Säsongens första bryggdag

Sommarledigheten är slut och samtidigt med den känns det verkligen som att hösten kom i samma veva. I skrivande stund är det 11c ute, gråmulet med lätt regn och den ljusrelästyrda ytterbelysningen skickar in ett dovt sken in i köket. Så här långt brygguppehåll har jag aldrig haft tidigare med så har sommaren haft ett otroligt bra väder och i början också väldigt hög luftfuktighet, vilket jag verkligen led av i bryggeriet. Jag har förvisso bra ventilation när jag väl kokar vört men i övrigt måste den förbättras vilket ska ske i samband med att garageporten byts ut i höst. Med andra ord var förra bryggdagen inte behaglig och med det fina vädret samt alla familje- och husprojekt så lockade det helt enkelt inte att gömma mig en heldag i källaren. Så kom som sagt hösten till slut och med den ett ökat sug att börja brygga igen. Tyvärr kommer jag en tid framöver behöva hålla receptet för mig själv på en del av kommande bryggningar och jag kan inte heller berätta anledningen varför ännu förutom att spännande tider stundar. Bryggdagarna kommer jag rapportera ifrån som vanligt och min ambition i närtid är att åka till Humlegårdens Sommarölsträff den 11:e september (ses vi där?) och den ska bli väldokumenterad som alltid. Jag har ett sug att testa och utvärdera ny utrustning så det hoppas jag kunna bjuda på också. Senaste månaden har jag hållit i väldigt många digitala ölprovningar men det kommer snart återgå till “normalläge” så jag kan fokusera med på bryggandet och i förlängningen bloggen.

Nog om mitt sommarlov och höstens planer och direkt över till denna söndagsbryggning då 140 liter öl bryggdes. Att göra en testbryggning eller prototyp i denna storlek är tveklöst hål i huvudet, det förstår jag också. Tanken med kommande bryggningar är att vara mer vågad och experimentell, ta ut svängarna receptmässigt och då är det bra att ha ett reservlager bruksöl. Alltså använde jag mitt 2HL-bryggverk till denna bryggning som inte var av den experimentella sorten utan får ses som murstocken i projektet. Jag har upplevt ett varierat resultat på lågsyrebryggningarna med 2HL-systemet jämfört med Braumeistern och Brewtools så jag ville även ge det en chans till innan bryggverket får stå åt sidan och vila en period.

Bryggdagen började med att syrebefria mäskvattnet genom att koka det 5 minuter. Även med vörtpannans 10.000 watt så tar denna uppvärmning från krantemperatur cirka 1,5-2 timmar men då fick jag tid till att röja undan sommaruppehållets slarv som samlats i bryggeriet, främst corneliusfat och diverse disk. Maltnotan denna gång vägde in på nästan 30 kilo så min farfars gamla slagborrmaskin fick verkligen kämpa hårt med krossningen eftersom den utmärkta trevalsade Monster Mill MM3 är kraftfull men samtidigt tungrodd. Med malten på plats så recirkulerade jag det kokande vattnet genom plattvärmeväxlaren några varv till utgående temperatur var nära 100°C då kylaren blev desinficerad innan jag flyttade silikonslangen över till mäskpannan och startade kylvattnet. Önskad inmäskningstemperatur på 67°C nåddes snabbt efter att jag kommit på hur jag kan styra flödet av kylvatten på två kranar istället för en vilket ger mig bättre finjusteringsmöjligheter. Mäskens temperatur landade på 64°C precis som beräknat och efter 45 minuter ökade jag tempen till 72,9°C men hjälp ev resterande kokande mäskvatten. En så kallad tvåstegsinfusionsmäskning. När alfaamylasrasten på en halvtimme var färdig recirkulerade jag vörten manuellt fast med hjälp av Blichmannpumpen Riptide. När vörten såg tillräckligt genomskinlig ut pausade jag pumpen och flyttade slangen till vörtpannans kran. För att inte spruta in vörten med fullt öl lät jag först gravitationen försiktigt flytta 20-30 liter innan pumpen fick börja arbeta. Denna smygstart hjälpte även till att förhindra att mäsken blev kompakterad på grund av sug underifrån.

När värmeelementet var helt täckt med vört startade jag full effekt för att vid uppkok reducera till läge två som teoretiskt borde ge ca 6000 watt. Det kokade en aning för intensivt för min smak eftersom jag vill undvika värmestress men läge 1 ger klenare kok än vad läge 2 ger för kraftfullt så där har jag inget egentligt val. Det finns tekniska lösningar att reglera effekten på men jag är inte så bevandrad bland reläer och voltregulatorer och allt vad det heter så denna lösning passar mig bra. En bryggarkompis fick lägga två timmar av sin senaste bryggdag på att få igång sitt värmeelement och den typen av frustration vill jag undvika. Hellre en enklare traktor man servar med spett än en Tesla som servas med dator var hela min grundtanke med bryggverket när jag byggde det. Vörtstyrkan dvs. Kranvattnets temperatur har inte förstått att hösten är på väg så att kyla vörten under 20°C fick jag skippa denna gång. OG hamnade max en pinne ifrån önskat värde enligt recept och bryggdagen gick smidigt och bra på det stora hela. Den var betydligt roligare och behagligare än förra gången och det känns riktigt bra att vara igång och brygga igen.

Slutligen vill jag tipsa om en bra hemsida som samlar både öl- och whiskybloggar så det är lätt att hålla sig uppdaterad om vad som händer i ölvärlden. Gå in på Beer & Whisky och lägg ett bokmärke!

Saltuppvägning på min lilla precisionsvåg (knark- eller krutvåg som vissa kallar den). Den rostfria vågdelen visade sig inte vara så rostfri så den börja se allt mer jävlig ut. Jag tror den blivit utsatt för den del salter genom åren vilket påskyndad oxideringen men noggrannheten är inte på tiondels grammet viktig så den får hänga med ett tag till.

(reklam) Shoutout till Brewmaster Sweden och deras ekologiska och spårbara malt. Just denna säck är odlad strax utan för Linköping.

Oxiprew W motsvarar Antioxin SBT och består av kaliumsulfat, askorbinsyra och gallotanniner. Används för att reducera lipoxygenase i mäsken eller på ren svenska; hålla syret på låg nivå. Har man inte reducerat allt syre i mäskvattnet först så räcker tyvärr inte potentialen in någon av dessa pulver för att motverka oxidering så alla steg måste följas om det ska ge resultat.

Min lilla maltskopa som jag använder för specialmaltsuppvägning. Det känns lite som att stå i en gammaldags godisbutik och väga upp kolabönor när jag har denna i näven.

Inlinetermometern som med en stor, tydlig och givetvis kalibrerad mätare ger mig perfekt inmäskningstemperatur.

Inmäskad och redo för mitt flytande mäsklock.

Mustig närbild på min rostfria paddel.

Recirkulering pågår!

Flytt från mäskpanna till vörtpanna. Jag har bara ett flytande lock så Brewtools-locket fick hjälpa till att hålla borta syrekontaminering i väntan på kok.

Jag jäser inte under tryck men tar hand om koldioxiden som bildas av jäsningen för att ”spola ur” mina fat som senare ska få kolsyrejäsa vörten (spunda). Med en vanlig kulkoppling monterad på jästanken kan jag med lätthet göra syrefri flytt till fat senare.

Sedisol C i kokslut ihop med reducerat pH till ca 5,1 gav en fantastikt kompakt och bra whirlpoolkon (se nästa bild).

Jag vevar med mäskpaddeln några bilder upp för att skapa min virvel men bara kanske 10-15 varv som mest. Sen får humle och druv sedimentera med flytande locket på i 15-20 minuter.

Original-34/70 direkt från Weihenstehpaners jästbank och inte via Fermentis labb. Hur stor skillnad det är egentligen vet jag inte men myten säger att originalet ska ge renare smaker. W34:an ska dessutom finnas i en rad olika varianter hos Weihenstephan men även detta är obekräftad fakta om än lite mysig att fundera kring (sjuka böjelser, jag vet).

Vörtprov full med kalldruv. Både vackert och fult på samma gång faktiskt.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: