme för omrörning och alla eventuella degbollar försvann snabbt. Betaamylasrasten på 45 min gick bra när jag väl justerat hatten på recirkuleringsmittröret till rätt höjd och lärt mig justera flödet genom att ha max öppet på recirc-vredet och istället minska flödet genom att öppna whirlpoolkranen som skickar vört även över värmeelementet. Detta är klokt dels för att få en jämnare mäsktemperatur men även för att minska risken för eventuell fastbränning på värmeelementet t.ex. vid veteölsbryggning. Kontrollpanelen höll temperaturen skapligt jämn, trots avsaknad av isolering av bryggkärlet. Vid ett tillfälle noterade jag att den sköt över temperaturen till 63,8°C men jag hann tyvärr inte kontrollmäta med min kalibrerade termometer för verifiering och dessutom är det omöjligt att veta om temperaturen gällde genom hela mäsken eller bara den fria vörten som passerade över temperatursonden i botten på bryggverket.
Mäskschemat jag körde var en klassisk tysk stegmäskning ”HochKurz” fast en kvart extra på betan: 63c i 45m, 72c i 30m och 78c i 10m. Detta får man ändra manuellt på kontrollpanelen för varje steg genom att ändra temp och sätta timer, jag skulle gärna se en mjukvaruuppdatering i kontrollpanelen som möjliggöra färdiga stegmäskprogramm men det kanske kommer. Recirkuleringsflödet fungerade utmärkt genom hela mäskningen och jag skippade lakning denna gång, mest av lathet om jag ska vara ärlig. Det var enkelt att lyfta maltkorgen till dess viloposition och vörten rann ut lagom snabbt och främst från botten vilket innebär att maltbäddens filtrering förblev intakt.
Uppvärmning till kok styrdes genom att ändra läge på kontrollpanelen till Boil vilket tar bort inbromsning av PIDen som ska undvika att man skjuter över temperaturmässigt. För att bibehålla lagom rullande kok för den mängd vört jag samlat ihop var 87% effekt lagom. Jag fick 25 liter vört efter kok och med ett OG på 1.041 så fick jag cirka 70% i utbyte utan lakning vilket är helt okej. Jag borde ha haft lite mindre mängd mäskvatten (t.ex. 30l) för att nå mina önskade 1.044 denna gång eller så kunde jag ha kokat lite längre tid för reducera volymen men det orkade jag inte pyssla med denna gång.
Kylningen gjorde jag genom Brewtools motströmskylare och med SVBS egna pump. Vörten skickade jag tillbaka till bryggverket tills jag nått en så pass låg temperatur att jag kunde flytta slangen över till jäshinken istället. Whirlpool/trub-filtret gjorde vad det skulle men jag kunde ha samlat ihop någon liter till med vört om jag bara haft lite mer tålamod på slutet för det fanns en del vätska kvar.
Både maltkorgen och whirlpoolfiltret var ett uns svårdiskade på grund av de fina maskorna/hålen, det ville gärna stanna kvar små skalrester i maltkorgen. En disksvamp typ Scotchbrite gjorde diskjobbet betydligt enklare än diskborste för att få whirlpoolfiltret rent.
Sammantaget var det ändå en väldigt lyckad bryggdag och med någon ytterligare bryggning till på detta fina bryggverk hade även de minsta detaljerna suttit. Min samlade uppfattning är att SVBS är ett lätthanterat, effektivt och kompetent bryggverk av hög kvalité. Jag hade dock rekommenderat kylspiral istället för motströmskylare till detta bryggverk, mest för enkelhetens skull.
Jag satte bryggverket på några drickabackar för att få lite mer ergonomisk arbetshöjd och för att kunna fotografera enklare.
Värmning av bryggvatten.
Test av recirkulering och flödesjustering.
Halvvägs inmäskad.
Mäskningen i full gång. Fint homogent flöde på recirkuleringen.
Någon grad sjönk av inmäskningen vilket är helt normalt. Vill man kan man mäska in någon grad varmare för att kompensera för detta men det är inget nödvändigt.
Svårt att se på bilden men klar och fin vört efter att mäskprogrammet avslutats.
Utmäskning eller lakningsposition. Recirkuleringsröret stannar kvar i mitten så det bildas inget hål rätt ner genom maltbädden.
Trots min fotografrygg så var det inga problem alls att lyfta maltkorgen och vrida den ett kvarts varv. Avlastningsdelarna är gedigna och korgen hänger väldigt stabilt.
Dagens smak/arom-humle.
Vörtkoket fastnade inte på bild men det vet ni ju hur det ser ut. Här är kylningen i full gång med hjälp av inbyggda pumpen och min Brewtoolsmotströmskylare.
Det var inte nödvändigt med någon slangklämma men jag rekommenderar det starkt ändå.
”Jag vill ha blommig pilsnerbärs till lunch, mamma”
20 gram torrjäst till 25 liter denna gång.
Bryggdagen tog alltså cirka fyra och en halv timme, säg fem med all disk.
Här syns whirlpoolfiltret och hur merparten druv och humle stannat kvar i mitten.
Mätning av OG med Anton Paar SmartRef som jag recenserat här.
Provsmakning
Halmgul, lätt disig öl med stabil skumkrona.
Doften domineras av medelstor halm, hö och säd. Det finns en tydlig citrusdoft och vacker blommighet på stor nivå. Örtighet på medelstor nivå och inslag av vetedeg.
Smaken har en fin ljus maltighet i kombination med bröd på medelstor nivå.
Medelstor tydlig beska som är i balans med ölet men kunde varit lite högre för stilen. Något kärv.
Tunn kropp men ren munkänsla.
Medel kolsyra.
Ingen tydlig alkoholsmak.
Ren och lång eftersmak, inga felsmaker.
Kommentar
En god öl som är lättdrucken och väldigt rensmakande. Något för tunn som helhetsupplevelse vilket jag härleder till dess något låga stammvörtstyrka. Blommigheten och örtigheten är definitivt på plats men jag hade inte tackat nej till ytterligare lite pang där. Beskan var ren och tydlig men skulle gärna kunna vara på 5-10 IBU mer och lite mer åt ”rivig burkpilsner på Aralmack”. Ölet saknar såklart helt lågsyresmakerna då jag inte bryggde på det sättet denna gång men jag känner inte altid att jag saknar de smakerna i just en tysk pilsner då de tävlar med humleupplevelsen. Här finns det mer att utforska helt klart. Jäststammen S-189 gav en välldigt rensmakande öl utan tydliga jästbidrag i form av estrar, fenoler eller diacetyl. Hur mycket av blommigheten som kom från Mittelfrüh respektive S-189 vågar jag inte gissa, det behöver man nog en spektrometer till men klart är att det blev en blommig pilsner tillslut.
Recept
| Lindhs Pils – SVBS (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 25.00 L
Total amount of malt: 4720 g
Fly sparge with 1.69 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 162 g
Recommended starter size: 1.41 L / 383.4 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Anton Paar – EasyDens & SmartRef kombo
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
För många hembryggare spelar det egentligen inte så stor roll om det färdiga ölet blev 5,0% eller 5,2% men för bryggerier är det väldigt viktigt med korrekta mätvärden. Dyrare hydrometrar används fortfarande av lite mer traditionella bryggerier men de är långsamma att använda och väldigt sköra i sin konstruktion, jag har säkert avverkat 4-5 stycken genom åren. Sen har vi den klassiska kikaren refraktometern, som endast ger tillförlitliga mätvärden före jäsning dvs. stammvörtsstyrka eller Original Gravity. Det är dock ganska svårt att avgöra om det blev t.ex. 1.048 eller 1.049 på den relativt lilla skalan, framförallt om man har astigmastism (synfel där raka linjer upplevs böjda) som jag. För att få både snabba och tillförlitliga mätvärden från högkvalitativa och robusta proffsverktyg behöver vi hoppa upp några steg på utrustningsskalan.
Anton Paar är ett österrikiskt företag som grundades 1922 i Graz. Företaget är idag världsledande inom högprecisionsmätinstrument för laboratorie- och processteknologi, särskilt inom områden som densitetsmätning, reometri, viskositetsmätning och materialkarakterisering. Anton Paar har många riktigt dyra mätinstrument tänkta för riktigt stora bryggerier eller laboratorier, eller vad sägs om Benchtop Refractometer Abbemat Essential 3201 för 96.260kr + moms? För mindre bryggerier, mikrobryggerier eller den ambitiösa hembryggaren har de istället utvecklat en enklare och smidigare digital refraktometer; SmartRef. Den är bara tänkt att snabbt mäta SG/OG med via ljustes brytningsindex precis som en analog refraktometer så därför har Anton Paar även densitetsmätaren EasyDens. Produkterna säljs var och en för sig eller som ett paket eller ”kombo” vilket är det jag testat här genom att få låna utrustningen av Humlegården (som inte betalat för detta test men som stöttar bloggen genom annonsering).
Som kombination får man ett komplett verktygskit för mätning av vörtstyrka, utjäsningsgrad, extraktinnehåll och alkoholhalt (genom uträkning). Ett mycket litet mätprov behövs för att få fram tillförlitliga mätvärden och allt styrs digital via smartphoneappen BrewMeister som är gratis till både iOS och Android. Förutom Brew Meister som är tänkt för öl finns även gratisapparna Wine Meister, Proof Meister, Lab Meister, Reef Meister.
Apparna Brew Meister och Wine Meister har även stöd för att användas med Tilt Hydrometer och Rapt Pill.
Användning
I kartongerna finns allt man behöver för mätning av både OG och FG: EasyDens Digital Density Meter, batterier, spruta, silikonslang, och adapter till sprutan (Luer). SmartRef Digital Refractometer, batterier samt 4 st pipetter. Det man behöver komplettera med är batterivatten från t.ex. Biltema, detta för att rengöra insidan av EasyDens. Bägge maskinerna är oerhört enkla att använda:
EasyRef mäter mängden socker i vörten genom att analysera dess brytningsindex. Apparaten startas med en knapp och kopplar snabbt upp sig via blåtand till mobilappen Brew Meister. Med en pipett tar man några droppar vört och lägger i mätskålen och klickar Start measurement i appen. Väldigt snabbt får man tillbaka såväl SG som temperatur och mätvärden kan sen sparas för framtida analyser. Mätskålen sköljs och torkas av för förvaring.
EasyDens däremot mäter densiteten genom en teknik som kallas vibrationsrörsprincipen – oscillating U-tube method. Det är en beprövad och noggrann metod som används i många laboratorieinstrument som fungerar genom att röret sätts i svängning vid en viss frekvens. Frekvensen påverkas av vätskans massa/densitet: ju tyngre vätskan är (dvs. högre densitet), desto långsammare svänger röret. En sensor mäter svängningsfrekvensen mycket exakt och det låter ju extremt komplicerat på insidan men på utsidan är användningsförfarandet enkelt. Man tar den medföljande sprutan och tar upp några ml av vört eller öl utan kolsyra och sprutar in på toppen av apparaten. Överflödet skjuts ut genom silikonslangen och det är viktigt att det inte är några luftbubblor i röret. Sen trycker man igång Easydens och trycker Start Measurement i appen precis som med SmartRef, OG/SG/FG samt temperatur kommer snabbt upp på skärmen. Efteråt sköljer man rent apparaten med 10ml destillerat vatten/batterivatten som rengörning.
Bägge apparaterna drivs på vanliga AAA-batterier som är förinstallerade vid leverans.
Mitt test & omdöme
Om vi börjar med unboxing så är bägge lådorna snyggt designade och det är nära en Apple-unboxing. Första intryck av EasyDens och EasyRef är att de är snygga, gediget byggda och ger direkt ett proffsintryck. De är tunga och ligger stadigt i handen. Ingen av de är vattentäta enligt IP-klassificering men de är avsedda för bryggerimiljö så de klarar tuffa tag men inte att sänkas ner i ditt Starsan-bad. Funktionsmässigt imponerar bägge direkt med sin extrema enkelhet. De har bara en knapp vardera och lyser tydligt när de börjar mäta. Bägge kopplar upp sig så snabbt mot appen att jag inte hann att fånga det på bild (jag testade mot iPhone). Det finns en enkel kalibreringsfunktion hos bägge men direkt ur kartong mätte de bägge korrekt på både vatten 1.000 och referensvört 1.040. EasyRef använder bara 3-4 droppar medan det går åt ynka 4ml till EasyDens.
Kommentar
Kombokitet EasyDens och EasyRef gör exakt vad de ska och med mycket hög precision och hastighet. Jag är imponerad av byggkvalité, användningsförfarande och helhetskänsla. Enda nackdelen är priset på 8390kr för denna kombination men för det får man hållbar, högkvalitativ precisionsutrustning.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Weißbier (W48)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Att ha ett litet hobbybryggeri är lite som att renovera ett hus. Lagom tills man är färdig med det mesta så är det dags att börja om från början och renovera köket igen. För min del handlar det om att jag börjar bli nöjd med min bryggutrustning och just därför behöver viss utrustning bytas ut på grund av slitage. Mitt i maltkrossningen till denna weißbierbryggning dog min slithäst slagborrmaskinen till maltkrossen. Den var förvisso riktigt gammal, kanske 30 år, men det var också på den tiden verktyg hade bättre kvalité. Lösningen denna bryggdag fick bli batteridrivna skruvdragaren. Det har gått en hel del malt genom min Monster Mill MM3-kross och jag har märkt att skruvarna för att låsa valsavståndet börjar bli slitna. Jag ska montera isär hela krossen för en rejäl genomgång och se om det hjälper. Förutom att borren dog så stökade bryggagen i början genom att ventilen till Riptidepumpen var lös så det läckte ut en massa vatten på golvet. Jag har ingen aning om hur det kan ha gått till, första och förhoppningsvis sista gången. Denna bryggdag bjöd även på en trasig rostfri kulkoppling till Corneliusfat.
Receptet
Jag känner inget behov av att justera mitt ljusa veteölsrecept utan det är i så fall mitt något mörkare jag kallar Franz (från Franziskaner men även mitt mellannamn) som behöver tweakas mer framöver. Maltnotan bestod av 60% Weyermann vetemalt, 22% Barke Münchnermalt och 18% Barke pilsnermalt. Jästen såklart den grymma Fermentis W68an torrjäst.
Bryggdagen
Med ny borr och ickelläckande pump vände bryggdagen uppåt och inmäskningen satt mitt i prick på 63.0°C. Kylningen med nya vattenslangslösningen gick otroligt bra. Från kokande till 17°C med maxfart på Riptidepumpen så jag fick sänka vattenflödet för att nå till 20°C!
OG landade på stabila 1.048 som tänkt och jäsningen var i full gång redan morgonen därpå. Jag ska testa att sänka jästmängden lite till nästa gång.
Död Bosch. Det var svart sot på undersidan men det lät inget när den dog. Den bara vägrade starta efter en påfyllning av malt i kvarnen.
Den här maskinen går inte att justera hastigheten med en rem på samma sätt som förra så jag fick stå och handjaga det denna gång.
Sprucken plastring pga slitage. Jag har aldrig gillat de här rostfria kulkopplingarna tyvärr. Lite för tröga att ha att göra med.
Nyckelringen på ventilen som inte var iskruvad ordentligt. Blaskigt värre…
”Gula klassikern” levererade perfekt iallafall. Lite hissnande att det gått hela 12 år sedan mitt termometertest.
Mer blask.
Maxade mäsktunnan lite för mycket så ännu mer blask blev det.
Humleuppställningen.
Vid uppkoket skummar jag alltid av vörten, även vid en veteöl, vilket innebär en del dimma som förvisso går snabbt att vädra ut om jag öppnar garageporten.
Kylningen med min standardhastighet blev åt skogen för kall för en veteöl så max ut på pumpen vilket inte räckte…
…så jag ströp vattnet vilket var lite klurigare att finlira temperaturen med.
Den vackra jästanken hahaha.
Kristallklar vört i vanlig ordning. Vete ger inte nödvändigtvis grumlig vört vilket ni kan läsa mer om i denna djupdykning.
Min favoritjäst för weißbier.
Provsmakning
Gyllengul, kraftigt disig öl med hög stabil skumkrona.
Doften inleder med kraftig banan, närmast en bananbomb.
Tydliga kryddfenoler (kryddnejlika) avlöser fast på en balanserad nivå. Lättare kryddighet åt svartpeppar i bakgrunden.
Fin vaniljig malt på medelstor nivå och vetedeg och bröd på medel nivå.
Inslag av citrusfrukter främst citron.
Lätt syrlig smak med mild och fin vaniljig maltsmak.
Medel kolsyra men något låg för stilen.
Medel till lätt kropp.
Inga tydliga alkoholtoner.
Något kladdig munkänsla, framförallt första 1/4-delen av varje fat.
Kommentar
Den här blev en riktig fullträff! En av mina bästa weißbier jag gjort och jag känner inte att det finns något större att förbättra med just detta recept eller tillvägagångssätt. För mitt sätt att brygga och jäsa på tycker jag att ferulasyrarasten gör kryddnejlikan 4-vinyl-guaicol för dominant eftersom den tävlar mot bananen isoamylacetat. När den flyktiga bananen sticker så tar fenolerna vid på ett mycket trevligt sätt och jag vill inte ha mer än så för denna ljusa variant. Att W68 i torr form skulle vara lika bra eller kanske t.om. bättre än den flytande 3068an kunde jag aldrig gissat men den ger grymt bra banansmak och jäser lika explosivt som alla 3068or gör, med högkreusen redan morgonen därpå.
Recept
| Lindhs Weißbier (W48) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 32002 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 225 g
Recommended starter size: 7.00 L / 1704.3 Billion cells.
BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H40)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
På grund av väldigt intensivt jobbresande senaste halvåret har jag halkat efter i skrivandet/rapporterandet här men bryggandet och testandet har fortlöpt i normal takt, så nu måste jag komma ikapp. Därför kommer några inlägg en tid bli lite kortare än vanligt men förhoppningsvis äveen komma lite tätare men jag kan inte lova något, minst fyra resor återstår före semestern.
Med det sagt är det dags för en hellesbryggning igen! Efter att senaste gången (och för sista gången) testat med 10% Barke Münchnermalt och kommit fram till att det är för stor andel i en helles är jag nu tillbaka på mina trygga 5%. Det blir helt enkelt för kraftfull maltsmak åt det brödiga hållet, för mycket pilsnermaltsmaker går det däremot inte att få i denna delikata ölstil. Sist blev även utbytet i högsta laget, en helles ska vara lättdrucken, så jag justerade ner OG från 1.053 till beräknade 1.048 i Beersmith. Humlesorter denna gången blev 1/3-del Tradition och 2/3-delar Mittelfrüh, inga konstigheter med andra ord.
Utrustningsmässigt har jag sågat till mig ett trälock till mäsktunnan eftersom jag fortfarande inte hittat något i stål som passar. Ett slitet ekbord som var skänkes på Facebook fick stå för grundmaterialet. Jag sågade upp en slits för recirkulationsslangen men jag kunde ha sågat lite mer märkte jag, kopplingen mot flytande locket slår i när jag fyllt på med alfavattnet.
På tal om vatten så gick min kökskran på diskbänken sönder för en tid sedan mne jag hade en IKEA-kran i reserv som jag installerade. Dock har jag märkt att dne har sämre flöde vilket märks när jag ska fylla bryggvatten men framförallt att kylningen med plattvärmväxlaren inte är lika effektiv som tidigare. Om jag köper en ny kran, hur ska jag då veta hur snabbt flöde den har? De kostar dessutom allt mellan 300-3000kr och det är en dyr gris i säck. Lösningen tills vidare är att sätta en 3/4″-trädgårdsslang direkt på inkommande vatten och det blev en extrem förbättring. Att gå från kokande till 10°C i ett steg var inga problem med snabbt flöde.
Bryggdagen gick bra, betaamylasrasten satt prick på 64,0°C, OG landade på 1.050 så två prickar över och whirlpoolen blev kanske den finaste jag åstadkommit.
Jag är nere på 0,8mm i avstånd på tredje valsen men jag litar inte på inställningen i maltkrossen längre då låsskruvarna börjat bråka. Jag går numera på det strikt visuella resultatet av krossningen.
Mitt nya ”fina” lock. Klart det hade gått att få till en snyggare lösning men detta isolerar betydligt bättre än att lägga en handduk över som jag gjort tidigare.
Den något för korta öppningen för recirkuleringsslangen. Kanske får modifiera denna framöver.
Det var inte så svårt men ganska hårt att få till denna rundel.
För det visuella kan jag lägga stållocket ovanpå. Det retliga är att stållocket är 3-4mm för litet, därav trälösningen.
Här syns problemet med det för korta hålet, när mäsknivån stiger.
Återanvänd Fermentis 34/70, världens mest använda jäststamm till öl.
Supervitt skum vid uppkok.
Kristall påväg mot PVV.
Den gröna slangen är alltså min nya kylvattenslang av grövre dimension och kopplad närmast inkommande vatten i huset.
Nackdelen med detta är att jag inte kan diska samtidigt som jag kyler vört.
Whirlpool 1
Whirlpool 2
Whirlpool 3, ytterst lite vört kvar i humlen/druvet.
Provsmakning
Halmgul genomskinlig öl med mycket stabil skumkrona.
Doft: En maltbomb med riktigt fina pilsnermaltsmaker. Mycket gräddig maltkaraktär och en fullständig balans mellan stora örter och stor träighet från humlen. Medellstor blommighet finns i bakgrunden.
Smaken är kraftigt maltig men medel brödig. Maltsmaken upplev väldigt färsk och frisk.
Lagom beska för stilen.
Medelhög kolsyrenivå.
Lång eftersmak som är ren och främst örtig.
Inga tydliga alkoholsmaker.
Medel kropp och munkänsla.
Inga felsmaker.
Kommenter
Väldigt god och samtidigt trygg helles. Ingenting sticker ut från smakbilden utan den är helt sammansatt och upplevs mycket trygg. Fina rena pilsnermaltsmaker i kombination med lagom stöd från humlesorternas örter och träighet. Rensmakande och lättdrucken . Samtidigt har jag bryggt denna öl så många gånger att det vore konstigt med några större överraskningar.
Recept
| Lindhs Helles (H40) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31423 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 300 g
Recommended starter size: 9.50 L / 2537.3 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
SM i Hembryggd öl 2025
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Enligt tradition hålls SM varannat år i Stockholm och varannat ute i landet. 2025 var det dags för Solnahallen igen vilket gör det enkelt för mig att ta mig dig kommunalt. I år var jag återigen på SM endast som besökare, dels för att jag fokuserat på annat i hembryggningsväg på sistone men även för att hinna med att prata mer med folk och provsmaka öl utan stress. Många frågade mig om boken kommer tryckas i fler exemplar då den är slut överallt. Svaret är att jag inte vet tyvärr, jag har kontaktat förlaget men inte fått något svar.
Solnahallen bjöd på mycket snabbt och smidigt insläpp då man får komma in genom första porten och skanna sin biljett före kl 12.00. På grund av platsbrist så är utställarna uppdelade i två separata lokaler vilket ger luftigt och rymligt mellan borden men lite splittrat för oss besökare. Riktigt kul att se betydligt fler helles, tyska pils och veteöl än det varit de senaste åren! Det enda negativa jag har att säga om gårdagen var att det var klent med antal toaletter så jag fick köa i minst 15 min.
Det var verkligen superkul att få återse alla gamla vänner och bekanta igen samt att få träffa så många nya bryggare som haffade mig i vimlet! Grattis till alla vinnare och tack SHBF för välarrangerad tillställning!
Om det är någon som fastnat på bild och som inte vill vara med, maila mig så tar jag bort bilden direkt.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Jester
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Jag har nyligen haft nöjet att provbrygga med en lite udda men riktigt spännande humlenykomling (nåja, hyfsat ny i alla fall), nämligen Jester. Det här är ingen traditionell brittisk humlesort med jordighet och örtighet som främsta kännetecken, utan snarare något som fått mig att kolla etiketten två gånger för att se om det verkligen står “England” som ursprungsland. Jester togs fram av humlelodlaren Charles Faram 2013 med målet att ge brittiska odlare ett alternativ till de stora amerikanska arombomberna som Cascade, Centennial och Columbus. Det sägs att namnet ”Jester” uppstod eftersom folk först trodde det hela var ett skämt – en engelsk humle med tropisk frukt, grapefrukt, kåda, litchi och svarta vinbär?
I vanlig ordning när jag testar för mig nya humlesorter höll jag mig till mitt basrecept för detta ändamål, dvs. 93% Barke Pilsnermalt med 2% syramalt och 5% Barke Münchnermal, samtliga från Weyermann i Bamberg. Eftersom jag vill ha en rejält kraftig smak av humle i dessa tester kör jag alltid 9-10g/l men så brygger jag de bara i 10-11-liters sats dvs. 100 gram per gång vilket är bra humleförpackningsmässigt (1-2 paket beroende på storlek). Humlegivorna är satta till 50g på 20 min kok och 50g vid whirlpool/hopstand. Jag har alltså ingen klassisk bittergiva i dessa tester då IBU:n tenderar att sticka iväg rejält på grund av totalmängd humle. I fallet med Jester landade jag denna gång på 68 IBU enligt Beersmith och det är ganska kraftigt men inte överjävligt för en 5%-ig öl.
Smakprofil och data för Jester
Tropisk frukt: Framträdande noter av tropiska frukter, vilket ger en exotisk karaktär.
Grapefrukt: En tydlig citrusarom som bidrar med friskhet.
Kåda: En resinös ton som ger djup och komplexitet.
Litchi: Subtila inslag som adderar en söt och blommig nyans.
Svarta vinbär: Ger en bärig och något syrlig underton.
Odlingsland: England
Alfasyra: 7 – 9 %
Cohumulonhalt: 23 – 28 %
Mängd oljor: 0,6 – 1,2 ml / 100 g
Lagringstålighet: God
Möjliga ersättare: Cascade, Challenger
Finns hos Humlegårdens Ekolager men för stunden bara i storpack på 5 kg anpassat för bryggerier men håll utkik för hembryggarförpackningar som dyker upp emellanåt.
Bryggdagen
Eftersom mina 9l Corneliusfat rymmer 10 liter vill jag gärna ha 11l i jäshink för att inte riskera att kunna fylla fatet helt. I #BM10 är det lätt att få ihop den mängden men jag skulle gissa att gränsen för styrka då hamnar runt 1.055 vilket jag inte ens siktar på med denna öl utan mer åt 1.048-1.050 dvs dryga 5% ABV. Elva liter i hink var inga konstigheter denna bryggdag heller och mitt OG satt på 1.050 från 2,5 kg malt. I övrigt hände inget speciellt denna bryggdag men bilder blev det!
Inmäsktemp på 65°C även om första mäsksteg är satt til 63°C, vilket det sjunker till av inmäskningen.
Enda vattenbehandligen i form av CaCl och en trasig kulkoppling.
Provsmakning
Disig, gyllengul öl med mycket stabil och hög skumkrona.
Stora söta dofter av stenfrukt, övermogen papaya, fruktkompott och vanilj.
Medelstora dofter och smaker kompletterar med grapefrukt, sandelträ, oregano och vetedeg.
I bakgrunden finns en viss ton av gummi.
Beskan är rejält rivig men inte gräsig.
Medelstor kropp med viss restsötma.
Lång eftersmak som är besk och något sträv.
Kommentar
En mycket god ”IPA-humle” som är robust, komplex och mycket kraftfull. Dock är citrustonerna i de lägre registren dvs. nere hos apelsin/grape och saknar de ljusaste fräscha citron/lime-smakerna, så för att öka fräschör skulle jag blanda Jester med t.ex. Citra. Alternativt skulle jag ta en jordigare och örtigare komplementshumle som Tradition eller en talligare som Simcoe. Kul att britterna är med i amerikanska IPA-humle-träsket och jag hoppas ni vågar testa lite nykomlingar på humlemarknaden och inte fastna i gamla trygga klassiker. Kommentera gärna om du bryggt med Jester och vad du tyckte om den!
Recept
| Jester (Pale ale (APA)) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 12.00 L
Total amount of malt: 2494 g
Fly sparge with 2.59 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 0.00 L / 110.8 Billion cells.
BrewNotes Ca 74 Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
SS Brewtech Single Vessel Brewing System (SVBS)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Efter många år av att testa bryggverk i olika storlekar och prisklasser känns det extra kul att nu få presentera ett system från SS Brewtech som mest varit kända för hembryggare i Sverige för sina rostfria grytor och jäskärl. Deras trekärlsbryggverk är mer för professionellt bruk även om många hembryggare säkert dreglat över de. Deras nya bryggverk SVBS – Single Vessel Brewing System är ett helintegrerat bryggverk i rostfritt stål som vid första anblick känns som ett rejält och professionellt verktyg för hembryggaren med höga krav. I det här inlägget går jag igenom 10-gallon-modellen av SVBS, tittar på design och funktion, tekniska specifikationer och ger mina första intryck kring användarvänligheten – innan jag hunnit brygga med det. Det blir med andra ord ett klassiskt unboxinginlägg. Jag har fått hyra det här bryggverket av Humlegården för att göra en utvärdering, det är alltså inte ett betalt inlägg även om vi har ett övergripande samarbete.
Direkt ur kartong märks det att SVBS är något mer än ett vanligt enkelt enkärlsbryggverk. Kvalitetskänslan är genomgående, från de robusta handtagen till svetsningarna och passformen på insatserna. Finishen är i borstat rostfritt stål och ger en industriell känsla snarare än hobby. Det är ett tungt, välbalanserat system som andas kompromisslöshet.
Det som skiljer SVBS från andra enklare bryggverk är inte bara kvalitén på materialen utan också de små designvalen. Alla anslutningar är Tri-clamp 3/4″ vilket gör rengöring och byte av komponenter enkelt och hygieniskt. Bryggverket mäskar enligt RIMS-metoden, dvs. att vörten tas från botten och pumpas till toppen av maltbädden. Cirkuleringen sker enligt tillverkaren genom ett laminärt flöde, dvs ingen turbulens av vörten.
Pumpen är integrerad i chassit och man behöver skruva isär bryggverket för eventuellt underhåll eller byte av pump. Pumpens flöde styrs tre olika vägar genom de tre fullt sanitära kranarna som är lättåtkomliga framtill. Man kan välja hur många kranar och hur mycket av varje kran man vill ha öppet för att nyttja olika funktioner genom bryggdagen. Just denna designen är tydligen tagen från SS Brewtechs profesionella större bryggverk. På grund av kranarnas sanitära design behöver de nte kopplas isär efter bryggning utan vanlig cirkulering med PBW och sköljning efteråt ska räcka, detta gäller även pumpen.
Den stora maltkorgen är laserskuren och har en rejäl känsla, långt ifrån något plåtigt budgetnät. Hålen är de minsta jag har sett i liknande konstruktion så garanterat inga maltskal kommer kunna ta sig igenom. Maltkorgen med dess centerrör ansluts till pumpen i botten genom en patenterad silikonpackning, enbart genom att placera maltkorgen ovanpå. Vörten skickas via det rostfria röret och sprids genom en snarlik fast mer avlång silikonhatt.
Förutom maltkorgen följer även med en liknande laserskuren whirlpoolkrans som påminner en hel del om Brewtools Trubinator. Lockets konstruktion är smart med en lätt kupol som gör att kondens inte droppar rakt ner utan leds mot kanterna. Locket har även en öppning med silikonplugg för spiralkylare.
Värmeelementet, som kallas för “Halo element”, är mycket enkelt att rengöra och är byggt i “durable Incoloy 800 sheath” vad det nu betyder. Det relativt korta elementet är på 3200w så för att nyttja full effekt krävs det 16A säkring men bryggverket kan även köras på 13A. Den amerikanska versionen av SVBS har ett extra värmeelement och totalt 4600 watt men det kräver en 30A-säkring vilket är ovanligt i Svenska hem. Elementet ska vara Ultra Low Watt Density för att inte bränna vörten men det är väldigt mycket kortare än t.ex. Braumeisterns 3200w-element så det ska bli spännande att utforska just detta.
Det digitala styrsystemet på SVBS är mycket likt systemet till deras jästankar. Den tunga och gedigna displayen är väldigt tydlig och har en enkel fast logisk menystruktur. Temperaturen kan ställas med 0.1°C noggrannhet och regleras med PID så temperaturen inte skjuter över. Kokningen är procentbaserad via modulering SSVR. Displayen har även möjlighet att exportera bryggdagen all data till USB-minne genom en .CSV-fil, som går att förvandla till olika grafer enkelt med t.ex. Excel.
SS Brewtech SVBS saknar medföljande kylare. En kompletterande kylspiral är enklast att använda och diska men tar lång tid på sig för att kyla vörten. Motströmskylare kostar det dubbla men är snabbare och fortfarande relativt lättdiskad. Plattvärmeväxlare är rejält mycket snabbare men kräver att man inte får något skräp i den.
Så fungerar bryggningen med SVBS steg för steg
Mäskning
Fyll vatten och ställ temperaturen via PID-kontrollen.
Maltkorgen sänks ner och malten tillsätts med omrörning.
Vänstra porten/ratten öppnas och recirkulationen startas via pumpen på kontrollen. Vill man ha flöde även runt maltkorgen kan whirlpoolkranen öppnas något också.
PID:en håller mäsktemperaturen jämn och kontrollen har timer om man inte vill brygga helt manuellt.
Lyft och lakning
Efter mäskningen lyfts maltkorgen och hålls på plats med hjälp av den inbyggda stödställningen.
Lakvatten kan tillsättas manuellt från separat HLT.
Kokning
När all vört är samlad lyfter man ur maltkogen och ändrar läge på kontrollen till “boil”. Först på full effekt upp till kok och sedan justeras effekten ned till lagom rullande kok.
Efter kokslut aktiverar man pumpen igen fast denna gång öppnas mittenkranen för “whirlpool”.
Kylning
Efter en kvarts whirlpool är det dags för kylning. Pumpen skickar nu flödet ut genom den tredje kranen/ratten för flytt till extern kylare eller om man har kylspiral väntar man med detta moment tills vörten har rätt temperatur.
Här kan man se de olika flödena som pumpen kan skicka vatten eller vört till. (c) SS Brewtech även om jag inverterat bilderna för att de ska passa min vita bakgrund bättre.
Data
Maxvolym: 45 l
Batchvolym: 19-23 l
Maximal maltmängd: 9 kg
Storlek: 75 x 37 cm
Effekt: 3200 W, 16A säkring (kan även köras med lägre effekt på 13A säkring).
Pris: 17490 kr hos Humlegårdens Ekolager
Kommentar
Detta är som sagt mer av en ockulär första genomgång eftersom jag inte har bryggt med SS Brewtechs SVBS ännu, bara testat dess funktioner och rengjort bryggverket. Här är mina samlade tankar:
Plus
Mycket hög finish på material och alla svetsningar. En riktigt pansarvagn!
Vacker och mimnimalistisk design.
Smal och lättplacerad.
Tung vilket både är plus och minus.
Bra med utbytbart element som är oerhört lätt att rengöra jämfört med vissa andra modeller på marknaden.
Bra med TC-koppling både för hygien och eventuella modifikationer.
Det går även att recirkulera genom kranen ut via silikonslangen till toppen om man föredrar den varianten.
Trevligt med förvaringspåse som ingår men kanske en isolering har varit mer användbar?
Minus
Svårplacerad kontroller som gärna hade fått kunnat fästas i toppen av bryggverket, så som Grainfather G40 löst det.
Saknar automatiserad stegmäskning, kontrollern är lite för grundläggande.
Saknar wifi och/eller blåtand för att följa bryggningen från annat rum.
Skulle vilja kunna öppna pumpen för rengöring.
Det står ganska mycket vatten kvar i maskinen efter disk, säkert en halvliter.
Fläkten låter en hel del om det stör någon.
För kort elsladd, kunde gott varit 50-100cm längre för enklare placering men det finns ju skarvsladdar.
Kranarna har en skön känsla men det tar 5 hela varv (dvs 10ggr snurr med handen) att öppna eller stänga helt. Glöm inte tredje kranen öppen när du diskar för hela golvet blir blött har jag hört!
Jämförelse mot andra bryggverk
Slutligen måste jag göra en kortare jämförelse med några andra tillverkares bryggverk samt diskutera prisbild. Kvalité kostar så att denna pjäs skulle placera sig en rejäl bit över lågprisbryggverken var föga förvånande. SS Brewtech SVBS kostar våren 2025 17.490kr vilket bara är en femhundring mer än Grainfather G40 som är snarlik i inre volym, även om tillverkaren tycker att den kan brygga 40l mot SVBS 23l. G40n känns något enklare i vissa komponentsval men samtidigt ingår en skaplig motströmskylare och displayen erbjuder fler funktioner än SVBS samt en mobil-app.
Klassikern Grainfather G30 kostar drygt halva priset mot SVBS men det är en betydligt enklare maskin i stil med BrewZilla mfl. så den jämförelsen är onödig.
Om vi går upp lite i pris över SVBS men stannar kvar i jämförbar kvalité så kommer Brewtools B40pro för 21.990kr, dvs 4500kr mer. B40pro har en betydligt mer avancerad display och har enormt många konfigureringsmöjligheter. Det gör den väldigt flexibel men samtidigt inte så användarvänlig för nybörjaren. Med massor av tillbehör som de flesta kompletterar med ökar även totalpriset ganska snabbt.
Slutligen har vi Speidel Braumeister BM20 som kostar 26450kr men då ingår kylning så prisjämförelsen blir lite skev. Braumeistern är det enda bryggverket som mäskar nerifrån och upp eftersom Speidel har patent på den metoden och det är även enda maskinen av de jag nämt som kan brygga med lågsyremetoden, dock krävs extra tillbehör. Designen med dess smalare maltpipa ger en begränsning i maximalmängd malt på 6kg mot de andras 9kg (G40 har 13kg), så för den som ofta brygger rejält starka öl kanske andra bryggverk tilltalar mer. Samtidigt är Braumeistern bäst lämpad för stegmäskning där den klarar riktigt stora mängder vetemalt utan att bränna fast något på värmeelementen.
Alla de här bryggverken har mycket hög kvalité men skiljer sig på en rad olika sätt; både genom bryggmetod, pris och i mängden tillgängliga tillbehör. Jag tänker inte utse någon vinnare på något sätt utan jag tror samtliga bryggverk har sin givna målgrupp.
Mäskröret/korgen med locket som passar både mäskrör och gryta.
Diverse tillbehör; Mäskrör med de två svarta silikonpackningarna, 2st tri-clamps med packning, whirlpoolnätet med packning, kontrollenheten, 90°C rör.
Värmepatronen som är ytterst lättåtkomlig, bredvid den temperaturmätaren, TC-koppling i mitten där ena svarta silikonpackningen ska träs på, lilla hålet kl 9 matar pumpen med vätska för recirkulering/whirlpool/kylning, den avlånga hålet kl 2 är den vinklade whiropoolen.
Botten på mäskfiltret där mäskröret anslut via TC-koppling.
De tre olika kranarna.
Det extremt finmaskiga nätet på mäskkorgen.
Kontrollenheten/displayen.
Den stadiga mäskkorgen.
Mäskkorgen vilandes på de inbyggda stödena.
Här under sitter pumpen, alltså inte till för att vara åtkomlig för rengöring efter varje bryggning.
Någon sorts återställningsknapp, troligtvis vid eventuell överhettning.
Välkomstskärm.
Mäskläget.
Kokläget.
Inställningar.
TC-koppling med slangnippel för utkommande vört. Silikonslang och slangklämma ingår också.
Dubbelpassande locket med avtagbar silikonplugg för att en kylspiral ska kunna sticka ut.
Whirlpoolfiltret, här utan silikonpackningen som sitter uppåt mot grytan.
De tre delarna som tillsammans med märkröret står för recirkuleringen av vört.
Det laminära flödet som med stålhatten bildar vörtspridningen.
Så här ser recirkuleringen ut där den understa svarta fästs i grytan botten, sen kommer mäskkorgen där stålröret redan är monterat med TC-klämma.
Pluggen/packningen i botten av grytan.
Whirlpoolfilter inkl packning monterad.
Här är mäskkorgen på plats och även röret för recirkuleringen.
”Spridarhatten”.
Förvaringspåsen som inte är tänkt att mäskas med även om den är av ganska kraftfull neoprene.
Här är testbryggningen i SVBS.
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
HBC 630
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Mina humletester fortsätter och denna gång handlar det om experimenthumlen HBC 630 från Yakima Chief. HBC 630 är en spännande och relativt ny humlesort som utvecklats av Hop Breeding Company (HBC) i USA. HBC är känt för att ligga bakom flera populära humlesorter, såsom Citra och Mosaic, och fokuserar på att ta fram innovativa och aromatiska humlevarianter för moderna ölstilar. Enligt humletillverkaren Yakima Chief ska den dofta/smaka ”berry, citrus, stone fruit, sweet aromatic, tropical”. Humlegården adderar smakerna körsbär och ”raspberry candy aroma” i sin smakbeskrivning där jag har lite svårt att känna igen mig i den sista då jag inte äter godis sedan många år tillbaka. Typisk alfasyra för HBC 630 uppges till cirka 13%.
Smakprofilen är (c) Yakima Chief
Receptet
Maltbasen var den samma som de föregående humleutvärderingarna dvs. 93% Barke Pilsnermalt, 5% Barke Münchnermalt och 2% syramalt, samtliga från Weyermann i Bamberg. Jästen denna gång var Crown American Ale eftersom det fortfarande var sommar när denna bryggdes och det passade bäst temperaturmässigt.
HBC 630 finns att köpa hos Humlegårdens Ekolager.
Bryggdagen
Eftersom jag vill dundra på med humlemängd och inte få allt för mycket öl av en sort jag kanske inte gillar så gör jag mina humletester i Speidel Braumeister #BM10 då satsen fyller ett helt litet Corneliussfat. Bryggdagen passerade även denna gång helt utan avvikelser i samtliga moment; maltvägning, krossning, vattenvärmning, inmäskning, lyfta maltrör, laka, koka en timme, kyla med kylmantel, flytt till jäshink och till sist den enkla disken. Tråkigt för bloggen men bra för mig.
OG landade ett uns (2°Ö) lågt på 1.048, då min maltkross inte var korrekt inställd.
Början på bryggdagen, inte ens sladden är i men jag hann ändå bli helt färdig inkl disk före lunch.
Det enda saltet jag använder numera för all min vattenbehandling.
Lite för grovt malet vilket bryggverket förvisso gillar men jag föredrar lite mindre maltkärnor överlag.
I #BM10 kan man sätta en högre inmäskingstemperatur än första mäsksteget vilket sparar lite tid. Jag har kommit fram till att 65°C är lagom för att jag efter inmäskning ska landa på 63°C.
Provsmakning
Halmgul öl som är kraftigt disig och har fin, stabil skumkrona.
Doften är kraftigt grapefrukt och stenfrukt.
Medel gummi och medel örter samt gräs.
Inslag av mint och uns krut.
Svag jordgubbe.
Smaken är fruktig med stor klementin och medel grape.
Något vete-aktig i smaken och uns vetemjöl i munkänslan. ”Fyllig”.
Stor beska som ändå är rund och balanserad.
Medel kropp.
Medel+ kolsyra.
Kommentar
Jäkligt trevlig humle till IPA eller APA. Bra citrustoner men en helt annan karaktär än t.ex. Citra. Stenfrukten finns där men jag tycker att grape är dominerande. Riktigt frisk och lättdrucken öl som är kraftigt fruktig helt utan sötkladd. En humlesort jag rekommnderar!
Recept
| Humletest HBC 630 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 12.00 L Estimated OG: 1.050 SG / 12.31 Plato Measured OG: 1.048 FG: 1.009 SG / 2.27 Plato Alcohol by volume: 5.2 % Bitterness: 81.0 IBUs Color: 7.7 EBC Measured Mash Eff: 76.5 %
Total amount of malt: 2494 g
Fly sparge with 2.59 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 100 g
Recommended starter size: 0.00 L / 110.8 Billion cells. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Helles (H38)
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Ni som följt bloggen ett tag vet att mitt jobb innebär en del resor. Oftast är jag bara borta några dagar åt gången men det brukar även bli en längre resa per år vilket gör att det blir radiotystnad här ett tag. I år har de både varit många korta men nu även en väldigt lång resa så jag ligger efter med bloggandet men inte med bryggandet. Jag brukar säga att öl inte reser bra och med det menar jag att de ofta smakar mycket bättre nära källan. Detta har varit extra tydligt de senaste tre veckorna i Australien då jag druckit bleka exemplar av flera av mina favoritöl, bland annat Augustiner Helles och Weihenstephaner Pils. Inte oxiderade eller på annat sätt felhanterade utan bara påtagligt mindre bra än i Bayern. De inhemska storskaliga bryggerierna i Australien, t.ex. Victoria Bitter, Coopers eller XXXX producerar inte öl som hamnar speciellt högt upp på min lista men en del hantverksöl har varit bra under resan. Sammanfattningsvis var det väldigt trevligt att komma hem och bli påmind om att jag faktiskt kommit ganska långt i min utveckling mot egenproducerad öl som passar just mig och mina smaklökar.
Denna 38:e helles kommer inte med några överraskningar receptmässigt utan består av det jag kallar 95/5; 95% Weyermann Barke Pilsnermalt och 5% Barke Münchnermalt. De 2% syramalt jag har i går in under pilsnermalten då det mer är en bryggteknisk detalj dvs pH-justering än smakbidrag i receptet. Jästen denna gång blev Fermentis SafLager S-23 som ska vara lite fruktigare än t.ex. klassikern 34/70. När jag jäser runt 8-10°C tycker jag inte fruktigheten är något som tar för sig och jämfört med en alejäst är skillnaden markant. Humlegivan denna gång blev Hallertauer Tradition för dess träiga och örtiga toner som verkligen kompletterar den dominanta Barkemalten.
Vissa moment är enklare med mitt stora bryggverk medan andra är betydligt mer tids- och arbetskrävande. Diskningen av vörtpannan och mäskpannan är enkla men malning, dravtömning, vattenvärmning mm tar lång tid. Jag antar att jag aldrig blir färdig med mina kontinuerliga förbättringar av min bryggprocess eller snarare bryggdag men jag märker att jag mer och mer går åt att sprida ut jobbigare eller tidskrävande moment där det går. Exempelvis att väga upp malten eller fylla på vatten dagen före vilket även passar bra för att reducera syre i bryggvattnet.
Som jag skrivit om tidigare är min Antioxin SBT slut så jag har letat fram en gammal SMB (natriummetabisulfit eller Na₂S₂O₅) som jag tänkte göra slut på innan jag handlar nytt. Den hade verkligen inte gått och blivit dålig trots många år på nacken för jag fick en rejäl hjälp med väldigt ljus vört och absolut kritvitt skum vid uppkoket. 69,6°C på inmäskningsvattnet gav 63,8°C på betaamylasrasten som jag höll 45 min innan jag fyllde på med sista varmvattnet. Jag mätte temperaturen även på alfaamylasrasten men har missat att dokumentera det just denna bryggdag.
Denna bryggdag skedde i slutet av augusti då kranvattnet är betydligt varmare än på vinterhalvåret vilket märktes när vörten skulle kylas efter kok där jag som bäst kunde nå 15°C. Min köksblandare på bryggbänken har dessutom gått sönder så jag skruvade upp en billig från IKEA men jag märkte ganska stor skillnad på flöde vilket också bidrar till sämre kylning. Jag har gjort en temporär lösning på detta problem som jag får återkomma till i senare inlägg. Utöver kranvattentemperatur var även sommarluften het så vörten fick delas upp på flera mindre kärl och jäsa i kylskåp. Mer disk stabilare jästemperatur. Vörtstyrkan hamnade runt 1.044 som efter jäsning gav cirka 4,9% ABV.
Dagens setup. Börjar bli dags att bättra på golvet igen…
Syrereduceraren SMB där jag körde på 30ppm denna gång, vilket är mindre än 1/3-del av den första rekommenderade maxdosen för 10 år sedan när LODO var nytt och som är alldeles för hög koncentration. Hur mycket SMB som behövs är upp till varje bryggares utrustning och bryggmetod att avgöra.
Den säkert 30 år gamla borrmaskin maler på fortfarande. Det är ganska många säckar malt den har tuggat igenom utan problem men så var det bättre kvalité på en del saker förr.
Krossningen som jag vet såhär i efterhand blev för grov eftersom krossen dragit sig lite vilket nu är åtgärdat. Väldigt vacker krossning på skalen men kärnorna är i för få bitar.
Inmäskning ”underifrån” pågår med flytt av bryggvatten frän vänster till höger panna där malten redan är placerad.
Recirkulering av vörten under betaamylasrasten. Den där handduken till isolering eller lock ser ju för bedrövligt ut men hur jag än klurat och försökt så får inte mitt rostfria lock att passa då det inte är avsett till just denna mjölktank. Jag har därför börjar slipa på en annan lösning som även den är på gång inom kort.
En till slitvarg som bara tuggar vidare år efter år; Blichmanns Riptide.
Maxad alfaamylasrast!
Supervitt varmdruv vid uppkoket.
Provsmakning
Halmgul öl med massiv och stabil skumkrona. Initialt lätt disig men klarnade till kristallklar med lite längre lagring.
Doften är enormt malttung med färskkrossad malt i enorm mängd.
Tydliga dofter av örter och nyslipat trä.
Smaken är kraftigt gräddig och mycket kraftigt maltig med en tydlig ”kärnighet” som ej ska förväxlas med kärvhet eller astringens.
Medel beska.
Lagom alkoholstöd.
Hög kolsyrehalt.
Väldigt lång eftersmak som främst är örtig.
Lätt kropp men stor munkänsla.
Kommentar
Väldigt god öl! Den här omgången blev en riktigt fullträff i form av bevarandet av maltsmakerna och även som helhet. Vid första provsmakningen noterade jag t.om. att det var snudd på för mycket maltsmaker (”som en maltexplosion i munnen”) men det lugnade ner sig efter ett antal veckor men höll sedan länge en fortsatt mycket hög nivå. På grund av diverse logistik så fick inte alla faten samma kärlek när det kommer till spundning och övrig syreminimering på kalla sidan vilket visade sig extremt tydligt smakmässigt på den färska, nästan halmmüsliliknande maltdoften. Återigen blev jag påmind om varför jag fortfarande krånglar med lågsyremetoden. Kanske att ölet blev något för ljust denna gång vilket inte syns på bilderna…
Recept
| Lindhs Helles Gold (H38) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 300 g
Recommended starter size: 9.76 L / 2302.5 Billion cells. |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer