Årets första bryggning skulle blivit förra årets sista men jag tyckte förkulturen behövde lite mer tid på sig så jag sköt bryggningen någon dag. Jag var dessutom trött efter en förkylning som lämpligt nog dök upp på julaftons morgon… Eftersom det inte blev någon fest att tala om på nyårsafton så jag tänkte att jag skulle kunna komma igång tidigt med bryggningen på nyårsdagen men några glas rödvin dagen före i kombination med att wifi-uppkopplingen på Braumeistern strulade tidig morgon gjorde att jag sköt på starten till 10-hugget. Trots sen start blev detta ändå en LoDO-bryggning men den gick absolut inte smärtfritt och jag skulle hellre kalla den för HiDO så här i efterhand.

Så vad gick fel?
Vi tar det från början… Jag har justerat tillbaka min maltkross till mina trygga 0,8mm där jag rent ocklulärt får ett perfekt resultat. Speidel, tillverkaren av bryggverket Braumeister som jag använder mig främst av, rekommenderar 1,6mm för optimalt resultat men redan via 1,2mm får jag väldigt många maltkorn som åker igenom spalterna utan att krossas. Denna bryggning var en weißbier-bryggning med 50% vete vilken saknar skal och gör det mindre än korn så varken några 1,6 eller 1,2 mm var det tal om. Krossningen blev perfekt och jag ska ge f**n i att mickla med krossen framöver!
Förkokningen av mäskvattnet gick smidigt och även kylningen när jag väl jagat rätt på kylvattenslangen som flög runt som en hungrig orm när Gardenakopplingen lossnade från kylmanteln. Inmäskningen gick även den bra och jag återgick till husliga sysslor medan mäskprogrammet gick sin gilla gång. Under hundpromenaden med barnen tittade jag till Braumeisterns kontrollpanel via mobilen och myspeidel.com och såg ett konstigt “settings can only be changed directly on the Braumeister” eller något liknande. Jag tryckte “OK” och då hoppade kontrollen ut från pågående mäskprogram. Några minuter senare var jag hemma och nere i bryggeriet och förstod snabbt vad som hade gått fel. En massa malt hade tagit sig ut ur maltröret och satt sig i pumparna. Det såg helt enkelt bedrövligt ut. Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen, ALLA måste ha en BIAB-påse, även de som inte brygger med BIAB-metoden. Min spontana tanke var att bara hälla ut rubbet och ställa in bryggdagen men så tyckte jag synd om den stackars förkulturen. Jag tog istället en 60l-hink och trädde min BIAB-påse i, förde över all vätska med de rymda maltskalen från Braumeistern via silikonslang till botten av jäshinken. Därefter kunde jag avlägsna maltröret och rengöra Braumeistern. Sen kunde jag återföra maltröret, lyfta BIABpåsen ur hinken för att separera malten och slutligen återföra vätskan till Braumeistern (bye bye LoDO). Olyckan som skedde berodde troligtvis på att jag inte skruvat fast övre skruven tillräckligt hårt eller att jag lyckats placera LOB-disken (den som är två stora hål i) lite snett så malt kunde leta sig ut på sidan. Det får vi aldrig veta tyvärr men jag kommer vara mer noggrann med bägge framöver.

Phjustering först vid kokslut
I vanliga fall brukar jag ha i mjölksyra redan i mäskvattnet eftersom det är svårt att få en jämn blandning i mäsken utan att röra om för mycket. När man gör veteöl vill man ha ett högre mäskpH än vanligt för att ferulasyran ska trivas och bildas vid 44c-mäsksteget. Därför avvaktar jag med mjölksyra ända fram tills tio minuter återstår av koket! Ett lägre pH vid kokslut ger högre koagulering av proteiner och ihop med protafloc så går det få en precis lagom disig veteöl där jästen står för hälften av grumligheten.

Bryggningen i övrigt
Jag hamnade några pinnar för lågt i OG vilket kan ha berott på både den störda mäskningen eller förlusten av malt så jag tänker inte gräva djupare i det. Just veteöl brukar ge mig lite lägre utbyte än öl med bara korn men det tror jag beror på avsaknade av skal från vetet. OG hamnade på drygt 1.048 och jag räknar ändå med en 5-5,2% abv i slutändan vilket är perfekt.
Jäsningen kom igång starkt redan efter 12 timmar och efter ytterligare sex timmar blev kreusen så stor att jag fick svabba golvet. Jag behövde få bra fart i denna öl eftersom den ska på fat efter fem dagar då resesäsongen drar igång igen. Nordirland och Skottland blir första anhalt och väl hemma väntar två stora och ett litet fat spundade veteöl på mig…

Vattenfyllning genom att fästa gardenakopplingen på mittpinnen.

3068. Den veteölsjäst jag gillar absolut bäst även om den ger en enorm kreusen.

WiFi-problem…

En mindre förkultur på en liter för att öka antalet celler och göra jästen extra pigg inför jäsningen. Ja det är en medveten underpitch denna gång.

Malten ser ut som guld! Och vilka fina skal… Sånt här blir jag glad av men så är jag som jag är också.

Katastrofen…

Även denna gång kylde jag med både kylmantel och kylspiral och även denna gång missade jag att mäta tiden det tog att kyla.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Torsdag lunch bjuder på regn och hög-ISO-väder. Är på jobbet, det börjar redan mörkna och helgen känns allt mer angelägen. Slås av tanken att jag har en del semesterdagar kvar som jag måste ta ut så jag frågar min chef om jag kan vara hemma på fredagen vilket är ok. Jobba lite med firman och även brygga och/eller blogga är tanken. Snabbspolning till torsdag kväll. Bäcksvart ute och fortfarande regn. Kaos hemma med trötta och bråkande barn. Mina föräldrar ska komma på besök hela helgen så en hel del röjning och städning sker parallellt med matlagning och barnpyssel. Den delade uppmärksamheten straffar sig, barnen bråkar och tröttheten från arbetsveckan gör sig påmind. Går ner i bryggeriet för att kolla maltinventarierna och inser att det inte kommer räcka till en bryggning, skit också! Avbryter bryggplanerna och återgår suckande till städningen. Snabbspolning till fredag morgon. Vaknar med mer lite mer energi i skallen och bestämmer mig hux flux kl 7 för att ändå försöka slänga ihop något Kajsa Warg-style, muttrandes att ”det blir nog öl ändå tillslut av skiten”. Snabbt ner i bryggeriet och väga upp all basmalt jag kan uppbringa och fylla på med vetemalt till lämplig mängd, samtidigt som bryggverket fylls med vatten. Snabbt krossa malten, i med salter i bryggvattnet, ner med den fulla maltpipan, trycka på start och sen rusa iväg till förskola/skola med kidsen. Vardagsromantik när den är som finast?

Som ni förstår kommer detta öl inte direkt bli enligt några stiltypsdefinitioner med drygt 40% vetemalt och lagerjäst men tanken är ändå att det ska likna någon slags helles åt det starkare hållet; en Winterfestbier. Ordet festbier används i Tyskland främst för de öl som bryggs till Oktoberfesten men som inte kommer från något av de sex stora bryggerierna inne i München, vars öl är de enda som får heta Oktoberfest. Festbier används även som begrepp till andra festliga tillfällen som Frühlingsfest eller under julfestligheterna. Oktoberfestölet var traditionellt alltid en Märzen men har allt eftersom ersatts av en starkare (och ljusare) Helles utan att för den skulle dra allt för mycket åt Dortmunderstilen Export som har en tydligare mineralighet och skarpare beska. Alkoholhalten är dock snarlik strax under Bockstyrkor. Min Winterfestbier för denna säsong kommer sticka iväg ganska rejält utanför dessa ramar med all vete så titta inte för noga på just detta recept som mest är en skåprensare.

Eftersom jag inte hade förberett något vatten dagen innan blev det heller inte någon LoDO-bryggning och skippar jag LoDO kan jag lika gärna laka när skadan ändå är skedd. Lakningen ger dock lite svagare vört (men mer öl, såklart) så detta ska jag kompensera med en del socker (nu går skam på torra land!) som jag kommer tillsätta i form av sockerlag några dagar in i jäsningen så inte jästen börjar med de enklaste sockerarterna och sen blir lat. Det är nog ingen hembryggare som kommer höja på ögonbrynen åt min ca 6%-iga öl (beroende på utjäsningen) men förhoppningsvis kanske gästerna blir iallafall lite uppkäftiga på julbordet, om ölet bara hinner lagras åtminstone halvfärdigt tills dess.

När bryggningen väl var igång så avtog också dramatiken och men jag har ändå lite att rapportera om. Lakningen skedde i två steg med maltröret först halvvägs upp och sedan ovanpå Braumeistern med ett IKEA-galler emellan för att minska plaskande en del. Jag lakade med ca 20 liter 76°C och fick ihop en volym före kok på 79 liter. Efter en timmes kok kylde jag strax under 80°C och tillsatte 200 gram humle i en hopstand som fick stå i 30 minuter innan jag fortsatte kylningen. Kylningen skedde på samma sätt som de senaste gångerna med både kylspiral och den inbyggda kylmanteln men istället för att seriekoppla vattnet så parallell-kopplade jag de två så bägge fick samma kalla kranvatten. Med en annan volym än jag vanligtvis har plus att mina föräldrar dök upp en timme tidigare än bestämt så blev det ingen tidtagning på första kylningen så jag kan inte avgöra om det var mer effektivt än via en seriekoppling men desto mer slask, blask och slangar var det verkligen! Min jäskyl var fortfarande upptagen med den lager jag gjorde helgen innan så dessa två hinkar fick åka in i matkällaren som håller ca 11°C. Inte optimalt men det får duga. Under bryggdagen passade jag även på att fortsätta min ommöblering och rensning och det börjar gå åt rätt håll. Det börjar bli dags för golvet att få sig en liten strykning igen då det lossnar lite småflagor varje bryggning. Min bryggerigolv står direkt på grunden så jag kan inte ha ett tätskikt nedåt och därför inte ha på den tvåkomponents epoxifärg jag skaffat. Mitt enda alternativ är att lägga klinker men det är jag för okunnig och för tillfället för lat för. Det får bli i framtiden…

Vattenfyllning ”handsfree” genom att gängorna på mittpinnen låser fast gardenakopplingen. Det gäller bara att långsamt öka på trycket på vattnet så lossnar det inte.

Möbleringen i början på bryggdagen.

Flytt av en del av inmäskningsvattnet så jag kan sänka ner maltröret.

Även om detta inte var en strikt LoDO-bryggning använde jag ändå LoDO-kittet (vilket jag alltid gör) men tillsatte även lite Antioxin SBT vid mäskningen. De ca 8ppm syre som finns i mäskvattnet gör stor skada för smaken men hellre lite skydd än inget är mitt resonemang här eftersom jag ändå har sakerna hemma och de lika gärna kan vara i bryggverket som på hyllan. Jag räknar dock inte med några eleganta maltsmaker denna gång utan mer ”stor stark” i maltprofilen.

Redo för att hälla malten i maltröret och sänka ner.

Krossningen denna gång. Jag har fortfarande inte justerat min kross sen sist, det ska åtgärdas innan nästa bryggning.

Jag råkar ha lite DME hemma som kom väl till pass en knasig bryggdag som denna.

Möbleringen efter halva bryggdagen. Hyllor och lagringsfrysen fick byta plats vilket gör att jag kan använda frysen som avlastningsyta när jag brygger men främst tilltalar det nog mig för att det ser renare och mer avskalat ut. Men så är jag ju inte helt frisk i huvudet heller…

Vörten efter mäskningen. Jag säger det som jag sagt många gånger tidigare, skyll inte på vete att mäsken, vörten eller ölet är grumligt!

Lakning steg två där maltpipan vilar ovanpå bryggverket. Fanns det några som helst av de finaste maltsmakerna kvar från mäskningen var de garanterat ett minne blott efter denna våldsföring. Men det är en väldigt smidig metod för att få fram mycket öl måste jag erkänna.

Jag hade nog kunnat laka 3-4 liter till men jag fegade lite då jag inte visste hur närvarande jag skulle kunna vara under koket. Av samma anledning skummade jag av vörten två gånger under uppkoket också. Överkok är en mycket enkel metod att förstöra en trevlig bryggdag på!

Jag påbörjade kopplandet av den parallella kylningen innan jag riktigt tänkt färdigt hur det skulle gå till och lagom till jag inser att jag är en slang kort så börjar det spruta vatten åt alla möjliga håll. Jag har dock alltid en mopp standby i bryggeriet så ingen fara skedd men utan mina rejäla brygghandskar hade jag nog fått ont i händerna. Klantskallighet och stress går ofta hand i hand.

Jag har ingen ordentlig gradering på mina 60l-hinkar men jag skulle uppskatta volym i hink till ca 65. Det märks om en dryg vecka när allt ska på fat!

Jag harefter denna bryggning precis uppdaterat min Braumeister till senaste firmware men inte hunnit testa det ordentligt ännu. Detta är en skärmdump från myspeidel.com där man kan sköta bryggverket via internet men kanske att det skett någon liten förändring iom uppdateringen. Oavsett är det väldigt bekvämt att kunna följa förloppet från köket och även kunna se vilka steg som återstår (som om det inte skulle sitta intatuerat i ryggmärgen vid det här laget).

Recept

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

En långresa till Brasilien med jobbet och renovering av köket har gjort att jag inte fått till någon bryggning på ett tag men nu har jag äntligen hunnit klämma in en hellesbryggning som åtminstone kommer vara någorlunda färdig till julfestligheterna. Jag borde ha bryggt en ale i stil med APA egentligen för att snabbare få ölet redo men jag har varit för mentalt upptagen och glömsk för att beställa ingredienser till det. I och med att köket nu är färdigt (det blev så bra att jag nästan vill starta en matlagningsblogg) är även bryggeriet tömt på saker som där inte hör hemma och jag har även fått en frysbox att lagra fat i istället för min gamla jäskyl som jag tidigare använt för ändamålet. Gamla kylen rymde fyra fat vilket för det mesta räckte men dels vill jag ha lite mer kapacitet (gärna 6-8 fat) och sen är frysboxen mer lämpad till 0°C än kylskåpet ur energiklassningssynpunkt. Jag har med andra ord en dedikerad jäskyl som för det mesta är inställd på 8-10°C för lagerjäsning samt jästförvaring och en lagringsfrys (6 stora + två små rymms) på 0°C där mina fat lagras i väntan på att komma upp i köket där min kegerator (tack fru Lindh!) glädjande nog fick vara kvar efter renoveringen. Jag jäser vanligtvis ca 95% färdigt i jäskylen, flyttar till fat och stoppar faten tillbaka in i kylen på samma temp alternativt diacetylrastar/kolsyrejäser nära garagedörren där det är ca 15-16°C. Det beror lite på hur bråttom jag har eller om jag behöver jäsa en ny sats i jäskylen. Därefter flyttas faten ner på lagring 0°C, kalla det för kallkrasch om ni vill men jag kallar det lagring, tills dess att faten behövs en våning upp. Minst två veckor ska de stå och frostmysa men gärna 4-6. 

Ommöblering
Nya frysboxen är av helt andra dimensioner än min gamla kyl som jag dessutom inte fått iväg till returpunkten förens tidigast i vår när vi lånar släpkärra nästa gång så bryggeriet behövde en ommöblering för att allt skulle fungera. Jag har dessutom fått en liten köksö som blev över från köket så mitt gamla barbord som stod bredvid bryggverket har fått flytta bort. Jag är inte helt färdig med placeringen ännu utan det kommer nog bli ytterligare en omflytt när gamla jäskylen är borta.

Mindre el
Köksrenoveringen gjorde även att vi blev tvungna att byta ut gamla elcentralen och i samband med det ändrades min gamla sega 13A porslinssäkring mot en 10A (mot mina instruktioner) så nu kan jag varken köra min stora induktionsplatta på fullt ös eller använda min 3200w doppvärmare som stödvärme utan att säkringen bryter (vilket jag snopet märkte vid denna bryggning). Jag hoppas kunna dra fram en till 16A-tåt inom en överskådlig framtid så jag kan köra fullt ös igen…

Recept
Jag håller med till 100% att det är aningens fantasilöst att brygga ännu en helles och framförallt eftersom jag inte ens ändrat något i receptet. I boken hade jag ratio 92/8 % Pilsnermalt/Carahell vilket kommer från ett fantastiskt bra helles-originalrecept från ett klassiskt bryggeri i München (kan inte avslöja vilken tyvärr) men jag vill ha ett uns lägre sötma då jag är lite känslig för sötsaker. Faktum är att jag knappt kan äta godis längre och det beror helt och hållet på att jag körde LCHF för 8-9 år sedan och var utan socker ett år. Efter det får jag nästan lite kväljningar av för mycket sött så jag drar ner på restsötman så långt det bara går. Min standardhelles just nu är på 96/4 vilket förvisso närmar sig min standardpilsner i smak förutom beskan och humlesmaken. Just detta närmande har gjort att jag push:at min pilsner åt Jever-hållet eller nästan förbi för att få en riktigt “gubba-rivig” besk pilsner som med lätthet skär genom både sidfläsk, pizza, brisket och OTT-chili. Min absoluta favorit och gyllene standard-pilsner är annars Bitburger som från bryggeriet är bland de bättre öl man kan dricka men tyvärr i Sverige ofta köps in i lite stora kvantiteter och är rätt tråkiga efter några veckors varmlagring hos Systembolaget. 

Erhållet vatten
Jag har ett RO-filter men allt som oftast tycker jag mitt vatten är tillräckligt bra ändå så jag använder det inte alltid, inte ens till riktigt ljusa öl. Mitt grundvatten inklusive vattenbehandling från salter och SBT hamnar därför på:

Ca 75
Mg 4,9
Na 29,3
SO4 71 (32 från vatten och resten Antioxin)
Cl 119
HCO3 113,5
K 16,8 (15,8 från Antioxin)
5,33 pH med 20,8ml Lactol (0,3 ml/l)

Krossning som spökade och vänner på besök
Jag har ökat upp min spaltbredd på Monster Millen lite för att se om utbytet ökar något men det har det inte gjort. Denna gång märkte jag dessutom att en del korn passerar krossen hela vilket inte är okej. Jag kommer återgå till min gamla storlek på 0,8mm som jag tyckte jag ett väldigt bra krossresultat med halverade, annars hela skal och en kärna som delats i ca 4 delar.
Denna bryggdag hade jag lite vänner över som är nyfikna på att börja brygga öl och det gjorde att jag fick frångå LoDO för att inte förvirra nybörjare allt för mycket. Det var tillräckligt illa att jag körde i Braumeistern och inte med BIAB eller trekärlsmetoden. Eftersom jag ändå inte körde LoDO passade jag även på att laka 8-9 liter så min totala volym i hink landade på ca 67 liter. Det borde räcka för att släcka den värsta juletörsten i allafall…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Den observante ser kanske något tokigt i bilden ovan. Något som står under diskbänken? Nej det är inte ett nytt wifistyrt helautomatiskt bryggverk eller någon annan spännande ölpryl heller för den delen utan en helt vanlig ugn. Vi håller på att renovera köket och bryggeriet får tyvärr agera uppställningsplats för en stor mängd prylar både från gamla köket men även hela det nya omonterade. Därför blev denna bryggning inte den smidigaste och jag är glad att det gick att få till en bryggning överhuvudtaget. Scrolla ner så ser ni kaoset i andra delen av bryggeriet!
Mina senaste tyska pilseneröl har blivit riktigt bra allihop så receptskillnaden denna gång beror helt på att jag har lite Malt och Humle hemma jag vill brygga upp innan jag beställer nytt. Exempelvis har jag en 5kg säck Vienna som jag vann i en tävling som får agera substitut för Münchner som annars mer hör hemma i en pils. Humlemässigt har jag tidigare redan satt min sydtyska preferens ”Bitburger” där receptet återfinns i min bok men den nordtyska Jevern har inte suttit helt klockrent ännu. Jag har haft svårt att hitta trovärdiga källor om just Jever och att inte hitta rätt humlemängd, humlesorter och spridning på givor har gjort att jag backat bandet och gjort egna lite mer grundläggande experiment. Just denna gång blev det test av hopstand vilket pilsnerbryggare vanligtvis inte använder medvetet utan som snarare är en biprodukt av stora kokvolymer och långa kyltider. Att de flaskor man kan få tag på i Sverige skiljer sig långt från de närmre bryggeriet gör inte processen att klona denna superba öl enklare och tyvärr var även de flaskor jag fick tag på under mina senaste två Tysklandsresor jag gjorde i september bägge trötta och saknade helt fräschör. Det jag saknar från mina Jever-kloner går närmast att beskriva som torrhumling vilket jag har väldigt svårt att tänka mig att Jever använder så därav mitt försök med en halvtimmes hopstand istället denna gång. Att öka på krispet med kalciumsulfat har jag medvetet dessutom avvaktat med då jag vill komma så långt som möjligt med beska och låg restsötma först. Kalciumsulfat upplever jag som ganska pudrig och vass så jag ser det som en sista krydda att använda på väldigt låg nivå när allt annat redan sitter.

Justering av metod för inmäskning med förkoket
Braumeistern, och övriga bryggverk också för den delen, oxiderar gärna vörten under mäskningen och eftersom jag vill brygga lågsyreöl då alla mina favoritbryggerier gör detta så kämpar jag med att komma runt de inbyggda begränsningar som finns i bryggverk. En sån begränsning i just Braumeistern är höjden på maltröret kontra höjden på bryggverket. Jag vill helst mäska in med vatten underifrån (underlet) men det är ogjort i Braumeistern då ventileringen av pumparna bubblar luft genom mäsken vid start. Därför sänker jag ner det fyllda maltröret uppifrån med hjälp av en vinsch istället. Problemet då blir att min totala vattenmängd blir högre än maltröret innan övre filtrena är på plats och därför måste jag först ta ur 6-7 liter vatten, mäska in och sen återföra vattnet. All tid jag lagt på att förkoka och kyla det vattnet för att ta bort syret är då förgäves. Långt förspel på denna förklaring men mitt förbättringstest denna bryggning var att flytta kokande vatten till en separat kastrull via en silikonslang, koka det lite till, kyla, behandla med lite Antioxin SBT (2g) och sedan låta det återförenas (återigen via silionslang) med mäsken i bryggverket när väl toppfiltret och mash cap:en var på plats. En förbättring rent teoretiskt men om det ger något mätbart eller smakmässigt i slutändan är jag skeptisk till. Men som med mycket inom ölbryggning blir inte skillnaderna tydliga förens man kombinerar de. Tester där endast en variabel skiljer kan vara svåra för den otränade att hitta men det betyder inte att det inte ÄR en skillnad och ännu mindre att denna skillnad är oviktig. När man börjar addera 3-4 mindre skillnader blir det plötsligt en stor skillnad och bryggaren får svårt att dra någon slutsats av vilken av parametrarna som avgjorde slutresultatet. Därför är min strövan att förbättra allt jag kan i min bryggning även om vissa enskilda skillnader endast verkar vara teoretiska. Nu när jag väl ändrat mer eller mindre hela min process i små steg har smaken och kvalitén drastiskt förbättrats så jag vet att jag är på rätt väg. Och så länge de nya metoderna inte är speciellt mycket jobbigare än tidigare (vissa så som förkokning av mäskvattnet är det så klart medan andra som t.ex. spundning är däremot betydligt enklare och snabbare än mina gamla metoder) så ser jag all vinst i den förändringen. Det jag gör nu som jag inte gjorde för två år sedan är inte speciellt konstigt eller krångligt, bara lite ovanligt mot hur hembryggare lär andra hembryggare hur man gör. Mina metodförändringar härstammar från bryggmästarutbildningarnas kursmaterial och är “best practice” i de flesta större bryggerier världen över och de forskas på, testas och ifrågasätts dagligen på de olika brygguniversiteten. 

Kylnivå
För att maximera kyleffekten seriekopplar jag numera Bryggverkets kylmantel med min tjugoniometers kylspiral och jag fick därför ner vörtens temperatur efter kok till 14,5°C med kranvatten som höll 13,9°C vilket är riktigt bra. Hyfsat snabbt gick det också med mina 60 liter även om jag inte tog exakt tid (kanske trekvart?). Trots att jag maxade min mäskvolym vattenmässigt, för att få så hög vätskenivå som möjligt i slutet av bryggningen, så räckte det inte för att få min mash cap att flyta helt med kylspiralen under. Utan lakning kommer jag helt enkelt inte komma upp i den nivån jag skulle behöva så jag får klara mig utan mash capen under kylningen tills jag löst detta problem senare.

Stopp i avloppet
Jag har ökat fallet på mitt avlopp i bryggeriet för att det inte ska stå vatten kvar i rören efter bryggdagen. Det räckte dock inte för att skölja ut 700 gram humlepellets utan att krångla så jag fick tömma Braumeisterns drainingvalve (avloppsporten?) ner i min diskhink. Det slasket tänkte jag slänga ut i skogsdungen över staketet utanför tomten men ytterdörren var blockerad av grejer för stunden (renovering som sagt). Därför gick jag ut på altanen och tänkte att jag med ett redigt bra schwuung kunde sprida ut humleresterna jämnt och fint på gräsmattan men ICKE! Nu ser det ut som någon med humlerännskita gått i en fin cirkel över gräsmattan och något regn som kunde spola bort det har det inte heller kommit. Tur att sommaren är över och vi inte är ute i trädgården längre muttrade jag för mig själv ända tills brittsommaren kom och barnen numera springer runt barfota i humlegeggan, och sen in i huset igen. Lesson learned the hard way…

Förutom bloggen
Tidigare har jag främst haft den här bloggen som min huvudsakliga kommunikationskanal och Facebook/Instagram har endast fått agera inkastare till bloggen, dvs. “klicka på den här länken för att komma till bloggen och läsa mitt senaste inlägg”. Det kommer förändras från och med nu och jag kommer använda de andra kanalerna som komplement till bloggen och de kommer delvis få sitt helt egna content som är mer anpassat till respektive plattform. Passa därför genast på att gilla mina sidor på Facebook och Instagram så ni inte missar något!

Samarbete med PGW och 10% rabatt!
Detta inlägg är skrivet i samarbete med PGW och tillsammans har vi tagit fram en rabattkod som ger er 10% på allt inom kategorien “Hembryggning” (sorry, inga billiga köksknivar denna gång) i deras webshop. Använd rabattkoden “lindhcraftbeer2018” så kommer 10% dras av i kassan pgw.se och koden kommer fungera under hela oktober och november!

Så här bra ordning är det just nu i bryggeriet. Jag fick flytta den vänstra stapeln en halv meter för att kunna få ut min hink under maltkvarnen. Inte det smidigaste direkt…

Flytt av kokande preboil-vatten till en kastrull för kok en gång till.

Tre stycken pet-flaskor med fryst vört fick sig ett snabbt uppkok och sedan kylning till 9°C precis som min jäst. Detta gör jag för att väcka jästen ur sin dvala och förbereda den för jäsning. Jag har märkt att denna metod drastiskt minskar lagtiden innan aktiv jäsning är igång och därmed minskar syreupptagningen en hel del.

Kylning av preboilvatten i Braumeistern.

Kok av extra mäskvattnet. Silikonslangen har ingen som helst anledning att ligga där egentligen. Inte lauterhelixen heller för den delen.

Här monterar jag lyftkroken (galgen?) som jag ska sänka ner maltröret med snart.

Mashcap ur och på med stödpinnen som maltröret vilar på vid inmäskning.

Här vilar maltröret på pinnen och de undre filtrerna sätts på plats innan malten ska i.

Malten är i röret och jag sänker ner det med hjälp av galgen i vinschen. Denna nedsänkning gör jag för att simulera underlet och jag låter det ta ca 5 minuter.

1-2 minuter senare.

Jag kan dricka lite morgonkaffe sålänge. Så lång tid tar det.

Försiktig omrörning av malten och endast under ytan för att få så lite skum som möjligt.

MäskpH en kvart in i mäskningen.

Efter hela mäskprogrammet är avslutat.

Låååångsam höjning av maltröret igen. Den så kallade LoDO-dödaren som man bör vara extra försiktig med.

När allt är färdigt flyttar jag maltröret till kastrullen bredvid för att laka/skölja lite som inte kommer hamna i huvudsatsen utan antingen som en liten partigyle-sats vid sidan av eller som fryst vört till förkulturer.

Röra om lite i toppen av malten så det inte rinner rätt igenom.

I med varmt vatten.

Äsch, lite kallt får också hänga med

Jag har skaffat GES-130 till min Gresinger. Jag fick nog av billigt Kina-skräp så jag skaffade denna instickssensor som är riktigt bra. Tysk superkvalité och mycket snabba mätvärden. Rekommenderas verkligen till er som skaffat den gula klassikern.

Dags för humlegiva.

Sidobatch som bara fick sig ett kort kok men mycket humle för att dölja felsmaker.

Kylning av pilsenern.

Den rejäla jästslurryn på väg ner i min nya 60l-jästank. Jag pitchar alltid jästen före vörten kommer i så jästen direkt kan börja konsumera syret.

Silikonslang behövs numera för vörtflytten pga höjdskillnaden men det fungerar ganska bra faktiskt.

Jäsning av huvudsatsen med fermenter purge där CO2 från jäsningen ersätter syret i faten till vänster. Nederst i kylen står en förkultur på magnetomrörare. Jag odlar lagerjäst på lagertemperatur mest för att jag kan. Jag hittar motstridiga uppgifter på om det ger några fördelar. Jästen fortplantar sig bättre i 20°C men sägs kunna anpassa sig bättre till kall jäsning om den är uppväxt så. Oavsett är det viktigt att det inte är för stor skillnad på jästens och vörtens temperatur vid pitch.

Jag har skrivit om Fermenter purge tidigare på bloggen men här är några fler närbilder på setupen.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

The cold season really came fast this autumn. It went from walking around in shorts to removing ice from the windshield in a week! I’ve been quite occupied at work the last few weeks (two trips to Germany among other stuff) so this brewday actually took place two weeks ago but I haven’t got around to write about it. Due to family situations I am way behind on my brews and the kegs are emptying fast so I really would have needed to do a big batch or even dual batch this time but I was occupied with other stuff that’s been piling up unfortunately. My goal is to have three nice beers on tap and a hefeweizen on bottle in my bierkeller but right now the house consumption is bigger than I can manage to brew to build up inventory or even lager the amount of time I would prefer. A good basic allround beer for tap 1 is always needed and my go-to’s are Helles and German Pils. This brew was the former, Bavarian Helles. This time I wanted to try to do a smash helles and one of the reasons is that I have one source that says that Paulaner Helles is made with only pilsner malt. I do have another source that includes 4% Carahell so I’m absolutely not sure about this but I thought, why not give it a try? So the recipe is simple enough, 12kg of Balder Pilsner malt and only Perle as hops. I did both a bittering addition and a flavour addition since I sometimes like my helles with a little more nobel hop touch or ”Edel hell” style as the germans sometimes call it.

This was a LoDO brew day as most of mine are. The problem with LoDO is that it makes me very constricted in batchsize since I cannot sparge with my system without adding too much oxygen. That limits my batchsize to around 50-55 liters in the fermenter but the Braumeister is able to handle up to 75 liters without a problem. This (for me) standard batch size fits perfectly in a 60 l fermenter but my problem has been that the stainless fermenters I like only comes in 45l and 95l sizes. Well not anymore! Speidel has released a 30 but most importantly 60 liter version and it has the same diameter as the 45l so it fits in a regular fridge which the 95l doesn’t. It is of course a little higher than the 45 so it doesn’t fit under my Braumeister tap in my system but a 20cm silicone hose took care of that this time. The fermentation tank is made of the highest quality steel and I couldn’t recommend it any higher, it’s really well made! Since I’m never dumping any yeast but rather transfer my beer to kegs before the fermentations is finished (called spunding, self carbonation in the keg or bottle) I have no need for a conical fermenter even if they sure look sweet. The problem with the conicals besides them being quite expensive is the weight. It’s not an easy task to clean them nor move them with liquids so they are ment to be stationary and I find it pretty hard to CIP inside my fridge or transfer beer 3-4 meters after a brew. There are of course solutions for both those things but I can’t see the real benefit in beer taste so I’m sticking with the simpler solution. The flat bottom 60l Speidel fermenter fits easily over my keg washer so cleaning couldn’t be easier. Moving it full of wort is no problem except for the weight but that’s the same as when I used 60l plastic buckets. I will surely come back to reviewing this fermenter more in the future but I think I have a winner here already!

My huge 29m stainless immersion chiller has been collecting dust since upgrading to the Braumeister plus with the built in cooling jacket but I got the idea to use them simultaneously in a sequence since the cooling water comes out pretty cold after just a few minutes. There are two options using two chiller at once; you could split the cooling water in half so both chillers get the lowest possible water temperature or you could just daisy chain them together which gives them double the pressure. Since I didn’t have enough hoses setup for splitting the incoming and outcoming water I tried the sequence/daisy chain method. The improved chilling capacity was pretty high and the temperature dropped about 0,5C per second in the beginning. One problem I thought that I would have is that my immersion chiller wouldn’t fit together with the Speidel LOB kits floating mash cap but I was wrong. I have optimised my chiller to runs smoothly along the kettle edge and since the center rod of the Braumeister is a little bit flexible it is very easy to just push it 1 cm in any direction. I inserted my chiller and than just inserted the mash cap as usual. The exposed wort area remains the same so no added damage is done. Or I should say ”would be done” because on this brew day I used a bit too little mash water so when the contraction of the wort from 100 to 20°C shrinked the volume 4% parts of the chiller got exposed on the surface and the lid was’t floating anymore. It did however work beautifully when I cooled down the strike water after the preboiling for oxygen removal. All in all I’m happy I didn’t sell my chiller because I think I might start using it again. Reducing my chill times to half is saving both time and water and the quicker I can get those yeast buddies working the less my wort will deteriorate.

My stainless immersion chiller fits like a glove under the Speidel LOB-set floating disc. Since I linked it together with the cooling mantle in a sequence, only one extra hose was needed. Why haven’t I tried this before?

Still crushing with 1,6mm in the static roller and 1.0mm on the adjustable on my Monster Mill MM3 and the crush looks very nice with no visible dust.

Mash in foam level was average for being LoDO. The LOB-kit with the new knob and filter holder is awesome. I think every Braumeister owner should have one since it’s also expands malt capacity in the malt pipe for stronger brews.

The new and shiny stainless Speidel 60l fermenter.

The latest version of the tap is the same that came with my Braumeister. It is very simple to take apart to clean compared to all the other ballvalves out there and with the improves ridges on the tap nozzle the hose stays a lot better than before.

Size comparison between the three bigger sizes. I do not own the 30l version but I have been told it’s the same diameter as the 45l but a third shorter. God I love stainless. Doesn’t it look awesome? Too bad they aren’t all filled with beer…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

This brewsession actually started a few days in advance. First I took some time to remove all brewing gear that I don’t use during a normal brewday any more, clean out the clutter. Less is more and it’s a lot easier to keep everything clean and tidy when there’s less stuff everywhere (not that I have a very messy brewery but still). I also removed everything that I kept under my sink. It’s not a place for storage nor for cleaning equipment, it’s a work bench and not a shelf. In my ideal brewery, newly cleaned (and also still wet) equipment can dry in their dedicated storage space so I don’t need to move everything twice. I’m slowly getting there by adding more hooks one the wall and a place to hang hoses. I also made a temporary installation of a water hose in the cieling for the cooling mantle and immersion chiller so I don’t have to install/connect one twice per brewday and have it on top of my workbench. This might seem a bit silly but all these small improvements makes for an easier brewday with less boring tasks. Two days before the brewday I made a starter of about 1,5l with Weihenstephan W68 (WY3068) yeast. When talking directly to a guy with deep knowledge of Weihenstephans brew methods he advised against underpitching hefeweizen in a homebrew environment but I know what a massive kreusen the W68 can create so I didn’t dare to make a bigger one. Less yeast means more esters (mmm that banana isoamylacetate) but it can give you problems like sulfur and low attenuation. With hefe starters, let’s just say I do slight an underpitch and still sleep well at night. I have also made the decision to always (from now on) buy this yeast fresh for every brew. I’ve tried so many times to harvest the yeast by skimming the kreusen but I don’t get predictable results from it and I actually stalled one fermentation once. To keep a healthy culture going you need to brew with it often or keep feeding it and I only have the energy to keep one big culture alive that way…

PH of a Weißbier
Hefeweizens benefit from a higher initial pH because the ferulic acid is more active over pH 5,7 than my usual pH range of 5,3-5,4 so I waited to add the lactic acid until the beginning of the beta amyalse rest. Having tried two bottles already I can tell you the clove and black pepper like nuances are very pronounced, almost too much! This might even out in a few weeks when the flavours mellow and come together more but right now I’m thinking of lowering that mash rest by 10 min. I know that Kai @Braukaiser did an opposite conclusion of the ferulic acid rest but his experiment might have been flawed by the stuck fermentation and very low primary fermentation temperature. I wish I could spend my whole days in a lab testing these things out for real but for now I have to rely on batch-to-batch testing and I’m too lazy to have a double brew setup to do side by side tests. I want to brew beer, not just experiment every time.

No photos and no haze
Those who have been following me for a while will notice that the photo documentation starts in the middle of the brew day this time. That’s because I didn’t have my camera available and also spent part of the morning with my daughter in her new kindergarten. Nothing new or particularly visual happened during the crush, preboil or mash in so we can skip right to the mash out. This being a weißbier/Hefeweizen my grain bill is always minimum 50% wheat (sometimes up to 60%). That amount of wheat combined with a protein rest at 55°C would give me hazy wort according to my latest experiments but it went the other way. The wort at mash out was crystal clear so blaming wheat for your hazy beer might not be totally accurate! 

My Braumeister decoction workaround method
Many of my favorite breweries still decoct their beers and while it is not at all recommended for low oxygen brewing, it is even more hard with the Braumeister when the malt pipe is over flown with water/wort. So I did a little thinking and came up with a solution. Most decoctions is taken early in the mash program and historically used to raise the temperature in a controlled way in times when they had no tools to measure temperature. Using one third of the thick mash, boiling it and then return it would always give a X amount of raised temperature since the boiling temperature is fairly constant. But on the way to the boil, many decocters (my own invented word; “Decocter”, a man who decocts) will first rest at beta/alfa-temperatures for starch to convert to sugar. That’s kind of the same thing as letting the mash go thru a full mash program and then boil it (but with less wort). So this is the method that I used; After I lifted the malt pipe and let it drain for 10 minutes, I transfered most of the spent grains to a new boil kettle with a lauter helix in it for my “Braumeister decoction workaround method”. I added a few liters of water for a “sparge”, hoping that the pH would still be within reasonable levels, and began boiling the thick mixture on low heat (1200 watts). I only stirred a few times during the 45 min boil but still there wasn’t any scorching. After the boil I recirculated the boiled wort for a while but it didn’t get much clearer to I gave up and collected the 4 litres and added it straight to the Braumeister that was boiling since half an hour. The hazy wort could have come from the boiling or the short malt bed that didn’t work properly as a filter, that I don’t know (and for a hefe I don’t really care either). Yes the amount of oxygen that got into the mash from transfer, stirring and boiling the decoction would destroy the LoDO-flavours of that part of the wort but I still had those flavours in the wort in the Braumeister. And since I boiled the decoction and transfered almost boiling decocted wort into an already boiling wort I don’t think I added enough oxygen to flaw the “main wort”. Anyhow, I did take a sample before and after the decoction to smell and taste what a 45 min boil would do and surprisingly there was only a small nuance difference. The decoct sample had a smoother and softer mouthfeel (kind of wheat flour-ish), some Munich malt flavours and sweeter. The non decoct sample had a more grainy, raw, green and fresher tone, almost a bit “watery” in comparison. They both had the same SG so no conversion took place in the kettle. The decocted sample was a little bit darker (see photos below).
My conclusion; I was surprised that there wasn’t a bigger difference in taste. I don’t see how this little amount of decocted wort would make a big or even noticeable difference to the main batch so even if the decoction was a success, I think I would have to “filter” my whole wort through the decocted mash to get more flavour out of it and that would not be possible with regards to low oxygen brewing. It was still a fun method to try out but I don’t think it was worth it and I will probably not explore this any further unless any of you guys out there try it and get different results than me.

Wheat = more cleaning?
Since I upgraded to the plus version of the Braumeister (new controller unit and cooling jacket) I have had a very easy time cleaning the insides and heat coils after a brew day but not this time. The coils have residues on them and the kettle inside need more action than my CIP ball can deliver with PBW. I’m not too fond of using NaOH for cleaning because of the danger of chemical burn on skin (and potential blindness) and it is also bad for the pumps but it gets the job done. My theory of what caused the extra junk was the wheat and/or protein rest.

The Braumeister boil
One new feature of the latest controller version for the Braumeister is the warning signal to remove the lid when the temperature is approaching 100°C. I just wish it could be louder so I can hear it from another room in the house or that it could send a warning to my phone via myspeidel.com or the wifi app interface. One other software related problem is that the count down of the latest firmware begins way later than I think the boil begins. This time I actually timed it and I had a good rolling boil nearly ten minutes before the 60 min countdown began. I’ve actually changed my boil time in the mash program to 50 min instead of 60 min because of this. Not a big deal but I can’t see the reason for it. The old controller began the count down a few minutes after passing the 98°C mark but this have obviously changed for some reason. 

Bottle spunding
After many batches of hefes I’ve realised that this is one beverage that really benefits from being in a bottle and not a keg. I’m not very fond of bottling and switching to keg was a huge timesaver for me. But for a hefeweizen, the keg will begin to pour a very haze beer and after a few weeks it will almost pour a kristallweizen. One could shake the keg every now and then but that will not give a controllable mount of yeast in the glass. That’s why I’ve started bottling my hefes and also started bottle spunding, which means that I will bottle the beer with remaining extract left to ferment. I have brewed hefeweizen so many times that I know what the final gravity will be approxemently which is a must since a fast ferment test will not work very well because of the similar temperatures. If you’re not careful, you might end up with bottle bombs so use this method only if you are VERY confident about your presumed final gravity and sanitation! I want a pretty high carbonation level of this beer style and I’m aiming for 3,5-4,0 volumes of CO2. Every SG point gives you roughly 0,51 vol CO2 and my FG is always between 1.010 to 1.012. That made me wait until my gravity reached 1.018 before transfering to bottles and I have sneaked a few samples already and they taste very nice. It might not beat a fresh Weihenstephan enjoyed in their beirgarten in Freising (been there three times) but it sure tastes better then the bottles I can buy here in Sweden. I love to travel, but beer doesn’t and it should always be enjoyed locally is my philosophy. 

The water hose for the chiller(s) is just twirled around some pipes for now but I might do a proper installation in the near future.

This clarity is unheard of in a wheat beer! The level of foam here is OK but not much more. I will keep on struggling for zero foam but I’m not willing to loose 3-4 SG points just yet.

Final draining and some light sparging of the malt pipe into my 36l kettle.

The beginning of the decoction.

The ”Remove lid function” that I really like but would prefer to have a louder volume of.

The countdown begins in 10, 9, 8… Minutes that is.

Doing the vorlauf (recirculing).

The before and after of the decoction. The left one is the before sample and the brightness difference you see here is about how much I saw with a naked eye. The sedimentation of the left sample is due to the 45m longer wait time before this photo was taken.

Yeast culture that have been standing on a stirr plate for two days.

The w68 makes a huge kreusen so I ended up splitting the batch into two buckets just in case…

(had to make the recipe a screenshot since it started messing with the sites width).

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

I’m thought my long vacation would let me brew many times to fill up my empty kegs but I only got around to three brewdays and this being the third. I have a few beers planned that I want to try to brew but right now I need to fill up with pils and hefe so I have a decent supply for the autumn. The recipe this time is the same as the last but I have some Maris Otter that I won at the Swedish Homebrew Championship that I want to get rid of so a 40/60 blend with Balder pilsnermalt was the rather odd base malt blend this time. I want my basemalt to be around 4 EBC like Weyermanns Barke and a blend can contribute to a fuller spectrum of tastes. Since the last time I have adjusted my 3-roller mill from 0.8mm to 1.0mm to see if it affects my efficiency that I would like a bit higher and it sure did. With the exact same amount of malt (12.o kg) as last time I got 4 SG points more and that’s a decent improvement for such a simple adjustment. The higher efficiency comes from less channeling in the malt bed because a coarser crush should in fact give you lower efficiency and not the other way around.

LOB Kit
This was my first time with the final version of the low oxygen brewing kit from Speidel and I tried to brew without any gasket on the top disc since all the plates are resting above the maltpipe and not inside as the original design is intended to do. It worked very well with no malt particles or husks in the boil wort so I will brew without the gasket from now on. One bonus effect that I hadn’t thought about before is that since discs are fixed on top and not moving anymore so I will not get splashed in the face during the lifting of the maltpipe after the mash. I raise my pipe very slow to reduce oxygen intake, demote channeling and to avoid the ”suck back” when the maltpipe is just about to leave the liquid level. Somewhere in the middle of this 3-4 min process, the filters will float a bit above the malt bed (which is contracting when the liquid leaves) and it is being held in place by the gasket. But when everything cools down and shrinks, the filter will fall down and hit the surface and give me a reminder of what a foul language I can fill my brewery with, and how sticky wort in your face can be. That’s all in the past now and while it will not improve my beers, it will make for a little better brewday for sure…

LQ Saison
This being a LoDO brewsession (as 95% of my ”real” brews are), I did not sparge the main batch. ”Main batch”, as I did a second batch by sparging the malt pipe above a separate kettle, both to take care of some precious malt sugars but also to fill up akegs with easy drinking beer with less alcohol. It kind of bothers me a little that some of these side batches, parti gyles or spargebeers (call the what you like) turns out as good as they do. I have abused the hell out of them (in proper brewing technique terms) by boiling for just 5-10 minutes and sometimes done no chill or ”bad chill”. And still they have came out quite good and quaffable. This time I did a Saison or rather a pilsner, fermented with Saison yeast, since I had some I needed to use up. I did chill it by daisy chaining my cooling jacket on the Braumeister to my 29m monsterhuge SS chiller but the boil time was just ”a while” (I didn’t measured it). I even added some sugar to raise the OG to around 1.040-ish/10°P and since a Saison can handle it. I’m guessing this will be the last time you hear about this ”Low Quality Saison” but I wouldn’t be surprised if it turns out drinkable.

Back to the main batch
The German pilsner got an OG of 1.051 which is on the high side for the style but not by much. The only thing I did different from my usual pilsner brews was the late hops that I instead added at flameout together with my mash cap. Then I started a slow cooling to avoid too much bitterness from the hopstand and it took about 20 minutes before I was below isomerisation temps. Since I only used a 60m and flame out addition and not my usual hop schedule, I forgot to add my 10m lactic acid addition that I’ve been using for a while now. Even without that, I got a very nice hot- and cold break and I feel no need to start using protafloc again and the 10m lactic to lower the pH to the 5.0-5.2 is actually the only thing that makes me not beeing Reinheitsgebot. I’ve slowly removed all the ”extras” like gelatin, protafloc, yeast nutrients and foam reducers and I’ve found out I don’t really need them like before. Proper brewing techniques and quality control will make up for most of these additives (except maybe for zinc from the yeast nutrients) and even though following Reinheitsgebot will absolutely not make your beers better (and most of it has a bigger historic value than anything else), adding unnecessary things to your beers feels, you know, unnecessary. The RHG would never have survived without the ability to lower pH with workarounds like Sauergut or acid malt and most bigger breweries are working hard to come up with sneaky solutions like that. For instance, some breweries have installed a zinc pipe that the mash water goes thru to add zinc ”without adding it” which I feel is a bit silly.

It’s hard to see in this photo but there was a nice fog in the ceiling from preboiling the water without using my vent pipe (it’s under the table as you can see).

I got some moisture in the control panel this time as well and I’m not too fond of the combination of water and electronics. Hopefully the humidity will get lower as the autumn comes…

Look at this, I made it! I have no idea why it sometimes works and sometimes not but the feeling of opening a grain bag the right way is awesome.

Measuring salts.

The 1.0mm crush in a closeup.

Mash in after the stirr.

First the open disc.

Then the soft filter.

Hard filter.

Locking screw.

Add water above the maltpipe level.

This is how I do that in a slow and controlled way.

And finally the floating mash cap.

Press continue and leave the Braumeister alone for about 2 hours.

This was the clarity and foam level this time.

No ”fugitives” in form of kernels or husks.

It’s hard to take selfies while raising the malt pipe so here it’s already in resting position. All the filters are resting above the maltpipe and are very easy to remove.

I do rest the malt pipe like this for about 10 minutes and by that, I leave very little wort behind.

The ”LoDO-killer-sparge”. It’s almost painful to see.

Chilling both batches at the same time with the same water. Not a bad way to utilise water and get the main batch to lager temperatures and the side batch to ale pitching temp.

The yeast slurry in a demijohn bottle in the background and the Saison yeast.

About 70 litres of wort on their way to become beer.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Jag har insett att jag aldrig bryggt samma recept två gånger i rad förut, och varför skulle jag ha gjort det? Förra bryggningen ville jag testa Warbro kvarns pilsnermalt och så fick jag låg effektivitet vilket tillverkaren säger härstammar från att det är en äldre typ av malt. På bryggdagen fick jag för mig att testa att knappt röra om vid inmäskning och ju mer jag tänkte på det kunde jag inte släppa att det kanske bidrog till det dåliga mäskutbytet (mäskeffektiviteten) så jag bestämde mig för att brygga exakt samma recept med samma metod och utrustning en gång till där enda skillnaden var omrörningen. Jag kommer få dricka rejält mycket Helles närmsta tiden på grund av det här men samtidigt kunna slappna av i skallen efter att kunnat konstatera vad som orsakade det låga utbytet. Har jag dragit ut länge nog på det här nu? Skillnaden i OG på den icke omrörda och den omrörda blev liten, endast 2Ö (1.045 vs 1.047) vilket visar att det förvisso ger en skillnad men att den inte är så stor. Jag hade hoppats på lite större skillnad, framförallt eftersom jag har full stärkelsekonvertering efter mäskningen. En parameter som inte är med i detta experiment är hur mycket kanaler i mäsken spökar på grund av fint krossad malt och ganska stor mängd malt i maltröret. Jag (och några BM-vänner) har märkt att OG inte blir högre med mer malt i Braumeistern, det kan t.om. bli tvärt om dvs. att mer malt ger ett lägre OG! Detta beror såklart på designen med det smala maltröret som ger kanaler i mäsken. Fenomenet verkar bli extra tydligt när jag inte lakar dessutom. Högre utbyte är att vänta när man lakar men inte högre OG, endast mer volym vört. Hade jag haft tiden (och en ännu större törst efter Helles i höst) skulle jag brygga den här ölen exakt likadant två gånger till. Första gången med mindre mängd malt och andra gången med grövre krossad malt, enbart för att se hur det påverkar sockerhalten. Jag läste en studie av mäskutbyte hos olika mikrobryggerier för några veckor sen som indikerade att en grövre krossad malt ger högre utbyte, inte från bättre konvertering utan från bättre lakning med mindre kanalisering i mäsken. Riktigt stora bryggerier krossar sin malt väldigt tight (0,4mm är inte ovanligt) men så har de en helt annan design på mäsk- och lakkärl än vad Braumeistern har. I skrivande stund har jag redan justerat min maltkross från 0,8 till 1.0 mm till nästa bryggning men jag kommer inte brygga exakt samma recept tre gånger i rad. Jag kommer dock använda samma basmalt och samma mängd malt för att studera utbytet men nej tyvärr, det är inte en direkt vetenskapligt utfört jämförelse.

Hoppade över timern denna gång
Jag har svårt att sova i sommarvärmen så när jag tittade på klockan i mobilen mitt i natten råkade den vara 10 minuter före jag satt Braumeistern till att påbörja vattenvärmningen mot 85°C. Jag bytte till manuellt läge (trådlöst via wifi-enheten, fortfarande småilsken i den för varma sängen) och 99°C och slumrade en timme till. Starttemperatur var 13,5°C och det tog 2 timmar och 16 minuter att nå 98°C, alltså 136 minuter för 84,5 grader eller 0,621°C per minut. Men jag följde temperaturen några gånger och noterade tid/temp och det tog exakt 60 minuter att nå 60°C vilket istället ger 0,775 °C/min. De flesta av er har säkert märkt att det känns som en evighet att få igång koket, framförallt de sista få graderna och jag tror detta är samma sak. Värmning av vätskor är smått logaritmisk och det är inte samma sak att värma från 10-30 som mellan 80-100. Samma fysik gäller även vid kylning där kranvattnet är i konstant temperatur. Ett värmeelement kommer därför vara mer effektivt ju större skillnad det är i temperatur.

Gräsklipparsidosats
Som jag skrev innan så blev mäsken omrörd och jag fortsätter använda min ”underlet-metod” där jag sänker ner malten och maltröret i vattnet. Sen använde jag min smala mäskpaddel för att försiktigt röra om från botten och upp nästan hela vägen för att undvika skumbildning. Lite skum blev det men inte mer än vanligt och efter mäskprogrammet såg det helt okej ut minst sagt, men inte så mycket högre utbyte. Maltröret flyttades över till en gammal 60l-jäshink och lakades med ca 10 liter, en sorts parti gyle. Den vörten kokades med lite annan överbliven frusen vört och Hersbrückerhumle. Ett smidigt sätt att göra en gräsklipparöl även om jag mest sitter och glor på min robotgräsklippare. Tillbaka till huvudsatsen; Jag skummade av lite vid uppkoket och kokade 60 minuter ”Braumeister-tid” vilket är 5-10 minuter mer än jag uppskattar rullande kok till, timern startar alltså något sent. Efter koket satte jag tillbaka mash cap:en igen och började kylningen i kylmanteln med kranvatten och med pumparna igång. Det kändes som det tog lång tid med det varma kranvattnet så jag bytte till min ishink och Mark’s Keg washer-pumpen. Jag tyckte att isvattnet blev varmt ganska snabbt men vad vet jag, jag var iväg och pysslade med annat i ärlighetens namn. Efter en sedimenteringspaus där kylningen förvisso fortsätter flyttade jag vörten till en jäshink där en nyväckt jästslurry väntade. Det blev bara två liter vört kvar i bryggverket med en bra sedimentering (utan Protafloc!) så jag brydde mig inte om att ta hand om den vörten denna gång.

Programvara
Jag har fått några önskemål om att utvärdera den senaste versionen av Beersmith men om jag ska vara ärlig använder jag det inte när jag brygger längre. Jag sparar fortfarande mina recept och kollar i början av bryggdagen för malt/humlemängd men det är allt. Jag laddade ner 3:an och testade men tyckte att det var på tok för få nyheter eller förbättringar för att motivera att köpa det en gång till. Jag hade påbörjat ett test av alla de programvaror jag kunnat hitta men jag insåg att det var svårt att vara objektiv. Det tar ett par bryggningar att verkligen lära känna ett bryggprograms styrkor och svagheter, att bara testa programmet en kvart duger inte. Jag rekommenderar fortfarande Beersmith efter att ha testat program som Beer tools pro, Brewfather, Kleine Brauhilfe, Brew target, Beer alchemy, Openbrew, Brewtoad, Brewers friend, Beer engine och Brewmate. Det finns ytterligare lite avancerade excel-varianter som går att anpassa till den enskilde bryggarens behov men de är inte speciellt användarvänliga och definitivt inte för nybryggare. Jag kommer fortsätta undersöka nya program när de kommer ut på marknaden dock.

(english)
I realised that I’ve actually never brewed the exact same recipe twice in a row before and why would I? Last time I brewed it was to try out a new locally produced basemalt and I got a low efficiency that the manufacturer says can come from an older type of malt strains like this. But at the last brew day, I experimented with the mash in stirring, or rather I didn’t stir at all. So when I thought more about it, I couldn’t be sure if my low efficiency was due to the malt or the ”not stirring” and this bothered me so much that I decided to brew the exact same recipe with the same methods and equipment once more. I will drink a lot of helles in the near future because of this but I can also relax my mind knowing what caused the low eff. Have I dragged this out enough? The efficiency and OG of the stir and no stir brews came out pretty close (1.045 vs 1.047), indicating that stirring at mash in do give me higher efficiency but not a lot. This seems a little odd for me and I had hoped for a bigger difference. Since I have a complete starch conversion I doubt that my malt is not completely mixed with water during the full mash cycle but there is one parameter that makes this finding not 100% reliable, there might be channeling due to the amount of malt and relatively small crush size of 0,8mm. I (and a few fellow BM-brewers) have observed that OG sometimes don’t get higher in the Braumeister when adding more malt. It can even go the other way so that more malt actually gives you a lower OG in the end. This is of course totally due to the narrow malt pipe and channeling in the mash. The phenomena seems to be more apparent when I do a no sparge. Higher mash efficiency is expected when you sparge but not higher SG, only a bigger yield in volume. If I had the time (and an even bigger thirst for only helles this autumn) I would brew this same recipe two times more. Once with 10% less malt and once with a coarser crush, just to observe what happens with the SG at mash out. I saw a paper about brewhouse efficiencies a few weeks ago that indicated that courser crush size gives you higher efficiency, not from conversion but from a better lautering with less channeling. Large breweries crush their malt very small (0,4mm is not uncommon) but they also have a seriously different design of their separate mash and lauter tuns than the Braumeister has. Since this brew session, I have already adjusted my malt mill from 0,8 to 1.0mm for my next brew day but I will not brew the exact same recipe three times in a row. I will however use the same base malt and same amount of malt to see if there is an efficiency change but no, it’s not an entirely scientific approach.

Skipping the timer this time
In this summer heat I have a hard time sleeping so when I woke up briefly, 10 minutes before my Braumeisters timer was set to begin the heating of the mash water to 85°C, I switched to manual mode to be able to go to 99°C and then went back to sleep for about an hour. My water temperature started at 13,5°C and it took 2h and 16 min to go to 98°C. That calculates to 136 minutes to heat 84,5 degrees or 0,621°C per min. But I followed the temperature a few times thru the process and from 13,5°C to 60°C took exactly 60 minutes which instead means 0,775 degrees per minute. Most of you brewers might have felt that it takes forever to get to a boil, especially the last few degrees and I think this is the same thing. Heating of liquids is a bit logarithmic and it is not the same thing to heat from 10-30 as it is from 80 to 100. Same physical rules of course apply to chilling after the boil since the tap water is set at a fixed temperature. The same goes for the heating element, the bigger the difference in temperature, the larger the efficiency (or heat transfer).

Lawn mower side batch
As I said before, the mash got itself stirred. I still did underlet (lowered the malt pipe into the water) and then I used my mash paddle with a very narrow handle to gently rotate the malt from the bottom and up to about 80% trying to avoid any foam or oxygen pickup. I got some foam on top but nothing more than usual and after the mash program I got a decent result I must say. But not much bigger efficiency. The malt pipe got to rest in an old 60l fermentation bucket to drain the last half liter and then I sparged with about 10 liters. That wort got boiled with some frozen wort I had and a little Hersbrücker. A good way to get some lawnmower beer (even though I just sit there and stare at my robot mower). Back to the main batch; I removed some foam/hot break just before the boil started and boiled for 60 minutes ”Braumeister time” which is about 5-10 minutes more than 60 since the timer doesn’t begin when I feel it should. After the boil I added the mash cap again and started to chill with the BM+ cooling jacket and tap water. Even when using the pumps to circulate I felt that it took too long with the warm tap water this summer brings so I switched to a bucket with ice (frozen pet bottles) and the Mark’s keg washer pump. I think I used a bit too little water or switched to the ice bucket too soon because it got hot pretty quick (or maybe it didn’t, I did other things while cooling). After a ”sedimentations stand” (still cooling down the last degrees) which lets cold break and hops settle, I moved the wort to the fermenter that had got a big amount of yeast harvested from a previous batch and woken up on the brewday with some fresh wort. I lost about 2 litres of wort to break material which I’m very satisfied with. I sometimes strain the remaning gunk to get some wort for the freezer but there was not enough to justify the work.

Brewing software
I’ve received a few questions about reviewing the latest version of Beersmith but to be honest, I don’t use Beersmith while brewing anymore. I still save my recipes and use it for weighing malt/hops but that’s it. I downloaded version 3 and trialed it but for me, it isn’t an enough improvement from version 2 to justify another purchase. I had planned to do a review of all the brewing software I could find and I started testing them but found out it was to hard to be objective. It takes a few brew session to get used to a new software and just playing around for 15 minutes isn’t enough. I still do recommend Beersmith after trying softwares like Beer tools pro, Brewfather, Kleine Brauhilfe, Brew target, Beer alchemy, Openbrew, Brewtoad, Brewers friend, Beer engine and Brewmate. There are some more advanced excel softwares out there that can be customised to your specific need but they are not very user friendly nor for beginners. I will keep on investigating alternatives when they pop up.

Jag fick lite kondens på skärmen när jag förkokade mäskvattnet. I got a little condensation on the screen while boiling the mash water.

Redo för inmäskning. Ready for mash in.

Jag använder fortfarande farfars gamla borrmaskin och så långsamt som mitt tålamod tillåter. Still using my trusty drill to crush the malt. I use it as slow as my patience can tolerate.

Början av omrörningen. Beginning of the stir.

Totala mängden skum efter inmäskningen. Total amount of foam from the mash in.

Detta var sista bryggningen med prototypdelarna eftersom jag fått produktionsfärdiga varianten från Speidel (utvärdering kommer efter nästa bryggning). Den går att köpa för både 20l och 50l i deras webshop. Last brew with the ”protoype low oxygen kit” from Speidel. I just received the production version that is available in the Speidel webshop and I will review it next brewday.

Totala volymen. Fill level.

Mängden skum efter mäskprogrammet. Foam amount after the mash cycle.

Lakning till gräsklipparbiran. Draining and lautering for the ”Lawn mower” light beer.

Detta är till isbadet/vörtkylaren. En vanlig slangnippel på 1/2″ och tillhörande slangklämma. This is the setup of wort chiller icebath. A regular garden hose clamped to a 1/2″ hose barb.

Som skruvas rakt ner i Mark’s kegwasher-pumpen. It screws directly into the Mark’s kegwasher pump.

Ner med pumpen i ishinken och sen kommer returvattnet från kylmanteln via den genomskinliga slangen. The pump goes into a bucket with frozen liquids/ice. The water returns back to the bucket from the cooling jacket (transparent hose).

OG på 1.047. Original gravity of 1.047

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Förra bryggningen misslyckades jag med att förvärma vattnet till Braumeistern med dess egna timer. Till mitt försvar finns inte funktionen beskriven i manualen då den tillkom nyligen genom en firmwareuppdatering som dessutom är beta. Nu har jag förstått hur funktionen fungerar och nej man ska inte trycka på select-knappen i bilden ovan för det förbigår timern utan man ska bara låta den räkna ner. Det man däremot ska göra är att ta höjd för den tid det tar för vattnet att värmas upp för när timern är nere på noll så är det inte dags för inmäskning som jag uppfattat det utan då är det motsvarande ”select-knappen”, dvs. ”ventilation of pumps” och start av värme. Så vill jag mäska in när jag vaknar klockan 06.00 är det lämpligt att sätta timern på 05.00. Det här är ju så självklart så jag får skämmas men så är det ju med det mesta i livet när man väl lärt sig det. Lite märkligt är det att så många har läst mitt inlägg om timern och låtit bli att rätta mig… Max temperatur att sätta för första inmäskningssteget är 85°C vilket är lite för lite för mig. 98°C hade varit perfekt eftersom jag förkokar inmäskningsvattnet för att driva ut syre. Jag har föreslagit denna mjukvaruändring till Speidel som tar det till sin lista på eventuella förbättringar/justeringar. Man kan ju trots allt göra precis samma sak, värma från kranvattenkallt till kokande, i manuella läget så säkerhetsrisken med timern eller att starta värmningen från annan plats via wifi är den samma.

Denna bryggning var en del i utvärderingen av den lokalproducerade pilsnerbasmalten Balder från Warbro Kvarn som jag skrivit om här. En bra ölstil för att utvärdera basmalt är Bavarian helles som med stor andel basmalt, knappt några specialmalter, väldigt låg humleprofil, helt renjäst och utan bismaker från jäsning, estrar eller fenoler verkligen låter basmalten ta för sig och spela förstafiol. Denna variant av helles har 96% basmalt och 4% Carahell vilket motsvarar Paulaners Hell och Spaten. Det finns stora bryggerier som Weihenstephan som gör gudomlig helles med upp till 8% Carahell men då måste lågsyrebryggningen sitta perfekt, annars tar sötman i karamellmalten över på ett jolmigt sätt. Det finns även de som kör helt utan karamellmalt och med en del Münchenermalt istället, t.ex. HB. Just receptet för en helles är faktiskt underordnat brygg- och jästeknik då minsta fel kommer märkas i slutprodukten. Exempelvis adstringens kommer vara mycket svårare att märka i en IPA eller Tysk Pilsner än i en Helles eller Hefeweizen.

Bryggningen startade 04.14 med att jag sov. När jag vaknade vid 6-tiden kollade jag mobilen och mycket riktigt var vattnet 85°C så jag gick över till manuella läget och fortsatte värmningen till 100°C (103°C inställt) medan jag tog en dusch och drack nymalt kaffe. Malten krossades på 0,8mm i min 3-roller Monstermill MM3 och jag mäskade in med min påhittade motsvarighet till underlet, dvs att malten är i bryggverket och vattnet fylls på underifrån. För att göra detta smidigt i ett enkärlsbryggverk som Braumeistern så fyller jag malten i maltröret när det vilar på avlastningspinnarna halvt upphissat. Sen sänker jag ner maltröret väldigt långsamt (ca 3-4 minuter) med hjälp av min väldigt billiga vinsch från Biltema. Därefter rör jag om i mäsken men försöker att inte störa ytan vilket bildar skum dvs. syresättning. Just denna gång ville jag testa att inte röra om väldigt lite för att se om det blir mindre skum efter hela mäskprogrammet och det kan jag lova er att det blev! Det blev inte mindre skum utan det blev absolut INGET skum! Syrenivån (DO) låg på 0,8 ppm som högst men utan möjlighet att mäta sulfitförbrukningen så är inte analysen av mäskningen komplett men absolut en fingervisning. Som jag skrev i förra inlägget fick jag låg mäskeffektivitet vilket absolut en lägre omrörning bidrar med men även att maltsorten inte är lika ”modern” eller förädlad som de vi är vana att brygga med. Jag kommer röra om ordentligt vid nästa bryggning för att utesluta den parametern i utvärderingen av Balder. PH-värdet stabiliserade sig på 5,6 under mäskningen vilket är 0,2 enheter högre än jag brukar få med Weyermanns Barke men den är å andra sidan 1,1 EBC mörkare så det är helt rimligt. Dock är jag nära min övre gräns för mängden mjölksyra jag kan tillsätta under mäskningen så ljusare basmalt vill jag helst inte använda eftersom jag mäskar med allt vatten på en gång (full volume no sparge). Hur mycket mäsktjockleken och salter påverkar pH i mäsken har jag testat omfattande här om någon vill gå djupare i det ämnet men för utvärderingen av Balder så får den godkänt utan frågetecken i detta avseende.

Mäskprogramsmässigt återgick jag till mitt beprövade program utan proteinrast och vörten blev kristallklar igen jämfört med förra gången där jag skrev mer om proteinrasten. Kort sammanfattning; proteinrast i högre temperaturspannet kan/bör ge mer genomskinlig vört i slutändan, men så verkar det alltså inte alltid vara. Jag skulle behöva labba mer med detta för att med säkerhet dra slutsatser men det får bli i framtiden. Jag skippar den tillsvidare för alla öl utom weißbier.

Utmäskning, värmning till kok och själva koket genomfördes utan skillnader eller avvikelser. Kylningen däremot gick lite segare än vanligt och det märks att kranvattnet är varmare nu när utomhustemperaturen ligger runt 27°C. Jag har funderat ett tag på att köra andra halvan av kylningen med hjälp av ett isbad och en pump istället och när jag tänkte efter lite så insåg jag att jag har all utrustning för att göra det, varför har jag inte testat det innan för? Allt som behövs är en 1/2″ npt slangnippel och en slangklämma så kan min Mark’s Kegwasher-pump få ytterligare ett användningsområde. Jag återkommer självklart till detta då det är högaktuellt att vara snål med vatten i denna, numera, regnfattiga del av landet.

Jäsningen kom igång nästan direkt eftersom jag inledde bryggdagen med att mata min förkultur med lite ny vört. Det fick jästen att vakna till liv och börja arbeta frenetiskt, det gick verkligen att se hur de kämpade i e-kolven. Det är ett tråkigt extrasteg att koka vört och kyla under bryggdagen men kan absolut göra skillnad om man brukar ha laggtider för jäsningen, ska brygga något extra starkt eller jäsa kallt.

(english)

The fermentation jump started since I started the brewday by feeding my yeast culture. Those little critters went bananas and it was easily visible how much activity peaked in there. It is an extra step to boil and cool some wort on the brew day but it can really help shortening lag times and boost a cold och strong fermentation.

Förkokning, denna gång enbart med Braumeisterns 3200 watt. Preboil, this time without accessories

Basmalten som var dagens ”hjälte” eller kanske snarare huvudperson. The basemalt that was the main focus this time.

Dags för inmäskning med underlet-metoden (”fylla-på-vatten-underifrån-metoden”?). Jäshinken på golvet med nymald malt töms i maltröret som står i Braumeistern i ”utmäskningsposition”. Sen tar jag vinschen och kroken som knappt syns i taket ovanför huvan i bild för att sakta sänka ner maltröret och malten i vattnet. Time for mash in with the underlet methos (”add water from below). The bucket on the floor with freshly crushed malt is added to the malt pipe that sits in the Braumeister in ”mash out/lauter position”. Then I take the winch that is somewhat visible abouve the extraction hood in the image above and I lower the malt pipe slowly into the preboild water.

Protoypdelarna v.2 för lågsyrebryggning ligger redo för användning på Bac brewings tunna filterdisk och den hårda originaldisken. Nya prototypdelar är påväg från Tyskland i detta nuet men kanske hinner jag brygga en gång till med v.2 eftersom det kliar i bryggfingrarna. Prototype parts version 2, ready for a LoDO-brewsession together with the Bac Brewing disc and the hard original disc. I have the version 3 parts on my way from Germany but I will probably not get them until after next brew session, I need to fill up my inventory of beer in this heat!

Den krossade malten med hela och fina skal samt minimalt med mjöl. The crushed malt with the whole husks.

Ordningen denna gång; mjuka filtret, hårda filtret uppochned med en gummilist runt, en lös mutter runt mittpinnen, prototypplattan som säkrar maltröret, prototyplåsmuttern i uppochnedvänt läge och slutligen mashcap:en. This time I first added the soft Bac brewing filter, the hard filter upside down with a rubber hose around it, a loose nut for keeping the filters down, the prototype maltpipe holder, the prototype nut upside down and finally the mash cap.

Detta är resultatet av mäskniningen denna gång. Kristallvört och absolut inget skum!!! Jämför det med nästa bild från förra bryggningen som även den var väldigt lyckad skummässigt: This is end result of the mash program this time. Crystal clear and ZERO foam! Compare this with the next image from the last brew (with protein rest) that also was very successful with low foaming.

Som ni kan se är vätskenivån den samma. Skillnaden receptmässigt fram tills kokmomentet (vilket är det vi jämför här) är 96/4 pils/carahell på övre bilden och 93/7 pils/Münchener på undre. Min starka misstankte är att proteinrasten står för skillnaden i genomskinlighet. As you can see, the liquid level is about the same and the recipe between the brews are very similar (96/4 pils/cara and 93/7 Pils/Munich) so my educated guess is that it’s all because of the protein rest

Här ville jag bara visa hur fin vörten var efter mäskningen. Wort clarity test before the boil

Syrenivån efter hela mäskprogrammet. Dissolved oxygen level after the mash program.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Jag gjorde ett nytt försök att låta Braumeistern värma upp mäskvattnet med den inbyggda timern som finns i senaste mjukvaruuppdateringen men eftersom det inte finns någon manual till beta-firmware (samt stress) misslyckades jag även denna gång. Jag programmerade in ett 85°C program enligt översta bilden ovan och då började bryggverket räkna ned (bild 2) så där tänkte jag att det var igång. Det jag inte kopplade var att man måste trycka select en gång till för att faktiskt starta, något som t.om. står tydligt på displayen. Det som händer då är dock tyvärr inte en delay på hela programmet utan enbart på elen till värekällorna. Dvs. pumpventilering med efterföljande cirkulering drar igång och fortsätter köra. Hur bra det är för pumparna att stå igång en hel natt låter jag vara osagt men jag hade helst låtit de vara stilla just för denna funktion. Eftersom jag alltså vaknade upp med kallt vatten i bryggverket värmde jag även med min extra doppvärmare och det tog ca 45 minuter till stormkok för 6400 watt på 70 liter och en kanna kaffe i magen.

Receptmässigt skiljde sig inget från mina senaste pilsnerbryggningar då det receptet ”sitter”. Processmässigt däremot ville jag pröva att addera en proteinrast på 55°C i 20 minuter för att verifiera om vörten blev mer eller mindre genomskinlig mot mina senaste gånger där jag kört utan (ett modifierat HochKurz-program) och fått enormt genomskinlig vört. Så här skriver jag om proteinrasten i min bok:

Proteinrasten kan delas i två raster efter de enzymer som är aktiva där, proteinas (55–59 °C), som delar längre proteinkedjor till mellanlånga, och peptidas (45–53 °C), som delar mellanlånga proteinkedjor till små. Förutom proteinuppdelning är proteinrasten även bra för att bilda fria aminosyror till vörten, vil­ ket jästen gillar i jäsningen. Som bryggare vill vi inte ha de längsta proteinkedjorna, som kan ge upphov till disighet och sämre hållbarhet på ölet. Däremot vill vi ha kvar mellanlånga proteinkedjor som ger ett bra och hållfast skum, så därför är det bra att undvika allt för långa raster i temperaturspannet 43–53 °C. Kortare raster på 10–20 minuter runt 55 °C är ett bra startläge att testa sig fram med.
Proteinrasten kan ge vissa fördelar med vetemalt eller ljusa pilsnermalter med förbättrad lakning och genomskinligare öl i slutändan, men rasten är i de flesta fall onödig eftersom dagens moderna malt är så bra modifierad att proteinrasten inte ger någon jättestor effekt.

Jag hade inte förväntat mig en sån dramatisk skillnad som det blev! Vörten var förvisso helt fri från partiklar och fin i övrigt men helt klart med disig. Eftersom jag inte får plats med ytterligare ett steg i mitt mäskprogramm programmeringsmässigt i Braumeistern skippade jag utmäskningen på 78°C. Om den kan ha bidragit till denna skillnad är svårt att säga men jag tror inte det var stärkelse kvar i vörten efter en timme i betaamylas-området och ca 30 minuter i alfaamylas (73°C). Jag gjorde tyvärr inget jodtest som hade kunnat styrka min tes på grund av oerhört tråkiga familjeomständigheter som uppstod mitt under bryggningen.

Bortsett från disigare vört så lyckades jag för första gången att genomföra mäskningen helt utan något skum dvs. med mindre syrepåverkan! Det enda jag kan tänka mig är att extra försiktig in- och utmäskning gett resultat. Jag la 5 minuter extra på vardera moment men rörde om ungefär lika noggrant som jag brukar. I övrigt skippade jag all sorts lakning eller omhändertagande av överbliven vört och för att förenkla ytterligare flyttade jag all vört till en av mina 60l-plastjäshinkar. Syresättning med ballongvisp och en rejält jästslurry.

Denna bryggnings mäskprogram.

Jag har mätt ut och gjort hål i min isolering till Braumeistern för att kunna koppla vatten till kylmanteln. Jag tänker att isoleringen även hjälper till att kyla effektivare då inte bryggeriets luft behöver kylas. Om det ger någon faktiskt skillnad i praktiken vet jag inte men det blev mindre kondens iallafall.

Resultatet som behöver finliras lite till för att bli snyggt. Jag testade att göra hålet med borr men det finns nog bättre sätt för snyggare kanter.

Värmning till förkok av mäskvattnet. Min bryggbänk på hjul är tillbaka men bägge har sina för och nackdelar.

Även denna bryggning skedde enligt ”lågsyremetoden” för att få fram de eleganta maltsmakerna jag är så förtjust i.

Jag testade att montera prototyp-filterdiskarna i den ordning som Speidel rekommenderat men på nya Braumeistern är gängorna på mittpinnen inte likadana som på den äldre modellen så jag lyckades inte få ihop det. Ska jag köra på den varianten måste jag kapa 1 cm på ”hatten” på den hårda filterdisken (se kommande bilder). Här monteras prototyp-delen som ersätter ”låspinnen” först.

Sen det mjuka filtret (detta är Bacbrewings filter och inte originalfiltret).

Sen hårda filtret där ni ser att röret eller hatten som jag kallade den nyss hindrar gängorna att komma upp. Alltså kan jag inte låsa fast allt med skruven som är anpassad till mash cap:en.

Mash capen på plats och nu skulle alltså skruven fått låsa diskarna men mash cap:en skulle kunna röra sig fritt ca 5 cm. Istället plockade jag bort allt och tog det i samma ordning som jag brukar dvs mjukt filter, hårt filter, lås-disken, skruven och mash cap:en.

Lite skum som letat sig upp under mäskprogrammet.

Den disiga vörten efter mäskprogrammet. Notera frånvaro av skum!!

Ut med malten och en kvarts vila på pinnarna för att samla all vört.

Det ser ut som jag skulle laka med kastrullen högt placerat men så blev det alltså inte.

Mysbild på drav.

Flytt till jäshink.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!