(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)

Konstigt nog brukar sommarlov/semester alltid innebära att jag brygger ganska sällan. Dels ska barnen aktiveras men det är även mycket med trädgård och hus som behöver tas hand om. Sen är det heller inte speciellt motiverande att gömma sig i bryggeriet en hel dag när det är sommar och sol ute. Den här bryggdagen gjorde jag min sista semestervecka i augusti och med hösten på ingång blev jag sugen på en något rustikare, brödigare och uns mörkare helles. Därför dubblade jag Barke Münchnermalten till 10% och eftersom den redan är kraftfull vid 5% räknade jag med ganska stort smakgenomslag. Jag ser i mina anteckningar att jag sänkte beräknat OG från 1.051 till 1.049 vilket går tvärt emot hur jag resonerade om rustikare/robustare öl. Det är för många veckor sen jag bryggde denna så jag vet inte varför jag gjorde så men det fanns säkert en klok tanke just då.

Bryggdagen
Jag började som vanligt när jag brygger med stora bryggverket kvällen före genom att mäta upp bryggvatten och dosera med jäst/socker-blandningen för att ta bort nära allt syre i bryggvattnet. I svinottan dagen därpå drog jag igång 10kw värme och tog en snutkaffe eller två. Maltvägning och krossning blir ett ganska stort och stökigt moment med mina större bryggningar eftersom min utrustning är mer anpassad för 60l-satser. Jag erkänner att jag inte alltid håller mig mellan 120-150 rpm på min Monster mill MM3 för det skulle ta alldeles för lång tid för mitt tålamod. Inmäskningen underlättades igen med att skruvdragaren rörde om från botten och halvvägs upp med mäskrodret i låg rotation. Jag hamnade något varmt på betaamylasrasten vilket jag skyller på att bryggeriet/garaget var betydligt varmare än jag brukar ha det.

Recirukleringen kom igång direkt trots de större slangarna och det tack vare ”tummen-tricket” där jag vid slangflytt från botten av mäsktunnan till flytande locket stoppar flödet eller snarare låser in vätska i slangen. Är det för mycket luft i slangen blir motståndet för stort för pumpen samtidigt som jag absolut inte vill ha bubbelpool i mäsken. Jag påbörjade påfyllning av alfaamylasvattnet redan efter en halvtimme eftersom detta moment tar minst en kvart vilket kan sammanräknas med betarasten plus att jag denna dag var extra sugen på att korta ner bryggdagen där det var möjligt. Mäsk-pH landade på 5,3 så 0,1 högre än beräknat. Om det berodde på 5% mer Münchnermalt som jag inte tog med i beräkningen eller om min pH-mätare skulle behöva lite TLC är oklart.

För att fylla på lite tomma fat passade jag på att laka mäsken en hel del, vört som inte sammanförs med stora koket utan går vid sidan av, kalla det partigyle om ni vill. Det brukar bli bra bruksöl/gräsklipparöl/folköl men just denna föll mig inte alls i smaken så det var ogjort arbete denna gång. Kanske går det torrhumla skiten ur de två återstående faten, annars blir det vaskning.

Koket var det inga konstigheter med och strömmen för färdigkokt slogs av 10.00 prick. Jag hamnade lite lågt i OG (1.045) vilket jag inte har någon förklaring till, kanske något kort betaamylasrast. När vörten skulle flyttas till SS Brewtech Unitanken lossnade en slang eftersom jag missat att öppna ventilen in. Det tog mig några sekunder att stoppa Riptide-pumpen och det räckte gott och väl för att göra bryggdagen extremt kladdig och rengöringsintensiv.

Jäsningen skedde initialt på 9°C och 1 bars tryck. FG landade på 1.007-1.008 till slut och sedan lagrade jag ölen nära 0°C i några veckor. Flytten från tank till fat gick okej fast långsamt då jag inte ville undvika att få upp öl i min spundapparat. Det fick jag ändå till slut men manometern klarade sig från vätska. Jag har fortfarande förbättringspotential konstaterar jag.

Provsmakning

Gyllengul öl med hög fluffig skumkrona som är mycket stabil.
Doften betsår av tydliga och stora örtiga toner, främst oregano och timjan.
Träiga toner på medel nivå, främst Ek/vanillin.
Stor brödig maltdoft med ett uns jord och spår av gammalt bibliotek.
Smakmässigt dominerar brödig malt ihop med maltskal.
Mindre toner av citrus avlöser smakmässigt.
Medel beska för stilen.
Lång eftersmak.
Inga tydliga alkoholtoner eller andra felsmaker.
Medel kolsyra.
Medelstor kropp.

Kommentar
En god och välsmakande öl men som för min del saknar fräschör och de superfräscha ”malt-lodosmakerna” är tyvärr helt frånvarande denna omgång. Jag brukar gilla lättare inslag av CitronTulo men i just denna öl stör smaken. Förra omgången helles blev avsevärt mycket bättre än denna men exakt var det inte blev som planerat är oklart. Jag tilldelar bryggaren allt ansvar och frikänner receptet denna gång, troligt handhavande fel.

Dagens setup, redo för inmäskning.

Men först lite saltvägning…

Weyermann Barke Münchnermalt som kommer få arbeta rejält mycket mer om några bryggningar.

Min paketvåg som ibland är lite nyckfull.

Skaplig krossning tyckte jag där och då men på bilden ovan kan jag tycka kärnorna ser något för stora ut.

Inmäskning pågår med vattenflytt från vörtpannan till mäsktunnan där malten redan väntar.

Sanicleanbad av plattvärmeväxlare och inlinetermometer. Termometern ska vara vattentät men jag vill inte chansa så den får hålla huvudet precis ovanför vattenytan.

I början av recirkuleringen är det mest ärtsoppa med fläsk som serveras.

Returslangen som är fäst på mitt flytande lock. Jag körde med slangklämma där först men sen har jag blivit lite för lat för det eftersom slangen ska flyttas några gånger under bryggdagen. Jag är även för lat för att skruva isär TC-kopplingar för den som undrar.

Första rastens kalibrerade temperatur.

Alfaamylasvattnet värms ytterligare i väntan på steg/rast nummer två.

Här är resterande vatten påväg till toppen av mäsken.

Mäsktunnan är nästan helfull när detta moment är färdigt.

Efter mäskningen är vörten helt fri från även det finaste dis vilket är svårt att fånga på en bild med kort skärpedjup.

När mäskningen är slut flyttar jag slangen från flytande locket till kulkopplingen på vörtpannan. Så fort elementen är täckta drar jag igång fullt ös och lägger på ett annat flytande lock.

Nära kok och skummet är kritvitt och krämigt.

Mittelfrühn är så klen i år att jag drygade ut med lite Magnum på 60m.

Redo för kylning.

Men först en whirlpool för att slippa få humle eller druv i vare sig plattvärmeväxlare som jästank.

Återigen helt disfri vört av gyllene kulör.

Jästen denna gång, Fermentis S-189 som jag hade kvar en slurry av.

Sommartid när kranvattnet är varmt kommer jag inte ner tillräckligt i temp som jag vill tyvärr.

Kladd, slask och blask.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: