Första Bryggdagen med Grainfather S40 – Winterbock

Det här inlägget handlar om min första bryggning med bryggverket Grainfather S40. För att läsa min genomgång av bryggverket klickar ni här. (Reklam) – Detta är inte en betald artikel även fast jag har fått bryggverket för utvärdering av Grainfather med hjälp av Humlegården. Som alltid lovar jag både mina läsare och eventuella samarbetspartners att jag försöker vara så ärlig jag bara kan i mina tester och utvärderingar, annars blir bloggen totalt ointressant för alla inklusive mig själv.

Jag är inte så mycket för det här med julöl. Jag vet egentligen knappt vad det är eftersom det är en sån löst ickesammansatt stil där en del bryggerier bara byter etikett på en av sina mörkare öl. Ska man säga någon lös gemensam nämnare så brukar julölen vara en mellanmörk, något starkare lager och ibland med konstiga julkryddor i. Till själva julmaten föredrar jag en Weißbier till sillen och en besk Pilsner till det fetaste, eftersom beskan skär igenom fettet men i övrigt låter maten få ta plats. Trots det är jag är inte alls främmande till att ha lite mörkare, och/eller starkare öl över hela vintern, även om den inte är specialdesignad just för att drickas under julhelgen. Min Dunkel som jag gjorde senast för några veckor sedan är en given sådan öl med sina lätta, rostade toner men samtidigt oerhört höga drickbarhet. “Den där smakar ju inte mörk öl” sa min fru och jag håller med till viss del, den har stor maltighet men dricks likt en Helles. Det är även den reaktionen jag haft på alla de ölprovningar där jag haft med en Dunkel, många har fördomar för hur en mörk öl ska vara men blir positivt överraskade över hur god den kan vara. Dunkelns lite tuffare storebror är Doppelbocken som är mörkare, med betydligt khögre alkoholhalt men även något sötare och rivigare. Det ska jag brygga mig en också inom kort men denna bryggning ville jag brygga en ljus bocköl, lite åt Maibock-hållet dvs en starkare Oktoberfestöl. Det jag vill få fram med just denna öl är brödiga och gräddiga maltsmaker med visst alkoholstöd, dock inte spritig. Humlen av centraleuropeisk sort ska skönjas i bakgrunden men ska inte vara dominerande. Ölet som helhet ska vara torrt och friskt utan karamell eller fruktighet. Det här med felsmaker behöver vi inte gå in på va?

Som första bekantskap med ett nytt bryggverk ville jag hålla det enkelt och inte gå ifrån manualen mer än att maltmängden var något högre än för normalstark öl, dock ej i närheten av maximalt rekommenderad. Så med en vanlig inmäskning och tvåstegs mäskprogram var planen för dagen satt. Men vi tar det steg för steg:

Jag började med att mäta upp 33 liter vatten som bryggverket fick värma upp till 67°C för att ha några grader extra till malten och landa på 65°C på första rasten. Tanken var att 10L av dessa skulle utgöra lakvattnet men med den hyfsade maltmängden valde jag att spara undan 6 liter för att mäsken inte skulle bli för tjock. Jag satte i maltkorgen och rörde i malten pö om pö tills alla maltbollar var eliminerade. Sen skruvade jag på recirkuleringsarmen, startade pumpen med strypt flöde till ungefär hälften, stängde av ena ena värmeelementet och startade mäskprogrammet. Jag höll 65°C i 45 minuter innan jag rörde om lite i mäsken och ställde om bryggverkets termostat till 72°C för att vila ytterligare 45 minuter. Efter mäskningen stängde jag av pumpen och lyfte upp maltkorgen till den inbyggda vilostången där den fick tappa av den mesta vörten innan jag lakade med de sista 6 litrarna. Medan lakvattnet fick rinna igenom lät jag bryggverket gå för full effekt mot 103°C och kok för att spara tid.

Vid 98°C började några småbubblor komma från botten och jag skummade av det bruna skummet för att minska risken för överkok. Eftersom jag inte har någon fläkt i bryggeriet så la jag ett galler ovanpå bryggverket och använde min Braumeisterhuva med ventilationsrör till. Det fungerade över förväntan trots skillnaden i diameter. Jag trodde jag skulle få mer kondensvatten på bryggverket och bryggbordet men det var förvånansvärt liten mängd.

Efter koket var det dags att kyla vörten med den medföljande kylspiralen. Bryggverket är designad för 10 til 40 liter med en optimal mängd på 23L efter kok enligt tillverkaren och det står tom på kartongen. Men att kyla denna 23 liters optimala mängd går inget bra när kylspiralen bara täcks till hälften av vört. Det går heller inte att stoppa ner hela spiralen över kanten, dvs att den inte vilar på de böjda rören eftersom den då hamnar i 45-gradig vinkel på grund av bredden. Det är troligtvis inte så svårt att böja om spiralens rörslut till raka rör men det var jag inte så sugen på mitt under brinnande bryggdag så i lätt panik gick jag och hämtade min gamla 29-meters monsterkylspiral istället. Den blev såklart inte täckt av vört heller men minst 15 meter rör gick ner i vörten och temperaturen kunde jag med lätthet köra ner till 16°C.

Flytten till jäshink med kranen i botten var inga konstigheter med och jag fick ett perfekt OG på 1.068. Jag tog ut 20,5 liter till hinken och lämnade 2 liter till humle och druv eftersom jag ändå inte får ner mer än 19 liter i Corneliusfatet senare.

Sammanfattning
Bryggdagen var färdig redan klockan 11 på förmiddagen inklusive disk så det gick väldigt snabbt och smidigt. Grainfather S40 med dess 2300 watt fungerade väldigt bra till denna mängd öl och det var inga väntetider att tala om. Mäskningen gick väldigt smidigt men lite irriterande att det inte går att ha locket på under mäskningen. En enkel modifikation av locket, dvs borra ett 2 cm hål i toppen så kommer det bli bättre. Diskningen av själva bryggverket gick väldigt enkelt eftersom det inte är några synliga värmeelement eller liknande i botten. Diskningen av maltkorgen var dock inte lika smidig eftersom botten är fastsvetsad. Det fastnade en del maltskal i botten och det var svårt att skölja ur de utan att blaska ner hela diskbänken. Jag fick plocka ur 5-7 kladdiga skal med fingrarna, lika lätt som att försöka plocka upp en vindruvskärna som hamnat på golvet, och sen skölja maltkorgen igen. Detta ska man göra med en bit hushållspapper om man är smart men det var jag inte. Utbytet från malten blev jag väldigt nöjd med och bryggdagen med S40 var väldigt enkel och trevlig.

Vattenvärmning på gång. Jag hade först 64°C men ändrade mig till 67°C.

Till vänster står aktuell temperatur och till höger önskad, dvs bör-värdet. Det ser ut på bilden som att det inte är maximal värme på men det är en animation som bygger uppåt. Bryggverket har bara två värmelägen och de styrs helt manuellt av bryggaren via en knapp nära bryggverkets botten.

(reklam) Huvudingrediensen denna gång.

Maltkrossningsstationen har bytt plats efter en ommöblering i bryggeriet och där den står är så fult att jag tvingar göra bilden svartvit. Jag ska återkomma i senare inlägg om vad som skett i bryggeriet (eller främst strax utanför) senaste halvåret.

Efter mycket testande med spaltbredder på krossningen är jag nu tillbaka till grundinställningen för MonsterMill nämligen 1,1mm.

Totala mängden vatten som jag för enkelhetens skull värmde på en och samma gång.

Uttag av lakvetten.

Inmäskning av den sista mängden malt med en bild för er skull. Som jag skrev innan rörde jag om allteftersom så den tidigare inmäskningen gick aldrig såhär torr så att säga.

Recirkuleringsröret som jag tycker borde vara några centimeter längre så det hamnar mitt i bryggverket istället för en tredjedel in.

Improvisation av locket för att kanske spara något på värmen i allafall.

Mäskningsläge med 1000 watt för att inte bränna någon vört i botten eller skjuta över sin önskade mäsktemperatur.

Recirkuleringen efter en stunds mäskning.

Nedräkningen.

Utmäskning och lakning.

Maltkorgen, nästan färdigdiskad.

Ni ser några små svarta prickar som är envisa maltskal som likt ett hårstrå på duschkabinen håller sig kvar för allt i livet.

Nästan fullskaligt kok.

Min lösning för att slippa kondens. Galleret är grytunderlägg från IKEA.

Några droppar blev det allt men försvinnande lite av de 4-5 litrarna jag kokade bort.

Kokslutsgänget…

På följande bilder ser ni problemet med kylspiralen. Här ligger den på trekvart med ganska mycket metall ovanför ytan.

Här hänger spiralen på kanten som det är tänkt och då med ännu mer metall ovanför ytan.

Att få helt tätt på inkommande vatten var inte det lättaste heller. Slangen är inte riktigt så mjuk och flexibel att det går att dra åt med full kraft utan att dra sönder slangklämman. En Oetikerklämma löser detta problem enkelt.

Här är min stora kylspiral på plats istället. Desinficeringsnivå oklar…

Tappning och syresättning i ett.

Vörtens temp i jäshinken.

Sista slabbet som jag helst slänger över häcken istället för i avloppet.

OG 1.068

Recept
Obs, mäskprogrammet stämmer inte med vad jag faktiskt körde.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: