Monthly Archives: november 2019

MiniBrew IPA

Så blev det dags för en andra bryggning med MiniBrew och denna gång stod en 6-procentig IPA på schemat. Sedan förra bryggningen har appen, dvs instruktionerna, fått sig en rejäl uppdatering och nu är det många videoinstruktioner istället för stillbilder vilket förtydligar processen en hel del men gör det ibland lite segare att ladda “nästa steg”. Nu har jag förvisso hunnit bekanta mig med maskinen men det känns ändå lite som att den blir allt mer “idiotsäker” och ihop med appen blir den oerhört lättanvänd för nybryggare.

Inmäskningen och starten
Förra gången fuktade jag malten i en stor skål och med händerna. Väldigt kladdigt både i och utanför skålen. Denna gång tog jag istället en rostfri hink och en mäskpaddel istället och det var ju tio gånger bättre såklart. Förfuktningen antar jag görs för att undvika degbollar men jag är inte helt säker på att momentet faktiskt behövs när maltbädden är så pass låg och maltmängden så liten.

Det moment jag tyckte sämst om med MiniBrew var att ladda och sedan diska humlepåsarna. De är för små för mina klumpiga fingrar och humle är ju lite kletigt. Jag såg en video där uppfinnaren testbrygger på en prototyp av MiniBrew och där gick humlen fritt i humlekarusellen och eftersom humlen sen kokar i en humlekorg så är risken liten att humlen sprider sig i koket och tar sig in i själva kokaren som är inbyggd i maskinen. Jag bestämde mig för att skippa påsarna denna gång och det fungerade alldeles utmärkt och gjorde bryggdagen avsevärt mycket roligare. (uppdatering) Tydligen kan man sätta igen maskinens pump genom att köra utan de här humlepåsarna så det rekommenderas starkt att manualen/instruktionerna följs. Tillverkaren utvecklar just nu ett bypassfilter som förhoppningsvis ska göra påsarna onödiga i framtiden.

Efter koket
Det tråkiga (för er) med MiniBrew är att det inte blir så långa blogginlägg. Maskinen sköter det mesta själv och när man väl lärt sig hur alla delar sitter ihop så går bryggningen oerhört snabbt och enkelt. Det gick så enkelt att brygga denna gång att jag knappt märkte att jag bryggde öl. Diskmaskinen var tyvärr halvfull med disk så det fanns inte utrymme att köra MiniBrew-delarna där i så det fick bli manuell disk även denna gång men utan kletiga humlepåsar gick det hela snabbt förutom en del: det lilla “dome-filtret” som sitter mellan SmartKeg:en och basstationen. Det är bara ett litet metallnät men de små hålen vill gärna klegga igen sig och en vanlig diskborste är för stor för att komma åt. Inte något stort problem men för att förklara för er så påminner det lite om att försöka få rent en vitlökspress. Den rackarn’ går i diskmaskinen nästa gång med andra ord.
(uppdatering 2) Denna gång hade jag mindre flöde på kylvattnet och åtgången blev väldigt mycket mindre men med bibehållen kyleffekt!

Rengöring av keg och basenhet före inmäskningen.

Ingredienserna denna gång.

Förfuktningen av malten i en stålhink.

Den blöta malten flyttad till mäskkärlet.

Humlekarusellen laddad och redo för action!

Humlepåsarna fick som sagt vila denna gång men som ska användas framöver.

Bryggningen är igång, ses om några timmar när vörten är kokt och kyld, redo för jäst.

Måste fått till gummioackningen i botten lite dåligt för jag fick en del vört spilld under själva bryggningen.

CIP-rengöringen efter koket. Jäsningen var igång några timmar senare så snart har jag ett minifat med ipa!

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindhs Dunkel (D1)

Dunkel, eller Münchner Dunkel som den i bland kallas, är en ölstil som inte är speciellt känd eller stor utanför områdena kring södra Bayern. För länge sedan var all öl åt det mörkare hållet men när den ljusa (men även det svarta) kom har populariteten för Dunkeln svalnat. Vi måste dock backa bandet lite för att komma åt ölstilens rötter:

År 1553 förbjöd Hertig Albrecht den 5e sommarbryggning mellan St. George-dagen 23e april och St. Michael-dagen 29e september. Det gjorde han av två anledningar; dels på grund av brandrisken från de vedeldade bryggverken med alla närliggande korsvirkeshus (“fachwerk”) och dels för att han märkte att öl gjort på vintern (dvs med lagerjäst och kall lagring) smakade bättre än öl som gjordes sommartid. Det var alltså ett sätt att ytterligare höja kvalitén på öl 37 år efter att Reinheitsgebot införts. All öl på den här tiden var som sagt mörk och det berodde på att kölnorna där malten torkades var designade med direktvärme vilket gjorde basmalten mörk. Malten var även rökig (lite åt rauchbier-hållet) eftersom det var med hjälp av eldad ved som malten blev torr.

Den moderna basmalten utvecklades genom framsteg i mältningsprocessen där indirekt värme istället började används. Det var med inspiration från de brittiska bryggarna som Gabriel Sedlmayer II (son till ägaren och grundaren av Spaten Bräu) på 1820-talet lyckades få fram en malt som inte smakade rök. Detta ledde till en kraftig förbättring av ölet och den moderna dunkeln var född. Ölets storhetstid var mellan 1830 till 1890 då den ljusa hellesen och även pilsnern sakta men säkert övertog dominansen. Detta skifte möjliggjordes i sin tur av Gabriels söner genom att ytterligare förfina mältningsprocessen och 21:a mars 1894 lanserades den första Münchner Hellesen. Dock hade pilsnern bryggts i Prag sedan 1842 (förvisso av en tysk, nämligen Josef Groll).

Dunkel är en ölstil som idag främst lever kvar i södra Bayern med trakterna runt München, även om liknade öl med viss variation finns både i Franken (norra Bayern) och i Tjeckien. I Österrikiska Wien finns en släkting till dunkeln gjord med ytterligare lite ljusare basmalt kallad wienermalt men det är en helt annan historia det.

Spaten i München

Definitionen
Inom Svenska Hembryggareföreningen definieras Dunkeln som 1E, en “Centraleuropeisk mörk lager”. Den beskrivs ungefär såhär:
Det är ett maltbetonad öl med rostade toner utan brändhet och med mycket diskret humleprofil. Liksom andra traditionella lageröl bör det dekoktionsmäskas samt jäsas kallt och lagras länge. Ölet ska vara mörkt kopparfärgat till mörkbrunt. Doftmässigt ska det finnas brödig eller gräddig malt med rostade toner på medium till hög nivå. Karamelltoner och chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas (?). Humledoft av centraleuropeiska humlesorter på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller diacetyl (?) får förekomma. Inga fruktestrar får förekomma.
Smakmässigt är det Mjuk, brödig eller gräddig maltsmak med rostade toner på medium till hög nivå ska förekomma. Humlesmak av centraleuropeiska humlesorter på låg nivå får finnas. Humlebeska på låg nivå får finnas. Karamelltoner på låg nivå får finnas. Chokladtoner på låg nivå får finnas. Diacetyl på mycket låg nivå får finnas. Inga brända malttoner får förekomma. Ingen DMS eller fruktestrar får förekomma. Medium kropp. Mjuk munkänsla med medium kolsyra.
OG 1.048 – 1.056
FG 1.012 – 1.016
ABV 4.5 – 5.6 %
IBU 15-24
EBC 35-80

Som ni ser verkar det lite oklart i stilbeskrivningen om diacetyl får förekomma men jag skulle säga att det absolut inte får förekomma eftersom det mer eller mindre aldrig gör det i sydtyska öl. Det är nog helt enkelt bara ett slarvfel i öltypsdefinitionen.

Hur min bryggning gick till
Det här var en parallell bryggning som jag gjorde samtidigt som jag bryggde min senaste pilsner. Därför åkte en gammal klassiker och nödraket fram, BIAB-påsen. Jag har aldrig riktigt varit en BIAB-bryggare utan började med hink-i-hink-metoden för er som minns eller är flitiga på att scrolla. Därefter gick jag vidare till isolerad mäsktunna och sen till Braumeistern som förvisso inte är helt olik BIAB-metoden. BIAB-påsen syddes för att jag ville testa metoden och för att själva påsen är bra att ha ifall en mäskning havererar av någon anledning.
Jag siktade på att fylla ett fat och mäskade därför med ca 25 liter eftersom malten stjäl lite och en del kokar bort. Jag mäskade in redan runt 55°C för att sedan värma vidare till 62°C då jag inte längre hade tid att vara kvar i bryggeriet så det fick bli en ofrivillig stegmäskning. 45 minuter senare höjde jag temperaturen till 72°C och den värmen hölls i en halvtimme innan jag avlägsnade påsen med malten och påbörjade koket. Med några kontrollmätningar kom jag fram till att min Patina 36l med isolering endast på sidorna tappar ca 0,2°C per kvart när bryggeriet håller ca 18-19°C. Någon form av stödvärm från plattan eller lite mer isolering behövs därför för att processen ska vara optimal. Eftersom jag inte har någon aktiv ventilation i bryggeriet blev det en hel del kondens från koket och ett öppet fönster (där ventilationen från Braumeistern står och puttrar) gjorde inte så stor skillnad. Av den anledningen blev det inte riktigt en full timmes kok utan jag skarvade lite. Vörten kyldes med min otroligt snabba kylspiral och jäsningen fick ske i vår matkällare som för stunden håller ca 12°C i golvnivå.

Recept – Dunkel 20l
25l mäskning, ca 23l kok
3160g Münchnermalt
1347g Barke pilsnermalt
236g Caramünchner 2
142g Carafa 1 special
30m 30g Perle
15m 50g Perle
lagerjäst

Mäsktemp: 44m@62°C och 30m@72°C.
OG 1.050 ger 5,4% ABV, ca 25 IBU och 30 EBC.

Provsmakning
Mörkbrun, genomskinlig öl med lättare röda inslag. Skummet är ljusbeiget, moussigt och hållfast med små fina bubblor. Skummet lämnar rester på glaset. Doften är kraftigt maltig med stora rostade toner. I bakgrunden återfinns inslag av vanilj och toner av mjölkchoklad.
Smaken är kraftfull med fylliga, rostade maltsmaker och en lättare pilsnermaltsmak i bakgrunden. Lätt kladdig munkänsla och lätt kropp. Restsötma återfinns på medellåg nivå. Lätt beska som är lång och bitvis vass. Eftersmaken är tydligt rostad med en viss kärvhet. Balanserad alkoholsmak och medel kolsyrenivå.

Kommentar
Mycket lättdrucken trots sina rostade toner. Restsötman är låg till medel för stilen men absolut på en låg nivå för att vara ett mörkt öl, även det bidrar till hög klunkbarhet. Ett utmärkt öl i sin stil och perfekt att dricka till lite tyngre mat i novembermörkret.

Isoleringen är Claes Ohlsons liggunderlag som jag spänner fast med ett spännband.

Vattenfyllning

När temperaturen börjar närma sig åker BIAB-påsen i och hålls på plats med en bagagerem eller vad det heter.

Som sagt en dubbelbryggning där elmätaren tickar på för fulla muggar.

En del av maltnotan.

Inmäskning med omrörning med min rostfria mäskpaddel.

Kylning efter koket.

Vörten car ca 15°C när jag förde över den till jäshink.

Källor
tempestinatankard
https://www.theatlantic.com/international/archive/2015/04/how-the-beer-garden-came-to-be/391343/

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Provsmakning av Gulden Craen

Nu har det gått en tid både sedan jag bryggde, provsmakade och även druckit upp Gulden Craen som jag bryggde med MiniBrew (läs om maskinen här och om Bryggningen av denna öl här). Provsmakningen skedde en dryg vecka efter att appen meddelat att ölet var redo att drickas men jag tycker det var i längsta laget för en ale. Det går inte skylla på för kort lagring iallafall.

Provsmakning
Mörkt gyllengul snudd på apelsinfärgad öl med kraftig disighet. Skumkronan är hög och stabil, bestående av mousigga bubblor med en nyans åt det benvita hållet.
Doften är kraftfull av mango, citrus och övermogna jordgubbar. Lättare doftinskag av vitpeppar avlöser och när ölet fått bli lite varmare återfinns nyanser av krut i bakgrunden.
Smaken har en stor fruktighet som påminner lite om blanddrycken ”multivitaminjuice” dvs tropiska frukter. Det finns även lättare inslag av söt och mogen grapefrukt. Det finns även en lätt mineralig ton om man anstränger sig lite.
Medel till halvhög restsötma som ligger kvar ett tag i munnen.
Medelhög kolsyrenivå vilket till viss del förstärker juiceigheten.
Medel alkoholsmak som inte är värmande utan endast kompletterande.
Låg och lätt beska som är kort och inte ligger kvar i munnen tillskillnad från den något kladdiga munkänslan.

Kommentarer
En god och lättdrucken ljus belgare som bjuder på intensiva fruktsmaker utan större maltinslag. Smakerna är inte riktigt så rena som jag skulle vilja ha dem och utseendemässigt, med dess kraftiga disighet, är den långt ifrån hur mina vanliga öl ser ut. Det enda som riktigt stör mig är smaken av övermogna och jolmiga jordgubbar vilket jag härleder till varmjäst US05. Denna öl hade jag med andra ord velat jäsa betydligt svalare eller haft en annan jästsort till, helst belgisk

Köp Gulden Craen hos Humlegården eller via MiniBrew-Appen.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

Lindhs Pils (P17)

Det börjar bli lite tjatigt att skriva om mina pilsnerbryggningar då receptet inte ändrats på länge. Detta är version/bryggning nummer 17 av denna pilsner och enda skillnaden är att jag de senaste gångerna testat med 5% syramalt istället för pilsnermalt, detta för att sänka pH:t i mäsken istället för med mjölksyra. I övrigt är det “same same”… Däremot har jag fixat lite småsaker i bryggeriet. Jag har bland annat bytt kranen på diskbänken till vår gamla kökskran som har ett vred för diskmaskin. Skillnaden mot gamla kranen är alltså att det finns ett extra rör undertill på nya kranen och dit har jag anslutit en slang kopplad till min vörtkylare, oavsett om det är kylspiral, plattvärmeväxlare eller kylmantel som används. Dels blev det ännu bättre ös i flödet (kan ha haft med själva kranen att göra också) men framförallt så kan jag nu kyla vörten och diska övriga prylar samtidigt. Ingen jättegrej men allt som förenklar bryggdagen är ju positivt och det är smidigt att ha kylaren “uppkopplad” redan. Den gamla kranen har jag flyttat till andra sidan av bryggeriet och jag har äntligen kopplat in vatten i lilla diskbänken igen, vad jag nu ska med den till egentligen. Den lilla diskbänken var fast installerad redan när vi köpte huset så det har inget med bryggeriet att göra egentligen men ska den stå där kan den lika gärna vara fungerande. Dessutom kan jag ha MiniBrew ståendes och inkopplad på den diskbänken så jag slipper flytta runt den.

Den här delen av bryggdagen (det kommer en del två i nästa inlägg) var odramatisk och allt flöt på som vanligt och som förväntat. Jag skippade “mittpinnen” som ska förbättra mäsnkningen genom att luckra upp maltbädden denna gång. Jag tycker inte att det verkar bli något högre utbyte utan jag har t.om. börjat tänka i motsatta banan. Vörten kommer, likt elektricitet, följa minsta motståndets lag och risken finns att vörten går genom pinnen först istället för undre hälften av maltbädden och det vill jag ju inte. Jag ska brygga några gånger utan pinnen och så får jag utvärdera igen om ett halvår. Efter vörtkoket gjorde jag min whirlpool som vanligt (röra runt med slev 2-3 varv per sekund i 15 sekunder och sedan vänta i 20-30 minuter). Jag la på det flytande locket på vörten direkt efter jag vevat runt i den men fick en lika fin kon i botten ändå, så jag kommer definitivt använda locket som skydd mot oxidering framöver.

Med vintern på intåg (-4 i natt!) så börjar kranvattnet bli svalare igen men det är en bit kvar. 11°C tyckte bryggverket att det var när jag fyllde upp det kvällen innan men det räckte tydligen för att kunna få 13,8°C vört direkt ur plattvärmeväxlaren med helt okej flöde! Plattvärmeväxlaren är verkligen rejält effektiv men man måste räkna med diskandet av den och alla slangar i totaltiden. Sen blir det en hel del vört kvar i både slangar (beroende på slanglängd såklart), pump och växlare. Jag samlade ihop över en liter denna bryggning men här går inget till spillo inte! Jag jagar inga småslantar men tycker det gör lite ont i hjärtat att hälla ut prima vört i vasken så jag brukar spara överbliven vört i frysen i diverse pet-flaskor. Vörten använder jag sen till att sätta nya förkulturer eller att mata jästslurrys.


Om man kör med den äldre programvaran (firmware) i Braumeistern så kan man via datorn skriva en siffra i fyrkanten (vald temp) istället för att stega upp med knapparna. I vissa versioner har den här funktionen inte fungerat men så fick jag förklarat för mig av Stefan Speidel att så visst alltid varit tanken men att 1.1.27 tydligen buggade med denna funktion. Jag har lite för klent WIFI i bryggeriet emellanåt så jag har även nedgraderat till versionen strax före så jag kommer åt Braumeistern via lokala nätverke istället för via MySpeidel. För mig blir kommunikationen betydligt snabbare och jag slipper logga in. Det gör att när jag kommit upp på morgonen och BM är redo på 85°C (högsta man kan förprogrammera som mäsksteg) så kan jag lätt välja cancel, manual mode, temperature, skriva in 103 och enter. Detta är såklart helt ointressant för alla er som inte brygger LoDO och därför inte kokar mäskvattnet för inmäskning.

Saltvägningen

Kylning av det förkokta inmäskningsvattnet.

”Nya kranen” som blev övre när vi renoverade köket för ganska exakt ett år sedan. Eftersom jag köpte en helt ny kran till bryggeriet har jag inte haft tanken på att byta ut den men så råkade jag se kranen i garaget och slogs av tanken att jag är trött på att ”binda upp” kranen för vörtkylningen vilket brukar vara ett perfekt tillfälle att diska lite småprylar. Själva bytet av kranen tog max en kvart.

Diskbänken som satt i garaget när vi flyttade in. Det fanns dock ingen blandare eller ens kran så det hålet har jag borrat upp själv med stegborr. Väldigt knöligt att komma åt att montera fast kranen eftersom jag inte kan flytta ut bänken från väggen så denna installation tog säkert en halvtimme att få till bra. Nu mera har jag alltså två diskbänkar/diskhoar med både varmt och kallt vatten. Perfekt om man har fyra händer som behöver tvättas samtidigt med olika temperaturer, annars vet jag inte riktigt när det skulle komma till användning.

Vattnet är kylt till 62°C och maltröret placeras vilande på stödpinnen. Tjockt och fint filter placeras i botten.

Malten hälls i men den hamnar på filtren i botten och därför ovanför vattenytan.

Röret med malten sänks sedan ned i vattnet under loppet av 5 minuter. Utan talja skulle detta vara en omöjlighet. Detta gör jag istället för att förkoka och kyla vattnet i ett annat kärl för att sedan pumpa vattnet till bryggverket underifrån. Tekniken kalas underlet och den används för att inte få in syre i mäsken.

Tidshopp två timmar och mäskprogrammet är färdigt. Jag brukar dra åt skruven som håller alla filter på plats lite för hårt och när temperaturen stiger, metallen expanderar, sitter den så hårt att jag inte lyckas skruva loss den med handkraft (kanske pga mina klena nypor). Därför brukar jag lossa den med en polygrip istället.

Maltröret är nu upptaget för att vila på stången igen precis som vid inmäskningen. Sen flytt till ”lakposition” där jag rör om lite i toppen av maltbädden för att störa eventuell kanalbildning för att sedan laka med ca 10 liter vatten. Vörten som blir av detta används inte i stora koket utan antingen till en icke LoDO-sats eller sparas i frysen.

Temp ut direkt från kokande. Riktigt imponerande när kylvattnet bara var 11°C så det ska bli kul om en månad eller två och se vad det går att komma ner till även om jag främst kommer använda effekten åt ytterligare snabbare flöde ut.

Flödet/hastigheten vilket är svårt att illustrera på stillbild.

Jag fick till en finfin whirlpoolkon igen men tog bara en bild med telefonen. Bilden ovan visar den kollapsade konen efter att jag tilt:at/lutat bryggverket för att få ut sista finvörten och sedan tillbaka igen vilket sprider ut allt jämnt längs med botten igen. Cirka 3 liter vört kan jag få ut från den här humlesörjan om jag låter den står i smalt högt kärl i några timmar. Silar jag humlen och druven i saftsil kan jag få ut lite till men det är så kladdigt och tråkigt så oftast låter jag bli.

 

P17. Lindhs Pils (Tysk pilsner)
Batchsize: 54.00 l
OG: 1.052 SG
FG: 1.008 SG
Alcohol by volume: 5.8 %
Bitterness: 33.4 IBUs
Color: 8.1 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
21.67 ml Lactic Acid (Mash 30.0 mins) Water Agent 1
7.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 2
6.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
10560 g Barke Pilsner (Weyermann) (4.0 EBC) Grain 5 88.0 %
840 g Munich I (Weyermann) (14.0 EBC) Grain 6 7.0 %
600 g Acidulated (Weyermann) (3.5 EBC) Grain 7 5.0 %

Total amount of malt: 12000 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.49 l of water and heat to 62.0 C over 0 min 62.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 63.0 C over 13 min 63.0 C 45 min
Alpha-Amylase Heat to 72.0 C over 11 min 72.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 5 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
100 g Perle [5.00 %] – Boil 30.0 min Hop 8 18.7 IBUs

 

Steeped Hops

Amt

Name

Type

#

%/IBU
200 g Perle [5.00 %] – Steep/Whirlpool 20.0 min Hop 9 14.7 IBUs

Total amount of hops: 300 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
1.0 pkg Bavarian Lager [124 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 7.27 l / 1038.3 Billion cells.

BrewNotes

 

 

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: