(For english, scroll down). Jag tänkte att det dags för mig att brygga en törstsläckande Helles såhär i sommartider. Eftersom jag även skulle till München dagen efter tyckte jag dessutom att det var lite extra passande. Skillnaden mellan en mild Pils och en Helles är inte speciellt enorma (beroende på recept) utan det är framförallt beska, humlesmak och maltsötma som är de skiljande huvudfaktorerna. Det är sällan någon större sen humlegiva i en Helles och huvudfokus är istället inställt på att framhäva och behålla de finare och elegantare maltsmakerna hela vägen till glaset. Receptet till just det här ölet är taget från min bok och den viktigaste faktorn är maltnotans sammansättning med 96% pilsnermalt (Barke) och 4 % Carahell vilket gör ölet mer likt Paulaners Helles jämfört med Weihenstephaner Original. Med lågsyrebryggning (LoDO) kan man komma undan med lite mer karmellmalt utan att smakerna blir besvärande men generellt är 10% för ljus öl mitt absoluta maximum. Humleschemat är snarlikt det i boken men med en annan humlesort på grund av mitt humleförråd i frysen. Så länge man använder nobel humle i en låghumlad tysk stil kan man experimentera med olika humlesorter och ändå få ett snarlikt slutresultat.

Detta bryggning handlade främst om att testa nya prototypdelar jag utvärderar åt Speidel; en ny maltrörshållare (låsplatta/skiva istället för originalröret) som är mer som Bacbrewings Yield increase disc, en ny mutter med lite annorlunda design och slutligen ett nytt flytande lock (mash cap) med ett mindre hål i mitten. Låsplattan var såklart den stora skillnaden från V1-prototypen och eftersom det är möjligt att använda den på två olika sätt måste jag brygga en gång till innan jag kan utvärdera V2-delarna ordentligt. De två sätten att addera alla delar är:
maltrör, tjockt filter, tunnt filter, mäsk, tunnt filter, tjockt filter, låsplatta, mutter, mashcap
maltrör, tjockt filter, tunnt filter, mäsk, låsplatta, tunnt filter, tjockt filter, mutter, mashcap
Som ni kan se låser den andra metoden alla filter på plats jämfört medan den första metoden är mer designad som originalmetoden metoden med filter som kan flyta upp och ner under mäskningen. Denna bryggning testade jag den första metoden eftersom det är en logisk fortsättning på mitt senaste test av prototypdelar. Låsplattan har den extra funktionen, jämfört med alla tidigare lösningar, att den förhindrar att maltdelar kan fly från maltröret och det ger även maltröret ett jämnt fördelat tryck mot botten av Braumeistern.

Precis som med nästan alla mina bryggningar började denna dagen före genom att sätta en timer för uppvärmning av mäskvatten så jag kan börja brygga så tidigt som möjligt morgonen därpå. Braumeisterns senaste firmware har en inbyggd timer för att ställa in en försenad start och min plan var att testa detta denna gång. Men när jag programmerade BM upptäckte jag att 85° C är den maximala temperaturen som går att ställa in och jag skulle vilja att det var närmre 95-98° C (mindre än 100 av säkerhetsskäl). Lite besviken på att jag inte undersökt detta tidigare använde jag min gamla metod med Speidels doppvärmare och en vanlig julgranstimer (16A-kompatibel) utan att tänka på att vattnet vanligtvis ändå hamnar omkring 85-90° C på morgonen med den metoden. Jag kunde alltså ha provat den nya timerfunktionen trots allt, så det får bli nästa gång istället.

Inmäskningen och stegmäskningsschemat gick smidigt utan avvikelser. Vörten efter utmäskningen såg ytterligare lite bättre ut än förra gången och även om det är en konstant mindre förbättring för varje gång jag brygger, kan jag inte riktigt säga exakt vad det beror på. Visst var mittenhålet i mashcap:en lite mindre än tidigare version och jag var extra försiktig när jag sänkte maltröret som simulerade en “underlet” men ger det mig verkligen mer genomskinlig vört med mindre skum i slutändan? Förmodligen spelade det senare mer roll än det första och ja, det är min arbetshypotes såhär långt. Noggrannhet i varje steg spelar roll i slutändan. Uppmätta syrehalter höll sig runt 0,9 ppm men som jag sagt tidigare är det svårt att noggrant mäta DO under mäskningen på grund av naturligt förekommande antioxidanter (AAO) i malten vilket reducerar syre med minskade maltsmaker som resultat men även att det är svårt att ta ett mätprov utan att tillför syre till mäsken eller mätprovet. Utöver förbättringarna ovan ägnade jag lite extra uppmärksamhet åt upphissandet av maltröret och med det menar jag att jag långsamt höjde upp det under cirka fem minuters tid så inget skräp skulle hastigt byta riktning och hamna i bryggverket. Resultatet var inte synligt förrän kokstart då vörten såg extra genomskinlig ut med fria proteinpartiklar som simmade omkring. När jag insåg att denna sats skulle bli lite speciell bestämde jag mig för att koka humlen i en humlekokpåse för lättare separation efter koket med eventuellt lite extra genomskinlig vört som resultat. Till min stora förvåning blev det inte riktigt så och min teori är att de, förvisso koagulerade proteinerna, slogs sönder i koket trots min medvetet låga kokintensitet. Precis som med ett ägg kan inte proteiner lösas upp igen men visst går det att att mosa ett ägg till småbitar… En sedimenteringspaus efter/under kylningen är fortfarande min bästa metod för att separera allt druv eftersom whirlpool inte fungerar så bra för mig med alla element som finns i botten på BM. I början av kylningen körde jag en lite (för stilen) okonventionell hopstand på en halvtimme då lite extra humlearom kan passa bra såhär i grilltider med en maß i handen. Jag lyckades bara kyla till 15°C innan mitt samvete tog emot. Kranvattnet är lite för varmt nu när sommaren gick till spontanattack. Det blev väldigt mycket skum vid syresättningen så min nya rostfria jästank var lite för liten denna gång. Jag fick ihop 15 liter extravört från en separat lakning och ihop med resterna från bryggverket. Den vörten fick en påse ickehydrerad US05 och lämnades åt dess icketemperaturstyrda öde i det svala bryggeriet. Rengöringen av bryggverket gick smidigare än någonsin och det hade nog räckt med enbart vatten och lite gnuggande med handen längs sidorna men eftersom jag har min pump med sprayboll så körde jag en vända med Enzybrew iallafall, vare sig det behövdes eller inte…

I thought it was time to brew some thirst quenching Helles for the summertime. Since I was going to Munich the day after, it seemed really fitting aswell. The difference from a mild pils to a Helles is not enormous depending on recipe but generally the bitterness, hop presence and malt sweetness are the key factors. There are rarely any bigger late hopping in Helles and the focus is on keeping the finer malt nuances all the way to the glass. The recipe for this Helles is taken from my book and the most important part is the malt ratio with 96% pilsnermalt (Barke) and 4% Carahell which makes it more like a Paulaner Helles and less sweet than Weihenstephaner Original. With low oxygen brewing you can get away with a bit more caramel malts without the taste becoming cloying but generally 10% for a light beer is still absolute maximum for me. The hoping schedule is the same as in the book but with a different hop due to my inventory. As long as you use noble hops in a low hopped german style you can experiment with different hops and still get a similar end result.

This brew session was primarily about new prototype parts I was evaluating for Speidel; a new malt pipe holder (locking plate instead of the original pipe) that is more like Bac brewings Yield increase disc, a new nut with a little bit different design and finally a new floating lid (mash cap) with a smaller size of the middle hole. The malt pipe locking plate was of course the big difference from the V1 prototype and since it’s possible to use it in two different ways I need to brew with it one more time before I can evaluate it properly. The two ways to add all parts is:
maltpipe, thick filter, thinn filter, mash, thinn filter, thick filter, locking disc, nut, mashcap
maltpipe, thick filter, thinn filter, mash, locking disc, thinn filter, thick filter, nut, mashcap
As you can see, the second method locks all filters in place compared to the first method which is more designed like the original method with filters being able to float up and down during the mash. This brew session I tried the first method since it’s a logical progression from my last test of prototype parts. The locking disc has the extra feature compared to all earlier solutions that it prevents stray malt to escape from the malt pipe and it gives the malt pipe even pressure towards the bottom of the Braumeister.

As with nearly all my brew sessions nowadays, this one started the day before by setting a timer for heating so I can get started with preboiling my mash water as early as possible. The latest firmware of the Braumeister has the built in ability to set a delayed start, or timer, for starting a brew session and my plan was to try it out this time. But when I was programming the BM I found out that 85°C is the maximum temperature and I would like it to be more like 95-98°C (less than 100 for saftey reasons). A bit disappointed that I hadn’t tried this before the actual brewday, I used my old setup once agan with the external Speidel heat source (3200w) and a regular Christmas tree-style timer (16A ready) without thinking about that the water usually is around 85-90°C in the morning anyway so I could have tried the new timer function. It’ll have to wait until next time…

Mash-in and the mashing program went smooth and with and deviations nor news. The wort after mashout looked even better than the last time and even if it’s a small progression every time I brew I can’t really say what’s improving from time to time. Sure the center whole in the mash cap is bit smaller and I was extra careful when lowering the malt pipe simulating an underlet but is that really giving me clearer wort with less foam in the end? Probably the latter more than the former but yes, that is my best suggestion this far. Dissolved oxygen levels stayed around 0,9 PPM but as I said before, it’s hard to accurately measure DO in the mash due to both naturally occurring antioxidants in the malt that reacts with oxygen but also due to the way we are able to take samples without adding more oxygen to the mash (removing the mashcap and taking a sample below the surface). I also paid extra attention to the removing of the malt pipe so no extra gunk would reverse from the lautering and ending up in the kettle. By extra attention I mean raising it over a period of maybe 5 minutes. The result wasn’t visible until the boil just got started when the wort looked better than I ever had before with brilliantly clear wort with dissolved protein bits floating around in it. When I realised that this batch was going to be a bit special I decided to boil the hops in a bag for easier separation and perhaps even more clear wort going into the fermenter. To my big surprise, it didn’t really turn out better than my usual clarity. My guess is that the boil, even though it is gentle, is breaking down proteins into smaller parts and just like an egg, coagulated proteins won’t dissolve again but it can be chopped up into small pieces. A prolonged rest after or during the chilling is my currently best option for removing these compounds since I failed with a big number of whirlpools in the Braumeister due to all it’s elements in the bottom and it worked pretty well this time as usual. In the middle of the chilling I added a very unconventional for the style hopstand for about 30 min at 79°C. A little extra noble hopkick in the BBQ-time seemed fitting for a 1.050 maß-session beer. The chilling down to fermentation temperature took some extra time due to the summer having arrived in record time. I only got the wort down to 15°C before deciding that I could not waste any more tap water. It would have to do… I ended up with a lot of foam in the fermenter so this time my 45L stainless fermenter (that fits about 50l) was a bit too small. I ended up with 15L spare wort, both from some outofthekettle spargeing and also from the last wort in the BM. I added a non hydrated dry yeast (US05) and let it ferment away without temperature control. Dishing of the BM went extra easy this time and I might not needed more than the first water rinse to get it clean but I used the pump with spray ball and some Enzybrew anyway.

Transfer of extra mash water before mash in.

The new prototype parts besides the mashcap.

Refill och mash water to overflow/underlet the malt.

Adding of the maltpipe holder disc.

If added in this sequence, a bolt is an insurance that the filters will be kept down but probably it is unnecessary.

New nut in place.

Overflow with water to ensure that the mash cap is floating.

New mashcap added and mash program started.

The result after the mash.

Awesome clarity and low foam.

After the outdrawn lifting of the maltpipe.

Boiling spargewort in the left kettle and boiling the main batch to the right.

This view used to be just grass and garden. Now it’s an orangetree in the wooden biergarten instead (my wife does not have the same name on the place…).

Noble hops in the form of Perle.

Start of the boil. Hard to see the clarity and nondissolved proteins but look at next photo:

Finally I get a nice hot break in the beginning och the boil!

I used my BIAB-bag to boil hops in.

Measured the temp with my Gresinger GHT1170 and it was pretty consistent with the BM temperature.

Lots and lots of foam.

Lindhs Helles (Helles)

Batchsize: 56.00 l OG: 1.050 SG FG: 1.010 SG Alcohol by volume: ca 5.0 % Bitterness: 24.8 IBUs Color: 7.9 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 3 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 11.52 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 96.0 % 0.48 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 4.0 % Total amount of malt: 12.00 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 68.83 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 50 g Perle [8.00 %] – Boil 40.0 min Hop 7 17.2 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 8 – 100 g Perle [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 9 7.6 IBUs Total amount of hops: 150 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 3.0 pkg wlp860 Yeast 10 – Recommended starter size: 6.02 l / 1046.9 Billion cells. BrewNotes

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här eller hos Humlegården där jag får en slant per såld bok!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Planen inför SM i hembryggning i Norrköping var att ha med två öl att tävla med i folkets val och 2-4 stycken till domartävlingen. Jag hade även för avsikt att vara med och döma i domartävlingen men vårsäsongen har verkligen sprungit iväg från mig och försvunnit i en rasande takt med dels arbetet med boken men även en massa jobbresor vilka dessutom kommer intensifieras ännu mer fram tills semestern. Detta inlägg kommer handla om mitt första folketsval-bidrag som redan står på fat och kalllagras. Mitt andra bidrag har jag ännu inte bryggt men beställt ingredienser till och med lite tur kan jag brygga i helgen eller i början på nästa vecka men det kommer verkligen bli tight att ta hand om det ölet eftersom jag ska på långresa (32h flyg X 2) och vara borta två veckor, dvs jag kommer hem först på torsdag två dagar före SM, med en jetlag som inte lär vara att leka med.

Eftersom det är folkets val jag bryggt till skulle jag kunna avslöja en massa detaljer om receptet redan nu men vad vore det roliga i det? Istället lägger jag fokus på bryggmetoden i detta blogginlägg så får ni som kommer på SM får smaka på ölet och se receptet (jag kan dela det efter SM till er andra). Ni som redan har köpt min bok har redan receptet dessutom men jag avslöjar inte vilket. När jag ändå är inne på ämnet boken så vill jag passa på att tacka alla er som skickat trevliga “här-sitter-jag-med-en-öl-i-handen-och-njuter-av-din-bok-bilder” till mig, jag blir så otroligt glad! Två års slit ger äntligen lite uppskattning vilket är jättekul. Nu har även Humlegården fått in boken och om ni köper den via denna länk får jag dessutom en cheeseburgare per sålt exemplar, tänk vilken gubbamage jag kan utveckla!

Denna bryggning är den tekniskt bästa jag fått till någonsin där precis alla samtliga moment och alla siffror (PBG, PBV, DO x 5, pH x 2 samt OG) satt precis där de skulle och jag kunde utan svårigheter hålla syrenivån under 1.0 ppm genom alla bryggningens moment ända fram till jästpitch där jag syresatte lite smått genom plask och skak, alltså ingen ballongvisp denna gång. Jag satte doppvärmaren på timer mellan 04-06 men kom ner i bryggeriet först vid kvart över sju (sovmorgon) och upptäckte då att vattentemperaturen på RO-vattnet sjunkit till 69°C. En halvtimme senare fullkomligt stormkokade vattnet och jag kylde snabbt ner det till 60°C innan jag sakta sänkte ner maltröret för en s.k. underlet. Jag har varit lite sugen på att köpa Bac Brewings Yield increase filter till Braumeistern som (enligt tillverkaren) gör att man kan ha i en hel del mer malt. Det är dock utrymmet under mäskningen jag är mest intresserad av, dvs. att malten kan stiga och sjunka lite mer under recirkulationen så effektiviteten kan öka lite med mindre omrörning. Jag har vid ett tidigare tillfälle testat att vända originalfiltret uppochner vilket ger samma utrymme som Bac Brewings filter men den gången smet en del malt emellan för mig. Men så slogs jag av tanken att det säkerligen är ganska lite extra som filtret måste tryckas ned. Min lösning blev att lägga en stor rostfri mutter ovanpå filtret och runt mittpinnen vilket sänkte hådra filtret en halvcentimeter och det räckte gott. Inte ett maltkorrn smet och jag jag aldrig sett så genomskinlig vört i hela mitt liv! Jag kommer fortsätta att labba med denna metod innan jag rekommenderar den helhjärtat men såhär långt ser det lovande ut.

Efter en inmäskning inklusive ett gäng mätningar kunde jag ta en “mäskprogramspaus” i två timmar och njuta av en nymald och nybryggd kaffekopp i handen medan mäskstegen jobbades igenom. Efter mäskprogrammet låg DO på stabila 0,8 vilket tyvärr inte är helt relevant att mäta eftersom maltens egna antioxidanter kan börja jobba med att reducera syre vilket man helst inte vill. 59 liter före kok börjar bli lite av en standard för mig när jag inte lakar till huvudbatchen vilket jag inte heller gjorde denna gång. Dock lakade/sköljde jag maltröret med 15 liter 76°C-vatten till en separat kastrull vars vört jag sedan kokade med lite annan humle jag hade i frysen (Hersbrucker). Denna vört sammanfördes slutligen med sista silade vörten från Braumeisterkoket och resultatet blev ett fullt 19l-fat med Kellerbier; ofiltrerat och kortare lagrat för snabb konsumtion i anslutning till bryggeriet, mums!

En variant metodmässigt på denna öl, som jag inte brukar göra aktivt annars, är en hopstand. Jag ville helt enkelt ha lite extra humlearom och jag känner att jag redan har hittat rätt mängd aromhumle men inte fått riktigt ”bang for the buck”. Jag kylde därför till 85°C och lät temperaturen sjunka naturligt i 35 minuter. Redan när jag smakade vörten efter kok så tyckte jag att det var en påtagligt tydligare humlesmak men jag slänger in en stor brasklapp att det enbart kan vara önsketänkande innan jag provsmakat det färdiga ölet.

Det uppochnervända filtret resulterade i några procents högre utbyte/effektivitet rakt över och jag hamnade på 77% brygghuseffektivitet vilket är högt för att vara både LoDO och utan lakning. 1.052 på 12 kg malt och 56l finvört och utöver det 25l 1.040 med min blandade och lakade variant tycker jag är klart godkänt användande av malten. Som jag skrev ovan; en av mina bästa bryggningar, allt gick enligt plan eller som en dans om man hellre föredrar det uttrycket. Välkomna att smaka detta öl på SM och jag hoppas den ska vara precis så god och färdiglagrad som jag hoppas på tills dess!

Vattenvärmning inför preboil av mäskvattnet.

Jag har tagit denna bild några gånger nu och innan själva nedsänkningen (underlet från ovan) så slätar jag ut ytan men jag tycker det ser lite vackert ut såhär.

Vägning av salter.

I glaset, lite vanligt jodfritt bordssalt (NaCl). Jag har inte haft en dedikerad burk innan (inte nu heller) så detta glas får duga ett tag.

Är det ett vattenkok eller en vulkan? Det mesta av syret försvinner från mäskvattnet med 6400 watt kan jag lova.

Efter koket; kylning till inmäsktemp med min mäskmössa (mash cap) på för att inte låta nytt syre absorberas från ytan.

Dagens malthink.

Stämningsbild.

Nedsänkt maltrör och mängden floaties (flytare?). Ganska bra och utan bubblor…

En rejäl omrörning resulterade i denna mängd skum, bäst hittills per mängd omrörning.

Övre filtret på plats uppochned med min mutter som distans så röret trycker ner filtret en halv centimeter.

Uppfyllningsvattnet så vattennivån håller sig ovanför maltröret och låter mashcap:en flyta.

Lagom nivå.

Det kokta vattnet innan antioxidanter tilsatts.

MäskpH på 5,3.

Jodprovet visade på helt konverterad stärkelse efter mäskprogrammet.

Efter mäskningen. Vattnet är kondens från när jag lyfter bort locket.

Efter hela mäskningen var avklarad, SPANA IN den vörten! Svårt att fånga på bild men denna var precis klippt och skuren kristallklar vilket innebär betydligt mindre proteiner och andra partiklar i koket och slutligen i glaset. Mängden skum är absolut okej men målet är såklart noll. Rom bryggdes banne mig inte på en dag.

Lakning till en extrakastrull för att få ytterligare ett fat från bryggningen.

Lakningen får droppa av medan jag värmer extrasatsen till kok.

Huvudsatsens fria syre (DO) efter maltröret lyfts. Inte perfekt men ganska bra ändå.

Min tillsats av lactol vid 10 min återstående av koket dvs. ca 10 ml. Då hamnar mitt pH på 5,1 för bättre utfällning av proteiner, jästens trivs bättre och för längre hållbarhet av slutprodukten.

Några gram humle i en av givorna.

Jag har bara en huva så det blev Lützen denna bryggdag.

Kylning med kylspiral och min flytande mashcap.

Matad jästslurry till huvubatchen.

Grodperspektiv.

Flytt av finvört till jästtank.

Överblivet humleslabb.

Kylning av sidobatchen. Kolla hur grumlig och dassig den ser ut i jämförelse med två bilder upp!

Strålus erectus med humlestinn vört ner i kokt BIAB-påse för silning. Långt ifrån optimalt men det blir en ganska ok hinkarbira med hög humlehalt av det i slutändan.

Jästen till sidosatsen blev Saccharolicious ”American West Coast”.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

De flesta hembryggare börjar sin bryggarbana med att tappa upp sin öl på flaska ihop med sockerlag för att bilda kolsyra, kolsyrejäsa. Ett annat sätt att bilda kolsyra är att flaskspunda och det innebär att man tappar upp sitt öl på flaska innan jäsningen är avslutad dvs med maltsocker kvarvarande som bildar kolsyra. Det är precis så enkelt som det låter, man tappar upp ölet på flaska med några °Ö kvar på jäsningen. Det svåra är att veta hur många °Ö det faktiskt är kvar på den aktuella jäsningen så att det inte blir flaskbomber eller underkolsyrat. Med lagerjäst göra man enklast ett fast ferment test FFT för att fastställa FG men för en alejäsning går det inte lika bra då de bägge jäsningarna nästan är lika snabba. Lösningen som kvarstår är att med erfarenhet från tidigare bryggningar avgöra hur långt det är kvar. Nästan alla mina öl har ett FG på 1.009-1.011 och jag har både räknat ut och testat mig fram till att 5°Ö är lagom till weißbier, som ska ha ganska hög kolsyrehalt runt 3 volymer. Jag har tidigare tappat även veteöl på fat men jag tycker att jästfördelningen bland de första glasen och de sista från fatet blir väldigt olika där de sista nästan är som en kristallweizen. Sen är det väldigt trevligt med några flaskor ibland som omväxling och slutligen så dricker jag max 1 veteöl per tillfälle så mina tappkranar kan få vara fyllda med annat istället. Även om flaskningen tar sin lilla tid så är numera flaskdiskningen och desinficeringen betydligt enklare med Mark’s Bottle Washer.

En annan fördel med flaskspundning är att det går väldigt snabbt att kunna börja dricka av flaskorna. Jag tappade på flaska dag 5 efter bryggdagen och redan dag 7 var de redo att börja drickas även om 1-2 veckor ytterligare på flaska låter ölet mogna det lilla sista. Veteöl är dock en typisk färskvara så de passar extra bra för denna metod. Jag vill dock utfärda en skarp varning till mindre erfarna bryggare. Flaskspundning kan potentiellt vara väldigt farligt och jag skulle aldrig tappa någon öl på flaska över 1.015! Öl som jäser ut extra mycket måste man vara ännu mer försiktiga med (Saison, suröl, brettad öl osv).

NoLoDO, eller kanske LessLoDO
Denna veteöl bryggdes inte strikt med lågsyremetoden (LoDO) eftersom jag hade gäster hemma och behövde brygga med mindre arbetsinsats. Det jag skippade var att förkoka vattnet vilket sparar mycket tid vid igångsättningen. Annars är LoDO inte så mycket jobbigare eller tidskrävande än traditionell hembryggning men har jag inte satt timer på bryggvattnet så känns det trist att vänta. Receptet var det inga konstigheter med, 50% vete, 4% karamellmalt (av två sorter för att rensa lite och för att Caramunich ger lite mer färg än endast Carahell) och resten Barke Pils. Jag skippade Carafa denna gång för att få en ljusare och lite mer vårig veteöl likt Weihenstephaner. På hösten och vintern tycker jag att Franziskaner känns mer tilltalande färgmässigt. 12,26 kg malt såg väldigt lite ut i den jäshink jag maler till och jag antar att det är den skallösa veten som sjunker ihop lättare än vad korn gör. Jag har aldrig lagt märke till det tidigare konstigt nog. Jag bryggde lite starkare denna gång och jag uppskattar att alkoholhalten landat kring 5,6-5,7% ABV. Detta för att få lite mer schvung i smakerna då jag tyckt några av mina senaste veteöl varit snudd på lite tunna.

Efter som jag var lite stressad (och lite lat) så programmerade jag inte om hela Braumeisterns mäskprogram för att addera en ferualsyrarast på 44°C utan istället mäskade jag in på 42°C och när 44°C nåtts tryckte jag på paus och väntade i 20 minuter. Sen tryckte jag continue och Braumeistern fortfsatte sitt mäskprogram. Ferualsyrarasten gynnas av högre pH och egentligen ska man därför avvakta med mjölksyra tills efter den rasten men jag har märkt att mjölksyran inte blandar sig homogent i mäsken utan omrörning och eftersom jag fyller upp med vatten ovanför maltröret blir en extra omrörning efter 20 minuter kanske blaskig. Därför åker mjölksyran i direkt. Däremot har jag börjar justera pH på två ställen i min bryggprocess. För ligger jag lite högre än tidigare, 5,4-5,3, för att gynna Betaamylase-aktiviteten. Även utbytet av humle i koket är bättre med lite högre pH. När 10 minuter återstår av koket justerar jag pH:t till ca 5,1 för att främja koagulering av proteiner och öka ölets hållbarhet. Lite mer jobb men kanske ytterligare lite bättre öl, vem vet…

Jag har målat bryggerigolvet och av en slump blev det på årsdagen av min första målning. Det tog ungefär 15 minuter och förbrukade väldigt lite färg så jag har ingen ursäkt till för varför det inte skett tidigare.

Även om jag inte förkokade vattnet och därför hade ca 8 ppm löst syre i vattnet så tillsatte jag lite syrereducerare ändå, allt är bättre än inget.

27 liter mald malt.

Mäskpaddeln som jag fortfarande är nöjd med.

Nedsänkning av malten i maltröret.

Utan förkokt vatten flöt en hel del fler maltskal än sist.

Jag rör om genom att snurra mäskrodret, inte vispa omkring. Detta för att störa ytan så lite som möjligt. Det krävs två händer och inte som på bilden men jag måste ju ha en hand ledig till kameran.

Jag testade med lite mer omfattande omrörning och ja, OG:t blev lite högre men även mängden skum.

Påfyllning ovanför muttern.

Flytande mashcap (mäskbasker?)

Ferualsyrapausen.

MäskpH

”Continue” efter pausen/rasten och klättring till första betaamylasrasten.

En smackpack 3068 ihop med en kreusenskördad slurry från förra gången.

Efter mäskprogrammet har nivån höjts några centimeter. Vattnet på mashcap:en är kondens från huvan som droppar ner när jag lyfter på locket.

Jodtest för att dubbelkolla att stärkelsekonverteringen är helt färdig.

Det svarta i vörten visar på att det fanns lite stärkelse kvar.

En kvart senare var det färdigt.

Vattenvärmning till lakning. Jag bryggde inget extra denna gång utan ville bara samla lite vört till framtida förkulturer.

Mäskprogrammet helt färdigt och dags att lyfta ur maltröret.

Maltröret passar perfekt i Patina 36-kastrullen för avdropp/sköljning.

Justering av pH när 10 minuter av koket återstod.

Kylning efter kok.

Mashcap:en flyter mycket bättre än sist med lite justeringar på kylspiralen men kanske att jag borde smeka-till den ett uns till.

Kafferast i väntan på kylningen.

Jag jäste i min stora jästank denna gång då jag har möjlighet att styra temperaturen genom att byta rum. Denna bjässe går tyvärr inte in i något av mina kylskåp tyvärr.

Lindhs Wießbier 27 (Ljus veteöl av sydtysk typ)

Kokvolym: 60.70 l Batchsize: 56.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.012 SG ABV: 5.2 % IBU: 17.8 IBUs EBC: 10.0 EBC Color Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.00 l !Lindhs LoDO-water Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 6.13 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 50.0 % 5.64 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 7 46.0 % 0.30 kg Caramunich I (Weyermann) (100.5 EBC) Grain 8 2.4 % 0.20 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 1.6 % Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 30 g Hallertau Magnum [11.00 %] – Boil 60.0 min Hop 10 14.5 IBUs 70 g Hallertau Magnum [3.00 %] – Boil 10.0 min Hop 11 3.3 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12 – Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 2.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 13 – Total humle: 100 g Total malt: 12.26 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 68.20 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Sedan senaste bryggningen har jag finslipat lite på det som inte gick hela vägen metodmässigt. Det jag ville testa denna gång var en lite större maltmängd för något högre OG eller för att se om det motsatta sker. Även mer omrörning vid inmäskningen än sist skulle kunna ge ett något högre OG. Sen har jag modifierat kylspiralens ståltråd som håller den samman så min mashcap ska kunna gå längre ner och minska syreupptagningen vid kylningen bättre än sist. Ingen större förbättring kan tyckas men många bäckar små.
Bryggningen började redan 05.40 eftersom min fru skulle upp tidigt och jag inte kunde somna om. Eller egentligen började jag redan kvällen innan med att sätta doppvärmaren på timer med de 70 litrarna RO-vatten jag samlat ihop. Så när jag kom ner i bryggeriet på morgonen var vattnet redan uppe i 80°C och med hjälp av Braumeisterns två element och sammanlagt 6400 watt kom jag snabbt upp i kok. Lite morgonkaffe, en dusch och en maltkrossning senare var jag inmäskad redan kl sju och kunde ägna fokus åt att få iväg barnen till förskolan.

Inmäskning
Den mer ordentliga omrörningen gick bra med nya mäskpaddeln som jag premiärkörde förra bryggningen. Eftersom pinnen, eller skaftet, på paddeln är smal som en penna är det förvisso lite svårt att få bra grepp om den men samtidigt, å andra sidan, stör den inte ytan på mäsken så mycket och mängden skum hålls nere. Jag la ungefär dubbla tiden mot sist på omrörning men tog inte tid, kanske 3-4 minuter totalt? Den något större mängden malt och omrörningen till trots hamnade OG lägre än sist, något som jag länge misstänkt och observerat men inte riktigt fått bevisat för mig. Problemet är såklart både att omrörningen vid underlet (dvs malt först och vatten underifrån) inte går att jämföra blandningsmässigt med en klassisk inmäskning (med malt ihälld uppifrån och omrörd allt eftersom) men även att maltröret när det är fyllt maximalt förhindrar maltbädden från att bli tillräckligt porös för mäskvattnet att cirkulera homogent. Att minska mängden mäskvatten kan jag inte göra utan att introducera syre då jag måste hålla mig ovanför maltröret så jag är hyffsat redo att dra slutsatsen att det inte går att brygga starkare öl än ca 1.055 med LoDO-tekniken på en Braumeister 50 utan att använda BacBrewings ”yield increase disk” eller tillsats av maltextrakt. Merparten av mina öl vill jag förvisso landa runt 1.050 så för detta ändamål är nuvarande setup perfekt men det är aldrig kul att känna sig begränsad av sin utrustning. Hur ska jag brygga en lLoDO-festbier till våren? Jag får helt enkelt offra LoDO-metoden för starkare öl eller halvera satsstorleken och brygga i mitt andra ofärdiga bryggverk bestående av tre kastruller. Till det andra bryggverket saknar jag i dagsläget dedikerad temperaturstyrning och en cirkuleringspump men jag har inte helt bestämt mig för exakt vad jag ska göra med den utrustningen ännu, det var inget planerat köp utan jag har bara råkat samlat på mig kastruller och induktionsplattor/doppvärmare så det plötsligt blivit till en hel extra setup. Som det är just nu ligger jag efter med bryggandet så att börja göra 20l-satser är inte att tänka på även om nytt bryggsystem är kul att laborera med. I så fall skulle jag köra det andra bryggverket parallellt med BM50 men det räcker inte elen till riktigt, men det kan det kanske bli ändring på framåt våren…

Kort om receptet
Tråkigt men sant; Jag hade en del maltsorter hemma jag ville göra mig av med så receptet nedan är inte speciellt genomtänkt, ta det med en nypa salt helt enkelt. Vienna kommer jag sluta att ha hemma i förmån till Münchner och jag kommer köra med Weyermann Barke Pilsnermalt som basmalt en tid framöver. Skillnaden mellan Vienna och Münchner är inte superstor så där är det rimligt att byta nästan rakt av men även mängderna i receptet är lite anpassade efter hur mycket det fanns kvar i påsen.

Utmäskning och sidobatch
Klockan 9 var det gedigna mäskprogrammet redan utmäskat och färdigt och för maltpipan redo att flyttas över till en annan kastrull för lakning. Jag fick ut 16 liter på hela SG 1.036 vilket visar att det fanns en hel del socker kvar i malten efter mäskningen. Denna sidovört kokades jag ihop med en omgång högalfahumle; Herkules och Hallertauer men i så pass kort tid att IBUn inte skulle skena all världens väg. Tanken med denna vört var som förra gången att sammanföra med den silade sista vörten från Braumeistern och sen hamna på plasthink med alejäst. Denna gång fick jag totalt ihop så mycket ”överbliven” vört att det räckte både till 22 liter i hink nr. 1 med en ny jästsort (jag snart återkommer till) och 10 liter i ytterligare en hink som fick en liten del av en slurry BRY97 jag hade i kylen. Totalt fick jag med andra ord ihop 72 liter öl denna bryggning vilket jag behöver för att börja kunna komma ikapp med lagret inför vår/sommar. Finns det någon diagnos eller fobi mot att se för många tomma Corneliusfat? Tomkeggofobi?

Kylningen och en matta av humle
Eftersom jag hade i ganska mycket humle i koket så skedde det jag observerat fler gånger tidigare. Humlen lägger sig som en isolering i botten på bryggverket under kylningen, trots att bägge pumparna rör om vörten. Jag märker det tydligast eftersom det kan vara mycket varmt på undertill på bryggverket medan det bara 5 cm upp är runt 20-30°C. Enda sättet att komma åt det problemet vid stora mängder humle är att koka humlen i någon sorts behållare/påse vilket jag inte är så förtjust i, eller att försöka röra runt med något verktyg eller whirlpoola vid kylningen. Att det är ojämn temperatur blir problem för att kyla precis lagom länge. När temperatursensorn är begravd i humle och visar på fel temperatur måste jag förlita mig på en extern termometer. Men vad kommer den sammanslagna temperaturen i jäshinken bli när varmt och kallt blandat sig? Omöjligt att säga i förhand såklart. Just denna bryggning gick jag en hundpromenad under kylningen så vörten ner i hinken blev tillslut 6,8°C vilket var betydligt lägre än de 9-10°C jag planerat för. Jag flög blind och kunde inte kontrollmäta då en av mina billiga skräp-K-givare till den grymma Gresingertermometern gav upp under bryggningen av sidobatchen och jag inte hann ordna med en ny givare just där och då. Att kyla någon grad under önskad starttemp av jäsning är det klassiska tyska sättet att göra på men jag vill helst inte att vörtens och jästens temperatur ska skilja mer än en grad för att inte överraska jästen i onödan. Jäsningen kom igång bra ändå så det gjorde inget men en observation värd att lägga på minnet.

Skum
Första dryga 40 ”rena” litrarna tappade jag via kranen ner i mitt nya rostfria jäskärl. Det bildades en enorm mängd skum av detta förfarande så jag kunde inte syresätta vörten mer än vad som blev av höjdskillnaden. Skummet blev dessutom väldigt stabilt så det slutade med att jag fick slänga på locket, spraya med SaniClean och sen torka av både jäskärl och golv. Kanske skapar detta ett läge att utvärdera olika syresättningsmetoder framöver. Skulle det vara av intresse för er läsare?

Saccharolicious – West Coast
Som test och jämförelse med BRY97 jäste jag extrabatchen med den svensktillverkade jästen West Coast från tillverkarn Saccharolicious. Företaget drivs av den rutinerade bryggaren och hembryggaren Maarten Vanwildemeersch som dessutom är huvudbryggare på Uppsala Brygghus. West coast beskrivs av tillverkaren som ”Clean, versatile, ale yeast from the American West Coast. A given choice for hop-dominated ales like American pale ales or IPAs” medan återförsäljaren Humlegården skriver ”Jäser typiskt västkustskt med en ren, neutral ton. Framhäver humlekaraktären och även i viss utsträckning specialmalten. Kan producera viss citrusarom vid låg förjäsningstemperatur och är det givna valet för amerikansk pale ale, IPA och andra humledominerade öl.”. Detta gör West Coast för min del lämplig att jämföra med t.ex. BRY97 på torrjästsidan men kanske främst min gamle trotjänare San Diego Super WLP090 som jag dock inte har hemma för tillfället. Tidigare har Saccharolicious jäster enbart sålts på snedagar som kräver flerstegsodling men sen i sommras finns de även som större flytande mängd där en förpackning ska räcka till 20 l upp till 14°P (ca OG 1.056) utan förkultur. Med mina 1.045 på sidobatchen och en helt nylevererad förpackning jäst skippade jag förkultur denna gång och den hoppade igång ganska snabbt ändå. Förutom veteölsjäster rekommenderar jag dock förkultur på all flytande jäst för 20 l och uppåt för att säkerställa att jästen är pigg och fräsch kanske mer än att alltid öka på antalet celler. Jäsningen av huvudbatchen som fick lagerjäst i sig har jag en liten överraskning med vilket jag kommer berätta om i nästa inlägg!

Torsdag blir fredag
Sedan någon månad har antalet blogginlägg dels ökat men jag har även börjat publicera något lite längre varje torsdag vilket jag uppfattat som uppskattat hos er. En liten ändring jag vill göra är att skjuta på det till fredagar. Antalet produktionsdagar för min del ökar eftersom jag har lite sämre med tid att skriva på helgerna men den främsta vinsten med att publicera på fredagar är att hamna i rätt sinnesstämning. Torsdagar är jag fortfarande fokuserad i ”work mode” men framåt fredagen börjar friday-feelingen komma och vad passar då inte bättre än ett nytt inlägg? Fredag är nya torsdag med andra ord…

Detta är timern jag har på min doppvärmare. Den klarar de 3200 watt som behövs vilket man måste se upp med först!

Maltvägning med min gamla våg. Bagagevågen jag labbade med sist var jag inte sugen på att jiddra med.

Kylning av mäskvatten efter koket och innan Antioxin SBT tillsätts. Kalciumklorid tillsatte jag när vattnet var ganska varmt och en kemisk reaktion uppstod med kraftigt bubblande (i liten skala) vilket jag aldrig upplevt tidigare. I fortsättningen ska jag tillsätta salter före koket eller efter kylningen istället.

Nästan 13 kg malt denna gång.

Saltvägning och vägning av Antioxin SBT. I bakgrunden står min burk SMB (SodiumMetaBisulfate eller Natriummetabisulfit) som jag dock inte använder för stunden. Bägge innehåller sulfiter som reducerar syre med Antioxin SBT innehåller även gallotanniner och askorbinsyra (c-vitamin) vilket gör att jag totalt sätt kan använda lite mindre mängd sulfit. Campdentabletter eller Vinsvavla som det också kallas ibland är nästan samma sak men med kalium istället för natrium. Kalium sägs vara giftigt för jästen i större mängd.

Här är min DO-mätare jag mäter löst syre med, en Milwaukee MW 600. Lite knepig att ha att göra med och förfärligt dyr. Den har något högre noggrannhet än den populära Extech DO600 och var vid köptillfället lite billigare (rättare sagt mindre dyr). Det ska dock sägas att ingen DO-mätare tillförlitlig att mäta DO i mäsken med (enligt bla Bamforth) eftersom det pågår en rad kemiska reaktioner och det finns naturligt förekommande antioxidanter hos malten som gör mätningen skev. Man kan ha lågt DO-värde men ändå oxiderat sin vört t.ex. Men ett värde går ändå att få ut med mätaren för att kunna jämföra mellan olika bryggningar så det är ändå ett instrument värt att använda när man finslipar sin bryggmetod och letar svaga punkter. Det andra verktyget man kan använda är sulfatmätstickor som är ganska dyra även de och som jag inte hunnit skaffa eller labba med ännu.

Inmäskning dvs sänkning av maltröret.

Malten och maltröret på plats och extravattnet är på ingång.

Ganska tungt lyft att få upp kastrullen till position men smidigt sätt att kunna styra flödet på.

Inmäskad och omrörd. Lite skum men fortfarande skum…

BacBrewingfiltret på plats.

Standardfilter modell hårdare och gummilisten på plats.

Pinnen och min mutter jag använder istället för originalvingmuttern på plats och mängden vätska påfylld för att min mashcap ska kunna flyta.

Mashcap på plats och allt redo för mäskprogrammet.

Min nya basmalt Barke Pils som jag haft hemma några gånger tidigare. Förutom väldigt god smak är den något mörkare än vanliga pilsnermalten (uppåt 4.0 EBC) vilket gör den motsvarande en blandning av pils och pale.

MäskpH:t för dagen.

Första mätprovet som jag fångade genom att stoppa ner hela burken (en liten minimarmeladburk från en hotellfrukost i München) under ytan innan locket sattes på, sen kylde jag provet till rumstemperatur. Detta är det förkokta vattnet som jag ville mäta innan någon syreätare tillsattes.

Mätsonden ska röras försiktigt hela tiden för att ge rätt värde av någon anledning.

1.1 mg/L (samma som ppm) löst syre innan Antioxin SBT tillsattes vilket drar ner värdet till nära 0.0 men detta mätte jag inte just denna gång.

MäskDO vid start av alfaamylasrasten låg på 0,8 mg/l. Ett värde under 1.0 är att föredra medan runt 0,5 ger lite mer marginaler. Dit har jag dock inte nått med denna utrustning. Vanligt vatten (okokt och vid 20°C) har ca 8 ppm syre i sig som referens.

Mäskningen färdig.

Långsamt lyft upp till stödpinnarna så inget syre dras in underifrån.

Flytt av mäsken och maltröret till lilla kastrullen för lakning.

Lakningen ger en massa skum vilket jag inte vill ha i LoDO-batchen. I sidobatchen görs inga försök att stoppa syresättning mer än vid normal bryggning.

Jag hade ju två stora diskbänkar i bryggeriet men jag har sålt den ena. Jag fick ett mail från en kille som var på jakt efter en och jag insåg att jag inte behöver två utan att en vanlig bänk skulle ge mig lite med förvaringsutrymme. Sen är det ju kul att kunna glädja någon annan. Köparen brygger också på BM50 så den enorma diskhon kommer verkligen till nytta vilket är kul. Jag kommer på sikt skaffa någon annan lösning är den som är på bilden här men jag vet inte exakt hur ännu. Jag har några olika alternativ…

Tills vidare flyttade jag bardiskbordet till vänster och satte in en gammal skänk som skulle till soptippen.

Kylning av sidosatsen.

Kylningen blir inte så effektiv när bara halva spiralen är täckt av vätska dock.

Kylning av huvudsatsen. Kylspiralen täcks helt och hållet.

Här kyler jag med maschcap:en (mäskhätta eller mäsklock på svenska?) men spiralens in/ut-rör var något sneda vilket resulterade i en sned vinkel på mascap:en. Detta är åtgärdat delvis såhär efteråt.

Rengjord jästank.

Jästslurrys som ska till huvudsatsen.

Skumkronan på jästanken.

Den nya West Coast-jästen. Kul med svenskt!!

OG på 1.050 för huvudsatsen…

Receptet

Pils 10

Kokvolym: 60.29 l Batchsize: 55.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.050 SG FG: 1.011 SG ABV: 5 %? IBU: 45 IBUs ? EBC: 8.6 EBC Color Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.06 l !Lindhs LoDO-water Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 8.06 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 6 62.7 % 2.24 kg Vienna Malt (Weyermann) (5.9 EBC) Grain 7 17.4 % 2.00 kg Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 8 15.6 % 0.55 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 4.3 % Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 50 g Herkules [17.00 %] – Boil 60.0 min Hop 10 41.4 IBUs 50 g Hallertauer Hersbrucker [3.00 %] – Boil 30.0 min Hop 11 5.6 IBUs 50 g Hallertauer Hersbrucker [3.00 %] – Boil 15.0 min Hop 12 3.6 IBUs 100 g Hallertauer Hersbrucker [4.00 %] – Boil 5.0 min Hop 13 3.9 IBUs Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 3.0 pkg WLP838 Yeast 14 – Total humle: 250 g Total malt: 12.85 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 70.21 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Första bryggningen för i år blev sen. Min dröm är att brygga två gånger i månaden men det blir sällan eller aldrig så i denna period av mitt liv. Jag är inne i en period där jag pendlar mellan helles, veteöl, välhumlad lager och tysk pilsner eftersom jag är väldigt fokuserad på bryggtekniken och metoden. Just denna bryggning har högerbenet i pilsnerhinken men fokus är inte på receptet denna gång.

Min förra pilsnerbryggning fick jag en hel del vört över som jag hällde i en egen hink med den enda torrjäst jag hade hemma för stunden, EC-1118 dvs. en vinjäst. Jag tycker det är synd att hälla 10l vört i vasken och med mindre corneliusfat på 10l i arsenalen är det inte ens jobbigt att experimentera lite, bära eller brista. Vörten jäste på bra i 18c omgivande temperatur och efter lite lagring runt 0c några veckor fick den flytta upp i kegeratorn. Döm om min förvåning när det ur kranen tittar ut en ganska trevlig och kristallblank saison! Kryddiga fenoler som blandar svart- och vitpeppar med citron och lite koriander tillsammans med en elegant pilsnermalt! Jäst är en spännande organism minst sagt. EC-1118 är en s.k. Killer yeast, dvs den är aggressiv mot andra jäststammar och används ofta vid avstannad jäsning vilket är anledning till att jag hade den i kylen, min fläderchampagne jag satte i somras ville inte jäsa torrt och behövde boostas. Till denna bryggning var inte heller jästen i primär fokus som sagt utan riktningen var satt på bryggteknik och metod, men vi tar det i kronologisk ordning;

Vattnet
Vattnet till denna pils bestod av 2/3-delar RO-vatten. Mitt RO-filter är ganska långsamt så jag hann helt enkelt inte samla ihop mer innan det var dags att börja brygga. Jag hann inte heller räkna ut saltmängderna på motsvarande vattenblandning exakt så det fick bli en höftning. Nytt för dagen var 2 gram NaCl för att eventuellt få lite rundare smak ihop med kloriden från kalciumklorid. Jag siktade på 50ppm (mg/l) Kalcium ifall jag inte hade blandat bryggvattnet med kranvatten, så jag fick säkert en nivå närmare 65-70 då mitt kranvatten redan har runt 29 ppm i sig. Tidigare har jag försökt nå minst 100 ppm kalcium för alla stilar men jag tror lite mindre räcker för att få glädje av dess egenskaper, framförallt i pilsner och helles.

Maltvägning
Jag köpte en köksvåg modell större för ett år sen och den fungerar fortfarande bra men jag hittar ingen bra skål att väga i som ger rätt viktresultat. Hela vitsen men nya vågen var att kunna väga upp mot 10 kilo åt gången men det har inte blivit riktigt så då mätbrickan på vågen är för liten. I samband med en av mina flygresor (med lite för många öl i bagaget hem) slogs jag av tanken att en bagagevåg kunde vara bra att ha ibland och kanske t.om. väga malt med. Planen var (är fortfarande) att kunna väga upp all malt direkt i den jäshink jag sen ställer inne i min kross-station. Med en kedja i taket kan bagagevågen vara länken till hinken och jag kan hälla upp basmalt lägre än midjehöjd direkt från 25kg-påsen.
Jag har inte hunnit jämföra kilo för kilo mot en bättre våg ännu och någon speciell kalibrering är det inte tal om heller för det priset. First things first som det heter, och initiala problemet med vågen var en störig ”hold-funktion” som pausade vägningen om ingen förändring skedde på någon sekund, ungefär som en digital personvåg som “låser in” ett mätvärde. ”Lock” gick att klicka bort så vågen startade igen (för att sen låsa värdet) men ändå en riktigt störig funktion som gjorde att jag fick plocka i och ur malt tills det var hyffsat nära önskad mängd. Inget för mindre satser eller precision med carafa direkt… Vad får just denna bagagevåg för betyg då? För mina behov ger jag den knappa två maltkorn av fem möjliga. Några större rekommendationer vill jag alltså inte ge, om ni inte ska väga resväskor dvs. Jag ska ge den en sista chans men magkänslan säger att den framöver kommer få bo bredvid passet och inte bredvid maltkrossen…

Skopa för skopa
En till utrustningsnyhet i bryggeriet i samband med maltvägningen är en rostfri skopa istället för mitt gamla öskar för roddbåtar i orange plast. Den nya rostfria är en rundad modell i lösgodisplock-stil och med hyfsat handtag. Jag hade dock önskat mig en storlek större för de maltmängder runt 11-13 kilo jag brygger med, eller främst är det ju specialmalterna som jag plockar på detta sätt och basmalten ska ösas ner direkt från påsen. Självklart har även denna produktnyhet absolut noll med ölets smak att göra men jag vill på sikt byta ut så mycket plast mot rostfritt som möjligt och just båttillbehör får mig att tänka på bottenlack och bly. Finns i olika storlekar hos resturangutrustningsbutikerna men jag har sett ett gäng även på Tradera.

Krossning & inmäskning
Krossningen gick som en dans även denna gång med ett perfekt krossresultat. Ingen förfuktning av malten då jag tycker att de tre valsarna gör ett mer än tillräckligt bra jobb ändå. Hela och fina skal med pyttesmå pärlsockerliknande kärnor med 0,8 mm krossgrad. Min gamla mäskpaddel i trä är lite för klumpig för Braumeisterns smala maltrör med mittpinne i så jag har även köpt en klassisk hembryggarpaddel fast i rostfritt. Fin finish men pinnen eller skaftet att hålla i är i minsta laget för att få bra grepp och utväxling. Den känns lite tunn, klen och larvig, framförallt jämfört med min första mäskpaddel som mer påminner om något till en kajak…

LoDO
Som jag skrev om för några inlägg sedan kommer jag lägga mycket fokus på bryggmetod det här året. Det handlar om att förfina och förbättra samtliga steg (t.ex. optimerad krossning, enklare rengöring, piggare jäst) med specialfokus på syrereducering eller t.om. bryggning som de största kommersiella bryggerierna gör med lägre löst syre i vätska genom hela processen förutom före jästpitch – LoDO eller Low Dissolved Oxygen som jag skrivit om för 1,5 år sedan.
Detaljer kring allt mitt syrereducerande i alla steg och varför jag gör som jag gör blir för stort område att behandla i en och samma redan långa bloggpost så jag får sprida ut det lite allt eftersom men primärt fokus är på de mest eleganta och delikata maltsmakerna samt längre hållbarhet. Här är kortfattat vad jag gjorde för att hålla syrenivån under 1.0 PPM under bryggningen:
För att reducera syret i bryggvattnet förkokade jag det i ca 5 minuter innan jag kylde det till 62°C med min flytande mashcap på, för att inte exponera vattenytan mot syre, och 3 gram Antioxin SBT vilket dels reducerar syret i vattnet ytterligare men även senare vid mäskningen genom de sulfiter som följer med. Malten hällde jag i maltröret när det vilade på pinnarna ovanför bryggverket för att sedan sakta sänka ner maltröret med hjälp av taljan. Detta ger samma resultat som underlet, dvs att ha i malten först och sedan fylla på med mäskvatten underifrån sakta. Malten måste dock röras om ordentligt ändå men utan att skum bildas och här måste jag förbättra min process ytterligare och öva, öva, öva. Jag fick knappt något skum alls denna gång men jag tror omrörningen inte blev tillräcklig då utbytet av malten blev i lägsta laget, framför allt ihop med skippad lakning (lågt mäskutbyte eller mäskeffektivitet). Efter mäskningen tog jag försiktigt ut maltröret och satte i doppvärmaren och ovanpå det min flytande mashcap igen. Vid en lyckad mäskning ska det inte lukta malt eller vört i bryggeriet utan de aromerna ska vara kvar i bryggverket.
Koket var det inget speciellt med förutom en pHjustering mot slutet (mer om det senare) men efter själva koket ville jag ha ner mashcapen igen för att kunna kyla och sedimentera en längre tid än jag tidigare kört med utan att riskera varken infektioner eller syresättning innan jästen tillsatts. Detta för att få ner temperaturen till pitch 10°C men även sedimentera ännu mer än tidigare så jag får helt druvfri vört i jäsningen eftersom druv påskyndar åldringsprocessen via fettsyror, ger en långsammare start av jäsningen då jästen ”coatas” av druvet och slutligen inte lika ren jäst att skörda. Vid kylningen fick jag dock problem med att min kylspirals ståltråd som håller ihop hela skapelsen står upp över ytan likt ett brett Y, så mash cap:en flöt inte på vätska utan vilade på spiralen istället. En mätmiss jag inte räknat med. Inte så mycket jag kunde göra i det läget när spiralen redan var i men såhär efter bryggningen har jag modifierat ståltråden och bundit ner spiralen några centimetrar. Bättre lycka nästa gång. Vörten blev iallafall 10°C även om det var varmare i botten på bryggverket trots initial kylning med pumparna, ett problem som kan uppstå med mycket humle i koket. Kristallklar vört i jäshinken fick jag också men det innebär svinn:

Överbliven vört kan också bli öl
Eftersom det inte går att laka så enkelt i hembryggarmiljö utan att tillföra syre så lät jag bli det, eller inte. Det finns ju en massa godsaker kvar i malten precis som vid BIAB-bryggning vilket ger utrymme för laking och dessutom, eftersom jag vill ha helt genomskinlig vört i jäshinken (vilket inte går genom att sila genom saftsil eller liknande) så får jag ganska mycket överbliven vört efter koket. Därför lakade (sköljde) jag maltröret ovanför en annan kastrull vid sidan av där jag kokade den lakade vörten ihop med lite Magnumhumle innan jag kylde den och silade i saftsil tillsammans med den stora satsens druv- och humlesoppa. Jag fick ihop 20 liter totalt i jäshink och denna så kallade ”slaskvört” fick en rehydrerad påse BRY-97. Jag mätte aldrig någon OG på den vörten men skulle gissa på ca 1.043. Redan efter en vecka står den på fat och smakar faktiskt ganska gott med en påtaglig humlearom ihop med helt okej pilsnermaltsmaker. Någon lagring får inte detta fat i brist på utrymme men tanken är att denna typ av sidobatch kan vara något av en kellerbier.

CIP och diskning
Efter bryggningen sköljde jag ur bryggverket snabbt med duschmunstycket och ut genom min bottenventil jag kompletterat Braumeistern med. Sen hällde jag i varmvatten så det täckte värmeelementen plus lite extra för säkerhets skull. För rengöring hällde jag i 2 matskedar PBW och satte ner min Marks Kegwasher-pump med spraybollmunstycket på. Sladden drog jag genom huvan och tätade med den tunna handske jag haft på mig vid jästhanteringen. 30 minuter senare var bryggverket helt rengjort utan att behövt skrubba något utöver det snabba drag runt värmeelementen som alltid behöver en mekanisk omgång. Mycket smidigt med CIP måste jag säga! Min nya CIP-pump av 400-watts-modell som jag tänkt använda till detta är alldeles för hög (lång pinne) i nuvarande form men det blev rent även med den betydligt klenare kegwasherpumpen.

Bagagevågen och jäshinken jag tänkt väga malt i.

Bakgrundsbelyst och tydlig display.

Ni ser högt upp till höger, ”lock”. Den lilla detaljen sabbade allt för mig.

Att väga malt känns numera lite som att köpa lösgodis.

Krossning

Okrossad malt (onödig kommentar jag vet).

Min Dymo höll inte ens en hel rulle och Claes Ohlson ville inte sälja en ny till mig. ”De är lika dåliga allihop. Jag tror Dymo gör dåliga analoga produkter med flit för att alla ska köpa de nya dyrare digitala”. Jag fick pengarna tillbaka även på de extrarullar jag köpte som jag inte tog med tillbaka. Bilden föreställer saltvägning för övrigt.

Här är min aktiva syreätare Antioxin SBT som består av KaMeta, Askorbinsyra och Gallotanniner. Denna produkt finns inte att köpa hos hembryggarbutikerna men NaMeta (SodiumMetaBiSulfite- SMB) finns i form av Campden-tabletter. Dosering är helt beroende på hur mycket sulfiter ens bryggmetod konsumerar och jag rekommenderar väldigt starkt att läsa på ordentligt innan ni börja experimentera med dessa kemikalier!

Förkokning av vatten. Allt får inte plats vid inmäskningen så jag är tvungen att flytta ca 10 liter till en annan kastrull och återföra det senare.

Kylning av vattnet till inmäskningstemperatur. Här ser ni min mashcap som är ett stålfat jag borrat hål i så mittpinnen inte hindrar flytandet.

För att fortfarande flyta kan det ju inte vara hål i botten, så därför har jag satt ett 1/2″ gängat rör med muttrar och packningar på bägge sidor.

Här hänger maltröret i väntan på att fyllas med malt.

Eftersom vattennivån fortfarande är över filtret så tömmer jag ut lite till en kastrull först. Inte optimalt men jag orkar inte förkoka vatten på två ställen utan allt kokas först i bryggverket.

Flytten sker via slang och i den bästa av världar skulle jag ha en mash cap även här.

Dagens kross-resultat.

En så kallad ”stimmungsbild”.

Malten i hälld och kroken i taken ska snart sänka ner maltröret.

Här är malten och röret helt nere i botten. Optimalt resultat är att ingen malt flyter men då bör man nästan ha purgeat malten med CO2 eller kväve.

Här hänger min nya mäskpaddel. (se nästa bild)

Här är resultatet efter omrörningen. Lite skum på ytan tyvärr men väldigt mycket bättre än jag lyckats med tidigare.

Inmäskad, omrörd och på med alla filter. Här flyter mash-capen på ytan.

Efter mäskningen. Det är verkligen på marginalerna att det här går!

Vörten efter att mäskningen är färdig och i väntan på att maltröret ska avlägsnas. Kolla in den genomskinligheten!!

Lite skum som bildats under mäskningen vilket jag helst vill reducera till noll.

Med några minusgrader ute ville ångan från koket vandra tillbaka in igen och även smita under huvan. Jag kan inte koka med huva lagd på bryggverket för då kokar det för intensivt, annars hade den ångan inte varit något problem denna bryggning. I vanliga fall har jag ingen ånga alls från bryggningen.

Kylning av sidobatchen som jag tyvärr inte tog några bilder på när den ”lakades till”

Mjölksyra för tillsats när 10 min återstår av koket så pH justeras till 5.1, något som ger bättre utfällning av proteiner.

Kylning av huvudbatchen.

Den kylda extravörten i väntan på att bottensatsen från huvudsatsen ska bli redo för filtrering.

Jag har fått en omgång med engångshandskar som jag testar. Just detta är Ecoshield och de var sköna.

Är det Kermit?

Eller kanske Hulken?

Min förkultur som odlats i två steg för att klara av 45 liter lagerjäst på 10°C. Helst skulle jag haft lite mer jäst men min vört i frysen var slut så jag kunde inte odla mer.

Vört på väg till jäshink och syresättning.

Jag skrev saftsil innan men jag silar bort humle och druv med min BIAB-påse (som jag kokt) istället vilket går lite snabbare då den rymmer mer.

Tänk om man hade en liten miniatyr-KegWasher till E-kolvar. Fast att fylla med PBW går ju det med. Fast inte lika coolt =)

Problemet med min nya CIP-pump är att höjden för att rengöra fat inte är optimal för bryggverkets rengöring.

Pumpen får förvisso plats på botten så kanske att jag ska kapa röret lite istället. Jag har inte bestämt mig ännu.

Med Kegwasherpumpen blev nivån perfekt men den sprutar ju inte lika häftigt…

Pils 9

Kokvolym: 64.72 l Batchsize: 55.00 l Koktid: 60 min Brygghuseffektivitet: 75.00 % OG: 1.052 SG FG: 1.012 SG ABV: 5.2 % IBU: 40.9 IBUs EBC: 7.6 EBC Color Water Prep Amt Name Type # %/IBU 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 9.16 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 3 76.4 % 1.98 kg Pale Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 4 16.6 % 0.84 kg Barke Munich (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 5 7.0 % Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 50 g Tradition [6.00 %] – Boil 60.0 min Hop 6 13.5 IBUs 150 g Tradition [6.00 %] – Boil 15.0 min Hop 7 20.1 IBUs 200 g Hallertauer Hersbrucker [4.00 %] – Boil 5.0 min Hop 8 7.2 IBUs Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 3.0 pkg WLP838 [124.21 ml] Yeast 9 – Total humle: 400 g Total malt: 11.98 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 73.59 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Så var det dags för min allra sista ölbryggning. Inte för all framtid såklart utan sista för 2017. Kort summerat har året 2017 varit intensivt både med jobbet, familjen, huset och såklart bokskrivandet. Bryggandet och bloggandet har fått stå tillbaka lite men jag hoppas kunna få fart på det till 2018 igen. Bokskrivandet är verkligen inne i sitt slutskede med korrekturläsning, bildredigering och mindre kompletteringar så helt färdigt för tryck är den om bara några veckor. Jag börjar bli väldigt nöjd med den och hoppas ni ska gilla den! Jag visste att det skulle vara mycket jobb med att skriva en bok då jag skrivit D-uppsats tidigare men detta var ändå tuffare än jag kunnat ana. Skillnaden mot då är såklart familj, hus och heltidsjobb som tar upp all vaken tid. Tänk vad tid man hade till förfogande under studietiden ändå?
Boken släpps som jag tidigare sagt i handeln och på nätet (Adlibris, Bokus, Hembryggarbutikerna) den 3:e April, består av 128 sidor i hård pärm och kostar runt 165 kr. Jag kommer troligtvis ha en del böcker signerade (och osignerade för den som vill) till försäljning via bloggen och kanske på någon ölträff (SM ligger nära till hands) men detaljer kring det får jag återkomma till när jag vet mer exakt hur jag gå tillväga.

Tillbaka till bryggningen
Föga chockerande var det dags att brygga en tysk pilsner igen. Det har gått åt en del öl under ledigheten så det var en självklarhet att maximera bryggverket och laka med full mängd. För mig innebar det denna bryggning 68 liter mäskvatten, 18 liter lakvatten vilket resulterade i 75 liter till jäsning inkl lite förkultursvolym. Receptet är snarlikt det som kommer i boken (vilket gör att jag inte går in på detaljer här på bloggen) men en förändring som blev var att jag hade i Viennamalt vilket å ena sidan inte passar sig superbra men heller inte gör så stor skillnad. Anledningen var väldigt enkel, den påsen var öppen och jag hade blivit bestulen på min sax jag har i bryggeriet. Snabba beslut med andra ord (jag kunde gått upp och hämtat en sax eller en kniv men jag gjorde inte det pga tidsbrist). Jag krossade malten helt torr i min trevalsade kross vilket ger ett superbra resultat med merparten hela skal och en del endast halverade. Kärnorna blir delade i 4-5 delar och jag har inställt på 0,8 mm just nu. Jag kan förbättra krosskvalitén ytterligare lite med förfuktning men om det faktiskt blir någon smakskillnad är jag inte så övertygad om men volymen malten tar upp ökar en hel del. Jag går igenom allt detta i detalj i boken sen (md exempelbilder osv). 13.0 kg malt totalt denna gång och med min krossning är det nära max vad som går att få i på ett smidigt sätt. Jag har haft 14 kg i någon gång men då måste man först börja med normalmängden vätska, fylla i malt som rörs om, tappa ut lite vätska så mer malt får plats och sedan återföra vätskan. Inte superjobbigt men heller inte så smidigt. 14-15 kg kan med fördel röras om i mitten av mäskprogrammet genom att pausa bryggverket, ta bort de övre filtrena och (ja ni hänger med) röra om. Det kommer troligtvis ge 2-3 °Ö extra med lite tur.

Inmäskning och pH
Jag fyllde på Braumeistern med kallvatten och mäskade in vid ca 14 °C för att kunna återgå till andra sysslor jag behövde ta hand om. Med lite hjälp från Humlegården lyckades jag till sist få ordning på min Milwaukee PH55 pH-mätare som inte ville kalibrera sig ordentligt sist. Genom att ställa elektroden i vinäger en timme, försiktigt torka av glasbubblans yta med en tops och sedan låta den stå i två timmar i pH 7.0 så gick den plötsligt att kalibrera utan svårigheter. Jag antar att detta är första nedräkningen på elektrodens liv men att kunna förlänga hållbarheten ett tag är både ekonomiskt vettigt men även att kunna snabbt (nåja) få igång mätaren utan att behöva vänta på en ersättnings-elektrod via posten. PH:t hamnade lite i överkant mot beräknat då jag helt enkelt tog min standard mängd mjölksyra utan att tänka på att denna bryggning var större än vanligt och att jag bytt en mörkare maltsort mot en ljusare. Med en skvätt mjölksyra ytterligare hamnade jag på 5,4 (mätt vid 25 °C) även om det tog tid för all vätska att blanda sig när maltröret var så fullt.

Lakningen
När mäskprogrammet var färdigt 2,5 timmar senare lyfte jag maltröret till stödpinnen och mätte SG i vörten till 1.050. Sen lakade jag med drygt 18 liter 78-gradigt vatten i ett antal omgångar. Jag vågade inte ställa upp lakvattenkastrullen på min Elfa-hylla vilket jag gjort några gånger tidigare. Eftersom jag inte satt upp hyllan vet jag heller inte hur väl den sitter uppe så jag måste säkra upp den på något sätt innan jag fortsätter med varmt vatten på hög höjd. Istället flyttade jag lakvattnet med min 4-literskanna vilket går smidigt men kräver handpåläggning i flera omgångar. Efter lakningen hade jag samlat en kokvolym på 78 liter vilket min doppvärmare på 3200 watt tillsammans med Braumeisterns 3200 watt fick värma upp till kok. Med all den vätskan i bryggverket (som rymmer 84,5 liter) var det inget snack om jag skulle skumma av eller inte. Skummet skulle garanterat ha gett mig massor av städning!

Koket och whirlpool
Eftersom detta var en pilsner åt det nordtyska hållet hade jag i en hel del humle. Så efter att jag kokat klart och gjort en halvtimmes hopstand på 80 °C kylde jag vidare vörten innan jag gjorde en whirlpool som fick stå en halvtimme och sedimentera. Antingen snurrade jag för lite eller så hade jag för mycket humle för inte heller denna gång blev det någon vidare fin kona. Jag lyckades ändå få ut 61 liter fin vört till två jäshinkar (41+20) innan jag avbröt och istället hällde resterande vört genom en saftsil. Åtta liter extra vört fanns kvar i humlen och druven men istället för att lägga den i frysen (där jag redan har fyra liter vört) så fick den lite torrjäst som experiment. Original Gravity hamnade på 1.049 precis enligt plan och de två huvudjäshinkarna hamnade på 10 °C jäsning med ordentlig aktivitet i jäsröret efter ett dygn.

Lite svårt att se på den här bilden men jag har gjort rent Braumeistern med lite lut. Den blev som ny! Maximal kontakttid som rekommenderas av tillverkaren är 10 minuter för att pumparna inte ska ta stryk och det krävs skyddsglasögon, handskar och gärna förkläde med så starka kemikalier så slarva in med säkerheten!

Inmäskningsvolymen

Min pH-mätare som är back in business! Fast inte just på denna bilden såklart…

I samband med en fotografering till boken behövde jag möblera om lite i bryggeriet och även om jag haft liknande innan så kändes detta ändå lite nytt och fräscht. Jag har lyckats skrämma liv i min gamla iMac som enbart används som extern skärm men det ger mig ett trevligt utrymme att jobba med bilder på avskiljt. Även högtalarna har kommit tillbaka upp i taket men jag har inte hunnit ordna med sladdarna ännu.

Lakning ovanpå gallret från IKEA.

Påväg mot kok.

Dags för avskummning innan en olycka sker! 6400 watt och skum är en dålig kombination.

Bittergiva med Magnum.

Hopstand med pumparna igång vilket ger bättre utbyte av humlen men sätter gärna igen impellrarna.

Kylning med monsterkylaren.

Kylningen klar (med pumpar på). Dags för whirlpool och sedimentering.

Vörten en halvtimme senare.

Kristallklar vört påväg mot nya äventyr.

Min misslyckade whirlpoolkon.

Överbliven vört, druv och humlerester.

Jag borde ha kokar BIAB-påsen och använt istället för saftsilen för volymen som all den humlen tar upp kräver tömning av saftsilen tre gånger!

Efter bryggningen testade jag att ha Marks Kegwasher-pumpen i bryggverket och det fungerade väldigt bra förutom att en massa rengöringsvätska sprutade ut. Problemet är såklart sladden till pumpen som gör att locket inte ligger tätt på. Jag testade även med huvan och dra sladden den vägen och sätta igen hålet (med en plastmugg) men det var inte heller optimalt. Jag ska labba mer fast med vatten istället för PBW vid tillfälle.

Förutom att ställa ner kegwashern i den större 60-litershinken (sladdproblemet igen) så går det använda en murbrukshink och köra med istället. Grymt bra rengöring utan några repande svampar eller annat mekaniskt slitage.

Annons:


Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den fraktfritt här!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!