Jag försöker ständigt förbättra men även förenkla mina bryggdagar så jag kan fokusera på de svåraste och viktigaste bitarna. Självklart försöker jag alltså förbättra de svåraste och viktigaste bitarna först men senaste tiden har jag lagt lite mer fokus på att få bort småstöriga hinder, dålig utrustning eller tråkiga moment. Först ut är att ge mig på min fjärde maltvåg i min hembryggarkarriär. Jag började som alla andra med en enkel köksvåg som fungerade bra upp till 5 kg men eftersom det var kökets våg fick jag springa fram och tillbaka med den varje gång. Ganska snabbt skalade jag upp till 40-60l-kok och behövde därför en våg som närmade sig mina 10-15 kg malt istället. Det visade sig vara lite svårare att hitta till vettig peng men efter ett tag hittade jag denna för det löjligt låga priset 80kr inkl frakt (detta var före Kina-tullarna).
Kinavågen klarar 10 kg vilket räckte gott men problemet var att den inte vägde korrekt när mätbehållaren (jäshink eller plåthink) ställdes på den. Det kunde skilja ett halvkilo beroende på hinkens placering så jag fick återgå till en stor rostfri IKEA-skål som har tillräckligt liten bas, men tyvärr rymmer den bara max 3 kg malt åt gången.
Sen fick jag idén om att ha en hängande bagagevåg som lätt skulle klara mina mängde och så kunde jag mäta upp maten i en hängande jäshink. Problemet med den vågen var att den efter bara några sekunder “låste värdet” precis som en digital badrumsvåg.
Som ni förstår har jag lagt alldeles för mycket energi på det här förhållandevis enkla problem så när jag hittade en ordentlig paketvåg på rea så slog jag till. Vågen av märket Steinberg (Tyskt och bra!) klarar upp till 40 kg med 1g noggrannhet och vågplattan är 25×25 cm, med andra ord perfekt till den jäshink jag brukar mala ner till i min krossstation. (scrolla ner lite). Jag tar alltså min jäshink från krossstationen, ställer på vågen, häller upp direkt från maltpåsen, dumpar all malt i den stora “hoppern” på min MM3-kross för att slutligen placera hinken tillbaka under krossen. Riktigt smidigt och riktigt bra men jag borde bara bitit ihop och köpt den direkt men jag var helt enkelt för snål för alla de dyra paketvågar jag googlat genom åren. De brukar nämligen kosta över tusenlappen medan denna vanligtvis ligger på 626kr inkl frakt. Med den korta rea som var låg den på 400kr och utan moms ännu lite billigare. Den drivs antingen på medföljande strömsladd eller batteri och enda negativa jag kan hitta med den är att sladden mellan vågen och displayen är lite för kort. I övrigt är jag riktigt nöjd och jag kortar ner maltvägningen från gissningsvis 10 minuter till 2 minuter.

Syramalten
På tal om att väga malt. Detta är mitt andra test av syramalt (vilket jag skrev om här) där jag första gången använde 2% och landade på pH 5,8. Förvisso med lite annat recept än denna bryggningen men jag ökade mängden till 5% av maltnotan som en gissning och ibland måste man ha lite tur också. Jag fick 5,3 i pH 20 minuter in i betaamylasrasten så mitt i prick! Smakmässigt har jag inte hunnit utvärdera min förra bryggning men jag tror att 2% syramalt är för lite för att göra en tydlig smakskillnad. Denna bryggning med 5% hoppas jag kan bli förnimbart men det vet vi först om en månad eller så.

Mittpinnen
Jag har fått en prototypdel till min Braumeister för att utvärdera om den kan ge högre utbyte. Jag har skrivit om den en massa gånger tidigare men det är egentligen bara ett stålrör med ca 8 hål i som ska fördela vörten genom maltbädden. Jag tyckte mig få något högre OG några gånger i början, sen märkte jag inte så stor skillnad. Denna gång testade jag utan och hamnade på typ samma OG (1.050). Jag ska testa att använda den igen några gånger innan jag kan dra någon slutsats nu när jag är inne i en period där jag använder exakt samma mängd vatten och malt och använder samma bryggmetod.

Mäskning och kok
Lite löjligt att sätta en rubrik till detta moment eftersom jag inte har något att rapportera mer än att det gick som förväntat, som vanligt, och utan några konstigheter. Över till kylningen…

Grainfather wortometer
Sedan jag gått från kylspiral till plattvärmeväxlare har jag saknat ett smidigt sätt att mäta temperaturen på den kylda vörten. Blichmann tillverkar en “Thrumometer” för ändamålet men problemet med den är att den inte klarar över 60°C. Jag desinficerar min pump och växlare genom att köra igenom kokande vatten i början på bryggdagen så därför var den aldrig aktuell för mig. Det finns även klumpiga och dyra termometrar att montera i bakändan på växlaren genom ett 1/2” T-rör men det gör rengöringen (eller framförallt torkningen) av växlaren efter bryggdagen avsevärt sämre om man inte har snabbkopplingar. Därför har jag skaffat min en “Wortometer” som är ett rostfritt rör med ett dykrör i där man kan stoppa i en termometer eller t.ex. Grainfathers egna insticksgivare. Jag har för stunden inte bestämt vilken termometer som ska få den äran utan så länge (i testfasen) får min grymma Gresinger GTH 1150 med GES 130 göra jobbet och det gjorde den galant. Den långa instickssensorn gav 0,1°C skillnad mot själva vätskan vilket är helt naturligt och t.om. långt över förväntan. Priset för Wortometern (199kr) är inget att bråka om tycker jag och enda minuset jag kunnat hitta är att det är för liten anslutning på nipplarna (9,5mm). Jag kör med 12×16-silikonslang och lyckades få det att täta ändå denna provomgång. I andra ändan testade jag att först ha en mindre slang (8×10) och sedan den vanliga ovanpå och det passade så bra att någon slangklämma inte behövdes! Jag monterade en för kort silikonslang efter Wortometern så jag fick pressa in vörten till jästanken underifrån vilket den kraftfulla Blichmann Riptide gjorde utan problem! På grund av det varma kranvattnet kom jag ner till 19°C som bäst så jag pitchade först 1/4-del av jästen mest för att förhindra oxidering. Fem timmar senare var vörten 10°C och jag tillsatte resterande jäst. Jäsningen var kraftig redan morgonen därpå så jag hoppas jag hinner hem från jobbresan till Holland innan det är dags för spundning!

Nya vågen som jag redan hunnit få maltdamm på.

Här med tom hink på och ”tarad” dvs. nollad.

Hällde direkt från påsen och ner i hinken. Ganska nöjd med endast två gram för mycket!

Svårt att fota svarta hål men där det lyser blått är hål för att kunna hänga skärmen på en vägg.

Smal referens någon?

Flytt av mäskvatten till temporär förvaring i kastrull. Även denna gången tryckte jag tillbaka vattnet med hjälp av Riptide-pumpen.

Referensbild på krossningen. Väldigt hela skal och kärnor i 3-4 bitar vilket är strålande. 4-5 hade varit optimalt men kan jävlas med bryggverkets recirkulering.

PH från enbart syramalten.

Wortometern (väldigt löjligt namn!) på plats.

Superfin whirlpool även denna gång. Kan nog säga med säkerhet att tekniken sitter nu. Kunde separera ut totalt två liter vört från detta sen vilket får anses vara ok på drygt 56 liters satsstorlek.

Här ser ni problemet med GES 130-instickssensorn. Den är i längsta laget och jag är rädd att böja den på längre sikt.

Vörten pumpas genom PVV:n och sen upp genom kranen på jästanken.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Min förra tyska pilsner (P15) är utan tvekan den bästa pils jag någonsin gjort så det finns ingen direkt anledning att ändra något i varken receptet eller procesen mer än för att stilla min nyfikenhet. De två saker jag ville testa denna gång var syramalt och att laka med hjälp av min Riptide-pump.

Syramalt är en pilsnermalt på 3-6 EBC som blivit sprayad med mjölksyra och den används istället för ren mjölksyra för att sänka pH:t i mäsken. Många av de som använder syramalt gör det för att inte ”använda tillsatser” i sina öl, dvs som ett sätt att sänka pH:t men fortfarande brygga enligt de tyska renhetslagarna Reinheitsgebot. En annan anledning är att syramalten är mycket enklare att dosera om man brygger mindre satser där någon ml mjölksyra för mycket eller för lite ger oönskade effekter. Men det är inte av de anledningarna som jag ville testa syramalt utan för att den mjölksyra som är sprayad på malten är uppodlad i en Sauergutreaktor. Sauergut är mjölksyravört framställd av de naturligt förekommande mjölksyrebakterier som finns på maltskalen och det går att göra en sån odling hemma med hjälp av några nävar okrossad malt och några liter vört. Problemet är bara att reaktorn/sauergut:en behöver ”jäsa” vid 48 C vilket jag inte orkar bygga en liten ugn till samt att kulturen ska hållas konstant syrefri vilket är knöligt när man ska skörda/fylla på ny vört. Corneliusfat är bästa förvaring men lite knöligt att fylla på mer vört. Istället kan man alltså köpa syramalt som har sauergut sprayat på sig. Jag smakade på några maltkorn från syramalten och kan bekräfta att den är rejält syrlig men har en frisk god smak som faktiskt går att hitta i en del tyska öl.

Mängden syramalt brukar räknas ut i procent där man tar 9-15 gram malt för varje 0,1 i pH man vill sänka per kilo malt. Spannet 9-15 är dock för stort för att man ska kunna räkna ut och få till ett bra resultat första gången man använder det och dessutom beror ju önskad pH-förändring på vilka maltsorter man använder för varje individuell bryggning. Jag testade med att byta ut 2% av pilsnermalten mot syramalt (upp till 10% är max vad som rekommenderas innan smaken slår igenom) denna gång och det visade sig vara alldeles för lite för denna ljusa pilsner och med mitt ändå förhållandevis mjuka vatten. PH i mäsken landade på 5,8 en kvart in i betaamylas-rasten så därför tillsatte jag mer mjölksyra i flytande form. Mängden mjölksyra lät jag Beersmith räkna ut och det gjorde programmet oerhört dåligt! Jag ville ner till 5,3-5,4 men hamnade på 5,1 istället. Ju mer jag använder Beersmith, ju sämre tycker jag att uträkningarna verkar stämma. FG och IBU är två parametrar som mer känns som gissningar än något annat. Jag har testat i princip alla andra bryggprogram som finns men inte känt mig tillräckligt imponerad för att byta då jag mest har programmet som förvaring av recept ändå.

Underlet vid inmäskning
Jag vill att hela maltröret ska vara täkt med vatten under mäskningen så jag kan ha ett flytande lock (en s.k. Mashcap). Det betyder att allt vatten inte kan vara i bryggverket när malten åker ner utan jag behöver fylla på vätska efter jag mäskat in. Jag förkokar allt mitt bryggvatten för att reducera syre så därför måste jag tillfälligt flytta ca 15 liter vatten från bryggverket till en kastrull, mäska in, och sen flytta tillbaka vattnet. Det låter krångligare än det är men jag försöker självklart ändå att förbättra och förenkla förfarandet. Denna gång testade jag att trycka tillbaka vattnet underifrån genom bottenkranen (draining valve) på Braumeistern med hjälp av min externa pump. Det gick smidigt även om jag borde haft lite större mängd vatten i den externa kastrullen för att minska risken att luft dras in på slutet. Hade jag haft en HLT på ca 100l hade jag kunnat förkoka allt vatten i den och med hjälp av pumpen och min plattvärmeväxlare, flytta allt vatten på en gång underifrån och i rätt temperatur i ett svep. Det tål att tänkas mer på…

Lakningen
Det var inte bara till inmäskningen som pumpen användes på (för mig) ett nytt sätt. Även vid lakningen fick den flytta 78-gradigt vatten men denna gång till toppen av det något upplyftta maltröret. ”Lyfta, laka, lyfta” var min tanke men det var väldigt svårt att försöka hålla en jämn nivå och att inte exponera malten för syre är bara att glömma. Vätskenivån sjunker undan så snabbt att fullt flöde på lakvattnet skulle behövas men jag tror ändå att det är omöjligt att få till metoden bra, och absolut inte varje gång, så jag släpper den bollen direkt. Det går med andra ord inte laka med Braumeistern om man brygger med lågsyremetoden LoDO och att laka när man inte brygger LoDO är hur enkelt som helst så jag sparar lakningen till de gångerna istället.

Nytt för dagen
Några små utrustningsnyheter i bryggeriet denna gång. Jag har köpt QD-snabbkopplingar även för vattnet till min Therminator plattvärmeväxlare för att inte slita på gängorna och för att det ska gå lite snabbare att komma igång med bryggdagen. Jag har även köpt några nya tredelade jäsrör till mina förkulturer eftersom de tredelade dels är lägre i höjd men framförallt enklare att hålla rena än de hederliga gamla s-formade.

Varmt vatten
Dagens andra ”Note to self” är att det för mig inte är smidigt att brygga lager i juli/augusti utan att det är bättre att brygga ale de veckorna istället. Kranvattnet höll nämligen 14 grader så att pitcha vid jästemp var bara att glömma denna gång. Jag ströp flödet så mycket mitt tålamod mäktade med men kom inte lägre ner än 16°c på vörten. Jag tycker inte om att vänta med att syresätta vörten och pitcha jästen vilket en del gör på sommarhalvåret, så därför fick det bli en 16c-pitch istället. Jag lät min förkultur stiga lite i temperatur innan jag hällde ner den i jästanken för att inte chocka jästen och jäsningen kom igång efter bara någon timme, trots att kylen sänkte vörtens temperatur under tiden. Jästen var med andra ord riktigt pigg och redo för pilsnertime…

Jag kan väga upp mellan 2,5-3 kg åt gången i min stora IKEA-skål vilket är den största behållaren som fungerat bra på min våg som klarar 10 kg. Jag har testat både en plåthink och jäshink men det blir inte jämn belastning och vågen visar fel mätvärde. Ny våg är beställd till nästa bryggning för nu ger jag upp med halvdana lösningar som fiskevågar eller köksvågar…

Min förkultur som egentligen är en jästkaka som jag matar och håller vid liv. Ca halva damejeannen är ren jäst och jag pitchar gladeligen dubbla mängden mot vad de flesta gör eftersom jag jäser så kallt, men över 2 liter jäst för 70 liter är för mycket t.om. för mig så jag sparade en del.

Här flyttas vatten från kastrullen till vänster och in i Braumeistern underifrån (kranen är på baksidan och syns inte i denna bild).

Min pH-mätare kämpar på. Jag tycker den är ganska bråkig vid kalibrering och sist tog det 30 minuter att få den bra kalibrerad och dessutom tar den ordentligt med tid på sig att ge ett stabilt värde. 1-2 minuter är inte en överdrift. Här är värdet med enbart syramalten.

Och här är värdet med en skvätt lactol (mjölksyra) tillsatt.

En hink med Saniclean där jag förvarar lite gott och blandat jag behöver senare på bryggdagen. Allt från silikonslangar till vattenlåt och kulkopplingar.

Proteinklägget till höger ger jag inte mycket för utan det skummar jag av.
-”Men det gör ju inga stora professionella bryggerier” kanske ni tänker.
-”Nej men de recirkulerar (vorlaufar) så pass mycket att de har renare vört i koket”…

Jag tyckte koket blev för intensivt i sommarvärmen så jag slet av isoleringen. Det är lite synd att gömma det fina bryggverket i en dykardräkt tycker jag även om jag upplever en jämnare mäsktemperatur med isoleringen på.

Plastkannan på plats så jag kan skumma av enkelt.

Flytt av vört vid plattvärmeväxlare till jästank. Jag kan ha tanken i jäskylskåpet direkt om jag vill men då är det svårt att syresätta med vispen. Kanske ska damma av min gamla vörtspridare igen? Det är ganska tungt att lyfta upp 57 kg stålrör och få in i kylen utan att använda handtagen.

Här än ett s.k. fast ferment test som ni kan läsa mer om här.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Söndagmorgon och det är mitt i semestern. Jag väcks 06.30 av den dova tonan av att Braumeistern tutar 85°C. Lite sömndrucken minns jag inte ip-numret för att via mobilen få tyst på ljudet för att sova en timme till så jag får gå till Braumeistern i det intilliggande bryggeriet istället, en tur som gör att jag vaknar tillräckligt för att bli kaffesugen. Låt bryggdagen börja medan resten av familjen sover!

Jag har installerat (nedgraderat till) föregående version av inbyggda programvaran till Braumeistern så den inte kopplar upp sig via internet utan istället styrs  direkt från lokala nätverket, eftersom jag har upplevt det som extremt segt att gå via MySpeidel. Kontrollern svarar först efter 3-4 sekunder per tryck och jag måste ange lösenord stup i kvarten Jag lyckas inte koppla upp mig via wifi-extendern som är i källaren och signalen till min basstation på övervåningen är något låg men jag tycker ändå att det borde fungera bättre än det gör. Jag har diskuterat problemet med Speidel men inte lyckats knäcka problemet så nu blev det en nedgradering istället. Nu med förra firmware:en och lokal uppkoppling går det återigen väldigt snabbt men det innebär å andra sidan att jag måste (klockan 06.30) minnas om det var 192.168.1.176 eller 192.168.1.179 den här gången. Jag tror att jag skulle klara av att sätta ett statiskt IP i Braumeistern men det får bli en senare fråga. Skönt är det iallafall att återigen kunna följa bryggningen från hela huset och tomten.

Misslyckad inmäskningen
Som jag berättat om tidigare förkokar och kyler allt mitt bryggvatten före inmäskning för att reducera syre men mängden vatten jag behöver för att senare ha en vätskenivå ovanför maltröret kan inte vara kvar i bryggverket vid inmäskning, utan måste temporärt flyttas till en kastrull för att sen återföras tillbaka till Braumeistern. Inte helt optimalt men det är min metod för stunden för att slippa koka och kyla på två ställen. Just nu när jag fortfarande labbar med bästa sättet att ha plattvärmeväxlaren och pumpen så är det lite si och så med mina olika längder på de silikonslangar jag behöver och just när jag skulle temporärt flytta vatten inför inmäskningen så fanns bara en kort slang att tillgå och i denna självpåtagna idiotsituation (eftersom jag har fler och längre slangar) tömmer jag ut lite för lite vatten. När jag sen sänker ner maltröret med hjälp av min vinsch så är alltså vattennivån för hög och jag har ingen hand ledig. Det hela slutar i att en massa malt rymmer från ovansidan av maltröret och ut i det övriga mäskvattnet. Någon minut med hålslev senare var 95% av alla skal uppfiskade men jag antar att denna sats inte blir riktigt så syrebefriad som jag skulle vilja. Som om det inte vore nog så glömde jag ha i mjölksyran innan malten åkte i, trots att flaskan stod på bänken bredvid salterna som jag fick i. Problemet med att inte ha i mjölksyran från början är att jag tycker mig märkt att den inte blandar sig så bra och jag får därför ett ojämnt pH i mäsken med lite lägre utbyte till följd. Om det var det som gjorde att jag hamnade 2°Ö lågt denna gång eller att jag kokade några minuter mindre är oklart men jag ser inga andra möjliga orsaker.

Bort med värmeväxlaren och pumpen
Jag har monterat bort både plattvärmeväxlaren och pumpen från sina tidigare positioner nere på bryggbänken för jag tyckte det blev så slaskigt sist. Istället, när jag monterade ner de, märkte jag att hålen på bägge mackapärer är identiska och vips så satt de bägge ihop som en enhet, väldigt smutt! Detta i kombination med att jag placerade hela klumpen på ett galler ovanför en plastlåda minimerade blask iallafall från kylningen (det går alldeles utmärkt att fortsätta söla ner på golvet med hålslåev, kondens från lock eller varför inte spilla lite kaffe?). De silikonslangar jag använder till pumpen och växlaren är de vanliga 12×16-slangarna som Humlegården säljer. De håller hur länge som helst (jag har kvar min första!) och de är smidiga att ha att göra med eftersom de är kokningsbara. Nackdelen är att de är lite för sladdriga, framförallt när de blir varma, så i min setup just nu viker sig gärna slangen vid inloppet till pumpen om den inte är i precis perfekt position dvs. att jag står och håller i den. Ganska så störigt med andra ord och något jag funderar på hur jag ska förbättra. Det finns förstärkt silikonslang numera har jag sett men inget jag fått möjlighet att pröva ännu. Någon annan som har hittat en lösning på slappa slangar?

När det blev dags för att kyla, efter min whirlpool med tillhörande 15-20 minuters vila, blev jag lite full-i-faan och kopplade slangen på den nedre “rengöringskranen” vid botten som endast finns på Braumeisters Plus-modeller. Jag installerade en liknande variant på min förra Braumeister och kallade projektet för Drainingvalve men det är en helt annan (och blodigare) historia som går att läsa om bakåt på bloggen. Jag fick till en så pass fin whirlpool denna gång att jag inte ens initialt fick något skräp i slangen och kunde således pumpa ut all vört till jäshinken. Nu hade jag förvisso endast 100 gram humle i koket så jag skulle inte testa detta med en IPA men för en mindre humlad vört, varför inte?

Lite data
7 – Antalet minuter det tog från kokande mäskvatten ner till 62°C.
14 – Grader Celcius jag max fick ner vörten till med rimligt flöde efter kok på grund av varmare kranvatten sommartid.
50 – Mängden varmvatten jag samlade i en stor hink för att använda till diverse akvariebestyr och tomatodling.
60,3 – Preboil Volume i liter. Ca 55l blev det efter kok.
163 – Antalet sekunder det tog att krossa 12000 gram malt vilket ger mig 73,6 gram per sekund.
1.050 – OG
1325 – Helt färdig med bryggdagen inklusive disk. Ja strax före klockan halv två alltså.

Inte så snyggt men det är en ”work in progress”. Basplattan på pumpen är fastskruvad i metallvinkeln till kylaren. När den ska tas isär släpper jag bara på de två stora muttrarna vid kylaren. Inga verktyg behövs.

Besvikelsen på inmäskningen.

När allt vatten var på plats såg det ändå helt okej ut men jag misstänker att jag gick högt på DO:n.

Fin vört efter mäskningen men lite mycket skum tyvärr.

Så enkelt men så smidigt. Jag har skrivit ner doseringen av Protafloc och jästsalter på locket för att slippa kolla i datorn. Små, små steg framåt för en enklare bryggdag.

Här syns tydligt hur pumpen är monterad på kylaren. Fyra skruvar med muttrar och några brickor var allt som krävdes.

Resultatet av dagens bryggning, syresatt, pitchad och redo för kylan.

Whirlpoolresultat 1/3

Whirlpoolresultat 2/3

Whirlpoolresultat 3/3. Det är det övre högra hålet som är ”ut” till pumpen och plattvärmeväxlaren.

Isärplockade delar på tork efter diskning.

Även Braumeistern får vila över natt uppochned för att torka i pumphusen.

Nu är jag vän med denna lilla rackare igen nu när jag har gamla programvaran.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Äntligen har semestern börjat och i år har vi inga större renoveringar eller altanbyggen inplanerade så min förhoppning är att jag ska hinna brygga ikapp lite. Först ut är en Weißbier för att snabbt få något drickbart i kegeratorn. Jag föredrar att ha veteöl på flaska men tyvärr hade jag svårt att klämma in en flaskning just när det skulle behövas. Eftersom jag spundar (kolsyrejäser med kvarvarande extrakt) och en veteöl jäser så pass fort, blir det en väldigt snäv tidslucka när detta måste ske. Jag bryggde denna öl i söndags och jästen åkte i vörten runt tretiden. Redan på kvällen var jäsningen i full gång och när jag på tisdagen mätte SG på eftermiddagen låg den på 1.016 vilket gjorde att jag ställde timer på fyra timmar och sen flyttade till fat. Jag räknar med att denna öl jäser ner till 1.010-1.009 baserat på många tidigare bryggningar. Något fast ferment test ger inte så mycket för denna snabba jäst då de jäser ut mer eller mindre samtidigt. För att få en kraftig kolsyra på ca 3 volymer så siktar jag på 4-5 °Ö jäsning i fatet. Jag har spundat på flaska några gånger och det har fungerat väldigt bra men det är väldigt farligt (flaskbomber) om man inte vet exakt hur mycket det kommer jäsa ut och om man har för tunna flaskor. Jag avråder därför starkt för flaskspundning och tycker man ska jäsa ut helt och flaskjäsa med speise (vört) eller socker istället vilket är mycket mer kontrollerad metod. På fat behöver jag heller inte oroa mig för lite överkolsyrning. Det kan ge väldigt mycket skum i början men det brukar ge med sig ganska snabbt när det bara handlar om en rimlig mängd. Skulle jag få för lite kolsyra är även detta väldigt enkelt ordnat. Själva kolsyrejäsningen på fat tar 1-2 dagar med så pigg jäst som jag använt samt att jästen aktiveras lite extra av flytten till fat. Jag kommer låtar faten stå i jästemperatur 20°C i någon dag extra för säkerhets skull eftersom jag absolut inte vill ha någon restsötma kvar vilket hänt vid något enstaka tillfälle. Sammantaget gör detta att jag har en veteöl i glaset på endast fem dagar, utan att tvångskolsyra eller skaka i någon kolsyra. Så nog kan det bli en Weißbier till sillen men även om veteöl ska drickas så färsk som möjligt så vet jag att den kommer bli bättre efter att ha stått kallt en vecka. Snabblagring eller bara andhämtning med andra ord.

Bryggningen
Bryggdagen flöt på smidigt även om jag började lite senare än jag brukar på grund av semestertider. Jag fick även denna gång till en väldigt bra whirlpool och konen blev så stabil att jag kunde tilta bryggverket 45 grader för att få ut sista vörten! Kvar blev max en halvliter vört eftersom jag inte ville riskera att få en stor klump med druv ner i plattvärmeväxlaren. Jag vevade med min stora slev i uppskattningsvis 15 sekunder och lät vörten snurra färdigt i exakt tio minuter innan jag öppnade kranen för att flytta vörten via pumpen och plattvärmeväxlaren till jäshinken. Även om kranvattnet är varmare nu på sommaren så kunde jag med enkelhet kyla vörten till 18°C nästan i full fart med Riptidepumpen, vilken ger ett riktigt kraftigt flöde. Det går alltså snabbare att kyla vörten till 18°C och få den ner i jäshinken än vad det skulle ta att bara öppna kranen på Braumeister och tömma den, detta eftersom pumpen mer eller mindre suger ut vörten ur kranen. Rengöringen av pump och PVV är enkel eftersom jag ändå har PBW i bryggverket efter bryggningen. Allt får pumpas runt en halvtimme-timme för att sen sköljas med vatten. Det som däremot ger merjobb är att byta riktning på flödet för att backspola PVVn. Det blir väldigt blaskigt på golvet och jag måste skaffa mig någon smidig men stor bricka för detta ändamål. Jag lyckades även dra igång pumpen utan att ha öppnat mottagande kran på bryggveket vilket fick till följd att slangen lossnade och en massa PBW flödade ut på golvet. Jag har alltid en mopp i närheten när jag brygger och denna gång kom den verkligen till användning. Monteringen av pump och PVV på bryggbänken blev snyggt och jag gillar att jag slipper ha de lösa på golvet under bryggningen men jag är nog inte helt i hamn ännu.

Ett plastlock från en låda fick agera spillbricka men det fungerade sisådär.

Tidigare har jag alltid köpt vete på 25kg-säck eftersom det blir billigare men jag brygger den för sällan för att det ska vara optimalt. Därför köper jag numera exakt den mängd jag ska ha inför varje bryggning. Likaså med jästen eftersom jag inte orkar ha mer än en ”husjäst” som jag håller igång.

Grumligare vört på grund av proteinrast och til viss del vete.

Ett smackpack och 2 liter förkultur till 52 liter vört skulle vara en underpitch om det inte vore för att det var just en veteöl som ska jäsas och den mindre mängde jäst främjar bildandet av isoamylacetat (bananester).

Lite lakning till framtida förkulturer och sen det underbara momentet ”dravhantering”. Jag har börjat skänka mitt drav till hönsägare i trakten så nu slipper det lukta i soptunnan en vecka.

Jag har slutat använda packningen till huvan på sistone och visst glider locket lite lättare men i övrigt fungerar det lika bra tycker jag.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Jag får ofta höra meningen “hur hinner du brygga så ofta” vilket jag tycker är konstigt. De senaste åren har jag snittat 14-16 bryggningar per år vilket brukar innebära ungefär en bryggning per månad med några enstaka extrabryggningar emellanåt pga. SM eller att jag har långledigt. Den här pilsnerbryggningen jag ska berätta för er om i detta inlägg är t.ex. mitt första kok sedan 15:e mars, dvs åtta veckor sen, vilket är långt mer sällan än jag skulle önska. I min drömvärld skulle jag brygga minst varannan vecka men den tiden finns helt enkelt inte att uppbringa. Därför känns det ibland lite skevt när jag inser att bloggen tar en massa dyrbar tid och energi som jag istället kunde lagt på att brygga öl. Samtidigt har bloggen tvingat och hjälpt mig utvecklas som bryggare genom att få mig att analysera och dissekera varenda bryggning i detalj. Jag har med andra ord insett att det inte är antalet bryggningar per år som tar mig framåt som bryggare utan hur väl jag tänker efter och försöker förbättra min bryggning. Man kan tycka att listan över utrustning, metoder och råvaror att experimentera med borde sinat vid det här laget men det är snarare tvärt om; jag har massor kvar att utforska!
Senaste tiden har vi det som familj haft det väldigt kämpigt vilket har gått ut extra mycket över både bryggning och bloggen så om ni tycker aktiviteten varit på sparlåga ett tag så är det helt korrekt. Jag hoppas på en ljusning under semestern…

Ringrostig
De olika momenten under bryggdagen borde verkligen sitta i ryggmärgen vid det här laget men åtta veckor (förvisso med tveksam sömn) var tydligen tillräckligt för att tappa flow och jag fick tänka efter flera gånger hur mitt senaste och bästa “modus operandi” var. Jag har, vilket ni säkert redan listat ut, dokumenterat min process in i minsta detalj även om jag aldrig konsulterar den texten under själva bryggdagen. Jag har under senaste tiden tänkt allt mer på standardisering och hur jag kan strömlinjeforma allt från process till råvaror och recept för att få bättre öl, bättre repetitiva resultat och enklare bryggdagar. Steg nr.1 var att bestämma och framöver alltid använda samma mängd vatten. Steg nr.2 var att minska inventarierna för att sedan helt gå över till att planera och beställa råvaror för mina kommande 2-3 bryggningar. Exakt vad det ska mynna ut i vet jag inte men jag tror starkt på Dieter Rams mantra ”weniger aber besser” (mindre, men bättre) och att åtminstone bryggdagen ska bli bättre.

Plattvärmeväxlare
Sedan förra bryggningen har jag monterat både nya pumpen och plattvärmeväxlaren på min bryggbänk. Tyvärr kan inte plattvärmeväxlaren vara ständigt monterad eftersom den ska förvaras i annan position än den används för att allt vatten ska rinna ut men att ha en fast plats under bryggdagen är ändå årstider bättre än att ha allt löst på golvet. Jämfört med senaste bryggningen åtta veckor sedan har klimatet blivit betydligt mer somrigt vilket innebär varmare vatten i kranen men det påverkade inte min bryggdag alls. Med fortfarande riktigt högt flöde (kolla denna instagramvideo) fick jag ut vörten på 13°C vilket gjorde att jag var lagertempspitchad och redo för disk endast 10 minuter efter en whirlpoolstand på 10 minuter efter flameout! Som ni läste om i mitt senaste test fick jag samma kylresultat med plattvärmeväxlaren som med min kylspiral när de bägge användes för att kyla hela satsen på en gång men att använda plattvärmeväxlaren som den är tänkt, dvs som “one-pass”, drar av minst en timme på min bryggdag och kanske t.om. två timmar sommartid då jag drar ner på flödet från kranen eller kör någon form av pump och recirkulering av kylvatten. Anledningen till att det tar extra lång tid att kyla med kylspiralen är även att jag efter avslutad kylning där pumparna stått igång måste göra en sedimenteringspaus för att låta all humle och druv sjunka till botten. Numera med plattvärmeväxlaren gör jag en whirlpool, dvs snurrar vörten med hjälp av en stor sked, precis efter jag stängt av värmen och redan efter 10 minuter är vörten sedimenterad och redo att lämna bryggverket. Exakt varför det går mycket snabbare och bättre för min del med varm vört kan jag inte svara på i dagsläget men det har inte med mängden humle att göra för detta kok rymde 400 gram pellets…
Det som behöver förbättras med min kylning är någon form av uppsamlingsfat för det blir blaskigt på golvet när det är dags för rengöring och riktningen på flödet ska bytas, dvs två slangar ska byta plats. De silikonslangar jag använder mellan alla delar är lite för slappa så de vill gärna vika sig och slutligen är temperaturövervakningen väldigt manuell och behöver integreras. Jag har nu stoppat in min desinficerade temperaturgivare under flödet ner i jästanken för att sedan med andra handen justera flödet på pumpen tills rätt temperatur uppnåtts men jag tänker mig en inlinetermometer på slangen istället och där finns tre varianter att välja på: Blichmanns Thrumometer som tyvärr inte klarar att utsättas för mer än 60°C, Inline-termometer QD som bara är en 1/2” t-korsning med en kött-termometer i och slutligen Grainfathers “Wortometer” som fungerar snarlikt men med dykrör för en sensor eller extern temperaturgivare. Vilken av dessa tre jag landar på vet jag inte riktigt i dagsläget.

Bryggdagen
Bryggningen passerade utan några konstigheter eller avvikelser förutom blaskigt golv (äsch, torrt golv hade varit en avvikelse i ärlighetens namn) och det var jäsaktivitet redan samma kväll trots den initiala kylningen från 13°C till 7°C. Tanken är att ölet ska vara färdiglagrat om fyra veckor när semestern börjar men det är kanske lite optimistiskt även om jag lyckats tidigare på den tiden. Kan vara så att första fatet får bli mer av en kellerbier med ett lite ofiltrerat utseende och fat nummer två uppnår kristallstatus. Det märks framåt sommaren…

Jag hade inte rätt dimension på skruvar hemma så det fick bli en quickfix med brickor istället. Det räckte med att ha två skruvar upptill även om det finns fyra färdiga hål i basplattan till pumpen.

Flaggan från SM hänger kvar på väggen tillsammans med tre stenhårda, intorkade brezel. Ordningen ska snart återställas…

Jag ligger fortfarande på 0,8mm i krossstorlek i min Monster Mill MM3 som är trevalsad. Den klassiska borrmaskinen fungerar fortfarande kanon liksom hela dammfria krossstationen.

Som ni ser är skalen väldigt hela och fina tack vare första valsparet som öppnar kärnorna på 1,6mm. Jag skulle säkert kunna dra ner på tredje valsen till 0,6mm för att gå från 3-4 kärnbitar till 5-6 men jag avvaktar lite med det. Mitt utbyte är stabilt och jag är utan några vörtfontäner eller igensatta lakningar (inte för att jag lakar men ändå).

Liten men dock för mig viktig förbättring är att hänga plastkannan på sidan av bryggverket. Den är främst till för när jag ska skumma av ytan precis vid uppkok men ger en naturlig avlastningspunkt för sleven. Småtöntigt ja men det är så jag jobbar…

Dokumentation av vätskenivå efter inmäskning.

Jag råkade kyla inmäskningsvattnet lite för mycket men hellre det än att mäska in för varmt vilket kan stressa enzymet betaamylas.

Jag saknar bra plats för slangar under själva bryggningen.

Jag ligger riktigt ur fas inför sommaren och nästan alla fat är tomma. Min fattvätt fungerar dock fortfarande mycket bra och alla fat är rengjorda och desinficerade, redo för nya bryggder!

Mittpinnen som är en prototyp från Speidel används fortfarande och jag tycker den fungerar bra med ett bra utbyte.

Detta är min version av lakning för att inte få ner syre i min ”huvudsats” i bryggverket. Vörten jag samlar på detta sätt åker antingen ner i frysen för att bli förkulturer framöver eller så får den sig ett litet humlekok och alejäst för att bli gräsklipparöl. Med andra ord ingen öl jag talar högt om i finsmakarkretsar men för min del att ha lite välhumlad folkbärs stående i ett fat är aldrig fel…

Kylning vid pump och PVV rätt ner i kyltanken.

View this post on Instagram

With this flow I got 13c wort straight in the fermenter! The Blicmann Riptide and Therminator has really improved my brewday a whooole lot. I just whirlpool on flame out, let it sit for 10 minutes and then transfer @13c to fermenter in less than 10 minutes. Yeast goes in as soon as I’ve confirmed wort temp. The fermentation started within 3 hours on beer I call Lindh Pils (recipe in my book). . . . #homebrew #homebrewing #homebrewer #brewing #beerbrewing #beerporn #brewporn #beer #ölbryggning #craftbeer #hembryggning #öl #braumeister #speidelsbraumeister #ekolager #lodo #lowdissolvedoxygen #homebrewingonly #dohomebrew #homebrew_feature #brewstagram #homebrewingexperience @blichmannengineering @ekolager

A post shared by Gustav Lindh (@lindhcraftbeer) on May 12, 2019 at 9:30pm PDT

Whirlpool-konen precis innan den börjar vidga sig och bli större på toppen.

Jag hinner få ut all vört som står i högt med kranen innan humlen når dit. Som ni ser är det relativt mycket humle som samlats i en fin whirlpoolkon och genomskinligheten på vörten vid sidan av är det inget fel på tycker jag.

En sparad och matad jästkaka precis innan det är dags för pitch och jäsning på 7°C. Prost!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Och tur var det
Jag har bryggt med röret några gånger nu med gott resultat (dvs högre utbyte) men denna gång skedde ett märkligt fenomen som dels visar att röret gör det som är tänkt men även att det inte riktigt räcker till. Maltbädden blev kompakt så vätskan istället började gå via röret men det räckte inte ut i maltbädden mer än 6-7 cm uppskattningsvis. Detta märkte jag först när jag lyft upp röret (se bild nedan) då en liten kulle bildats. Jag har aldrig sett något liknande från en Braumeister så jag utgår från att det är röret som har skapat denna effekt genom att flytta malten uppåt och luckra upp i mitten. Jag tror fortfarande att röret ger ett högre utbyte än utan men att det skulle ge märkbart bättre utbyte vid 15-16 kg är jag tveksam till innan jag får se några data som bevisar motsatsen.

Recepttankar och positionering i tävling
Senaste SM gick, som jag berättat om tidigare, väldigt bra med både första och andra plats i folkets val i lagerklassen och eftersom endast guldmedalj delas ut så fick min humlade lager bara “låtsatssilver” och jag hade med andra ord tävlat mot mig själv. Så till detta SM tänkte jag ha med en öl i ale-klassen istället och valet föll alltså på en IPA. Smakmässigt gillar jag IPA som är rensa och inte så estriga (läs IPL här). Jag har dessutom svårt för söta/karamelliga öl så därför har jag hållit tillbaka på karamellmalten. Alkohol är en fantastisk smakbärare men jag har valt att hålla alkoholhalten i den lägre halvan av öltypsdefinitionen för att låta humlen och beskan spela förstafiol men även att malten ska få ta för sig innan alkoholen kompletterar. Även färgmässigt hamnar jag i lägre spannet och framförallt eftersom min bryggmetod (LoDO) ger 5-10% ljusare öl än vanlig bryggning. Humlesmakmässigt i denna IPA så kör jag med en av mina numera klassiska kombinationer. Jag har ett gäng humlekombinationer jag ofta återkommer till och så även denna gång (ni får se/smaka på SM!). Eftersom jag brygger mer än dubbelt så mycket öl (ca 55l) som de flesta brukar ta med till SM (18-19l) så valde jag att torrhumla hälften och hälften inte för att sedan på SM-dagen kunna välja vilken av de två som är godast och bäst balanserade. För att minimera oxidering har jag torrhumlat i fat med en humlepåse som fått ligga i fatet två dagar under “fermenter purge” för att driva ut syre ur fatet. Tyvärr har det doftat väldigt gott i bryggeriet under denna behandling så eventuellt har jag samtidigt vädrat ut en del av de bästa humlesmakerna från torrhumlen. Torrhumlingen sker i ca 19c under 5 dagar innan bägge faten placeras i min lagerkyl som håller 0°C, något som brukar förhindra gräsighet från överdrivet lång torrhumling. I lagerkylen får de sedan stå till SM-dagen då jag måste göra en flytt av ölen till nya fat för att inte röra upp de jäst som finns på botten från min spundning (kolsyrejäsning).

Whirlpool
Jag håller på att experimentera en del med ny utrustning och ny bryggmetod vilket jag kommer berätta mer om i kommande inlägg men en av metoderna är att göra en whirlpool efter avslutat kok. Jag har försökt detta ett otal gånger tidigare men oftast med samma dåliga resultat vilket jag skyllt på Braumeisterns två värmeelement i botten. Denna gång kokades 400 gram humle och min whirlpool blev perfekt med kristallklar vört ut ur bryggverket! Jag har en del tankar och teorier om varför det gått snett tidigare och de inkluderar både pumpar, avskumning och kylning men innan jag testat det här fler gånger (och kanske kunnat komma närmre än slutsats) är det endast spekulationer och inget jag går djupare in på i detta inlägg. Men jäklar vilken fin kon det blev ändå!

Ommöblering (igen)
Jag stökar, flyttar och har mig. Efter att ha blaskat en hel del kring bryggverket har jag insett att jag måste kunna svabba i en större cirkel då det ibland hamnar vätska på golvet. Därför är det väldigt opraktiskt att ha ett stängt skåp bredvid Braumeistern även om förvaringen varit väldigt tacksam. Mitt under pågående bryggning fick jag ett ryck och flyttade om både jäskyl (som hamnade betydligt närmre), lagerkyl, bänkskåp, maltkross (som kom bort en bit från allt annat) och mitt gamla barbord fick komma tillbaka in i bryggdelen. Resultatet blev dubbelt med bänkyta och svabbningsbart med väldigt mycket bättre placering på alla möbler. Min gamla trotjänare till jäskyl har gjort sitt och får därför till tippen. Vi har dessutom sänkt våra elkostnader sen den kopplades ur så jag tackar Electroluxen för trogen tjänst. Sen glömde jag ta en bild på slutmöbleringen så det får bli till nästa inlägg…

Förkulturen kördes två varv, dvs först 2 liter i några dagar, sedan sedimentering och avhällning av vört, sedan 2 liter vört till. Som ni ser så var det bra tryck i jästen och det slutade med att jag fick montera ner min magnetomrörare i molekyler för att kunna diska allt. Jag har köpt en för stor e-kolv sa ingen, någonsin.

Jag tänkte en stund att ”maxa” vattnet till förkoket. Väl i sängen kvällen före bryggdagen insåg jag att ”det kommer bannemig koka över” så jag tömde ut 5 liter och tur var det för det hade lätt blivit katastrof med kokande vatten överallt. Jag kan så här i efterhand inte förstå hur jag resonerade.

En skvätt karamellmalt av lite kraftigare sort.

Vattnet kokt och kylt. Maltpipan vilandes på stången. Nedre filter på plats och ”pinnen” på plats. Nu kör vi!

Jag är fortfarande kvar på 0,8mm krossning för även om jag tycker skalen är väldigt fina och att kärnorna nog skulle kunna bli 1-2 till bitar så fungerar det väldigt bra just nu. Det jag skulle vilja testa är 0,6 mm men min kross är lite knölig att justera där man måste montera isär allt och mäta/justera underifrån. Så att krossa en näve, justera, krossa en näve, justera (osv) är ett tråkigt och tidskrävande bestyr.

Väldigt mycket malt i maltpipan. Jag fick fylla med ett finger ner i röret för att inte fylla det med malt. Något ojämnt fyllt blev det pga detta så jag fick fördela ut det enligt nästa bild:
14 KG malt är max vad ”pinnen” klarar av innan den börjar fyllas med malt. Jag har gärna sett att den varit 1-2 cm högre men jag har inte dubbelkollat så det faktiskt skulle gå utan att de övre filterna hamnar ”i luften”.

Inmäskad och omrörd. Denna gång blev det inte riktigt så mycket omrörning under vattenytan som jag helt vill på grund av mängden malt kontra vatten. Ett litet kvävetäcke hade varit något!

Påfyllt med vatten upp till ”räfflorna” på låsmuttern som mer ser ut som en kort cigarr.
Referensbild på vätskenivån på mash cap:en jämfört med låsmuttern.
Efter mäskningen. Ölet är förvisso lite mörkare (16,5 EBC) än mina ljusaste lageröl men den här bilden är väldigt missvisande. Visste ni föresten att färgskalan på öl är röd och inte gul? Hur det kommer sig kan jag inte förklara. Genomskinligheten var på topp och ser lite disig ut på den här bilden pga att skärpan sitter på skummet och inte räfflorna i toppfiltret. Jag har börjat fota med mitt 35mm-objektiv en del (istället för 50an som jag använt i alla år). Dessutom har jag börjat använda en mindre kamera (min gamla EOS M) till vissa blogginlägg, dock inte till detta. Som fotograf till yrket kan jag nörda ner mig i foto och kamerautrustning men aktivt valt att inte ha med något av den varan på bloggen.
Här ser ni hur röret i mitten sprutat ut vört under mäskningen när det blivit för kompakt uppåt. Nu har vörten lämnat maltpipan och gjort bädden ännu mer kompakt men jag tycker ändå bilden är talande för hur det gått till under mäskningen.

Som jag skrev om förra bryggningen så håller jag på att finjustera bryggverkets timer så det räknar ner från 60 min när jag tycker att rullande kok uppnåtts. Jag har inte riktigt nått hela vägen med denna bryggningen så mer justeringar kommer göras. Så hår såg mina data ut denna gång:

10.06 97,5 c
10.08 98,5c och lite kok (inte riktigt rullande ännu)
10.11 99c remove lid
10.13 99c ej start ännu (nu ordentligt kok)
10.16 99,5c. Nedräkningen startad. 6m 37s för sent.

Ommöblering pågår! Min jäskyl (t.v.) som bytte plats med maltkrossen på andra sidan dörröppningen. Min gamla jäskyl till höger som ska till återvinningen…
Whirlpoolen när jag nästan flyttat all vört till jästanken.
Den kollapsade konen som ändå höll ihop väldigt bra när all vört tömts ut. Snacka om lycka!!!

Lindhs IPA (IPA)

Batchsize: 55.00 l OG: 1.057 SG FG: 1.010 SG Alcohol by volume: 6.2 % Bitterness: 74.6 IBUs Color: 16.5 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 – 7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2 – 6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 11117 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 80.0 % 2084 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 15.0 % 695 g Caramunich II (Weyermann) (124.1 EBC) Grain 7 5.0 % Total amount of malt: 13897 g Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 68.79 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 25 g Citra [12.50 %] – Boil 45.0 min Hop 8 13.1 IBUs 25 g Simcoe [11.00 %] – Boil 45.0 min Hop 9 10.6 IBUs 50 g Citra [12.50 %] – Boil 15.0 min Hop 10 14.0 IBUs 50 g Simcoe [11.00 %] – Boil 15.0 min Hop 11 11.4 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 12 – 125 g Citra [12.50 %] – Boil 5.0 min Hop 13 14.0 IBUs 125 g Simcoe [11.00 %] – Boil 5.0 min Hop 14 11.5 IBUs Total amount of hops: 500 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 1.0 pkg BRY-97 American WestCoast (Lallemand #) Yeast 15 – Recommended starter size: 2.79 l / 578.1 Billion cells. Dry Hop/Bottling Ingredients Amt Name Type # %/IBU 100 g Citra [10.00 %] – Dry Hop 5.0 Days Hop 16 0.0 IBUs Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården! Annons: Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack! Edelstoff – SM-bryggning i Lagerklassen 2019 On 2019-03-01 by Lindh With 7 Comments - Bryggning SM närmar sig med stormsteg och jag har börjat planera och brygga inför folkets val. I år hålls SM den 13e april i Solnahallen i Stockholm vilket är hemmaplan för min del, även om Norrköping där SM anordnades förra året förvisso även kan ses som mitt hemmaplan trots att jag flyttat därifrån för några år sedan. När det kommer bryggning inför folkets val till lagerölsklassen så är det redan nu i senaste laget att brygga nu om ölet ska hinna lagras i tid. Hellre två veckor för tidigt än för sent så att säga. Min plan för i år är att ställa upp med en lager och en ale (om den blir bra) och detta inlägg kommer handla om bryggningen av lagerölet. Förra SM i Norrköping tävlade jag med min tyska pilsner och en modern ljus lager jag kallade för Hops. Bägge recepten var direkt tagna från min bok och jag tog både förstaplatsen med guldmedalj för hela lagerklassen med pilsnern och andraplatsen (där ingen medalj delas ut) med min välhumlade lager (tänk Amerikansk Pale Ale fast jäst med lagerjäst). För att variera mig lite från pilsnern tänkte jag därför i år ställa upp i den lite starkare “export-klassen” där alkoholhalten är mellan 5-6,3% och IBUn mellan 18-25. Klasseni sig är dock väldigt spretig i SHBFs Öltypsdefinitioner med allt från en välgjort “stor stark” till de moderna Oktoberfestölen (som ofta är över 6%) så det är en svår ölstil att tävla med i domartävlingen eftersom domarna får så stort spann att förhålla sig till. Överlag är stilen, om ölet är välgjort och då långt från “en stor stark”, även ganska svår att brygga då den kräver väldigt hög teknisk kvalité under bryggning med väldigt fräscha råvaror och perfektion under jäsningen men även att receptet är balanserat. Inga felsmaker som t.ex. fruktestrar, DMS eller diacetyl får förekomma och ölet måste kännas fräscht och relativt krispigt. De tre förebilder för stilen som anges i Öltypsdefinitionerna, Augustiner, Tegernsee och Andechser, är alla tre extremt välbryggda och väldigt goda öl när de avnjutes på plats (två av tre har jag druckit direkt hos respektive bryggeri) men jag har tyvärr sett de i Sverige. Att jag är väldigt förtjust i Augustiners Export illustreras övertydligt av att jag helt skamlöst stulit samma namn på mitt öl, nämligen Edelstoff. Augustiner som bryggeri är väldigt hemlighetsfulla med sina recept och råvaror så det finns väldigt lite information att finna om deras öl. Alla som arbetar på Augustiner måste skriva på NDA så det läcker väldigt lite info. Deras jäststam är förvisso välkänd eftersom de säljer jäst till andra mindre bryggerier i trakten men för just en kalljäst lager känns inte jästvalet som en större smakbidragande faktor så jag kör på den stam jag har hemma i jäskylen helt enkelt. Och den stackars jästen får slita hårt i de dryga sju graderna jag utsätter den för kan jag lova! I övrigt håller jag receptet för mig själv tills på själva SM-dagen då jag brukar ha recept utskrivet med mig. Bryggningen Även denna bryggning gjordes med prototypdelen “metallpinnen” som håller övre och nedre filter i bryggverket fixerade och som ska bidra till högre effektivitet. Till skillnad från förra bryggningen så rörde jag inte om i mäsken vid inmäskning för att se om det fortfarande skulle ge högt utbyte vilket det gjorde om än 2°Ö mindre än sist motsvarande vad jag brukar få. Trots den extremt försiktiga inmäskningen utan omrörning och en 6 minuters långsam nedsänkning av maltröret så fick jag både en hel del flytande skal/kärnor men även en del skum på ytan efter mäskprogrammet avslutats. Sist jag prövade att inte röra om i mäsken så fick jag 0% skum, vi snackar inte en endaste bubbla här. Vad jag gjorde rätt då och vad som inte fungerade på samma sätt denna gång är ett mysterium för mig. Efter mäskprogrammet lyfte jag maltröret lika försiktigt och denna gång hamnade timern på 6.15 minuter tills maltröret vilade på pinnen för att kunna droppa av. Den här långsamma ned och uppstigningen är det minst dåliga sättet att brygga LoDO på med Braumeistern om man inte vill ha ett separat kokkärl vilket jag vill undvika in i det längsta av bekvämlighetsskäl. Tillskillnad från min tidigare modell av Braumeister så har min nya ett annat sätt att avgöra när vörten kokar och det är dags att sätta igång timern. Exakt hur den är programmerad är inte så intressant men det faktum att jag tycker det kokar 10-15 minuter innan timern startar är inte okej. Jag har tagit tid några gånger och det brukar hamna inom det spannet och även om jag inte behöver ha det exakt på minuten rätt så underlättar det datainsamlande om koktiden stämmer hyfsat och att humlen åker i på rätt tider. Jag har efter denna bryggningen forskat med i ämnet och hittat en “nintendo-fusk-kod” (upp, upp, ner, ner, vänster höger osv fär er som minns) som öppnar upp en justeringsmeny för just detta ändamål. Standardvärdet är satt till 180 och den har jag nu halverat till 90. Vad det rör sig om för enhet är oklart men jag antar att det är sekunder. Sekunder från att en viss temperatur uppnåtts (95°C?) eller från det att temperaturen inte rört sig finns det olika teorier om. Jag får fråga Speidel om detta om det kliar mer i intresseknölen. Det viktiga är att jag kommer närmare en rimlig starttid och inte vilken enhet eller hur den är programmerad i första hand. Efter koket kylde jag med enbart kylmanteln igen eftersom jag fick så ren och fin vört sist och vill kunna sköra jästen utan en massa druv och humle. Av samma anledning satte jag inte igång pumparna vilket jag tycker ger en grumligare vört då de finfördelar druvet och får det att sjunka mer långsamt. För att spara vatten samlade jag vatten i en 60l-hink och recirkulerade vattnet med min Mark’s Kegwasherpump tills jag hamnade i rimligt område för jästen. Jäsaktiviteten var i full gång redan efter några timmar så allt för stor chock verkade det inte vara för jästen. Här kommer en liten guide för hur man öppnar en maltpåse från min vän Björn på Pschhht Hantverksbryggeri (och ja han har ok att använda bilder från mig): 1. Vänd maltpåsen med loggan från dig. 2. Klipp bort snörena på höger sida så nära påsen som möjligt. 3. Pilla ut det vita snöret och dra. Snudd på högt pH idag men jag har å andra sidan inte kalibrerat mätaren på ett tag och värdet borde vara 0,1-0,2 lägre enligt mina beräkningar och min erfarenhet. ”Jod-normal”. Uppsamlande av vört som inte hamnar i bryggerverket efteråt. Mängden vört som annars hade adderats till ”grain absorbtion” men som nu får bli förkultur i framtiden istället. Detta är delar av det skum som brukar kallas hotbreak ibland. Jag brukar skumma av för jag tycker det ser trist ut och jag har noll problem med skumbildning så något behov av det har jag inte (det är koagulerade proteiner). Ni som säger att ”inga stora bryggerier skummar av” glömmer det faktum att stora bryggeriet har så ren vört till koket att det inte har samma mängder proteiner som vi hembryggare har. Kör man BIAB kan denna slembobba vara flerfaldigt större och jag ser ingen som helst anledning att koka in skiten i sitt öl. Jag har inte smakat på det i för sig. Kanske om jag förlorar något vad i framtiden… Jag har börjat väga både Protafloc och jästnäring då jag insett att jag tidigare underdoserat. Här kokar mitt brygverk för fulla muggar men någon timer har ändå inte startat. Förhoppningsvis nästa gång… Kylning av vört med hjälp av en ”kallvattenbufffer” och en pump. Recept Obs, IBU i detta recept är långt ifrån den upplevda på SM vilket har med de större sena givorna att göra. Edelstoff (Export) Batchsize: 50.60 l OG: 1.055 SG FG: 1.013 SG Alcohol by volume: 5.5 % Bitterness: 40.6 IBUs Color: 9.5 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 3 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 11055 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 90.0 % 860 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 % 368 g Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 3.0 % Total amount of malt: 12283 g Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 65.93 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 71.0 C over 9 min 71.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 30 g Perle [6.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 9.2 IBUs 100 g Hallertauer Mittelfrueh [3.80 %] – Boil 30.0 min Hop 9 14.9 IBUs 70 g Perle [6.00 %] – Boil 30.0 min Hop 10 16.5 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 11 – Steeped Hops Amt Name Type # %/IBU 100 g Hallertauer Mittelfrueh [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min Hop 12 0.0 IBUs 100 g Perle [0.00 %] – Steep/Whirlpool 10.0 min Hop 13 0.0 IBUs Total amount of hops: 400 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 3.0 pkg Bavarian Lager Yeast 14 – Recommended starter size: 7.19 l / 1025.6 Billion cells. BrewNotes Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården! Annons: Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack! Festbier – Strong Helles (H14) On 2019-02-13 by Lindh With 7 Comments - Bryggning Brewing Low oxygen style with the Braumeister is not an easy task. The whole single vessel approach is problematic to say the least and there is zero room for misstakes throughout the whole process, otherwise you might as well keep on brewing the regular old sloppy way. The big problem with LoDO in general is that it’s really an all or nothing method. You can’t skip or deviate one single bit from best practise, otherwise the wort gets oxidized within minutes, sometimes even seconds and by then it’s beyond repair. When you do succeed however, you’ll be awarded with the best beer you’ve ever had and one that is comparable to extremely great breweries like Bitburger, Ayinger, Weihenstephaner or Augustiner (to mention a few). Sadly these excellent breweries sometimes don’t have the high reputation they deserve since people are drinking their beers too far away from the brewery and the shipping is destroying those fine elegant flavours from the malt. Heck I’ve even bought bad bottles in the same region as the brewery so it’s not only the “export travel” that can ruin a beer, it’s also lagering improperly, for example in room temperature or in a bright area (here’s looking at you Systembolaget!). One of the most difficult LoDO brewing steps with the Braumeister is the stirring of the mash at mash in. You want to avoid foam/bubbles at any cost but you still want to avoid dough balls, which you coincidently only get rid of by stirring. My approach to this problem is to stirr as little as I think I’ll get away with, but I’m also aware that efficiency drops fast when you have insufficient stirring because with the Braumeister the pump(s) compacts the malt bed from underneath, which can ultimately leads to channeling. So, stirr, stirr gently, stirr enough, don’t over stirr! Speidel to the rescue What if there can be some kind of remedy for the compacting once it occurs (or preferably before)? What if some “thing” can redistribute the wort without disturbing the grain beds filtering properties? After some discussions with Speidel they told me that they have been experimenting with a metal pipe (or rod if you prefer) just like I’ve seen some brewers add to force the two lower filter plates in place when brewing with smaller amounts of malt. The difference with Speidels prototype pipe is a couple of drilled holes all the way from the bottom to the top. The idea is that when the malt bed gets compacted by the pumps and the resistance gets higher, the wort will instead be pushed through the pipe but since it is plugged on the top by the locking bolt, the wort gets redistributed into the malt bed from the sides. Speidel have themselves done a few experiments with this pipe but haven’t reached any conclusion to if it actually works so they sent me a prototype to experiment with, which I of course have done (immediately, drop everything!) and this blog post will of course be about just that… From the beginning Well I can’t spoil the result of my first test run just yet now, can I? Let’s take the brew day from the beginning first. As usual my brewday started the day before by quickly washing out my Braumeister BM50 plus and filling it with about 70 l fresh tap water. 70 litres is just where the grooves on the center rod starts. I then programmed the BM to start heating the water for the pre-mashin-boil to about 04.00 o’clock which I’ve found out earlier to be a good time to be able to mash in at 06.30 for a weekday brew. I woke up half an hour early easger to try this thing out and hoped to get started but the water wasn’t up to temp yet. Next time I think I’ll need to start the heating at three o’clock instead. **Coffee break** I boiled the water for about 10 minutes while measuring the grain bill (96/4 pils/carahell) and then chilled the boiled water down to 62°C by using the BM Plus cooling mantle and floating lid from the LOB Kit. I was too lazy (and stilla bit tired) to also use my monstrous 29m SS chiller this time. I then rested the malt pipe on the support bar and added the hard and soft filters, just above water level. Then it was time for the new stainless pipe. Since I don’t want to have any malt inside the pipe I couldn’t add the pipe after the malt so it had to go in there before which added the problem of inserting the malt without hitting the pipe. It was a little tricky but went ok, any strays would get pushed out quickly once the pumps got going. When the malt was in place I slowly lowered the malt pipe into the water over the course of 4-5 minutes utilising with my cheap pulley system from Biltema (femtilapp, minns någon de fortfarande?). And finally it was time to make a hard decision; too stirr or not to stirr. I ended up stirring just a little bit just to be able to see if the pipe leads to higher efficiency, and if it did, I could reduce the stirring a bit with future brews. To seal the mash I put the LOB-kit filter ring, both filters and floating lid in place and added the final water until the lid floated and mashed away with my Hoch Kurz mash regime. **Looong coffee break** Over tightened My last brewday I made a huge misstake not to align the LOB-kit properly or tighten the locking bolt hard enough. Whateveritwas I made a huge mess and filled the brewery with curse words. So this time I went all in with both alignment and tightening. Well the bold got stuck so bad it took me 5 minutes to get it loose. I even contemplated bringing a wrench to the party by decided to punish my self by keep doing it by hand. I raised the malt pipe over the course of 5 minutes and let it drain for another ten minutes before removing it completely. Boil, hop additions and kettle finings was as usual but I decided to cool the wort without my SS immersion chiller yet one time. Yes the cooling mantle consumes more water but when I saw the wort out of the tap I knew it was worth it. Crystal clear after just 2-3 seconds! I think this was my best post boil clarity ever to date. That made me especially happy since I decided to start a brand new yeast culture and if I just have brilliantly clear wort in the fermenter, then it’s only yeast left to harvest (and only yeast that can make a haze). Ok, ok, let’s spit it out I have to disappoint you guys just a little bit. I didn’t take proper volume measures for postboil so I don’t have exact figues to share with you but my preboil was about 56l and I usually boil off 4l for a 60 minute boil. So how did I do efficiency wise then? I’m happy to say I got an OG of 1.057 which is 4 SG points higher than I’ve ever got from a similar grainbill since I started brewing LoDO. I will have to brew a few more times with the metal pipe to be sure if it helps with efficiency and I guess I can never be sure if the holes in the pipe does any differece or if it’s just the positioning of the filters. Anyway I will certainly keep you guys updated along the way! ps. I call this Helles a Festbier because of strength but it has too low bitterness and a bit too low OG to qualify. Positioning of the metal pipe in between all the filters to better explain to you how it’s ment to sit in the malt pipe. CaCl2 Weighing my malt in a new spot since I’ve lost the other side of the garage to things that are more appropriate to keep there. Begin with the hard and soft filter. Then add the new metal pipe. Add malt. Sloooowly lower the malt pipe into the water, simulating an underlet. LOB-kit plate. Soft filter. Hard filter upside down. Locking bolt and add a bit more water. Then the floating lid. This is after the mash sequence. SLowly raised malt pipe in resting position. Whoops. I hate to empty the malt pipe and this happens far too often! Waiting for the boil. My starter that’s just been taken of the stir plate. The minutes later! Look at that sedimentation! And this is very alive yeast since fermentation at 9°C started within just a few hours! Final wort getting transfered to fermenter. This is what’s left behind, trub and hops… H14 – Lindhs Maibock strong helles Batchsize: 57.00 l OG: 1.057 SG FG: 1.008 SG? Alcohol by volume: 6.3 %? Bitterness: 15.2 IBUs Color: 7.7 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.06 l !Lindhs LoDO-water Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 12.20 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 6 95.0 % 0.64 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 7 5.0 % Total amount of malt: 12.84 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 69.41 l of water and heat to 61.0 C over 0 min 61.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 2 min 63.0 C 45 min Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 40 g Northern Brewer [7.00 %] – Boil 60.0 min Hop 8 15.2 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 9 – Total amount of hops: 40 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 1.0 pkg Bavarian Lager Yeast 10 – Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården! Annons: Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack! Weißbier (W29) On 2019-01-07 by Lindh With 2 Comments - Bryggning Årets första bryggning skulle blivit förra årets sista men jag tyckte förkulturen behövde lite mer tid på sig så jag sköt bryggningen någon dag. Jag var dessutom trött efter en förkylning som lämpligt nog dök upp på julaftons morgon… Eftersom det inte blev någon fest att tala om på nyårsafton så jag tänkte att jag skulle kunna komma igång tidigt med bryggningen på nyårsdagen men några glas rödvin dagen före i kombination med att wifi-uppkopplingen på Braumeistern strulade tidig morgon gjorde att jag sköt på starten till 10-hugget. Trots sen start blev detta ändå en LoDO-bryggning men den gick absolut inte smärtfritt och jag skulle hellre kalla den för HiDO så här i efterhand. Så vad gick fel? Vi tar det från början… Jag har justerat tillbaka min maltkross till mina trygga 0,8mm där jag rent ocklulärt får ett perfekt resultat. Speidel, tillverkaren av bryggverket Braumeister som jag använder mig främst av, rekommenderar 1,6mm för optimalt resultat men redan via 1,2mm får jag väldigt många maltkorn som åker igenom spalterna utan att krossas. Denna bryggning var en weißbier-bryggning med 50% vete vilken saknar skal och gör det mindre än korn så varken några 1,6 eller 1,2 mm var det tal om. Krossningen blev perfekt och jag ska ge f**n i att mickla med krossen framöver! Förkokningen av mäskvattnet gick smidigt och även kylningen när jag väl jagat rätt på kylvattenslangen som flög runt som en hungrig orm när Gardenakopplingen lossnade från kylmanteln. Inmäskningen gick även den bra och jag återgick till husliga sysslor medan mäskprogrammet gick sin gilla gång. Under hundpromenaden med barnen tittade jag till Braumeisterns kontrollpanel via mobilen och myspeidel.com och såg ett konstigt “settings can only be changed directly on the Braumeister” eller något liknande. Jag tryckte “OK” och då hoppade kontrollen ut från pågående mäskprogram. Några minuter senare var jag hemma och nere i bryggeriet och förstod snabbt vad som hade gått fel. En massa malt hade tagit sig ut ur maltröret och satt sig i pumparna. Det såg helt enkelt bedrövligt ut. Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen, ALLA måste ha en BIAB-påse, även de som inte brygger med BIAB-metoden. Min spontana tanke var att bara hälla ut rubbet och ställa in bryggdagen men så tyckte jag synd om den stackars förkulturen. Jag tog istället en 60l-hink och trädde min BIAB-påse i, förde över all vätska med de rymda maltskalen från Braumeistern via silikonslang till botten av jäshinken. Därefter kunde jag avlägsna maltröret och rengöra Braumeistern. Sen kunde jag återföra maltröret, lyfta BIABpåsen ur hinken för att separera malten och slutligen återföra vätskan till Braumeistern (bye bye LoDO). Olyckan som skedde berodde troligtvis på att jag inte skruvat fast övre skruven tillräckligt hårt eller att jag lyckats placera LOB-disken (den som är två stora hål i) lite snett så malt kunde leta sig ut på sidan. Det får vi aldrig veta tyvärr men jag kommer vara mer noggrann med bägge framöver. Phjustering först vid kokslut I vanliga fall brukar jag ha i mjölksyra redan i mäskvattnet eftersom det är svårt att få en jämn blandning i mäsken utan att röra om för mycket. När man gör veteöl vill man ha ett högre mäskpH än vanligt för att ferulasyran ska trivas och bildas vid 44c-mäsksteget. Därför avvaktar jag med mjölksyra ända fram tills tio minuter återstår av koket! Ett lägre pH vid kokslut ger högre koagulering av proteiner och ihop med protafloc så går det få en precis lagom disig veteöl där jästen står för hälften av grumligheten. Bryggningen i övrigt Jag hamnade några pinnar för lågt i OG vilket kan ha berott på både den störda mäskningen eller förlusten av malt så jag tänker inte gräva djupare i det. Just veteöl brukar ge mig lite lägre utbyte än öl med bara korn men det tror jag beror på avsaknade av skal från vetet. OG hamnade på drygt 1.048 och jag räknar ändå med en 5-5,2% abv i slutändan vilket är perfekt. Jäsningen kom igång starkt redan efter 12 timmar och efter ytterligare sex timmar blev kreusen så stor att jag fick svabba golvet. Jag behövde få bra fart i denna öl eftersom den ska på fat efter fem dagar då resesäsongen drar igång igen. Nordirland och Skottland blir första anhalt och väl hemma väntar två stora och ett litet fat spundade veteöl på mig… Vattenfyllning genom att fästa gardenakopplingen på mittpinnen. 3068. Den veteölsjäst jag gillar absolut bäst även om den ger en enorm kreusen. WiFi-problem… En mindre förkultur på en liter för att öka antalet celler och göra jästen extra pigg inför jäsningen. Ja det är en medveten underpitch denna gång. Malten ser ut som guld! Och vilka fina skal… Sånt här blir jag glad av men så är jag som jag är också. Katastrofen… Även denna gång kylde jag med både kylmantel och kylspiral och även denna gång missade jag att mäta tiden det tog att kyla. W29 Batchsize: 56.00 l OG: 1.048 SG FG: 1.009 SG Alcohol by volume: 5,2 %? Bitterness: 13.6 IBUs Color: 8.6 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.00 l water Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 6.11 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 50.0 % 5.62 kg Pilsner (Weyermann) (3.3 EBC) Grain 7 46.0 % 0.49 kg Carared (Weyermann) (47.3 EBC) Grain 8 4.0 % Total amount of malt: 12.22 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 68.99 l of water and heat to 44.0 C over 0 min 44.0 C 30 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min If steeping, remove grains, and prepare to boil wort Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 30 g Perle [8.00 %] – Boil 60.0 min Hop 9 13.6 IBUs Total amount of hops: 30 g Fermentation Ingredients Amt Name Type # %/IBU 1.0 pkg Weihenstephan Weizen (Wyeast Labs #3068) [124.21 ml] Yeast 10 – Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården! Annons: Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack! Winterfestbier On 2018-12-07 by Lindh With 0 Comments - Bryggning Torsdag lunch bjuder på regn och hög-ISO-väder. Är på jobbet, det börjar redan mörkna och helgen känns allt mer angelägen. Slås av tanken att jag har en del semesterdagar kvar som jag måste ta ut så jag frågar min chef om jag kan vara hemma på fredagen vilket är ok. Jobba lite med firman och även brygga och/eller blogga är tanken. Snabbspolning till torsdag kväll. Bäcksvart ute och fortfarande regn. Kaos hemma med trötta och bråkande barn. Mina föräldrar ska komma på besök hela helgen så en hel del röjning och städning sker parallellt med matlagning och barnpyssel. Den delade uppmärksamheten straffar sig, barnen bråkar och tröttheten från arbetsveckan gör sig påmind. Går ner i bryggeriet för att kolla maltinventarierna och inser att det inte kommer räcka till en bryggning, skit också! Avbryter bryggplanerna och återgår suckande till städningen. Snabbspolning till fredag morgon. Vaknar med mer lite mer energi i skallen och bestämmer mig hux flux kl 7 för att ändå försöka slänga ihop något Kajsa Warg-style, muttrandes att ”det blir nog öl ändå tillslut av skiten”. Snabbt ner i bryggeriet och väga upp all basmalt jag kan uppbringa och fylla på med vetemalt till lämplig mängd, samtidigt som bryggverket fylls med vatten. Snabbt krossa malten, i med salter i bryggvattnet, ner med den fulla maltpipan, trycka på start och sen rusa iväg till förskola/skola med kidsen. Vardagsromantik när den är som finast? Som ni förstår kommer detta öl inte direkt bli enligt några stiltypsdefinitioner med drygt 40% vetemalt och lagerjäst men tanken är ändå att det ska likna någon slags helles åt det starkare hållet; en Winterfestbier. Ordet festbier används i Tyskland främst för de öl som bryggs till Oktoberfesten men som inte kommer från något av de sex stora bryggerierna inne i München, vars öl är de enda som får heta Oktoberfest. Festbier används även som begrepp till andra festliga tillfällen som Frühlingsfest eller under julfestligheterna. Oktoberfestölet var traditionellt alltid en Märzen men har allt eftersom ersatts av en starkare (och ljusare) Helles utan att för den skulle dra allt för mycket åt Dortmunderstilen Export som har en tydligare mineralighet och skarpare beska. Alkoholhalten är dock snarlik strax under Bockstyrkor. Min Winterfestbier för denna säsong kommer sticka iväg ganska rejält utanför dessa ramar med all vete så titta inte för noga på just detta recept som mest är en skåprensare. Eftersom jag inte hade förberett något vatten dagen innan blev det heller inte någon LoDO-bryggning och skippar jag LoDO kan jag lika gärna laka när skadan ändå är skedd. Lakningen ger dock lite svagare vört (men mer öl, såklart) så detta ska jag kompensera med en del socker (nu går skam på torra land!) som jag kommer tillsätta i form av sockerlag några dagar in i jäsningen så inte jästen börjar med de enklaste sockerarterna och sen blir lat. Det är nog ingen hembryggare som kommer höja på ögonbrynen åt min ca 6%-iga öl (beroende på utjäsningen) men förhoppningsvis kanske gästerna blir iallafall lite uppkäftiga på julbordet, om ölet bara hinner lagras åtminstone halvfärdigt tills dess. När bryggningen väl var igång så avtog också dramatiken och men jag har ändå lite att rapportera om. Lakningen skedde i två steg med maltröret först halvvägs upp och sedan ovanpå Braumeistern med ett IKEA-galler emellan för att minska plaskande en del. Jag lakade med ca 20 liter 76°C och fick ihop en volym före kok på 79 liter. Efter en timmes kok kylde jag strax under 80°C och tillsatte 200 gram humle i en hopstand som fick stå i 30 minuter innan jag fortsatte kylningen. Kylningen skedde på samma sätt som de senaste gångerna med både kylspiral och den inbyggda kylmanteln men istället för att seriekoppla vattnet så parallell-kopplade jag de två så bägge fick samma kalla kranvatten. Med en annan volym än jag vanligtvis har plus att mina föräldrar dök upp en timme tidigare än bestämt så blev det ingen tidtagning på första kylningen så jag kan inte avgöra om det var mer effektivt än via en seriekoppling men desto mer slask, blask och slangar var det verkligen! Min jäskyl var fortfarande upptagen med den lager jag gjorde helgen innan så dessa två hinkar fick åka in i matkällaren som håller ca 11°C. Inte optimalt men det får duga. Under bryggdagen passade jag även på att fortsätta min ommöblering och rensning och det börjar gå åt rätt håll. Det börjar bli dags för golvet att få sig en liten strykning igen då det lossnar lite småflagor varje bryggning. Min bryggerigolv står direkt på grunden så jag kan inte ha ett tätskikt nedåt och därför inte ha på den tvåkomponents epoxifärg jag skaffat. Mitt enda alternativ är att lägga klinker men det är jag för okunnig och för tillfället för lat för. Det får bli i framtiden… Vattenfyllning ”handsfree” genom att gängorna på mittpinnen låser fast gardenakopplingen. Det gäller bara att långsamt öka på trycket på vattnet så lossnar det inte. Möbleringen i början på bryggdagen. Flytt av en del av inmäskningsvattnet så jag kan sänka ner maltröret. Även om detta inte var en strikt LoDO-bryggning använde jag ändå LoDO-kittet (vilket jag alltid gör) men tillsatte även lite Antioxin SBT vid mäskningen. De ca 8ppm syre som finns i mäskvattnet gör stor skada för smaken men hellre lite skydd än inget är mitt resonemang här eftersom jag ändå har sakerna hemma och de lika gärna kan vara i bryggverket som på hyllan. Jag räknar dock inte med några eleganta maltsmaker denna gång utan mer ”stor stark” i maltprofilen. Redo för att hälla malten i maltröret och sänka ner. Krossningen denna gång. Jag har fortfarande inte justerat min kross sen sist, det ska åtgärdas innan nästa bryggning. Jag råkar ha lite DME hemma som kom väl till pass en knasig bryggdag som denna. Möbleringen efter halva bryggdagen. Hyllor och lagringsfrysen fick byta plats vilket gör att jag kan använda frysen som avlastningsyta när jag brygger men främst tilltalar det nog mig för att det ser renare och mer avskalat ut. Men så är jag ju inte helt frisk i huvudet heller… Vörten efter mäskningen. Jag säger det som jag sagt många gånger tidigare, skyll inte på vete att mäsken, vörten eller ölet är grumligt! Lakning steg två där maltpipan vilar ovanpå bryggverket. Fanns det några som helst av de finaste maltsmakerna kvar från mäskningen var de garanterat ett minne blott efter denna våldsföring. Men det är en väldigt smidig metod för att få fram mycket öl måste jag erkänna. Jag hade nog kunnat laka 3-4 liter till men jag fegade lite då jag inte visste hur närvarande jag skulle kunna vara under koket. Av samma anledning skummade jag av vörten två gånger under uppkoket också. Överkok är en mycket enkel metod att förstöra en trevlig bryggdag på! Jag påbörjade kopplandet av den parallella kylningen innan jag riktigt tänkt färdigt hur det skulle gå till och lagom till jag inser att jag är en slang kort så börjar det spruta vatten åt alla möjliga håll. Jag har dock alltid en mopp standby i bryggeriet så ingen fara skedd men utan mina rejäla brygghandskar hade jag nog fått ont i händerna. Klantskallighet och stress går ofta hand i hand. Jag har ingen ordentlig gradering på mina 60l-hinkar men jag skulle uppskatta volym i hink till ca 65. Det märks om en dryg vecka när allt ska på fat! Jag harefter denna bryggning precis uppdaterat min Braumeister till senaste firmware men inte hunnit testa det ordentligt ännu. Detta är en skärmdump från myspeidel.com där man kan sköta bryggverket via internet men kanske att det skett någon liten förändring iom uppdateringen. Oavsett är det väldigt bekvämt att kunna följa förloppet från köket och även kunna se vilka steg som återstår (som om det inte skulle sitta intatuerat i ryggmärgen vid det här laget). Recept Winterfestbier (Export) Batchsize: 70.00 l OG: 1.059 SG FG: 1.010 SG? Alcohol by volume: 6 % ? Bitterness: 21.6 IBUs Color: 9.7 EBC Water Prep Amt Name Type # %/IBU 68.06 l vatten Water 1 – 20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 2 – 13.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3 – 7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 4 – 2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 5 – Mash Ingredients Amt Name Type # %/IBU 5.05 kg Wheat Malt, Pale (Weyermann) (3.9 EBC) Grain 6 36.9 % 3.53 kg Barke Vienna Malt (Weyermann) (6.5 EBC) Grain 7 25.8 % 2.09 kg Pale Malt, Maris Otter (5.9 EBC) Grain 8 15.3 % 1.00 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 9 7.3 % Total amount of malt: 13.67 kg Mash Steps Name Description Step Temperature Step Time Mash in Add 65.00 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min Batch sparge with 2 steps (Drain mash tun , 23.90l) of 76.0 C water Boil Ingredients Amt Name Type # %/IBU 0.50 kg Extra Light Dry Extract (5.9 EBC) Dry Extract 10 3.7 % 0.50 kg Wheat Dry Extract (15.8 EBC) Dry Extract 11 3.7 % 1.00 kg Sugar, Table (Sucrose) (2.0 EBC) Sugar 12 7.3 % 50 g Perle [6.00 %] – Boil 60.0 min Hop 13 14.1 IBUs 100 g Perle [6.00 %] – Boil 15.0 min Hop 14 7.5 IBUs 10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 15 – Steeped Hops Amt Name Type # %/IBU 200 g Perle [0.00 %] – Steep/Whirlpool 30.0 min Hop 16 0.0 IBUs Total amount of hops: 350 g Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården! Annons: Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack! Older Entries Senaste kommentarer Michael Heap om Speidel Roller Base till Braumeister 50 Jens om Helles (H16) Lindh om Speidel Roller Base till Braumeister 50 Lindh om Helles (H16) Henrik om Nybörjarguide/FAQ Jens om Helles (H16) Lindh om Nybörjarguide/FAQ Lindh om Lindhs Pils P15 Lindh om Lindhs Pils P15 Lindh om Helles (H16) Kategorier Boken Braumeister Brewer Profile Bryggeriet Bryggning Film Humle Jäst Metoder Öltävling Provsmakning Resa SM Tävling Tester Uncategorized Utrustning vildöl Arkiv september 2019 augusti 2019 juli 2019 juni 2019 maj 2019 april 2019 mars 2019 februari 2019 januari 2019 december 2018 november 2018 oktober 2018 september 2018 augusti 2018 juli 2018 juni 2018 maj 2018 april 2018 mars 2018 februari 2018 januari 2018 december 2017 november 2017 oktober 2017 september 2017 augusti 2017 juli 2017 juni 2017 maj 2017 april 2017 mars 2017 februari 2017 januari 2017 december 2016 november 2016 oktober 2016 september 2016 augusti 2016 juli 2016 juni 2016 maj 2016 april 2016 mars 2016 februari 2016 januari 2016 december 2015 november 2015 oktober 2015 september 2015 augusti 2015 juli 2015 juni 2015 maj 2015 april 2015 mars 2015 februari 2015 januari 2015 december 2014 november 2014 oktober 2014 september 2014 augusti 2014 juli 2014 juni 2014 maj 2014 april 2014 mars 2014 februari 2014 januari 2014 december 2013 november 2013 oktober 2013 september 2013 augusti 2013 juli 2013 juni 2013 maj 2013 april 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013 december 2012 november 2012 oktober 2012 september 2012 augusti 2012 juli 2012 Meta Logga in Inlägg via RSS Kommentarer via RSS WordPress.org Copyright Lindh Craft Beer Theme By SiteOrigin