Posts in Category: Bryggning

Lindhs Helles (H20) – Brewmasters malt


Det är fantastiskt roligt att det kommer allt fler svenskodlade korn för oss hembryggare men ännu roligare när det startar upp nya mälterier. Brewmaster heter ett mälteri med mältaren Johan Zethraeus i spetsen, som startat upp i Hovmantorp strax utanför Växjö och som för närvarande har de två leverantörer/producenter av korn; Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk och Karlsfälts gård i Ystad. Gå gärna in och titta på mälteriprocessen på Brewmasters instagram i väntan på att deras hemsida blir färdig. Brewmaster kallar sin malt för ”Terroirmalt” från vinets jordpåverkande begrepp eller motsvarande whiskyns single malt. Det är alltså enskilda odlares mältade korn i varje enskild maltsäck vilket gör att man kan härleda smakerna till den specifika gården kornet odlats på. Närodlat och ursprungsmärkt med andra ord. Brewmaster har även humle från specifika odlingar i Hallertauregionen men det får jag återkomma till i senare inlägg.

Burträskmalt
Denna första bryggning för att utvärdera Brewmasters malt gjorde jag på pilsnermalten från Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk. Maltsorten heter Crecendo och går även att få i pale ale-variant för de som föredrar lite mörkare basmalt. För att låta basmalten ta för sig maximalt bryggde jag min standardhelles så varken svulstiga karamellmalter eller tunga humlesmaker skulle dominera smakbilden.

Maltspecifikation för Renbergsvattnets Lantbruk i Burträsk
Som ni kan se från maltspecifikationen är färgen på denna malt aningens mörkare än de populäraste tyska standardpilsnermalterna. Färgen är lämplig att jämföra med t.ex. Weyermanns Barke pilsnermalt eller en 50/50-mix av pilsner och palemalt vilket är ganska vanligt att blanda i många bryggerier. Runt 4.0 EBC är för en del tyska bryggerier ett riktmärke för basmalt till de flesta ölsorter förutom till superljusa pilsneröl. Extract på 70% är lite lägre än de dryga 80% jag är van att brygga med så utbytet kan man räkna med blir något lägre men det gäller ju denna specifika säck eller snarare mältad batch av korn. Hur mycket extraktet blir beror på både maltsort, mältare men kanske främst hur sommaren har varit. De senaste årens väder har varit tuffa för kornbönderna vilket i sin tur har lett till att gelatiniseringstemperaturerna för bryggarna stigit uppåt 63-64°C, något som kan vara värt att ta hänsyn till om man stegmäskar.
I övrigt ligger både proteinhalten och Kolbach index, som är ett mått på proteinets modifiering i malten, inom bra spann så jag räknar inte med några överraskningar gällande skumstabilitet eller ”chill haze”. Det sägs förvisso att Kolbach index inte kan indikera exakt hur bra skumstabilitet och hur disigt ölet blir och det beror på att det är betydligt fler parametrar som spelar in i den processen och metoden för att ta fram värdet (congress mash) skiljer sig en del från hur många bryggare tillverkar sin vört. Vill man fördjupa sig lite mer i just Kolbach index är detta en väldigt kort men bra introduktion/problematisering av ämnet.

Min bryggning
Den råa malten doftade och smakade väldigt färsk och fin med goda müsliliknande inslag. Även vörten blev väldigt god och för att ge malten bästa möjliga förutsättningar att skina igenom tillämpande jag självklart lågsyremetoden (LOB/LoDO) med mindre än 1.0 ppm syre genom hela processen. Bryggdagen som sådan fortlöpte utan några konstigheter eller avvikelser så inget smaskigt att rapportera om där tyvärr. Jag för-kylde vörten under whirlpoolpausen med hjälp av Braumeisters kylmantel och med liten vattenåtgång kom jag ner till 60°C på 15 minuter innan jag skickade vörten genom plattvärmeväxlaren (Blichmann Therminator). Pitchtemperaturen hamnade på 8.0°c (!!) och vörten pumpade jag direkt in i jästanken. Jäsningen fullkomligt exploderade på mindre än 12 timmar så jästen blev väldigt nöjd med detta förfarande. Utvärderingen av ölet jag bryggde denna gång kommer i ett senare inlägg när det jäst och lagrats färdigt.

Bryggeriet
Det började med att jag tyckte bryggeriet var allmänt stökigt och att jag hade för mycket saker i hyllorna (till höger i första bilden nedan, bakom kylskåpet) vid ingången. Lite rensade och omstuvande gjorde att jag kunde flytta en bokhylla till matkällaren istället vilket skapade ett tomrum som i sin tur satte igång en större ommöbleringsprocess i min galna skalle. Tänk om man skulle ha kylskåpet närmare bryggverket för att kunna pumpa vörten in i jästanken istället och på så sätt slippa det nästan 60 kilo obekväma marklyftet av jästank från golv till jäskyl. Den flytten innebar att skruva ner den vita, fula vägghyllan vilket jag visade i ett inlägg tidigare. Det jag hade i hyllan, salter och mätinstrumet t.ex. pH-mätare, fick flytta ner i det tunga köksskåpsmodulhärket som gav mig ryggskott nyligen. Barbordet behövs inte som arbetsbänk när jag har både den stora diskbänken och köksskåpen så bort med det i samma veva.

Förebilden från hur det såg ut innan jag påbörjade projektet (som det visade sig att bli).

Kylskåpet på plats men det är ju grönt kvar på väggen och behöver jag verkligen allt i den andra bokhyllan? Kanske den också ska till matkällaren eftersom jag väldigt sällan behöver något från det jag förvarar där och stereon inte används speciellt ofta när jag brygger. Bort med rubbet och skruva ner högtalarna…

Det blev ju cleant och bra men varför ska allt stå centrerat i mitten? Borde inte kylskåpet stå i hörnet istället så jag slipper det konstiga tomrummet längst till vänster?

Bättre men inte bra. Det känns fel och ser konstigt ut. Vad ska jag ha längs högra väggen, en soffa? Nae, när skulle jag sitta i den? Och det är svårt att komma in i kylskåpet nu dessutom.

Så där ja. Med en tom, fin och vit vägg i mitten känns det plötsligt mycket bättre. Vad den ytan ska användas till kommer ni säkert få veta i framtiden. Barbordet längst ner i bild har ni redan fått se hur det används.

Bilder från bryggdagen
Tillbaka till hellesbryggningen. Här kommer lite bilder från bryggdagen i kronologisk ordning:

Här var inte ommöbleringen helt färdig som ni ser (så ni inte tror jag blivit galen och flyttat tillbaka grejerna igen).

Jag skummar fortfarande av vörten precis före kok och det gör jag för att få mindre varm- och kalldruv i slutet av bryggning samt för att minska risken för överkok. Som ni ser är mitt hot break vitt och inte brunt. Brunt skum kommer från oxidering av polyfenoler i mäsken och det är samma reaktion som sker med ett halvtätet äpple som får stå framme en kvart. Man kan se frånvaron av brunt skum som en indikation på att lågsyremetoden iallafall inte misslyckats helt så här långt in i processen.

PH:t låg länge på 5.3 men när jag tog fram kameran sjönk det till 5.2 så kanske att mätaren behöver sig en liten kalibrering eller att jag ska minska lite på syramalten nästa gång. 5.3-5.4 är optimalt för betaamylasenzymernas konvertering så det är där jag helst vill hamna. Det högre pH:t ger också ökad reduktion av DMS i koket och högre isomerisering av alfasyran från humlen. Men högt pH är dåligt för koagulering av proteiner, fräscha humlesmaker och ölets hållbarhet så det är därför jag tillsätter mjölksyra 10-15 minuter före kokslut. Finlir? Absolut, det räcker gott med att lägga sig på 5.2-5.3 i mäsken och sen inte tänka mer på det hela (om man inte är en finlirare som älskar att nörda ner sig i bryggprocessen som jag då).

Skulle inte jästanken stå i kylen sa du? Jo detta är bara för att recirkulera lite Saniclean genom plattvärmeväxlaren.

Mitt whirlpoolande fungerar fortfarande galant varje gång sedan jag började med det i samband med införskaffandet av plattvärmeväxlare. Jag använder ingen pump för whirlpool utan snurrar runt vörten med en slev i 20-30 sekunder, lägger på mitt flyttande lock och väntar i 15 minuter för att varmdruv, humle och till viss del kalldruv (eftersom jag börjat för-kyla med kylmanteln) ska sjunka till botten och samla sig i mitten som en kon.

Jag måste ju passa på att pusha lite till för det här: Det börjar dra ihop sig till ölfest med mig och Norbert Lang och det finns fortfarande många platser kvar! Den 15e februari ska jag och Norbert Lang hålla i ”Ein öl- und matupplevelse” på Almåsa Havshotell, vilket jag skrivit om tidigare. Kampanjkoden fungerar fortfarande för att få en rabatt på 295 kr per person. Ange bara “lederhosen” när du bokar, vilket du gör genom att gå in på denna länk (där du även kan läsa mer): https://almasa.se/paket/tysk-februarifest/.

Receptet

Lindhs Helles H20 (Helles)

Batchsize: 50.00 l
OG: 1.048 SG
FG: 1.007 SG
Alcohol by volume: 5.3 %
Bitterness: 16.5 IBUs
Color: 9.0 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 1
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10900 g Brewmaster Pils – Renbergvattnets lantbruk (4.0 EBC) Grain 3 90.8 %
600 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 4 5.0 %
500 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 5 4.2 %

Total amount of malt: 12000 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 64.32 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 37.0 min Hop 6 8.8 IBUs
75 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 15.0 min Hop 7 7.7 IBUs
6.60 g Yeast Nutrient (Boil 10.0 mins) Other 8
1.80 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 9
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 10

Total amount of hops: 125 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 11

Recommended starter size: 6.21 l / 887.5 Billion cells.

BrewNotes
Mitt kranvatten
Genomsnittliga värden 2018 (tidigare värde inom parentes)
25 Ca (29)
4,9 mg (2,49)
18 Na (8,8)
32 so4 (39)
14 cl (12)
80 Hco3 (61)

Mitt standardbryggvatten 190225
6g CaCl, 2g NaCl, 7g Antioxin för 45 PPM

50ppm Ca
5,9 Mg (1ppm från jästnäring)
29,3 Na
85 SO4 (32 från vatten, 39 från Antioxin och 14 från jästnäring)
73 Cl
-113,5 HCO3 (sen 80)
16,8 K
5,33 pH med 20,8ml Lactol (0,3 ml/l)

Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l:

Calcium 0.696 ppb
Magnesium 0.928 ppm
Sulfate 13.920 ppm
Zinc 0.635 ppm
Manganese 0.567 ppm
Thiamine 0.241 ppm

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Bryggning och jästätarmetoden

Hinner man klämma in en till bryggning före jul? Ja uppenbarligen hann jag det. Jag har fått upp ett bra tempo på bryggningarna nu men jag har inte riktigt någon förklaring till varför, mer än att det kliar något vansinnigt i ölbryggarnerven. Jag har den senaste tiden möblerat om en del fram och tillbaka i bryggeriet vilket har lett till ett ryggskott. En del av anledningen till ommöblering var just att jag skulle slippa tunga lyft på bryggdagen, och då framförallt lyftet av den 60 kilo tunga jästanken från marken och in i jäskylen, så lite typiskt att det var just denna ommöblering som knäckte min rygg. Genom att flytta jäskylen närmre Braumeistern kan jag ha den tomma jästanken redan på plats i kylen, för att sedan kunna pumpa vörten genom plattvärmeväxlaren och rakt upp i jästanken via kranen. Ryggen är påväg att läka så förhoppningsvis är de tunga lyftens tid nu förbi med stationär jästank och med Speidel Roller Base som gör att jag slipper vända på Braumeistern vid disk.

För att kunna komma nära med kylen fick jag skruva ner den stora vägghängda hyllan som satt i garaget när vi köpte huset. Bakom var det den gamla färgen kvar så jag måste måla där men det går ju inte med öl i kylen så det får vänta några veckor. Efter att ha rensat lite allmänt stök i bryggeriet insåg jag att jag kunde flytta en av hyllorna till matkällaren och lägga undan en hel del bryggargrejer som används väldigt sällan (påfyllning av rengöringsmedel, reservdelar och extra diskborstar t.ex.). Plötsligt ekar det lite tomt i den bakre delen av bryggeriet så det är inte färdigt med “bryggeristylingen” ännu med andra ord.

Juklapp: Rabattkod lederhosen
Den 15e februari ska jag och Norbert Lang hålla i ”Ein öl- und matupplevelse” på Almåsa Havshotell, vilket jag skrivit om tidigare, och som en liten julklapp till er har jag fått en kampanjkod ni kan använda för att få en rabatt på 295 kr per person. Ange bara “lederhosen” när du bokar, vilket du gör genom att gå in på denna länk (där du även kan läsa mer): https://almasa.se/paket/tysk-februarifest/.

Bakjäst?
Jag vill börja med att säga att denna metod jag beskriver nedan är totalt onödig om man inte brygger med lågsyremetoden (LoDO) så gör ni inte det kan ni hoppa till nästa stycke.
Jag kan ju inte låta bli att ständigt fila på min process och min utrustning och det har att göra med både förbättring och förenkling av allt bryggrelaterat. En av de mindre roliga delarna av bryggdagen har varit att förkoka vattnet för att reducera syre. Det finns en alternativ metod för detta och det är att låta helt vanlig bakjäst äta upp syret. Jag har testat den meoden en gång tidigare men då fungerade det inte tillräckligt bra så jag återgick till förkoket. Men så under en lång och regnig bilfärd till Borås kom jag på vad jag gjorde fel; jag hade för kallt vatten. Så genom att först värma upp vattnet till över 20°C och sen ha i jäst- och sockerblandningen så fungerade metoden galant!
Metoden fungerar så att man häller i dubbla mängden bakjäst och socker i gram som ens sats är i gallon. Räkneexempel; brygger man 20 liter, dvs 5 gallon så har man i 10 gram jäst och 10 gram socker. Jag som brygger 60 liter (15 gallon) har i 30 gram. En påse kronjäst innehåller 14 gram så två påsar blir perfekt för mig och kostar endast 7,5kr.

Färdig till lunch
Genom att låta jästen reducera allt syre i mäskvattnet och sen sätta timer på bryggstarten kunde jag mäska in direkt när jag vaknade på morgonen. Så inklusive att ta hand om barn på morgonen, lämna på skolan, städa i bryggeriet, laga lunch till sonen, brygga två olika sorters öl och ta hand om all disk så var jag ändå färdig med hela bryggdagen till strax efter lunch. Börjar få upp flytet i det här nu!

Receptet då?
Det får ni inte denna gång. Istället bjuder jag på receptet till en fantastisk gubbröra!

Lindh Gubbröra (mammas)

2 hela matjesfiléer 125-150g (traditionellt Anjovis)
2 hårdkokta ägg
2 kalla kokta potatisar
1 liten rödlök
1 dl majonnäs (Hellmans, annars kan du skita i hela projektet och köpa en Billys istället)
2 dl créme fraiche
1 tsk svensk senap
2 msk hackad dill
1/2 tsk spad från sillen

Torka filéerna och skiva i tärningar.
Hacka potatis och ägg i mindre bitar.
Finhacka löken.
Blanda majonnäs och créme fraiche och vänd ner resten försiktigt.
Kyl och servera kall på rostat bröd. En kall pilsner till är inte en option utan ett krav.

Förfuktning av malten med 1% vatten för att ge mjukare skal, vilket ger hela skal och bättre krossning.

Det ni ser är hela skal, inget är okrossat…

Mitt hatmoment jag inte lyckat ta mig förbi; den temporära flytten av 10 liter vatten vid inmäskningen.

Undrar var sista två raderna i displayen är påväg? Snart är de på diskbänken istället…

De tio litrarna vatten som denna gång flyttades manuellt och inte via någon pump.

-Är det en skateboard längst till höger i bild?
-Japp.
-När åkte du skateboard senast?
-Högstadiet.
-Är inte det typ 25 år sedan.
-Jo. Käften.
-Ska du ut och åka en sväng under julledigheten?
-Inte troligt utan att först ha skrivit ned mitt testamente…

Saniclean. Plattvärmeväxlare. Ballongvisp för syresättning. Och en slang…

2stegsodlad förkultur som dekanterades först

Grå kulkoppling för gas, fast rostfri.

Temp ut från plattvärmeväxlaren? 8,2 välkalibrerade grader! Nej det är inte en saison som ska jäsas direkt…

Flytt av vört rakt in i jästanken.

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Eget recept med MiniBrew (H19)

Det tog lite tid men nu har jag äntligen bryggt ett eget recept med MiniBrew och BrewPortal. För att testa minibryggeriet (ja det är ju både bryggverk, jäskärl, lagringskärl och serveringskärl och tappkran) rejält så ville jag brygga en lager och speciellt en där bryggverkets smakbidrag får komma fram och inte karamellmalt eller humle. För mig finns ingen bättre öl att bedömma utrustning med än en helles. De eleganta, ljusa maltsmakerna och den låga humlehalten gör att det inte finns varken stora karamellmaltsmaker, överväldigande humlesmaker eller jästsmaker som kan ställa till det i provsmakningen. Receptet (eller varianter av det) har jag bryggt massor gånger tidigare så inget konstigt där, pilsnermalt och Carahell. Däremot måste man lägga in hela receptet och alla processteg i Brew Portal för att alla vätskenivåer och tider ska stämma i bryggverket. Så även om receptmakandet just denna gång kanske mest bara var

överföring av text, och går tyvärr inte med hjälp av BeerXML utan måste ske manuellt, så är det hela dock väldigt enkelt. MiniBrews GUI (grafiska gränssnitt eller på svenska; hur hemsidan ser ut) är stilrent, enkelt, pedagogiskt och snyggt. Inte alls som Beersmith eller mer avancerade programvaror, på gott och på ont såklart. Man skriver in sina ingredienser, mäsksteg inkl stegmäskning om man så vill men även jässchema och tom. serveringstemperatur på det färdiga ölet.

När man väl lagt in ett recept kan man brygga varianter på samma, antingen med ändringar eller exakt samma som föregående gång, så man behöver inte skriva in allt igen. Jag hade dock önskat att det gick att ändra i ett redan igångsatt recept men det går inte i dagsläget. Så om ens öl jäst ut lite extra snabbt så finns det ingen möjlighet att skicka ner ölet på lagring i förtid utan maskinen kör sitt programmerade schema helt enkelt.

Bryggningen
När väl receptet är gjort så tar maskinen och appen över och guidar genom processen precis som med ett köpt kit fast med lite mer grafer och info från datorn, om man vill. Jag vägde upp min malt, krossade den som vanligt i min trevalsade MonsterMill MM3, förfuktade den med en del av mäskvattnet och förde sedan över mäsken till mäsktunnan/skålen (den är ju mer i storlek av en hjälm eller chipsskål än en tunna så att säga). Sen hade jag i vatten i Smartkeggen, en humlegiva i humlepåse i humlekarusellen och till sist på med locket. Ett litet tryck på start och sen gjode jag annat i tre timmar medan maskinen mäskade, lakade, kokade och kylde vörten. Jag följde processen via dator och app både från köket men även från mataffären. Bägge har hela tiden en tidsangivelse när min nästa hjälp behövs (“your next action needed at 13.08” t.ex.), väldigt bekvämt.
När då denna tid kommit gick jag ner till bryggeriet, tillsatte min jäst, skakade lite för syresättning och sen fick keggen jäsa ölet och jag fick tömma draven och diska mäsktunnan och humlepåsen. I maskinen sattde jag CIP-enheten med en maskindisktablett och så rengjorde och sköljde den sig självt. Som en liten sidonotering hade jag denna gång ett betydligt lägre flöde på vattnet till maskinen för att minska på vattenåtgången i kylprocessen men detta påverkade inte totala bryggtiden knappt något, så det kommer jag fortsätta göra framöver.

Tycker ni att jag knappt var med och bryggde? För det är lite min känsla. Det är väldigt lättbryggt och det är egentligen bara 30 minuter igångsättning och 30 minuter jästpitch/disk på slutet. Resten sköter sig självt. Nu har jag inte testat detta och jag vill inte tipsa/rekommendera något som potentiellt är farligt, men i teorin skulle man kunna preppa maskinen med vatten, malt och humle före jobbet, åka till jobbet, och sedan på lunchrasten trycka på start i appen för att slutligen komma hem till en vört redo för jästpitch och jäsning. Precis som man inte ska åka hemifrån med kaffebryggaren igång så är detta inget jag vill rekommendera för att inte ha en eldsvåda på mitt samvete, men i teorin så skulle det gå. En annan variant är att mäska in och starta hela processen och låta vörten stå redo för pitch från lunchtid tills man kommer hem. Mängden bakterier som letar sig in i bryggverket lär inte vara så många och oxideringen med de bägge “latmaskmetoderna” är nog de samma skulle jag gissa.

Jag har bryggt fem gånger med MiniBrew nu och de senaste gångerna, innan jag satt igång en bryggdag, har jag först varit lite avigt inställd till att sätta igång för att sedan efteråt, varje gång slås av tanken hur kul jag tyckte det var. Det är så snabbt och enkelt att brygga att det egentligen inte finns så mycket för mig att blogga om, varje bryggdag ser ju likadan ut. Ingen mirakelmaskin för bloggen med andra ord men den har gjort att jag fått ihop flest bryggningar per år sedan 2014!

Ölet har inte lagrats färdigt ännu så det blir ingen provsmakning i detta inlägg men lite bilder ska jag iallafall bjuda på:

Först gör maskinen en rengöring av fatet och bryggverket med enbart varmvatten.

Denna gång körde jag med medföljande kranadaptern (svarta, inte mässingsdelen) och det var inga läckage alls.

Även fatets kulkopplingar rengörs i denna process.

Maltvägning med lite överdrivet stor våg för uppgiften.

Förmixningen av vatten och malt, denna gång 1 liter vatten.

Krossningen på 0,8mm.

Omrörning denna gång med en stor slev som har bättre grepp än min rostfria mäskpaddel.

På med plastlocket på mäskbyttan för att inte få malt ner i vörten senare.

Det placeras bara löst på…

I med malten.

Och av med locket.

Sen på med övre filtret.

Humlevägning.

Ner med humlen i en liten humlepåse.

Placera humlepåsen i humlekarusellen.

På med mäsktunnan, humlekarusellen och locket. Sen är det startknappen som gäller!

Här är det färdigmäskat, kokat med humle och kylt. Allt redo för jästen och disken.

Fatet är på jäsning och mäskbyttan i disken.

Maskinen CIP:ar (clean in place) sig själv medan jag gör annat.

Dessa två bilder (orkade inte limma ihop de i photohop) är hela sidan med samtliga steg för receptskapandet.

 

 

Överblicken över mina recept i portalen. Bara trycka gula knappen längst upp till höger, dvs ”Start brew”.

 

Start på processen i appen ser ut så här med en graf över hur det är tänkt att gå temperatur- och tidsmässigt.

 

Och här är hur det faktiskt gått (en liten kvart kvar av kylningen bara).

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Helles (H18), recirkulerande megaBIAB

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: inget enkärls-bryggverk är bra på att brygga med liten syremängd dvs lågsyrerbygga. Braumeistern har tillbehör för att göra mäskningngssteget mindre känsligt för syreintrång men föregående inmäskningen och framförallt utmäskningen introducerar mycket mer syre än vad som är lämpligt för denna bryggmetod där man bör hålla sig under 1.0 ppm syre under hela processen. I min ständiga kamp mot syret (för att kunna få fram, eller snarare bevara, de färska maltsmaker som alla mina favoritbryggerier lyckas med) fick jag därför en idé om att använda Braumeistern som enbart ett mäskkärl för att istället koka vatten och vört i ett annat kärl. Detta skulle ta bort utmäskningssteget där man lyfter maltkorgen, men genom att ta det hela ett steg längre, att inte använda en maltkorg och istället en BIABpåse så skulle mäsknivån hamna långt under vattenytan och omrörningen vid inmäskning skulle kunna optimeras. Jag gick runt med den här nya setupen i huvudet i några dagar och finslipade på detaljerna närmast besatt, jag var något spännande på spåren! Jag hade tom tummen på köpknappen på en 100l-kastrull specifikt för ändamålet men tänkte att jag iallafall skulle provbrygga med denna metod först innan jag köpte ny utrustning och modifierade Braumeistern (skruva bort mittpinnen och täppa igen hålet där). Och det visade sig vara ett klokt beslut, men vi tar och djupdyker lite i bryggtekniken först och tar det från början:

Metoden jag ville testa var att:

1. Förkoket – Koka mäskvatten och lakvatten (ca 100 l) i ett separat kärl (Hot Liqour Tank – HLT) för att reducera syre till under 0,5 ppm. Antioxin SBT tillsätts för att dra ner syrenivån till 0.0 ppm men även för att fylla på med antioxidanter som kan oxidera istället för maltens antioxidanter.
2. Vattenflytt med kylning på samma gång – Pumpa vattnet från HLT genom en plattvärmeväxlare inställd på 62°C och in i ett mäskkärl (Malt Liqour Tank – MLT) underifrån (även kallat underlet i brist på bättre svensk översättning).
3. Inmäskning underifrån – I mäskkärlet (dvs Braumeistern) finns en BIAB-påse och malten är redan på plats innan vattnet kommer. Vattnet fylls på sakta underifrån för att driva luften uppåt.
4. Omrörning under vattenytan – Efter en försiktig omrörning av malten, endast under vattenytan, placeras ett flytande lock (mash cap) ovanpå vätskan.
5. Vörtcirkulering åt motsatt håll än Braumeister är designad för – Vörten recirkuleras från mäskkärlets botten och till toppen av mäsken, ner under vörtytan, med hjälp av extern pump.
6. Flytt av vörten till nytt kokkärl – Efter mäskprogrammet är slut pumpas vörten tillbaka till föregående kärl (HLT byter namn till BK) och där vörten kokas som vanligt.

Maltmängden
En tråkig sidoeffekt av att brygga med lågsyremetoden i Braumeistern är att maltmängden blir väldigt begränsad på grund av det smala maltröret och det gör det svårt att brygga riktigt starka lågsyreöl. Detta råder dock en stor BIAB-påse bot på så kvällen före bryggningen spenderade jag och lite sparat Teresiatyg en mysig stund vid symaskinen. Jag hade i nästan 50% mer malt än jag brukar och det såg lite ut! Tanken med detta metodtest förutom lite högre OG var även att se om satsstorleken kunde ökas genom en lakning så de totalt 17,67 kilona malt var tänkt till ca 85 liter vörtkok. Malten fick plats utan problem i BIAB-påsen och Braumeistern, jag skulle gissa på att uppåt 25 kilo skulle kunna få plats med denna metod!

Hur det praktiska gick
Förkoket fick jag dela upp i två kärl i brist på annat så jag gjorde detta dels i ett rostfritt 60 liters jäskärl och i en 36 liters Patinakastrull. Det var väldigt svårt att gå från ca 100°C till lagom inmäskningstemperatur 60-62°C genom att göra en enskild passering genom plattvärmeväxlaren, minsta lilla pill på varesig kylvattnet eller flödesstrypning på pumpen gjorde att temperaturen hoppade 15°C minst. Jag landade till slut på ca 55°C i mäskkärlet. Flytten av vattnet gick trots nedlagd tid på justering smidigt och nivån på malten kontra vätskenivån gav gott om utrymme för omrörning. Själva omrörningen var dock seg med så mycket malt och inte alls så smidig som jag hoppats på. Jag provade först med en enormt stor ballongvisp av restaurangkvalité men den var svår att jobba med. Jag tog till min vanliga rostfria mäskpaddel och då gick det bättre men inte bra. Det blev dessutom en hel del skum på ytan så detta förfarande gav alltså ingen förbättring jämfört med min vanliga inmäskningsmetod att sänka maltröret långsamt och röra om under ytan.

Jag recirkulerade vörten genom bottenkranen (draining valve) på Braumeister plus-modellen (“ickeplus” har inte denna kran) och via Riptidepumpen tillbaka via 12mm silikonslang ner på sidan av det flytande locket, ner under vörtytan. Inget plaskande och inget skum under hela programmet. Mäskprogrammet stegade vackert igenom mina tre valda steg för dagen, 63/72/76°c och så långt var allt bra. Vörten i slutet av mäskprogrammet såg dock inte så genomskinlig ut som jag är van vid och utbytet visade sig senare bli förvånansvärt lågt. Något som också blev lite för lågt var pH:t (5,2 istället för 5,3-5,4) då jag inte riktigt beräknat att den extra maltmängden skulle göra så stor skillnad som den gjorde.

Efter mäskningens slut flyttade jag returslangen till mitt tillfälliga kokkärl och började ersätta vörten i mäsken med lakvatten. Det var väldigt svårt att hålla en jämn vätskenivå i mäskkärlet och malten kom ovanför ytan vid flertalet tillfällen tyvärr. Lakningen var alltså misslyckad med andra ord. När jag väl samlat ihop all vört och påbörjat värmningen till kok var det så dags att tömma mäskkärlet på drav. Det var här BIAB-påsen skulle underlätta och visst var mäskkärlet maltfritt efteråt men det var stört omöjligt att lyfta den 25-30 kilo tunga påsen på ett vettigt sätt. Jag var rädd både för att spräcka påsen och min rygg men även för att blaska ner både mig och bryggeriet (vilket jag förvisso ändå gjorde när en slangjävel råkade lossna under lakningen). Det slutade med att jag fick skopa ur en hel del malt för hand först med en liten spade, för att sen kunna lyfta påsen över till min diskhink. Här någonstans på bryggdagen tappade jag totalt lusten för att fortsätta detta metodexperiment som planerat så jag pumpade över all vört till Braumeistern igen, gjorde rent golvet och plockade undan all extrautrusting. Nu gällde det bara att göra resten av dagen smidig och få ut vört i slutändan.

Kylning
Ett lyckat moment lärde jag mig ändå från allt detta trots allt. Efter koket och under whirlpoolen förkylde jag vörten lite med hjälp av Braumeisterns kylmantel. Inget stort kylvattenflöde och inte så lång tid men jag skulle gissa att jag kom ner till 65-70c (utan omrörning är det svårt att veta en genomsnittlig temperatur). Oavsett vörtens temperatur initialt så fick jag ut 9°C (!!) direkt ut plattvärmeväxlaren med bibehållet hyfsat snabbt flöde! Perfekt för att pitcha lagerjäst med andra ord. Detta förbättrande steg kommer jag definitivt fortsätta med för lageröl men även ale, då jag får en del kalldruvsutfällning som inte följer med till jäshinken.

Sammanfattning av metoden och bryggdagen
Tanken var så god med denna nya metod, men genomförandet var alldeles för svårt med mycket nedlagt arbetstid, tunga lyft, mycket kladd och troligtvis inte bättre vört smakmässigt än jag brukar få. Utbytet blev dessutom endast ca 65%. Det var kul att testa, eller rättare sagt kul att ha testat såhär i efterhand, men detta projekt lägger jag ner direkt.
Fördelen med experiment av detta slag är att det öppnar upp för nya tankebanor och mina planer för bryggeriet, bryggmetoder och bloggen smids vidare…

För att inte bränna BIAB-påsen, dock inte så troligt, men kanske mest för att undvika att BIAB-påsen skulle sugas ner i utloppet använde jag ett rostfrit fat som skydd.

Överst i bild, kl 12, är hålet där jag plockade ut vörten ifrån. Inte så troligt att påsen skulle leta sig ner men jag ville inte chansa på just denna punkt.

Fatet placerade uppochned över värmeelementen.

BIAB-påsen ner och runt mittpinnen.

En del av maltvägningen. Vågen är fortfarande toppenbra för mina stora maltmängder men jag skulle säga att den är +- 5 gram i noggrannhet.

Experimentet med syramalt fortsätter men jag har inte märkt någon jätteskillnad smakmässigt jämfört med den neutralare mjölksyran Lactol.

Yej, även gamla hundar kan…

I med den torra malten ner i BIAB-påsen.

Vattnet påfyllt underifrån.

Mäsken omrörd under ytan. Inte jättemycket skum och inte så grumlig vört men långt mer än jag vill ha.

För att flytande locket skulle gå att använda fick jag klämma ihop påsen med en klämma.

På med flytade locket.

Ner med returvörtsslangen på motsatt håll mot utloppet i botten.

Recirkuleringen skedde genom plattvärmeväxlaren av lathet och för att undvika kladd men det visade sig inte hjälpa.

Detta skedde några gånger under lakningen dvs att mäsken blev exponerad.

Påfyllning av vört till kokkärlet, underifrån såklart.

Kladd, kladdigare, kladdigast. ABORT MISSION!

Städning, diskning och bära bort utrustning. Ordningen återställd!

Förkylning (alltså för-kylning och inte det där som dagisbarn sprider) genom Braumeisterns kylmantel som inte går att se på grund av isoleringen.

Kylning genom Therminatorn (plattvärmeväxlaren).

Vört-ut-temperaturen. Oh yeah!

Receptet

 

197. Lindhs MegaHelles – Första snön – H18 (Helles)
Batchsize: 70.00 l
OG: 1.050 SG
FG: 1.007 SG
Alcohol by volume: 5.6 %
Bitterness: 20.4 IBUs
Color: 8.2 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
3.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 3

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10000 g Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 4 56.6 %
6170 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 34.9 %
1000 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 6 5.7 %
500 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 2.8 %

Total amount of malt: 17670 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 88.62 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
150 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 30.0 min Hop 8 16.5 IBUs
75 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 10.0 min Hop 9 3.9 IBUs
6.60 g Yeast Nutrient (Boil 10.0 mins) Other 10
1.80 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 11
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12

Total amount of hops: 225 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager (Wyeast Labs #2206) [124 ml] Yeast 13

Recommended starter size: 9.11 l / 1302.1 Billion cells.

BrewNotes
Mitt kranvatten
Genomsnittliga värden 2018 (tidigare värde inom parentes)
25 Ca (29)
4,9 mg (2,49)
18 Na (8,8)
32 so4 (39)
14 cl (12)
80 Hco3 (61)

Mitt standardbryggvatten 190225
6g CaCl, 2g NaCl, 7g Antioxin för 45 PPM

50ppm Ca
5,9 Mg (1ppm från jästnäring)
29,3 Na
85 SO4 (32 från vatten, 39 från Antioxin och 14 från jästnäring)
73 Cl
-113,5 HCO3 (sen 80)
16,8 K
5,33 pH med 20,8ml Lactol (0,3 ml/l)

Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l:

Calcium 0.696 ppb
Magnesium 0.928 ppm
Sulfate 13.920 ppm
Zinc 0.635 ppm
Manganese 0.567 ppm
Thiamine 0.241 ppm

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

MiniBrew IPA

Så blev det dags för en andra bryggning med MiniBrew och denna gång stod en 6-procentig IPA på schemat. Sedan förra bryggningen har appen, dvs instruktionerna, fått sig en rejäl uppdatering och nu är det många videoinstruktioner istället för stillbilder vilket förtydligar processen en hel del men gör det ibland lite segare att ladda “nästa steg”. Nu har jag förvisso hunnit bekanta mig med maskinen men det känns ändå lite som att den blir allt mer “idiotsäker” och ihop med appen blir den oerhört lättanvänd för nybryggare.

Inmäskningen och starten
Förra gången fuktade jag malten i en stor skål och med händerna. Väldigt kladdigt både i och utanför skålen. Denna gång tog jag istället en rostfri hink och en mäskpaddel istället och det var ju tio gånger bättre såklart. Förfuktningen antar jag görs för att undvika degbollar men jag är inte helt säker på att momentet faktiskt behövs när maltbädden är så pass låg och maltmängden så liten.

Det moment jag tyckte sämst om med MiniBrew var att ladda och sedan diska humlepåsarna. De är för små för mina klumpiga fingrar och humle är ju lite kletigt. Jag såg en video där uppfinnaren testbrygger på en prototyp av MiniBrew och där gick humlen fritt i humlekarusellen och eftersom humlen sen kokar i en humlekorg så är risken liten att humlen sprider sig i koket och tar sig in i själva kokaren som är inbyggd i maskinen. Jag bestämde mig för att skippa påsarna denna gång och det fungerade alldeles utmärkt och gjorde bryggdagen avsevärt mycket roligare. (uppdatering) Tydligen kan man sätta igen maskinens pump genom att köra utan de här humlepåsarna så det rekommenderas starkt att manualen/instruktionerna följs. Tillverkaren utvecklar just nu ett bypassfilter som förhoppningsvis ska göra påsarna onödiga i framtiden.

Efter koket
Det tråkiga (för er) med MiniBrew är att det inte blir så långa blogginlägg. Maskinen sköter det mesta själv och när man väl lärt sig hur alla delar sitter ihop så går bryggningen oerhört snabbt och enkelt. Det gick så enkelt att brygga denna gång att jag knappt märkte att jag bryggde öl. Diskmaskinen var tyvärr halvfull med disk så det fanns inte utrymme att köra MiniBrew-delarna där i så det fick bli manuell disk även denna gång men utan kletiga humlepåsar gick det hela snabbt förutom en del: det lilla “dome-filtret” som sitter mellan SmartKeg:en och basstationen. Det är bara ett litet metallnät men de små hålen vill gärna klegga igen sig och en vanlig diskborste är för stor för att komma åt. Inte något stort problem men för att förklara för er så påminner det lite om att försöka få rent en vitlökspress. Den rackarn’ går i diskmaskinen nästa gång med andra ord.
(uppdatering 2) Denna gång hade jag mindre flöde på kylvattnet och åtgången blev väldigt mycket mindre men med bibehållen kyleffekt!

Rengöring av keg och basenhet före inmäskningen.

Ingredienserna denna gång.

Förfuktningen av malten i en stålhink.

Den blöta malten flyttad till mäskkärlet.

Humlekarusellen laddad och redo för action!

Humlepåsarna fick som sagt vila denna gång men som ska användas framöver.

Bryggningen är igång, ses om några timmar när vörten är kokt och kyld, redo för jäst.

Måste fått till gummioackningen i botten lite dåligt för jag fick en del vört spilld under själva bryggningen.

CIP-rengöringen efter koket. Jäsningen var igång några timmar senare så snart har jag ett minifat med ipa!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Dunkel (D1)

Dunkel, eller Münchner Dunkel som den i bland kallas, är en ölstil som inte är speciellt känd eller stor utanför områdena kring södra Bayern. För länge sedan var all öl åt det mörkare hållet men när den ljusa (men även det svarta) kom har populariteten för Dunkeln svalnat. Vi måste dock backa bandet lite för att komma åt ölstilens rötter:

År 1553 förbjöd Hertig Albrecht den 5e sommarbryggning mellan St. George-dagen 23e april och St. Michael-dagen 29e september. Det gjorde han av två anledningar; dels på grund av brandrisken från de vedeldade bryggverken med alla närliggande korsvirkeshus (“fachwerk”) och dels för att han märkte att öl gjort på vintern (dvs med lagerjäst och kall lagring) smakade bättre än öl som gjordes sommartid. Det var alltså ett sätt att ytterligare höja kvalitén på öl 37 år efter att Reinheitsgebot införts. All öl på den här tiden var som sagt mörk och det berodde på att kölnorna där malten torkades var designade med direktvärme vilket gjorde basmalten mörk. Malten var även rökig (lite åt rauchbier-hållet) eftersom det var med hjälp av eldad ved som malten blev torr.

Den moderna basmalten utvecklades genom framsteg i mältningsprocessen där indirekt värme istället började används. Det var med inspiration från de brittiska bryggarna som Gabriel Sedlmayer II (son till ägaren och grundaren av Spaten Bräu) på 1820-talet lyckades få fram en malt som inte smakade rök. Detta ledde till en kraftig förbättring av ölet och den moderna dunkeln var född. Ölets storhetstid var mellan 1830 till 1890 då den ljusa hellesen och även pilsnern sakta men säkert övertog dominansen. Detta skifte möjliggjordes i sin tur av Gabriels söner genom att ytterligare förfina mältningsprocessen och 21:a mars 1894 lanserades den första Münchner Hellesen. Dock hade pilsnern bryggts i Prag sedan 1842 (förvisso av en tysk, nämligen Josef Groll).

Dunkel är en ölstil som idag främst lever kvar i södra Bayern med trakterna runt München, även om liknade öl med viss variation finns både i Franken (norra Bayern) och i Tjeckien. I Österrikiska Wien finns en släkting till dunkeln gjord med ytterligare lite ljusare basmalt kallad wienermalt men det är en helt annan historia det.

Spaten i München

Definitionen
Inom Svenska Hembryggareföreningen definieras Dunkeln som 1E, en “Centraleuropeisk mörk lager”. Den beskrivs ungefär såhär:
Det är ett maltbetonad öl med rostade toner utan brändhet och med mycket diskret humleprofil. Liksom andra traditionella lageröl bör det dekoktionsmäskas samt jäsas kallt och lagras länge. Ölet ska vara mörkt kopparfärgat till mörkbrunt. Doftmässigt ska det finnas brödig eller gräddig malt med rostade toner på medium till hög nivå. Karamelltoner och chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas (?). Humledoft av centraleuropeiska humlesorter på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller diacetyl (?) får förekomma. Inga fruktestrar får förekomma.
Smakmässigt är det Mjuk, brödig eller gräddig maltsmak med rostade toner på medium till hög nivå ska förekomma. Humlesmak av centraleuropeiska humlesorter på låg nivå får finnas. Humlebeska på låg nivå får finnas. Karamelltoner på låg nivå får finnas. Chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller fruktestrar får förekomma. Medium kropp. Mjuk munkänsla med medium kolsyra.
OG 1.048 – 1.056
FG 1.012 – 1.016
ABV 4.5 – 5.6 %
IBU 15-24
EBC 35-80

Som ni ser verkar det lite oklart i stilbeskrivningen om diacetyl får förekomma men jag skulle säga att det absolut inte får förekomma eftersom det mer eller mindre aldrig gör det i sydtyska öl. Det är nog helt enkelt bara ett slarvfel i öltypsdefinitionen.

Hur min bryggning gick till
Det här var en parallell bryggning som jag gjorde samtidigt som jag bryggde min senaste pilsner. Därför åkte en gammal klassiker och nödraket fram, BIAB-påsen. Jag har aldrig riktigt varit en BIAB-bryggare utan började med hink-i-hink-metoden för er som minns eller är flitiga på att scrolla. Därefter gick jag vidare till isolerad mäsktunna och sen till Braumeistern som förvisso inte är helt olik BIAB-metoden. BIAB-påsen syddes för att jag ville testa metoden och för att själva påsen är bra att ha ifall en mäskning havererar av någon anledning.
Jag siktade på att fylla ett fat och mäskade därför med ca 25 liter eftersom malten stjäl lite och en del kokar bort. Jag mäskade in redan runt 55°C för att sedan värma vidare till 62°C då jag inte längre hade tid att vara kvar i bryggeriet så det fick bli en ofrivillig stegmäskning. 45 minuter senare höjde jag temperaturen till 72°C och den värmen hölls i en halvtimme innan jag avlägsnade påsen med malten och påbörjade koket. Med några kontrollmätningar kom jag fram till att min Patina 36l med isolering endast på sidorna tappar ca 0,2°C per kvart när bryggeriet håller ca 18-19°C. Någon form av stödvärm från plattan eller lite mer isolering behövs därför för att processen ska vara optimal. Eftersom jag inte har någon aktiv ventilation i bryggeriet blev det en hel del kondens från koket och ett öppet fönster (där ventilationen från Braumeistern står och puttrar) gjorde inte så stor skillnad. Av den anledningen blev det inte riktigt en full timmes kok utan jag skarvade lite. Vörten kyldes med min otroligt snabba kylspiral och jäsningen fick ske i vår matkällare som för stunden håller ca 12°C i golvnivå.

Recept – Dunkel 20l
25l mäskning, ca 23l kok
3160g Münchnermalt
1347g Barke pilsnermalt
236g Caramünchner 2
142g Carafa 1 special
30m 30g Perle
15m 50g Perle
lagerjäst

Mäsktemp: 44m@62°C och 30m@72°C.
OG 1.050 ger 5,4% ABV, ca 25 IBU och 30 EBC.

Provsmakning
Mörkbrun, genomskinlig öl med lättare röda inslag. Skummet är ljusbeiget, moussigt och hållfast med små fina bubblor. Skummet lämnar rester på glaset. Doften är kraftigt maltig med stora rostade toner. I bakgrunden återfinns inslag av vanilj och toner av mjölkchoklad.
Smaken är kraftfull med fylliga, rostade maltsmaker och en lättare pilsnermaltsmak i bakgrunden. Lätt kladdig munkänsla och lätt kropp. Restsötma återfinns på medellåg nivå. Lätt beska som är lång och bitvis vass. Eftersmaken är tydligt rostad med en viss kärvhet. Balanserad alkoholsmak och medel kolsyrenivå.

Kommentar
Mycket lättdrucken trots sina rostade toner. Restsötman är låg till medel för stilen men absolut på en låg nivå för att vara ett mörkt öl, även det bidrar till hög klunkbarhet. Ett utmärkt öl i sin stil och perfekt att dricka till lite tyngre mat i novembermörkret.

Isoleringen är Claes Ohlsons liggunderlag som jag spänner fast med ett spännband.

Vattenfyllning

När temperaturen börjar närma sig åker BIAB-påsen i och hålls på plats med en bagagerem eller vad det heter.

Som sagt en dubbelbryggning där elmätaren tickar på för fulla muggar.

En del av maltnotan.

Inmäskning med omrörning med min rostfria mäskpaddel.

Kylning efter koket.

Vörten car ca 15°C när jag förde över den till jäshink.

Källor
tempestinatankard
https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/04/how-the-beer-garden-came-to-be/391343/

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Pils (P17)

Det börjar bli lite tjatigt att skriva om mina pilsnerbryggningar då receptet inte ändrats på länge. Detta är version/bryggning nummer 17 av denna pilsner och enda skillnaden är att jag de senaste gångerna testat med 5% syramalt istället för pilsnermalt, detta för att sänka pH:t i mäsken istället för med mjölksyra. I övrigt är det “same same”… Däremot har jag fixat lite småsaker i bryggeriet. Jag har bland annat bytt kranen på diskbänken till vår gamla kökskran som har ett vred för diskmaskin. Skillnaden mot gamla kranen är alltså att det finns ett extra rör undertill på nya kranen och dit har jag anslutit en slang kopplad till min vörtkylare, oavsett om det är kylspiral, plattvärmeväxlare eller kylmantel som används. Dels blev det ännu bättre ös i flödet (kan ha haft med själva kranen att göra också) men framförallt så kan jag nu kyla vörten och diska övriga prylar samtidigt. Ingen jättegrej men allt som förenklar bryggdagen är ju positivt och det är smidigt att ha kylaren “uppkopplad” redan. Den gamla kranen har jag flyttat till andra sidan av bryggeriet och jag har äntligen kopplat in vatten i lilla diskbänken igen, vad jag nu ska med den till egentligen. Den lilla diskbänken var fast installerad redan när vi köpte huset så det har inget med bryggeriet att göra egentligen men ska den stå där kan den lika gärna vara fungerande. Dessutom kan jag ha MiniBrew ståendes och inkopplad på den diskbänken så jag slipper flytta runt den.

Den här delen av bryggdagen (det kommer en del två i nästa inlägg) var odramatisk och allt flöt på som vanligt och som förväntat. Jag skippade “mittpinnen” som ska förbättra mäsnkningen genom att luckra upp maltbädden denna gång. Jag tycker inte att det verkar bli något högre utbyte utan jag har t.om. börjat tänka i motsatta banan. Vörten kommer, likt elektricitet, följa minsta motståndets lag och risken finns att vörten går genom pinnen först istället för undre hälften av maltbädden och det vill jag ju inte. Jag ska brygga några gånger utan pinnen och så får jag utvärdera igen om ett halvår. Efter vörtkoket gjorde jag min whirlpool som vanligt (röra runt med slev 2-3 varv per sekund i 15 sekunder och sedan vänta i 20-30 minuter). Jag la på det flytande locket på vörten direkt efter jag vevat runt i den men fick en lika fin kon i botten ändå, så jag kommer definitivt använda locket som skydd mot oxidering framöver.

Med vintern på intåg (-4 i natt!) så börjar kranvattnet bli svalare igen men det är en bit kvar. 11°C tyckte bryggverket att det var när jag fyllde upp det kvällen innan men det räckte tydligen för att kunna få 13,8°C vört direkt ur plattvärmeväxlaren med helt okej flöde! Plattvärmeväxlaren är verkligen rejält effektiv men man måste räkna med diskandet av den och alla slangar i totaltiden. Sen blir det en hel del vört kvar i både slangar (beroende på slanglängd såklart), pump och växlare. Jag samlade ihop över en liter denna bryggning men här går inget till spillo inte! Jag jagar inga småslantar men tycker det gör lite ont i hjärtat att hälla ut prima vört i vasken så jag brukar spara överbliven vört i frysen i diverse pet-flaskor. Vörten använder jag sen till att sätta nya förkulturer eller att mata jästslurrys.


Om man kör med den äldre programvaran (firmware) i Braumeistern så kan man via datorn skriva en siffra i fyrkanten (vald temp) istället för att stega upp med knapparna. I vissa versioner har den här funktionen inte fungerat men så fick jag förklarat för mig av Stefan Speidel att så visst alltid varit tanken men att 1.1.27 tydligen buggade med denna funktion. Jag har lite för klent WIFI i bryggeriet emellanåt så jag har även nedgraderat till versionen strax före så jag kommer åt Braumeistern via lokala nätverke istället för via MySpeidel. För mig blir kommunikationen betydligt snabbare och jag slipper logga in. Det gör att när jag kommit upp på morgonen och BM är redo på 85°C (högsta man kan förprogrammera som mäsksteg) så kan jag lätt välja cancel, manual mode, temperature, skriva in 103 och enter. Detta är såklart helt ointressant för alla er som inte brygger LoDO och därför inte kokar mäskvattnet för inmäskning.

Saltvägningen

Kylning av det förkokta inmäskningsvattnet.

”Nya kranen” som blev övre när vi renoverade köket för ganska exakt ett år sedan. Eftersom jag köpte en helt ny kran till bryggeriet har jag inte haft tanken på att byta ut den men så råkade jag se kranen i garaget och slogs av tanken att jag är trött på att ”binda upp” kranen för vörtkylningen vilket brukar vara ett perfekt tillfälle att diska lite småprylar. Själva bytet av kranen tog max en kvart.

Diskbänken som satt i garaget när vi flyttade in. Det fanns dock ingen blandare eller ens kran så det hålet har jag borrat upp själv med stegborr. Väldigt knöligt att komma åt att montera fast kranen eftersom jag inte kan flytta ut bänken från väggen så denna installation tog säkert en halvtimme att få till bra. Nu mera har jag alltså två diskbänkar/diskhoar med både varmt och kallt vatten. Perfekt om man har fyra händer som behöver tvättas samtidigt med olika temperaturer, annars vet jag inte riktigt när det skulle komma till användning.

Vattnet är kylt till 62°C och maltröret placeras vilande på stödpinnen. Tjockt och fint filter placeras i botten.

Malten hälls i men den hamnar på filtren i botten och därför ovanför vattenytan.

Röret med malten sänks sedan ned i vattnet under loppet av 5 minuter. Utan talja skulle detta vara en omöjlighet. Detta gör jag istället för att förkoka och kyla vattnet i ett annat kärl för att sedan pumpa vattnet till bryggverket underifrån. Tekniken kalas underlet och den används för att inte få in syre i mäsken.

Tidshopp två timmar och mäskprogrammet är färdigt. Jag brukar dra åt skruven som håller alla filter på plats lite för hårt och när temperaturen stiger, metallen expanderar, sitter den så hårt att jag inte lyckas skruva loss den med handkraft (kanske pga mina klena nypor). Därför brukar jag lossa den med en polygrip istället.

Maltröret är nu upptaget för att vila på stången igen precis som vid inmäskningen. Sen flytt till ”lakposition” där jag rör om lite i toppen av maltbädden för att störa eventuell kanalbildning för att sedan laka med ca 10 liter vatten. Vörten som blir av detta används inte i stora koket utan antingen till en icke LoDO-sats eller sparas i frysen.

Temp ut direkt från kokande. Riktigt imponerande när kylvattnet bara var 11°C så det ska bli kul om en månad eller två och se vad det går att komma ner till även om jag främst kommer använda effekten åt ytterligare snabbare flöde ut.

Flödet/hastigheten vilket är svårt att illustrera på stillbild.

Jag fick till en finfin whirlpoolkon igen men tog bara en bild med telefonen. Bilden ovan visar den kollapsade konen efter att jag tilt:at/lutat bryggverket för att få ut sista finvörten och sedan tillbaka igen vilket sprider ut allt jämnt längs med botten igen. Cirka 3 liter vört kan jag få ut från den här humlesörjan om jag låter den står i smalt högt kärl i några timmar. Silar jag humlen och druven i saftsil kan jag få ut lite till men det är så kladdigt och tråkigt så oftast låter jag bli.

 

P17. Lindhs Pils (Tysk pilsner)
Batchsize: 54.00 l
OG: 1.052 SG
FG: 1.008 SG
Alcohol by volume: 5.8 %
Bitterness: 33.4 IBUs
Color: 8.1 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
21.67 ml Lactic Acid (Mash 30.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10560 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 88.0 %
840 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 %
600 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 7 5.0 %

Total amount of malt: 12000 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.49 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Perle [5.00 %] – Boil 30.0 min Hop 8 18.7 IBUs

 

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU
200 g Perle [5.00 %] – Steep/Whirlpool 20.0 min Hop 9 14.7 IBUs

Total amount of hops: 300 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Bavarian Lager [124 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 7.27 l / 1038.3 Billion cells.

BrewNotes

 

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Salvator – Doppelbock

Lent är det tyska ordet för fasta och inom den katolska kyrkan startar fastan på Askondagen, 46 dagar före påsk. Hur strikt det är med fastan varierar mellan församlingar men för de fattiga och hårt arbetande Paulanermunkarna, som flyttat från södra Italien till klostret Neudeck ob der Au i södra Bayern, var det på tidigt 1600-tal nolltolerans för fast föda under denna tid. Därför kom de på idén att brygga en rejält stark öl med stor sötma, dvs näring och vitaminer, som skulle fungera som “flytande bröd” utan att de behövde bryta fastan. Enligt legenden så skickade munkarna en laddning öl till påven för att godkänna det som dryck men ölet blev dåligt på vägen. Påven lär då ha sagt något i stil med att ”den där smörjan får ni dricka bäst ni vill utan att bryta mot fastan, för mat är det sannerligen inte”.

Doppelbocken Salvator var därmed född och namnet i sig kommer (enligt bryggeriet själva) från ”Heilig-Vaterbier” men eftersom det kommer från romanska språkstammen tror jag frälsaren är en bättre översättning. Alla andra “-tor” öl på marknaden (Celebrator, Maximator, Animator, Triumphator eller Aviator) är alla kopior på Paulaners Salvator även om några av de är riktigt bra öl.

Med hjälp av Salvator tog sig munkarna genom fastan och allt de inte drack upp gavs bort till fattiga, eller såldes i klostrets taverna. Ölet blev så populärt bland Münchnerborna att Münchens privata bryggerier då klagade till lokala myndigheterna i München över konkurrensen. Detta officiella klagomål/dokument är daterat 1634 och fungerar idag som Paulanerbryggeriets första officiella dokument och även bryggeriets födelse. Detta sena datum gör Paulaner faktiskt till Münchens yngsta officiella bryggeri av de sex!

År 1773 ansluter munken Valentin Stephan Still (även känd som Broder Barnabas) till klostret och även bryggeriet. Hav var son till den kända bryggaren Georg Still och hade ölbryggningen med nappflaskan så att säga. Barnabas innovativa bryggtekniker satte en ny standard för kvalité och smak och det är faktiskt hans recept som lever kvar än idag, även om det förfinats lite under åren som gått. Receptet består idag maltmässigt av pilsnermalt och münchnermalt medan humlesorterna är Herkules och Hallertauer Tradition. Jästen är såklart underjäst som för alla bockar och styrkan ligger på 7,9%. Med en stamvörtstyrka (OG) på 18,3p (ca 1.075) får vi därmed ett FG på ca 1.016.

Bild föreställer Broder Barnabas som ger ett krus med Salvtor till Kurfürst Karl Theodor. Bilden ligger till grund för Paulaners etikett nedan(Målad av Eduard Ille, Bild lånad från Wikimedia Commons och är Public Domain)

Min Salvator
Med så pass mycket receptinformation är det ganska lätt att sätta ihop något som känns nära nog originalet, men så blir det inte just denna första gång jag brygger denna öl. Jag har tidigare experimenterat en del med partigyle vilket är en bryggteknik där man får ut två öl på en mäsk, först en mindre mängd starkare (till prästen) och sedan en svagare (till drängen) som främst kommer från lakningen. Med Braumeistern har en mindre lakning resulterat i 10-15 liter svagare gräsklipparöl som jag inte lagt någon direkt energi på utan mest sett som ett sätt att ta tillvara på det socker som finns kvar i malten efter min vanliga bryggmetod. Jag har även fryst en del av vörten och använt till förkulturer. Det jag nu ville testa får närmast ses som en slags omvänd partigyle där jag tog hand om lakvattnet men använde det till en ny mäskomgång med nytillsatt malt, ibland kallat dubbelmäskning. Så även om planen redan från början var att göra en dubbelbock genom att dubbelmäska så vore det synd att kalla detta för dubbelbock mer än att alkoholhalten, färgen och beskan blir den samma.

Bryggningen som sådan
Nu var detta verkligen ett första test där jag ville klämma och känna lite på metoden så se det här som underhållande läsning och absolut inte som en manual över hur man gör bra öl. Och tappa heller inte hakan nu när jag säger att första vörten kom från en veteöl och jag sen jäste den med BRY97.
Denna bryggning tar alltså vid där min förra Urweißebryggning slutade. Efter att mäskprogrammet var färdigt på min “main batch” i Braumeistern lyfte jag över maltröret till ett galler ovanpå min 36l-kastrull. Där lakade jag maltbädden tills jag samlat ihop ca 15 liter. I kastrullen satte jag sedan en BIAB-påse och fyllde på med pilsnermalt, lite karamellmalt och även lite Carafa special för färgen och även för att få en lätt chokladton i smaken. Det fick sen mäska en timme runt 66°C innan jag avlägsnade påsen och kokade vörten med humle en stund (kanske en kvart?). Vörten flyttades därefter till ett CO2-purgeat Corneliusfat för att svalna. Jästen pitchades dagen därpå och spundningsventilen sattes på ca 1 bar de första dagarna och senare 1,4-1,5 för att fånga lite mer av kolsyran. Sen tömde jag ut en laddning jäst genom öl-ut-ventilen innan fatet skickades ner i -2°C för lagring. Jag landade på 1.078 i OG vilket bör ge ett öl runt 8-8,5% beroende på var FG landar.

Min gamla trotjänare till BIAB-påse hänger med än idag. Inte så vit längre men fungerar klockrent. Sarita hette tyget på IKEA när jag köpte det, numera heter det Teresia. Ett måste i varje bryggares arsenal oavsett med vilken metod man brygger.

Detta var en del av en ”dubbelbryggning” så bägge maskinerna går på max.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Urweisse (W31)

Eftersom förra inlägget blev så långt att knappt ingen orkade läsa det kommer detta inlägg bli extra kort för att kompensera! Det är precis knallgult utanför fönstret och jag kan inte minnas en vackrare höst. Hösten och vintern klarar lite mörkare öl men just för denna veteöl vill jag inte gå all in och göra en dunkelweiße utan detta blir istället en s.k. Urweisse (oklart varför de flesta stavar urweisse med två s istället för ß). Urweisse eller “Klassisk veteöl av sydtysk typ” (6B hos SHBF) skiljer sig inte så mycket från den vanliga “Ljus veteöl a sydtysk typ” (6A); ytterst lite svagare med något högre restsötma åt det karamelliga hållet men framförallt mörkare dvs ljusbrun istället för gyllengul. En något mörkare, rustikare veteöl helt enkelt.

Bryggdagen började sisådär när jag insåg att jag köpt för lite vetemalt. Det måste helt enkelt ha brunnit i skallen för jag köpte bara en 5kg-säck till de 6 kg jag behöver. Det fick kompenseras med Barke pilsnermalt så för puristen där ute är detta inte ens en veteöl då den inte når över 50%-gränsen utan endast 43%. Jag tror det kommer smaka veteöl ändå i slutändan och jag ska försöka vara lite mer noggrann när jag handlar framöver. Krossning och inmäskning fungerade perfekt och även värmning till kok, nästan! På grund av lite andra sysslor hemma så missbedömde jag tiden och kom lagom ner till bryggeriet för att höra en “dunk”, ljudet av mitt flytande lock (mash cap) som fått skum på sig och därmed sjunkit till botten. Överkoket var ett faktum…

Så fort jag fick av locket kunde jag få ner skumnivån på bara några sekunder och det blev inte allt för kladdigt på bryggverket eller min nya, fina bryggverkspall eller vad man ska kalla Speidel Roller Base (plastgrunka på hjul kanske?). Men hur skulle 60 minuters kok fungera med ett stor lock i botten som nästan har samma diameter som hela insidan av bryggverket? Först spolade jag händerna i iskallt vatten, sen samma sak med händerna fast i mina Blichmann brygghandskar eftersom de är längst. Sen stoppade jag ner halva armarna i kokande vört för att försöka få upp locket. Två gånger försökte jag detta innan jag insåg att denna historia skulle sluta i ett väntrum. Lockhelvetet får vara kvar där nere då! Och det gick faktiskt bra genom hela koket, kanske lite extra “rullande kok” dvs att vörten väldigt tydligt vandrade från ena sidan till den andra men annars såg det ut som vanligt. Däremot insåg jag att det sär med whirlpool skulle bli problematiskt så den lilla humlemängden fick helt enkelt kokas i humlepåse istället.

Jästen var som alltid Weihenstephaners 3068 då jag gillar den stammen bäst efter att ha testat mer eller mindre alla andra. Förkultur på runt en liter på färsk jäst tycker jag är lagom underpitch för denna öltyp och jag har gett upp tanken om att skörda veteölsjäst. Jag brygger stilen lite för sällan men framför allt tycker jag att redan omgång nummer två ger andra jäsningskaraktäristika och smakbild än första jäsningen. Därför köper jag ny veteölsjäst varje gång istället vilket fungerar bra även för mina 55-literssater då en liten underpitch faktiskt kan gynna ölets härliga isoamylacetatestrar (banan). 3068 ger en sjukt hög kreusen så rekommendationen är att använda max halva jäshinken. Därför splittades vörten på en 60l- och en 30l-hink. Och eftersom det här var en LoDO-sats (lågsyrebryggning) lakade jag vid sidan av till en liten minibatch som jag gjorde något helt annat med, men det får ni läsa om nästa gång…

Förkulturen gjordes två dagar i förväg. Dekantering gör jag inte med så här små mänger vört, bara på massiva lagerförkulturer (om ens då).

Carahell byttes ut mot CaraMunich II (muslortarna i bild) eftersom det är den mörkaste karamellmalten jag gillar. Mörkare tycker jag smakar bränt socker.

Inmäskad men inte satt igång pumpen ännu. Det gör jag först när jag lagt i det flytande locket.

Efter mäskningen och utan locket. Inga 14 EBC det där inte (jävla Beersmith).

Skapligt proteinkletig mäsk det blev av veten. Jag fick skrapa filtret med en sked för att få bort kladdet som jag inte vill ha ner i avloppet.

Överkoket såg ut som ja-ni-vet-vad. Kletigt och tråkigt men den mesta mängden vört fångades upp tack vare Roller Base och den rostfria skål jag satt under utloppet längst ner till höger i bild.

Skönt att jag hade Brygg-Olle på dvs isoleringen. Av med den lite snabbt och skölja under kranen. Fasttorkad vört på Braumeisterns Gardenakopplingar var lite värre så de fick PBW-badas efteråt.

 

W31 – Urweisse (Klassisk veteöl av sydtysk typ)
Batchsize: 54.00 l
OG: 1.047 SG
FG: 1.007 SG (tror det blir lite högre)
Alcohol by volume: 5.2 %
Bitterness: 15.0 IBUs
Color: 14.1 EBC (det här stämmer inte alls, min ockulära bedömning är mer åt 30 EBC)

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
6100 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 51.5 %
5100 g Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 43.0 %
650 g Caramunich II (Weyermann) (124.1 EBC) Grain 7 5.5 %

Total amount of malt: 11850 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 66.49 l of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 0 min
Ferulic acid rest Heat to 44.0 C over 4 min 44.0 C 20 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Perle [6.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 15.0 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 9

Total amount of hops: 50 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124 ml] Yeast 10

 

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Kellerbier

När de Tyska bryggerierna förr i tiden skulle lagra sina öl var de tvungna att göra det i enorma jordkällare i brist på avancerad kylteknik (vi snackar 1500-tal här). Men för att ytterligare sänka temperaturen lite planterade de stora kastanjeträd eller lindar för att skugga marken ovanför lagringskällaren, lagerkeller på Tyska. Denna mysiga skuggia plats, några träbänkar och närheten till stora mängder öl gav såklart upphov till Biergartens. Ölen som serverades kallades för Kellerbier eftersom den kom direkt från källaren och direkt från lagertanken. Kellerbier är alltså från början inte en egen ölstil, utan var “smygprover” från det som låg och lagrades och senare skulle tappas på flaska eller träfat. Ölet var med andra ord inte riktigt färdigt och därför disigt, ofiltrerat och ibland med lägre kolsyrehalt.

Idag kan man köpa Kellerbier på flaska långt ifrån både bryggeri och lagringskällare och eftersom namnet börjar bli populärt igen är det många som sätter det på en disig lager i brist på möjlighet att lagra eller få det genomskinligt, lite som att session-IPA säljer bättre än APA. Kellerbier är stilmässigt nära släkt med både Zwickelbier eller Zoigl bier och är ofta gyllengula, rustika öl åt helleshållet men ibland lite mer humlebetonade och ibland något mörkare beroende på region. Beskan är låg men något högre än helles, 15-25 ibu, och viss restsötma brukar avsluta.

Namnet Zwickelbier kommer från en ”Zwickel” (betyder typ sticka) eller tappkran i trä som man slår in i en öltunna. Zoigl är den sexkantiga stjärna som restauranger på 1500-talet hängde upp utanför restaurangen för att visa att man hade öl till servering. Ofta bryggdes Zoigl i en sorts föreningsliknande verksamhet där de många mindre bryggare bryggde vörten tillsammans men tog med sig sin egna vört hem och jäste.

Lindhs Kellerbier, vad är då det?
Det var lite historisk bakgrund till Kellerbier som fenomen och den ligger även delvis till grund för min tanke med denna öl. Jag vill ha ett lättdrucket bordsöl som inte behöver ta upp plats i min lagringsfrys under så lång tid. Den får gärna vara lite enklare både att brygga och jäsa. Den ska bryggas i lite större mängd än mina vanliga lågsyresatser eftersom det här är ett öl för stora sejdlar som ska drickas, inte analyseras i små ISO-glas. Halmgul till gyllengul och en alkoholhalt på 4,5-5%. Medellåg restsötma (1.008-1.010) och en beska runt 20-30 IBU enligt Beersmith, vilket för mig brukar vara 5-10 IBU mindre i slutprodukten vilket är anledningen till att ni ofta ser något högre IBU i mina recept än vad som skulle anses vara mitt i typdefinitionen. Helt enkelt en lite rustikare Helles som inte behöver lagras så länge och inte behöver läggas lite mycket precision på. Som en sista liten knorr skulle gärna jästemperaturen få vara några grader högre så det går snabbare att jäsa ut den men även lättare att brygga på sommaren med det varmare kranvattnet, men det får några testrundor avgöra hur mycket det påverkar smaken.

Första försöket
Denna bryggning får ses som en halvtafflig testomgång då jag helt missbedömde inventarierna hemma när jag komponerade receptet under en jobbresa. Jag brukar sedan en tid bara köpa hem det jag behöver för kommande tre bryggningar och jag trodde jag hade ytterligare lite extra malt hemma som blivit över, så var det inte riktigt. Jag saknade både basmalt och den ljusa karamellmalt jag tänkt använda så jag fick helt enkelt ösa ner allt jag kunde uppbringa, förutom Carafan då såklart. Receptet i slutet av inlägget behöver ni inte brygga med andra ord eftersom det bara är en skåpsrensning och ingen direkt tanke bakom. Grundreceptet för min Kellerbier kommer se ut något i stil med 90-95% pilsnermalt och resten Carahell, eventuellt lite Münchner och lite CaraMünich II. Absolut inte 1 kg vetemalt!

För att göra bryggningen snabbare och enklare så skippade jag lågsyremetoden och värmde därför bara upp vattnet till 62°C för inmäskning, inget förkok med andra ord. Jag sänkte dock ner maltröret som vanligt med hjälp av vinschen eftersom jag nu är van vid den metoden nu och det går snabbt och enkelt. Jag rörde om lite mer i malten än vid lågsyrebryggning, mest för att det var mer malt i än jag brukar ha. Mäskningen körde jag som vanligt en trestegsraket med först 45 min på betaamylasområdet 63°, sedan 30 minuter på alfaamylasområdet 72° för att avsluta på en “utmäskningsrast” 76° i 10 minuter. Sista rasten ger eventuellt lite extra skjuts för alfaamylas på väg upp i temperatur innan den denaturerar betaamylasenzymerna, vilket egentligen mest är till glädje för den som lakar väldigt lång tid (dvs timmar). Men vörten ska ju ändå värmas till kok och mäskprogrammet i min Braumeister är redan förprogrammerat för det här programmet som brukar kallas HochKurz (tyska för hög, kort). Efter mäskprogrammet lakade jag med hjälp av min Blichmann Riptidepump. Jag lyfte maltröret steg för steg allteftersom vätskenivån steg gör att minska plaskandet så mycket som möjligt. Men för att få en kokvolym på uppåt 75-80 liter måste maltröret i slutet av lakningen stå ovanpå bryggverket och här har IKEA ett väldigt bra grytgaller som lämpligt nog heter Lämplig, som jag brukar använda till detta. Mäskvattenvolymen var ca 60 liter och jag lakade med ungefär 20 liter minus det som blev kvar i pump, slangar och plattvärmeväxlare som jag passade på att spola ur med varmvatten. För att ytterligare förenkla bryggdagen kokade jag humlen i en humlestrumpa. Den var dock alldeles för liten trots liten humlemängd så efter ett tag flyttade jag över humlen till min BIAB-påse istället. Efter kokslut tog jag bort humlepåsen, gjorde en whirlpool i 10 minuter och kylde sedan till 20°C snabbt och smidigt med plattvärmeväxlaren.

Med så här mycket vört (75 liter efter kok) visste jag att allt inte skulle få plats i min jäskyl utan att möblera om och krångla. Därför passade jag på att tappa vörten till två 19l Corneliusfat för att testa “unitank-metoden”, vilket innebär att man jäser och serverar ut samma kärl. Detta kräver en behållare som klarar tryck så testa inte detta med en jäshink eller liknande! Eftersom det är ett stigarrör i fatet är tanken att man ska kunna tömma ut merparten av jästkakan den vägen och låta vörten kolsyra sig självt genom spundning, alltså att man stänger igen fatet när det är 3-5°Ö extrakt kvar. Det är klokt att ha ett Spundingvalve (reglerbar övertrycksventil med manometer på) så man inte bygger sig en cornybomb! Utfallet av det här har jag ingen aning om men jag tänker mig att om det är någon öl denna metod passar bra till så är det en Kellerbier som kan få vara disig och inte ska ligga så länga på fat att autolys hinner bli ett problem. Veteöl skulle såklart kunna lämpa sig rent estetiskt för att jäsa i serveringsfatet men dess höga kreusen kommer garanterat att ställa till problem, testa gärna och skicka bilden till mig sen!

Mitt OG landade på 1.045 vilket jag förvisso beräknat men även hoppats på då det är lite högre än vid mina LoDO-bryggningar. På 13,1kg malt och 75 liter vört ger det en brygghuseffektivitet på 83% denna gång vilket är ganska högt. Beersmith är även uselt på att beräkna FG och tycker att 1.007 verkar rimligt trots 8,4% karamellmalt. Det skulle då ge en alkoholhalt på 5,1% men jag tror att 1.010 är mer rimligt vilket istället ger ca 4,7% ABV. Oavsett alkoholhalt så är det bara någon vecka bort till någon slags provsmakning och utvärdering, trots vetemalt, trots Carared, trots 2 EBC för hög färg, trots massiv lakning, trots varm lagerjäsning, trots humlepåse und so weiter…

Flytt av vatten från bryggverk till kastrull för att kunna mäska in smidigare.

Nödkomplettering av maltnotan när jag insåg att basmalten är kort nästan två kilo.

Min nya klockrena paketvåg som gör vägningen av malt så mycket smidigare (och därmed roligare) än förr. Visst kan den svaja några gram hit och dit men vad gör 15 maltkorn för skillnad på 55-75 liter?

Krossning på 0,8mm som vanligt. Jag är sugen på att smyga mig lite nedåt ytterligare i spaltbredd men inte när jag ska ha i några kilo malt mer än jag brukar. Det får bli en annan gång.

Dags för inmäskning på ”mitt sätt” vilket innebär att jag inte sänker ner hela maltröret i vattnet som manualen säger. Utan jag låter maltröret vila halvvägs ner så vattennivån är under de nedre filterdiskarna. Sen häller jag i all malt och sänker sakta ner röret i vattnet, rör om försiktigt och stänger igen med LOB-kittet. Sen på med några liter vatten och det flytande locket.

Mängden malt, drygt 13,1 kg, vilket jag hade tänkt mig skulle varit 14 kg. Det hade dock kunnat bli i starkaste laget för detta bordsöl.

Maltröret nedsänkt.

Mäsken omrörd, filterdiskar på plats och vatten påfyllt. Start för mäskprogrammet och dags för kafferast i två timmar.

Efter mäskprogrammets slut.

Helt omöjligt att fota när jag lakar men tänk er att jag står med en silikonslang i ena handen och snöret till vinschen i andra. Med slangen fördelar jag vattnet ovanpå röret och maltbädden medan jag med andra handen sakta drar i snöret så maltröret tillslut är nästan helt ovanför Braumeistern. Då placerar jag IKEA-gallret under röret och låter sista vörten på ett förfärligt sätt droppa ner i koket.

Dags för disk av filter. Jag är sugen på att stoppa de här filtrena i diskmaskinen istället. Någon av er som gör det?

Detta var första bryggnignen med nya ”Roller Base” från Speidel, plastgrunkan som Braumeistern står på. Den fungerade riktigt bra både vid bryggning och för att smidigt diska bryggverket. CIP, inga lyft och pumphusen var riktigt enkla att öppna och göra rent efter bryggdagen. Jag kunde tom spola ur rören ner till pumphusen när pumparna var bortplockade. Diskvattnet samlade jag upp med en liten skål under Roller Base. Väldigt smutt!

Dessutom kan jag med något lägre ”bryggverkspall” använda helt raka ventilationsrör istället för det flexibla. Tyckte att det fungerade riktigt bra men detta var första gången så jag får utvärdera bytet lite längre fram.

Första humlepåsen som blev väldigt full trots endast 50 gram humle.

Byte till den betydligt större BIAB-påsen.

Kylning av vört påväg till jäshink och fat.

Slutresultatet av dagen, drygt 40 liter i en jäshink och 2×15 liter i två Carneliusfat.

Lindhs Kellerbier (Helles)

Batchsize: 75.00 l
OG: 1.045 SG
FG: 1.007 SG
Alcohol by volume: 5.1 %
Bitterness: 24.7 IBUs
Color: 10.3 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11054 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 84.1 %
801 g Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 6.1 %
772 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 5.9 %
325 g Caramunich II (Weyermann) (124.1 EBC) Grain 8 2.5 %
163 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 9 1.2 %
29 g Carared (Weyermann) (47.3 EBC) Grain 10 0.2 %

Total amount of malt: 13144 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 91.06 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Perle [6.00 %] – Boil 30.0 min Hop 11 8.4 IBUs
150 g Perle [6.00 %] – Boil 15.0 min Hop 12 16.3 IBUs
6.60 g Yeast Nutrient (Boil 10.0 mins) Other 13
1.80 g Protafloc (Boil 10.0 mins) Other 14
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 15

Total amount of hops: 200 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg Bavarian Lager Yeast 16

Recommended starter size: 8.88 l / 1267.9 Billion cells.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!



Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!