Pils i SS Brewtech Single Vessel Brewing System
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Det här inlägget handlar om min första (och förmodligen enda) bryggning på enkärlsbryggverket SS Brewtech Single Brewing Vessel som jag fått låna av Humlegården för att testköra och utvärdera (läs om det här). Eftersom mässperioden drog igång och Humlegården behövde ha tillbaka bryggverket hann jag bara brygga en gång på det men jag tycker ändå jag bildade mig en tillräckligt bra uppfattning om dess funktioner och användaregenskaper.
Ölet som blev testpiloten för bryggverket var en tysk pilsner som jag ville framhäva blommiga toner i. Därför körde jag med en relativt stor sen humlegiva av Hallertauer Mittellfrüh som förutom örter ger just vissa blommiga inslag, lite som att dansa över en blomsteräng likt Sound of music. För att förstärka blommigheten ytterligare använde jag lagerjästen Fermentis S-189 som enligt paketet säger ”Great yeast for elgant lagers with floral notes”. S-189 kommer ursprungligen från Hürlimann-bryggeriet i Schweiz och är utvald för sin ganska neutrala smakprofil. Oklart vad ”ganska” innebär i det här sammanhanget men den rekommenderas iallafall för råvarudominerade lager- och pilsneröl vilket är exakt vad jag är ute efter denna gång. Att få en fin blommighet men inte inslag av blomvatten eller fruktighet är viktigt och för mig är det stöd av örter som bidrar med denna balans. Inslag av gräs, mejram och oregano är också önskvärt medan tydliga estrar eller karamellighet stör mig enormt för den tyska stilen men får förekomma i tjeckiska varianter, där är jag inte lika petig. För att hålla nere mängden humlemateria i bryggverket tog jag även stöd från Magnum som bittergiva för att säkerställa en markerad beska. Humleschemat blev alltså Magnum på 60 min och Hallertauer Mittlfrüh på 15 min samt hopstand 20 min.
Maltmässigt har jag helt plockat bort all Münchnermalt från mitt pilsnerrecept då jag tycker maltsmaken blir något för dominerande, speciellt med Weyermanns Barkes Münchnermalt som är en riktig smakbomb. Av samma anledning använde jag standard Weyermann Pilsnermalt och inte Barkevarianten. De fina eleganta maltsmakerna ska såklart finnas där men jag vill ha en accentuerad och dominant humleprofil i min pils, inte minst för att särskilja den från min maltpräglade helles. I vanlig ordning använde jag även Syramalt som jag räknar som basmalt alternativt processhjälpmedel i mitt receptskapande.
Bryggdagen
Efter en komplett rengöring efter konstens alla regler för att ta bort tillverkningshjälpmedel som t.ex. fett men även viss smuts så fyllde jag bryggverket med 34 liter bryggvatten, dvs. kranvatten med mina vattenbehandlande salter, denna gång kalciumklorid. Jag satte kontrollpanelen på 63°C för inmäskning och tog en snutkaffe (knappast). Med maltkorgen och mittröret för recirkulering på plats gick det väldigt enkelt och snabbt att mäska in. Det fanns gott om utrymme för omrörning och alla eventuella degbollar försvann snabbt. Betaamylasrasten på 45 min gick bra när jag väl justerat hatten på recirkuleringsmittröret till rätt höjd och lärt mig justera flödet genom att ha max öppet på recirc-vredet och istället minska flödet genom att öppna whirlpoolkranen som skickar vört även över värmeelementet. Detta är klokt dels för att få en jämnare mäsktemperatur men även för att minska risken för eventuell fastbränning på värmeelementet t.ex. vid veteölsbryggning. Kontrollpanelen höll temperaturen skapligt jämn, trots avsaknad av isolering av bryggkärlet. Vid ett tillfälle noterade jag att den sköt över temperaturen till 63,8°C men jag hann tyvärr inte kontrollmäta med min kalibrerade termometer för verifiering och dessutom är det omöjligt att veta om temperaturen gällde genom hela mäsken eller bara den fria vörten som passerade över temperatursonden i botten på bryggverket.
Mäskschemat jag körde var en klassisk tysk stegmäskning ”HochKurz” fast en kvart extra på betan: 63c i 45m, 72c i 30m och 78c i 10m. Detta får man ändra manuellt på kontrollpanelen för varje steg genom att ändra temp och sätta timer, jag skulle gärna se en mjukvaruuppdatering i kontrollpanelen som möjliggöra färdiga stegmäskprogramm men det kanske kommer. Recirkuleringsflödet fungerade utmärkt genom hela mäskningen och jag skippade lakning denna gång, mest av lathet om jag ska vara ärlig. Det var enkelt att lyfta maltkorgen till dess viloposition och vörten rann ut lagom snabbt och främst från botten vilket innebär att maltbäddens filtrering förblev intakt.
Uppvärmning till kok styrdes genom att ändra läge på kontrollpanelen till Boil vilket tar bort inbromsning av PIDen som ska undvika att man skjuter över temperaturmässigt. För att bibehålla lagom rullande kok för den mängd vört jag samlat ihop var 87% effekt lagom. Jag fick 25 liter vört efter kok och med ett OG på 1.041 så fick jag cirka 70% i utbyte utan lakning vilket är helt okej. Jag borde ha haft lite mindre mängd mäskvatten (t.ex. 30l) för att nå mina önskade 1.044 denna gång eller så kunde jag ha kokat lite längre tid för reducera volymen men det orkade jag inte pyssla med denna gång.
Kylningen gjorde jag genom Brewtools motströmskylare och med SVBS egna pump. Vörten skickade jag tillbaka till bryggverket tills jag nått en så pass låg temperatur att jag kunde flytta slangen över till jäshinken istället. Whirlpool/trub-filtret gjorde vad det skulle men jag kunde ha samlat ihop någon liter till med vört om jag bara haft lite mer tålamod på slutet för det fanns en del vätska kvar.
Både maltkorgen och whirlpoolfiltret var ett uns svårdiskade på grund av de fina maskorna/hålen, det ville gärna stanna kvar små skalrester i maltkorgen. En disksvamp typ Scotchbrite gjorde diskjobbet betydligt enklare än diskborste för att få whirlpoolfiltret rent.
Sammantaget var det ändå en väldigt lyckad bryggdag och med någon ytterligare bryggning till på detta fina bryggverk hade även de minsta detaljerna suttit. Min samlade uppfattning är att SVBS är ett lätthanterat, effektivt och kompetent bryggverk av hög kvalité. Jag hade dock rekommenderat kylspiral istället för motströmskylare till detta bryggverk, mest för enkelhetens skull.
Jag satte bryggverket på några drickabackar för att få lite mer ergonomisk arbetshöjd och för att kunna fotografera enklare.
Värmning av bryggvatten.
Test av recirkulering och flödesjustering.
Halvvägs inmäskad.
Mäskningen i full gång. Fint homogent flöde på recirkuleringen.
Någon grad sjönk av inmäskningen vilket är helt normalt. Vill man kan man mäska in någon grad varmare för att kompensera för detta men det är inget nödvändigt.
Svårt att se på bilden men klar och fin vört efter att mäskprogrammet avslutats.
Utmäskning eller lakningsposition. Recirkuleringsröret stannar kvar i mitten så det bildas inget hål rätt ner genom maltbädden.
Trots min fotografrygg så var det inga problem alls att lyfta maltkorgen och vrida den ett kvarts varv. Avlastningsdelarna är gedigna och korgen hänger väldigt stabilt.
Dagens smak/arom-humle.
Vörtkoket fastnade inte på bild men det vet ni ju hur det ser ut. Här är kylningen i full gång med hjälp av inbyggda pumpen och min Brewtoolsmotströmskylare.
Det var inte nödvändigt med någon slangklämma men jag rekommenderar det starkt ändå.
”Jag vill ha blommig pilsnerbärs till lunch, mamma”
20 gram torrjäst till 25 liter denna gång.
Bryggdagen tog alltså cirka fyra och en halv timme, säg fem med all disk.
Här syns whirlpoolfiltret och hur merparten druv och humle stannat kvar i mitten.
Mätning av OG med Anton Paar SmartRef som jag recenserat här.
Provsmakning
Halmgul, lätt disig öl med stabil skumkrona.
Doften domineras av medelstor halm, hö och säd. Det finns en tydlig citrusdoft och vacker blommighet på stor nivå. Örtighet på medelstor nivå och inslag av vetedeg.
Smaken har en fin ljus maltighet i kombination med bröd på medelstor nivå.
Medelstor tydlig beska som är i balans med ölet men kunde varit lite högre för stilen. Något kärv.
Tunn kropp men ren munkänsla.
Medel kolsyra.
Ingen tydlig alkoholsmak.
Ren och lång eftersmak, inga felsmaker.
Kommentar
En god öl som är lättdrucken och väldigt rensmakande. Något för tunn som helhetsupplevelse vilket jag härleder till dess något låga stammvörtstyrka. Blommigheten och örtigheten är definitivt på plats men jag hade inte tackat nej till ytterligare lite pang där. Beskan var ren och tydlig men skulle gärna kunna vara på 5-10 IBU mer och lite mer åt ”rivig burkpilsner på Aralmack”. Ölet saknar såklart helt lågsyresmakerna då jag inte bryggde på det sättet denna gång men jag känner inte altid att jag saknar de smakerna i just en tysk pilsner då de tävlar med humleupplevelsen. Här finns det mer att utforska helt klart. Jäststammen S-189 gav en välldigt rensmakande öl utan tydliga jästbidrag i form av estrar, fenoler eller diacetyl. Hur mycket av blommigheten som kom från Mittelfrüh respektive S-189 vågar jag inte gissa, det behöver man nog en spektrometer till men klart är att det blev en blommig pilsner tillslut.
Recept
| Lindhs Pils – SVBS (Tysk pilsner) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 25.00 L
Total amount of malt: 4720 g
Fly sparge with 1.69 L water at 75.6 C
Total amount of hops: 162 g
Recommended starter size: 1.41 L / 383.4 Billion cells. BrewNotes Tastenotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Senaste kommentarer