Monthly Archives: juli 2018

Nytt tapptorn – New tap tower

Min kegerator rymmer fyra 19l Corneliusfat om jag blandar de höga och smala men det är tight som tusan och jag måste krångla rejält när ett fat tar slut (och det är ju alltid fatet längst in som tar slut först). Så vanligtvis har jag två fat i kylen och ovanpå mitt tapptorn med plats för två kranar, mina Perlick 630SS. På senare tid har jag dock känt ett behov av att ha tre fat igång, förutom mina weißbier och suröl som jag flaskar, och till det har jag haft en lös picnickran inne i kegeratorn istället. Inte den mest eleganta lösningen men den gör jobbet. Döm om min förvåning när jag bokstavligen snubblar över ett väldigt billigt tapptorn för tre kranar (Tack Grain & Grape!), de stod i en kartong under ett bord framför disken. Det gick inte stå emot som ni förstår. Allt jag behövde komplettera tornet med var en kran till med tillhörande bakstycke och handtag. Mitt nya torn är lika smalt men något högre än det gamla (se bild ovan) med den tredje kranen hamnar ovanför de ”vanliga två” vilket är bra för högre glas. Monteringen var ganska enkel men kladdig med öl fortfarande i slangarna. Hålen i bänkskivan ovanpå kylen passade perfekt på nya tornet så något borrande behövdes inte. Bakstyckena är inte direkt svåra att få dit men lite mindre händer än mina skulle definitivt underlätta. Jag har ett speciellt tapptornsvektyg, liknar en fast nyckel, som gör att allt går enklare och snabbare, köp en sån om ni har tapptorn! Jag rekommenderar att börja montera den lägre högra kranen och sedan den vänstra för att så enkelt som möjligt kunna dra åt alla muttrar på insidan. Jag kör med 1m sytråd/konstriktorslang med motsvarande små hål ner genom bänkskivan så den medföljande isoleringen till nya tornet fick jag ingen användning för.
Mitt gamla torn med de två gamla kranarna då? Jag har redan byggt en lösning för att använda tornet istället för min tidigare serveringsbock som jag hade med mig på SM och som endast använts en gång. Serveringsbocken fungerade mycket bra men var i största laget och, om jag får säga det själv, ett tapptorn är en betydligt elegantare lösning än min dåliga Ernst-variant.

(english)

My kegerator can hold up to four kegs even if its a tight fit and I need to do a lot of moving around when a keg kicks (and that’s usually one in the back). So I usually have just two kegs in there and with that, a tap tower with two Perlick 630SS faucets. But lately I’ve felt the need for three beers in the kegerator, besides the weißbiers and sours I bottle, and for that purpose so I have used a picnic tap inside, not very elegant but it does the job. Maybe not a big surprise, but when I stumbled upon a stainless tower for three taps that was very affordable (Thanks Grain & Grape!) I couldn’t resist an upgrade. All I needed was another tap with Faucet shank and a tap handle. My new tower is a bit taller than my old and the third tap is placed on top of the other ”regular two” which is good for tall glasses. The assembly was pretty straight forward but a bit messy with beer still in the lines of my old taps. The wholes in the counter top was exactly the same so no need to drill anything. The backs of the taps are not hard to mount but it would go a lot faster with smaller hands. I have a special wrench for taps that helps both on the inside and outside. I would recommend to start with the lower right tap and then the left for easiest access and ability to turn the faucet shank screw. I use 1m constrictor lines to my taps but both the taps and the connection to my kegs are the usual size so I have John Guest reducers. Having such a small line, and equally small whole into the kegerator, makes me not need the supplied insulation I got with the new tower. 
What about my old tower, and my old two taps? I have rebuilt my portable serving station that I bring along to competitions so I only used my old one once (at the nationals) and even if that worked fine it was a bit to large and a stainless tower is, in my opinion, a more elegant solution that my crude wood work…

 

 

”Extrahålet” ovanför de andra två.
The ”extra” whole on top of the other two.

Min billiga tapptornsnyckel som hjälper massvis när man ska sätta fast en kran i ett torn. Notera den lilla knölen på vänstra övre käken, den används för att fästa kranen på själva bakstycket på ett mycket smidigt sätt.
My cheap tap tower wrench that helps a lot when mounting a tap in a tower. Make notice of the little bump on the upper outside left jaw, it’s used for mounting the faucet on the backing in a very easy way.

En vanlig stump ölslang sträs på bakstycket med ganska mycket våld…
A regular beer line is placed on the faucet shank (with a bit of violence)…

…och säkras sedan med en oetikerslangklämma.
…and secured with an oetiker clamp.

Så här dras kranens mutter åt med hjälp av tappkransverktyget.
This is how the tapp gets secured using the tap tower wrench.

Jag fick även en gummipackning som skyddar från spilld öl att tränga in under tornet.
I also got a rubber gasket to keep spilled beer from going under the tower.

Slutresultatet, är hon inte vacker så säg!
The end result, ain’t she a beauty!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Helles nr.2 på Warbro kvarns pilsnermalt

Jag har insett att jag aldrig bryggt samma recept två gånger i rad förut, och varför skulle jag ha gjort det? Förra bryggningen ville jag testa Warbro kvarns pilsnermalt och så fick jag låg effektivitet vilket tillverkaren säger härstammar från att det är en äldre typ av malt. På bryggdagen fick jag för mig att testa att knappt röra om vid inmäskning och ju mer jag tänkte på det kunde jag inte släppa att det kanske bidrog till det dåliga mäskutbytet (mäskeffektiviteten) så jag bestämde mig för att brygga exakt samma recept med samma metod och utrustning en gång till där enda skillnaden var omrörningen. Jag kommer få dricka rejält mycket Helles närmsta tiden på grund av det här men samtidigt kunna slappna av i skallen efter att kunnat konstatera vad som orsakade det låga utbytet. Har jag dragit ut länge nog på det här nu? Skillnaden i OG på den icke omrörda och den omrörda blev liten, endast 2Ö (1.045 vs 1.047) vilket visar att det förvisso ger en skillnad men att den inte är så stor. Jag hade hoppats på lite större skillnad, framförallt eftersom jag har full stärkelsekonvertering efter mäskningen. En parameter som inte är med i detta experiment är hur mycket kanaler i mäsken spökar på grund av fint krossad malt och ganska stor mängd malt i maltröret. Jag (och några BM-vänner) har märkt att OG inte blir högre med mer malt i Braumeistern, det kan t.om. bli tvärt om dvs. att mer malt ger ett lägre OG! Detta beror såklart på designen med det smala maltröret som ger kanaler i mäsken. Fenomenet verkar bli extra tydligt när jag inte lakar dessutom. Högre utbyte är att vänta när man lakar men inte högre OG, endast mer volym vört. Hade jag haft tiden (och en ännu större törst efter Helles i höst) skulle jag brygga den här ölen exakt likadant två gånger till. Första gången med mindre mängd malt och andra gången med grövre krossad malt, enbart för att se hur det påverkar sockerhalten. Jag läste en studie av mäskutbyte hos olika mikrobryggerier för några veckor sen som indikerade att en grövre krossad malt ger högre utbyte, inte från bättre konvertering utan från bättre lakning med mindre kanalisering i mäsken. Riktigt stora bryggerier krossar sin malt väldigt tight (0,4mm är inte ovanligt) men så har de en helt annan design på mäsk- och lakkärl än vad Braumeistern har. I skrivande stund har jag redan justerat min maltkross från 0,8 till 1.0 mm till nästa bryggning men jag kommer inte brygga exakt samma recept tre gånger i rad. Jag kommer dock använda samma basmalt och samma mängd malt för att studera utbytet men nej tyvärr, det är inte en direkt vetenskapligt utfört jämförelse.

Hoppade över timern denna gång
Jag har svårt att sova i sommarvärmen så när jag tittade på klockan i mobilen mitt i natten råkade den vara 10 minuter före jag satt Braumeistern till att påbörja vattenvärmningen mot 85°C. Jag bytte till manuellt läge (trådlöst via wifi-enheten, fortfarande småilsken i den för varma sängen) och 99°C och slumrade en timme till. Starttemperatur var 13,5°C och det tog 2 timmar och 16 minuter att nå 98°C, alltså 136 minuter för 84,5 grader eller 0,621°C per minut. Men jag följde temperaturen några gånger och noterade tid/temp och det tog exakt 60 minuter att nå 60°C vilket istället ger 0,775 °C/min. De flesta av er har säkert märkt att det känns som en evighet att få igång koket, framförallt de sista få graderna och jag tror detta är samma sak. Värmning av vätskor är smått logaritmisk och det är inte samma sak att värma från 10-30 som mellan 80-100. Samma fysik gäller även vid kylning där kranvattnet är i konstant temperatur. Ett värmeelement kommer därför vara mer effektivt ju större skillnad det är i temperatur.

Gräsklipparsidosats
Som jag skrev innan så blev mäsken omrörd och jag fortsätter använda min ”underlet-metod” där jag sänker ner malten och maltröret i vattnet. Sen använde jag min smala mäskpaddel för att försiktigt röra om från botten och upp nästan hela vägen för att undvika skumbildning. Lite skum blev det men inte mer än vanligt och efter mäskprogrammet såg det helt okej ut minst sagt, men inte så mycket högre utbyte. Maltröret flyttades över till en gammal 60l-jäshink och lakades med ca 10 liter, en sorts parti gyle. Den vörten kokades med lite annan överbliven frusen vört och Hersbrückerhumle. Ett smidigt sätt att göra en gräsklipparöl även om jag mest sitter och glor på min robotgräsklippare. Tillbaka till huvudsatsen; Jag skummade av lite vid uppkoket och kokade 60 minuter ”Braumeister-tid” vilket är 5-10 minuter mer än jag uppskattar rullande kok till, timern startar alltså något sent. Efter koket satte jag tillbaka mash cap:en igen och började kylningen i kylmanteln med kranvatten och med pumparna igång. Det kändes som det tog lång tid med det varma kranvattnet så jag bytte till min ishink och Mark’s Keg washer-pumpen. Jag tyckte att isvattnet blev varmt ganska snabbt men vad vet jag, jag var iväg och pysslade med annat i ärlighetens namn. Efter en sedimenteringspaus där kylningen förvisso fortsätter flyttade jag vörten till en jäshink där en nyväckt jästslurry väntade. Det blev bara två liter vört kvar i bryggverket med en bra sedimentering (utan Protafloc!) så jag brydde mig inte om att ta hand om den vörten denna gång.

Programvara
Jag har fått några önskemål om att utvärdera den senaste versionen av Beersmith men om jag ska vara ärlig använder jag det inte när jag brygger längre. Jag sparar fortfarande mina recept och kollar i början av bryggdagen för malt/humlemängd men det är allt. Jag laddade ner 3:an och testade men tyckte att det var på tok för få nyheter eller förbättringar för att motivera att köpa det en gång till. Jag hade påbörjat ett test av alla de programvaror jag kunnat hitta men jag insåg att det var svårt att vara objektiv. Det tar ett par bryggningar att verkligen lära känna ett bryggprograms styrkor och svagheter, att bara testa programmet en kvart duger inte. Jag rekommenderar fortfarande Beersmith efter att ha testat program som Beer tools pro, Brewfather, Kleine Brauhilfe, Brew target, Beer alchemy, Openbrew, Brewtoad, Brewers friend, Beer engine och Brewmate. Det finns ytterligare lite avancerade excel-varianter som går att anpassa till den enskilde bryggarens behov men de är inte speciellt användarvänliga och definitivt inte för nybryggare. Jag kommer fortsätta undersöka nya program när de kommer ut på marknaden dock.

(english)
I realised that I’ve actually never brewed the exact same recipe twice in a row before and why would I? Last time I brewed it was to try out a new locally produced basemalt and I got a low efficiency that the manufacturer says can come from an older type of malt strains like this. But at the last brew day, I experimented with the mash in stirring, or rather I didn’t stir at all. So when I thought more about it, I couldn’t be sure if my low efficiency was due to the malt or the ”not stirring” and this bothered me so much that I decided to brew the exact same recipe with the same methods and equipment once more. I will drink a lot of helles in the near future because of this but I can also relax my mind knowing what caused the low eff. Have I dragged this out enough? The efficiency and OG of the stir and no stir brews came out pretty close (1.045 vs 1.047), indicating that stirring at mash in do give me higher efficiency but not a lot. This seems a little odd for me and I had hoped for a bigger difference. Since I have a complete starch conversion I doubt that my malt is not completely mixed with water during the full mash cycle but there is one parameter that makes this finding not 100% reliable, there might be channeling due to the amount of malt and relatively small crush size of 0,8mm. I (and a few fellow BM-brewers) have observed that OG sometimes don’t get higher in the Braumeister when adding more malt. It can even go the other way so that more malt actually gives you a lower OG in the end. This is of course totally due to the narrow malt pipe and channeling in the mash. The phenomena seems to be more apparent when I do a no sparge. Higher mash efficiency is expected when you sparge but not higher SG, only a bigger yield in volume. If I had the time (and an even bigger thirst for only helles this autumn) I would brew this same recipe two times more. Once with 10% less malt and once with a coarser crush, just to observe what happens with the SG at mash out. I saw a paper about brewhouse efficiencies a few weeks ago that indicated that courser crush size gives you higher efficiency, not from conversion but from a better lautering with less channeling. Large breweries crush their malt very small (0,4mm is not uncommon) but they also have a seriously different design of their separate mash and lauter tuns than the Braumeister has. Since this brew session, I have already adjusted my malt mill from 0,8 to 1.0mm for my next brew day but I will not brew the exact same recipe three times in a row. I will however use the same base malt and same amount of malt to see if there is an efficiency change but no, it’s not an entirely scientific approach.

Skipping the timer this time
In this summer heat I have a hard time sleeping so when I woke up briefly, 10 minutes before my Braumeisters timer was set to begin the heating of the mash water to 85°C, I switched to manual mode to be able to go to 99°C and then went back to sleep for about an hour. My water temperature started at 13,5°C and it took 2h and 16 min to go to 98°C. That calculates to 136 minutes to heat 84,5 degrees or 0,621°C per min. But I followed the temperature a few times thru the process and from 13,5°C to 60°C took exactly 60 minutes which instead means 0,775 degrees per minute. Most of you brewers might have felt that it takes forever to get to a boil, especially the last few degrees and I think this is the same thing. Heating of liquids is a bit logarithmic and it is not the same thing to heat from 10-30 as it is from 80 to 100. Same physical rules of course apply to chilling after the boil since the tap water is set at a fixed temperature. The same goes for the heating element, the bigger the difference in temperature, the larger the efficiency (or heat transfer).

Lawn mower side batch
As I said before, the mash got itself stirred. I still did underlet (lowered the malt pipe into the water) and then I used my mash paddle with a very narrow handle to gently rotate the malt from the bottom and up to about 80% trying to avoid any foam or oxygen pickup. I got some foam on top but nothing more than usual and after the mash program I got a decent result I must say. But not much bigger efficiency. The malt pipe got to rest in an old 60l fermentation bucket to drain the last half liter and then I sparged with about 10 liters. That wort got boiled with some frozen wort I had and a little Hersbrücker. A good way to get some lawnmower beer (even though I just sit there and stare at my robot mower). Back to the main batch; I removed some foam/hot break just before the boil started and boiled for 60 minutes ”Braumeister time” which is about 5-10 minutes more than 60 since the timer doesn’t begin when I feel it should. After the boil I added the mash cap again and started to chill with the BM+ cooling jacket and tap water. Even when using the pumps to circulate I felt that it took too long with the warm tap water this summer brings so I switched to a bucket with ice (frozen pet bottles) and the Mark’s keg washer pump. I think I used a bit too little water or switched to the ice bucket too soon because it got hot pretty quick (or maybe it didn’t, I did other things while cooling). After a ”sedimentations stand” (still cooling down the last degrees) which lets cold break and hops settle, I moved the wort to the fermenter that had got a big amount of yeast harvested from a previous batch and woken up on the brewday with some fresh wort. I lost about 2 litres of wort to break material which I’m very satisfied with. I sometimes strain the remaning gunk to get some wort for the freezer but there was not enough to justify the work.

Brewing software
I’ve received a few questions about reviewing the latest version of Beersmith but to be honest, I don’t use Beersmith while brewing anymore. I still save my recipes and use it for weighing malt/hops but that’s it. I downloaded version 3 and trialed it but for me, it isn’t an enough improvement from version 2 to justify another purchase. I had planned to do a review of all the brewing software I could find and I started testing them but found out it was to hard to be objective. It takes a few brew session to get used to a new software and just playing around for 15 minutes isn’t enough. I still do recommend Beersmith after trying softwares like Beer tools pro, Brewfather, Kleine Brauhilfe, Brew target, Beer alchemy, Openbrew, Brewtoad, Brewers friend, Beer engine and Brewmate. There are some more advanced excel softwares out there that can be customised to your specific need but they are not very user friendly nor for beginners. I will keep on investigating alternatives when they pop up.

Jag fick lite kondens på skärmen när jag förkokade mäskvattnet. I got a little condensation on the screen while boiling the mash water.

Redo för inmäskning. Ready for mash in.

Jag använder fortfarande farfars gamla borrmaskin och så långsamt som mitt tålamod tillåter. Still using my trusty drill to crush the malt. I use it as slow as my patience can tolerate.

Början av omrörningen. Beginning of the stir.

Totala mängden skum efter inmäskningen. Total amount of foam from the mash in.

Detta var sista bryggningen med prototypdelarna eftersom jag fått produktionsfärdiga varianten från Speidel (utvärdering kommer efter nästa bryggning). Den går att köpa för både 20l och 50l i deras webshop. Last brew with the ”protoype low oxygen kit” from Speidel. I just received the production version that is available in the Speidel webshop and I will review it next brewday.

Totala volymen. Fill level.

Mängden skum efter mäskprogrammet. Foam amount after the mash cycle.

Lakning till gräsklipparbiran. Draining and lautering for the ”Lawn mower” light beer.

Detta är till isbadet/vörtkylaren. En vanlig slangnippel på 1/2″ och tillhörande slangklämma. This is the setup of wort chiller icebath. A regular garden hose clamped to a 1/2″ hose barb.

Som skruvas rakt ner i Mark’s kegwasher-pumpen. It screws directly into the Mark’s kegwasher pump.

Ner med pumpen i ishinken och sen kommer returvattnet från kylmanteln via den genomskinliga slangen. The pump goes into a bucket with frozen liquids/ice. The water returns back to the bucket from the cooling jacket (transparent hose).

OG på 1.047. Original gravity of 1.047

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Lindhs Helles på Warbro kvarns pilsnermalt

Förra bryggningen misslyckades jag med att förvärma vattnet till Braumeistern med dess egna timer. Till mitt försvar finns inte funktionen beskriven i manualen då den tillkom nyligen genom en firmwareuppdatering som dessutom är beta. Nu har jag förstått hur funktionen fungerar och nej man ska inte trycka på select-knappen i bilden ovan för det förbigår timern utan man ska bara låta den räkna ner. Det man däremot ska göra är att ta höjd för den tid det tar för vattnet att värmas upp för när timern är nere på noll så är det inte dags för inmäskning som jag uppfattat det utan då är det motsvarande ”select-knappen”, dvs. ”ventilation of pumps” och start av värme. Så vill jag mäska in när jag vaknar klockan 06.00 är det lämpligt att sätta timern på 05.00. Det här är ju så självklart så jag får skämmas men så är det ju med det mesta i livet när man väl lärt sig det. Lite märkligt är det att så många har läst mitt inlägg om timern och låtit bli att rätta mig… Max temperatur att sätta för första inmäskningssteget är 85°C vilket är lite för lite för mig. 98°C hade varit perfekt eftersom jag förkokar inmäskningsvattnet för att driva ut syre. Jag har föreslagit denna mjukvaruändring till Speidel som tar det till sin lista på eventuella förbättringar/justeringar. Man kan ju trots allt göra precis samma sak, värma från kranvattenkallt till kokande, i manuella läget så säkerhetsrisken med timern eller att starta värmningen från annan plats via wifi är den samma.

Denna bryggning var en del i utvärderingen av den lokalproducerade pilsnerbasmalten Balder från Warbro Kvarn som jag skrivit om här. En bra ölstil för att utvärdera basmalt är Bavarian helles som med stor andel basmalt, knappt några specialmalter, väldigt låg humleprofil, helt renjäst och utan bismaker från jäsning, estrar eller fenoler verkligen låter basmalten ta för sig och spela förstafiol. Denna variant av helles har 96% basmalt och 4% Carahell vilket motsvarar Paulaners Hell och Spaten. Det finns stora bryggerier som Weihenstephan som gör gudomlig helles med upp till 8% Carahell men då måste lågsyrebryggningen sitta perfekt, annars tar sötman i karamellmalten över på ett jolmigt sätt. Det finns även de som kör helt utan karamellmalt och med en del Münchenermalt istället, t.ex. HB. Just receptet för en helles är faktiskt underordnat brygg- och jästeknik då minsta fel kommer märkas i slutprodukten. Exempelvis adstringens kommer vara mycket svårare att märka i en IPA eller Tysk Pilsner än i en Helles eller Hefeweizen.

Bryggningen startade 04.14 med att jag sov. När jag vaknade vid 6-tiden kollade jag mobilen och mycket riktigt var vattnet 85°C så jag gick över till manuella läget och fortsatte värmningen till 100°C (103°C inställt) medan jag tog en dusch och drack nymalt kaffe. Malten krossades på 0,8mm i min 3-roller Monstermill MM3 och jag mäskade in med min påhittade motsvarighet till underlet, dvs att malten är i bryggverket och vattnet fylls på underifrån. För att göra detta smidigt i ett enkärlsbryggverk som Braumeistern så fyller jag malten i maltröret när det vilar på avlastningspinnarna halvt upphissat. Sen sänker jag ner maltröret väldigt långsamt (ca 3-4 minuter) med hjälp av min väldigt billiga vinsch från Biltema. Därefter rör jag om i mäsken men försöker att inte störa ytan vilket bildar skum dvs. syresättning. Just denna gång ville jag testa att inte röra om väldigt lite för att se om det blir mindre skum efter hela mäskprogrammet och det kan jag lova er att det blev! Det blev inte mindre skum utan det blev absolut INGET skum! Syrenivån (DO) låg på 0,8 ppm som högst men utan möjlighet att mäta sulfitförbrukningen så är inte analysen av mäskningen komplett men absolut en fingervisning. Som jag skrev i förra inlägget fick jag låg mäskeffektivitet vilket absolut en lägre omrörning bidrar med men även att maltsorten inte är lika ”modern” eller förädlad som de vi är vana att brygga med. Jag kommer röra om ordentligt vid nästa bryggning för att utesluta den parametern i utvärderingen av Balder. PH-värdet stabiliserade sig på 5,6 under mäskningen vilket är 0,2 enheter högre än jag brukar få med Weyermanns Barke men den är å andra sidan 1,1 EBC mörkare så det är helt rimligt. Dock är jag nära min övre gräns för mängden mjölksyra jag kan tillsätta under mäskningen så ljusare basmalt vill jag helst inte använda eftersom jag mäskar med allt vatten på en gång (full volume no sparge). Hur mycket mäsktjockleken och salter påverkar pH i mäsken har jag testat omfattande här om någon vill gå djupare i det ämnet men för utvärderingen av Balder så får den godkänt utan frågetecken i detta avseende.

Mäskprogramsmässigt återgick jag till mitt beprövade program utan proteinrast och vörten blev kristallklar igen jämfört med förra gången där jag skrev mer om proteinrasten. Kort sammanfattning; proteinrast i högre temperaturspannet kan/bör ge mer genomskinlig vört i slutändan, men så verkar det alltså inte alltid vara. Jag skulle behöva labba mer med detta för att med säkerhet dra slutsatser men det får bli i framtiden. Jag skippar den tillsvidare för alla öl utom weißbier.

Utmäskning, värmning till kok och själva koket genomfördes utan skillnader eller avvikelser. Kylningen däremot gick lite segare än vanligt och det märks att kranvattnet är varmare nu när utomhustemperaturen ligger runt 27°C. Jag har funderat ett tag på att köra andra halvan av kylningen med hjälp av ett isbad och en pump istället och när jag tänkte efter lite så insåg jag att jag har all utrustning för att göra det, varför har jag inte testat det innan för? Allt som behövs är en 1/2″ npt slangnippel och en slangklämma så kan min Mark’s Kegwasher-pump få ytterligare ett användningsområde. Jag återkommer självklart till detta då det är högaktuellt att vara snål med vatten i denna, numera, regnfattiga del av landet.

Jäsningen kom igång nästan direkt eftersom jag inledde bryggdagen med att mata min förkultur med lite ny vört. Det fick jästen att vakna till liv och börja arbeta frenetiskt, det gick verkligen att se hur de kämpade i e-kolven. Det är ett tråkigt extrasteg att koka vört och kyla under bryggdagen men kan absolut göra skillnad om man brukar ha laggtider för jäsningen, ska brygga något extra starkt eller jäsa kallt.

 

(english)

On my last brew session I failed to preheat the mash water using the Braumeisters own timer. To my defense, the function is not descbribed in any manual since it’s recently added and even a beta update. Now I have figuered out how the timer works and NO, you should not press select (look att the image above) because that foregoes the timer. Just let it count down and you’re all good. What you want to do is to take into account the time it takes for the water to heat because when the timer hits zero, you’re not ready for mash in, you are in for the waiting game letting the Braumeister get from tapwater cold to whatever your preffered mash in temperature is. In other words, when the timer is up, the Braumeister hits the “select button” for you. So as an example; If I want to get up at 06.00 to start my mash in, I set my timer to 05.00 since I know it takes about 45-60 minutes to heat my volume of 70 liters. This is kindergarten class embarrassing for me but you live and learn, everything is easy once you know how it’s done. But it is a little strange that so many of you have read the post and no one told me how to use it properly… The maximum temperature for the first mash in step is 85°C which for me, since I preboil my mash water, is on the low side. 98°C would be perfect so I could just go down to my brewery and start my 10 minute boil to drive out oxygen. I have suggested a change to 98°C (not 103 for saftey reasons) to Speidel and they have added it to their “suggestions box”. For me, being able to heat the water to 98°C with a timer is the same safety hazard as using wifi to manually make it start.

This brew session was a part of my evaluation of the (for me) locally produced pilsnermalt Balder from Warbro Kvarn which I wrote about here. A good beer style to evaluate base malt with is the Bavarian Helles with its large amount of basemalt in the grain bill, few caramalts, very low hop profile, always clean fermented and without any esters, fenols, DMS or other off flavours. The base malt really gets to shine here. This version of my helles has 96% basemalt and 4% Carahell which corresponds to Paulaners Hell and Spaten. There are other large breweries like Weihenstephan, who makes amazing helles, with up to 8% Carahell but I you brew that at home you need to have your LoDO-game strong, otherwise the cloying sweetness will take over. There is also some helles brewers that skip Caramalts all together and use Munich malt instead, like HB. This recipe formula for a helles is actually less important then the brewing and fermentation technique since it will all show up in the final product. For instance, astringency will be a lot harder to notice in an IPA or a german pils than in a helles or hefeweizen.

I started this helles brewday at 04.14 by sleeping. When I woke up at around 6 I check my cell phone and the Braumeister remote software and yes, the temperature was 85°C so I switched over to manual mode and 103°C while I took a shower and had some freshly grinded coffee. My Monster Mill MM3 3-roller was set at 0,8 mm and I did my mash in using the Braumeister converted underlet technique where I fill the malt pipe with grains and slowly lower it (3-4 minutes) into the preboiled mash water using a manual winch. Then I stir the mash very gently and try to avoid any foaming whatsoever. This particular brew session I wanted to see if a very minimal stir would generate less foam after the mash program and it was shockingly 100% foamless!! The dissolved oxygen level was at 0,8ppm at the highest thru out the mash cycle but since I have no means to measure sulfite consumption that doesn’t tell me the whole story about how successful the mashing was but the visuals of it gave me a big thumbs up! As I wrote in my kast post I got a low efficiency this brew day and it could absolutely been related to the stirring even if this historic pilsnermalt is not as high in extract as modern malts. I will stir properly the next brew session to be sure. The pH stabilized at 5,6 during the mash and that’s about 0,2 higher than with Weyermann Barke pilsner malt which is my usual basemalt. Barke is on the other hand rated at about 1,1 EBC darker that Balder so some pH difference was expected. I’m reaching my upper taste threshold limit on lactic acid so this could be a potential problem with lighter beers like the german pils. I mash using the (full volume no sparge)-method which gives med about 0,1-0,2 pH units higher than a thicker mash according to my test results.

The mash program this time was back to usual after my last experiment with a protein rest and I got crystal clear wort again compared to my last brew day where I wrote about the pros and cons of protein rests. Short summary; a protein rest in the upper region can/should give you a clearer wort in the end, but it doesn’t seem like it always does. I would need to do some more testing to be absolutely sure but in the meantime, the protein rest will only be used in my brewery for hefeweizen.

Mash out, heating to the boil and the boil itself was conducted without any deviations. The cooling of the wort went slow which is usual this time of the year with warmer tap water. I will try to make an ice bath and circulate with my Mark’s keg washer pump next time. I have all the parts needed but for some strange reason not tried it once! I will try this next time since this part of Sweden haven’t seen any rain this summer just like last year.

The fermentation jump started since I started the brewday by feeding my yeast culture. Those little critters went bananas and it was easily visible how much activity peaked in there. It is an extra step to boil and cool some wort on the brew day but it can really help shortening lag times and boost a cold och strong fermentation.

Förkokning, denna gång enbart med Braumeisterns 3200 watt. Preboil, this time without accessories

Basmalten som var dagens ”hjälte” eller kanske snarare huvudperson. The basemalt that was the main focus this time.

Dags för inmäskning med underlet-metoden (”fylla-på-vatten-underifrån-metoden”?). Jäshinken på golvet med nymald malt töms i maltröret som står i Braumeistern i ”utmäskningsposition”. Sen tar jag vinschen och kroken som knappt syns i taket ovanför huvan i bild för att sakta sänka ner maltröret och malten i vattnet. Time for mash in with the underlet methos (”add water from below). The bucket on the floor with freshly crushed malt is added to the malt pipe that sits in the Braumeister in ”mash out/lauter position”. Then I take the winch that is somewhat visible abouve the extraction hood in the image above and I lower the malt pipe slowly into the preboild water.

Protoypdelarna v.2 för lågsyrebryggning ligger redo för användning på Bac brewings tunna filterdisk och den hårda originaldisken. Nya prototypdelar är påväg från Tyskland i detta nuet men kanske hinner jag brygga en gång till med v.2 eftersom det kliar i bryggfingrarna. Prototype parts version 2, ready for a LoDO-brewsession together with the Bac Brewing disc and the hard original disc. I have the version 3 parts on my way from Germany but I will probably not get them until after next brew session, I need to fill up my inventory of beer in this heat!

Den krossade malten med hela och fina skal samt minimalt med mjöl. The crushed malt with the whole husks.

Ordningen denna gång; mjuka filtret, hårda filtret uppochned med en gummilist runt, en lös mutter runt mittpinnen, prototypplattan som säkrar maltröret, prototyplåsmuttern i uppochnedvänt läge och slutligen mashcap:en. This time I first added the soft Bac brewing filter, the hard filter upside down with a rubber hose around it, a loose nut for keeping the filters down, the prototype maltpipe holder, the prototype nut upside down and finally the mash cap.

Detta är resultatet av mäskniningen denna gång. Kristallvört och absolut inget skum!!! Jämför det med nästa bild från förra bryggningen som även den var väldigt lyckad skummässigt: This is end result of the mash program this time. Crystal clear and ZERO foam! Compare this with the next image from the last brew (with protein rest) that also was very successful with low foaming.

Som ni kan se är vätskenivån den samma. Skillnaden receptmässigt fram tills kokmomentet (vilket är det vi jämför här) är 96/4 pils/carahell på övre bilden och 93/7 pils/Münchener på undre. Min starka misstankte är att proteinrasten står för skillnaden i genomskinlighet. As you can see, the liquid level is about the same and the recipe between the brews are very similar (96/4 pils/cara and 93/7 Pils/Munich) so my educated guess is that it’s all because of the protein rest

Här ville jag bara visa hur fin vörten var efter mäskningen. Wort clarity test before the boil

Syrenivån efter hela mäskprogrammet. Dissolved oxygen level after the mash program.

 

H10 – Lindhs Helles
Batchsize: 56.00 l
OG: 1.045 SG
FG: 1.010 SG
Alcohol by volume: 4.7 %
Bitterness: 24.8 IBUs
Color: 6.8 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20.00 ml Lactic Acid (Mash 60.0 mins) Water Agent 1
12.00 g Calcium Chloride (Mash 60.0 mins) Water Agent 2
5.00 g Antioxin SBT (Mash 0.0 mins) Water Agent 3
2.00 g Salt (Mash 60.0 mins) Water Agent 4

 

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
11.52 kg Balder Pilsner (2.9 EBC) Grain 5 96.0 %
0.48 kg Carahell (Weyermann) (25.6 EBC) Grain 6 4.0 %

Total amount of malt: 12.00 kg

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
Mash in Add 68.83 l of water and heat to 60.0 C over 0 min 60.0 C 0 min
Beta-Amylase Heat to 62.0 C over 3 min 62.0 C 20 min
Beta2 Heat to 64.0 C over 3 min 64.0 C 20 min
Beta 3 Heat to 67.0 C over 5 min 67.0 C 20 min
Alpha-Amylase Heat to 73.0 C over 9 min 73.0 C 30 min
Mash Out Heat to 76.0 C over 8 min 76.0 C 10 min

If steeping, remove grains, and prepare to boil wort

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
50 g Perle [8.00 %] – Boil 40.0 min Hop 7 17.2 IBUs
10.00 ml Lactic Acid (Boil 10.0 mins) Water Agent 8
100 g Perle [8.00 %] – Boil 5.0 min Hop 9 7.6 IBUs

Total amount of hops: 150 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
3.0 pkg WLP838 [124.21 ml] Yeast 10

Recommended starter size: 5.78 l / 942.7 Billion cells.

 

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Warbro kvarn – Balder ekologisk pilsnermalt

Det är inte ofta jag provar nya malttilverkare och det är definitivt inte ofta som det dyker upp nya svenska maltsorter. Därför är det extra kul att det senaste tillskotten av producenter ligger i närheten av där jag bor och att deras fokus är på ekologiska grödor av högsta kvalité. Warbro kvarn AB är ett familjeföretag i Sköldinge strax utanför Katrineholm som specialicerat sig på ekologiska spannmål och med fokus på kulturspannmålssorter. De arbetar med hela kedjan från odling, förädling till försäljning och har även en liten gårdsbutik. Odlingen sker på ett 20-tal gårdar i Mälardalsregionen via kontraktsodlare för att få en jämn skörd men viss produktutveckling sker på den ca 30 hektar egna odlingsbara mark på Linds gård där företaget numera ligger.Företaget grundades 2003 av Kerstin Björklund och hennes man men för att börja historien i rätt ände får vi backa bandet till 1984 då familjen Björklund (Gisela) köpte Rosa Kvarnen med omkringliggande hus vid Varbro, en plats där man samlats för att mala sedan börja av 1600-talet. Det nuvarande huset byggdes 1783 men övergick från att vara kvarn till bostadshus 1967. Själva odlandet började småskaligt med dinkel och efter att ha visat upp denna, vid den tiden, ovanliga gröda på några mässor grundades Warbro Kvarn HB 2003 med endast en gröda och 6 artiklar i sortiment. Verksamheten växte med åren och de gamla lokalerna blev snart för trånga så 2012 flyttade familjen Björklund till ett ombyggt gammalt svinhus på Linds gård i Sköldinge ca 7 km bort. De senaste tio åren har sortimentet därefter stadigt ökat och idag erbjuder man dinkel, emmer, enkorn, nakenhavre, naketkorn, råg, vete och mältat korn för öltillverkning. Hösten 2017 började Warbo Kvarn att tillverka malt av det korn som ansågs bäst på 40-talet, sorten Balder. Balder har sitt ursprung från Gotland där man under första halvan av 1900-talet korsade olika framgångsrika kornsorter där den mest betydelsefulla linjen med bästa odlingsegenskaper och kvalité fick namnet Gullkorn. När växtförädlingsföretaget Svalöf registrerade kornet 1913 korsades det senare till fyra nya sorter där Balder var en av de. Kornet slutade odlas allt eftersom andra sorter tog över för allt slutligen försvinna. Tills nu, när Warbo kvarn återupplivat sorten.

Den nyinköpta mältningsanläggningen för ca 7 miljoner kr är från Kaspar Schulz (som även gör bryggverk) i Bayern, hela processen från gröda till malt är ekologisk och målsättningen är att producera ca 10 ton malt i veckan. Maltsortimentet består förutom av basmalterna pilsner och pale ale av karamellmalt, chokladmalt, havremalt, vetemalt, rågmalt, dinkelmalt och emmermalt. Jag kommer fokusera på pilsnermalt i min utvärdering som sträcker sig från malning, mäskning och färdigt öl.

Warbro kvarns malt finns förutom i gårdsbutiken i Sköldinge även hos Humlegården. Priset för en säck på 25 kg ligger på 499kr hos Humlegården men kilopriset för lös malt är 29kr vilket ger 725 kr för 25 kilo, alltså finns det mycket pengar att spara via storsäck. För ekologisk malt är Warbros något billigare än Weyermanns på 559kr.

Jag har bryggt en gång med Balderpilsnermalten vilket jag kommer redovisa i detalj i nästa inlägg. Någon skillnad på krossning eller inmäskning jämfört med Weyermans pilsnermalt eller Barkemalt märkte jag inte men jag fick ett 0,2 enheter högre pH (5,6) än med Barke (5,4) vilket till hälften bör motsvara Balders något ljusare EBC på 2,9 för just denna säck. Doften och smaken på malten och vörten var lätt jordig med fina spannmålssmaker. Enligt tillverkaren ska man räkna med något lägre extrakthalt (mäskeffektivitet för oss hembryggare) eftersom detta är en äldre maltsort än de moderna som odlas runt om i Europa idag. Vid min testbryggning fick jag ca 3°Ö lägre än beräknat men jag måste brygga minst en gång till för att kunna bekräfta en sådan avvikelse då mängden omrörning av mäsken kan spela en stor roll i sammanhanget. Warbro kvarn skriver att som kompensation för något lägre extrakt ”har maltkornet mer smak och andra positiva egenskaper som moderna kornsorter ofta saknar”. Vilka positiva egenskaper som syftas på är oklart och smakskillnaden återstår att se. För att på bästa sätt utvärdera basmalten bryggde jag en Helles där enda andra maltsorten förutom Balder pilsnermalt var 4% Weyermann Carahell. Bryggningen gick väldigt bra och jäsningen var igång kraftfullt inom 12 timmar så det finns all förutsättning för en bra utvärdering av ölet (och malten) om en dryg månad.

Malten levereras i en papperssäck som inte tål samma tuffa tag som Weyermanns säckar och är lite svårare att återförsluta. Om plast eller papper gör skillnad för långtidsförvaring låter jag vara osagt.

Bara på toppen av den öppnade säcken kunde se och plocka ut en del orenheter i form av andra grödor. I så liten procentsats bör det inte ha någon smakpåverkan. Några gruskorn/småsten kunde jag varken se eller höra i min 3-valsade kross. Nr 4 från vänster i bild är ett vanligt maltkorn som referens.

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!