(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
För mig är witbier förknippat med två saker; sommar och skaldjur. Witbier inget jag brygger så ofta men tycker det är gott att dricka, framförallt om det är ett bra exemplar. För mig som ofta brygger tyskt sticker witbieren ut med vanligen hälften omältade råvaror eller omältat vete samt kryddor i form av korianderfrön och pomerans. Enligt SHBFs stilbeskvining ska witbier vara lätt, frisk med syrlig citrusfräschör som ger balans åt viss kryddighet. I övrigt ska andra råvarusmaker och felsmaker hållas på låg nivå. Förebilder för stilen är Hoegaarden Wit, Dentergems och Blanche de Namur där jag bara smakat den första. Cirka 5% alkoholstyrka, välförjäst och låg beska.
Ölkitet
Just denna bryggning har jag gjort med Humlegårdens färdiga receptkit som jag köpt för att få exakta mängder av flera av råvarorna jag inte använder så frekvent, t.ex. puffat vete (torrified wheat). Humlegården själva beskriver ölet ganska snarligt som SHBF:
”Detta receptkit ger ett lätt, väl utjäst och läskande öl. Witbier är belgisk veteöl som kombinerar lätt syra, någon kryddighet och mjuk munkänsla till en fräsch och ljus, nästan vitaktig öl. Ölet får gärna serveras disigt, det hör till stilen.”
I kit:et ingår vetemalt och pilsnermalt från Weyermann, puffat vete och puffad havre, humle i form av East Kent Golding samt kryddorna korianderfrön och pomeransskal. När det kommer till jäst kan man välja själv mellan flytande Belgian Witbier (Wyeast 3944), torrjäst Belgian Wit M21 (Mangrove Jack’s) eller Fermentis torrjäst Safale WB-06. Jag valde Wyeast 3944 som flytandejäst/smackpack vilket brukar ge en snabb start på jäsningen. Till denna öl på 5% som kan jäsas något varmare tycker jag inte förkultur ska behövas (förutsatt bra datum på jästen) även om jag rekommenderar det som ”best practise” i samtliga övriga fall. Kit:et ska ge OG 1.049 och 5,1% alkohol räknat på 70% brygghusutbyte. De tydliga och lättlästa instruktioner följer inte med i utskriven form men kan läsas här istället. Det finns även färdiga XML-filer att ladda ner så receptet kan importeras till exempelvis Beersmith, Brewfather eller MySpeidel.
Bryggningen
Just 20 liter är den enda satsstorleken jag just nu inte brygger/kyler speciellt smidigt. Jag har kvar min Patina 36-l-gryta som jag både kan använda som BIAB, precis som i inledande kapitel i min bok, eller som recirkulerande mäsktunna via lauterhelix och pump. Problemet kommer främst vid kylningen då jag inte har kvar någon kylspiral och både min plattvärmeväxlare och motströmskylare är överdimensionerade för 20 liter, det blir mycket svinn i slangar och kylare helt enkelt. Det slutade med att jag bestämde mig för att göra det enkelt för mig; jag bryggde två gånger i rad med #Braumeister 10 vars kylmantel fungerar bra med exakt 0% disk efteråt.
För att kunna göra 20 liter med 10-liters-bryggverk fick jag dela på alla ingredienser och köra hälften/hälften uppdelat på två bryggningar. Jag hade en initial oro att så pass mycket vete och omältat (samt förkrossat och inte anpassat till mitt bryggverk) skulle bli problem i bryggverket men det gick galant. Både mäskningen och lakningen/sköljningen hade bra flöde utan kanalisering eller vörtfontäner. Det där med risskal/havreskal har jag aldrig bekymrat mig om att pröva men kan vara ett bra komplement till vissa bryggverk som lättare sätter igen sig.
Första bryggomgången gav 1.048 i hink och andra 1.051, OG på 1.050 så i linje med receptet. Att brygga två gånger på en och samma dag, framförallt med sen start på dagen, fungerade förvissso bra men är troligtvis inget jag kommer upprepa så många gånger. Dagen blir i längsta laget, framförallt mot andra kylningen och slutliga disken. Jäsningen drog igång direkt med en rejäl kreusen inom ett dygn och primärjäsningen var över på 4 dagar då jag vid 1.013 flyttade till fat för spundning/kolsyrejäsning. FG landade på 1.008 vilket gav cirka 5,5% alkoholstyrka uträknat med Beersmith.
För att göra det enkelt för mig fick #Braumeister 10 göra jobbet som sagt, eller dubbeljobbet kanske det borde heta.
Färdigmalda ingredienser i individuella förpackningar.
Korianderfröna och pomeransen fick dela påse. Bägge krossas med fördel lite lätt före de ska ner i koket och en humlestrumpa/kokpåse undviker problem på kalla sidan senare. Vem vill sätta igen en sytråd med en bit pomerans?
EKG var inte igår för min del. Knappast en humledriven öl så alla enklare, örtiga humlesorter går nog bra.
Inmäskad och omrörd med halva mängden av allt dvs. första omgången.
Som vanligt fyller jag på mer vatten än Speidels manual tycker för att undvika onödigt plask.
Efter mäskprogrammet såg vörten genomskinlig och fin ut.
En lättare lakning/sköljning på cirka 2 liter för att inte lämna något smask kvar i maltröret.
Beigebrunt varmdruv vid uppkoket.
En liten snabbdisk/sköljning av maltröret och filterdiskarna.
Smackpackpåsen svällde snabbt i köksvärmen. Dags att krossa kryddor!
Även här gjorde jag hälften itaget för maximal smak. Kanske skulle pomeransen krossats ytterligare lite vilket jag gjorde i omgång två. Min humlestrumpa är väldigt finmaskig så där uppstår ingen rymning.
Jag vill ha stavningen till witbier och inte whitbier men det kanske går bra med bägge?
Humlekokpåsen som jag inte minns varifrån jag fått. Gissar på att det är nylon iallafall.
För att snabba på bryggdagen värmde jag nästkommande mäskvatten lite i förväg. 3000 watt är snabbare än 1200 dessutom.
Första delen i hink med jäst. Perfekt mängd som vanligt med #BM10an.
Jag sköljde bara bryggverket snabbt inför kok två. Ser inte så kul ut på bild men det var tillräckligt rent.
Inmäskad, ses om en timme.
Genomskinlig och fin vört även omgång två.
Kok nummer två på gång. Jag har slutat med ventilationsrör på lilla 10an för det blir inte så mycket kondens att prata om i mitt bryggeri.
Se där, midsommarn är räddad!
Provsmakning
Ljust halmgul öl med hög skumkrona som var medelstabil. Disig till kraftigt disig.
Mycket stor korianderfrö och pommerans i doft. Även mycket ljus fräsch citron och tydliga inslag av vitpeppar.
Smaken är lätt med medel vetedeg, viss sädi och lätt halmig.
Citrontulo avlöser.
Hög till mycket kolsyrehalt.
Låg restsötma.
Låg beska.
Medelkort eftersmak.
Medel kropp.
Stor munkänsla, nästan lite så man vill tugga lite på den. ”Hög densitet”.
Inga tydliga toner av alkohol.
Mycket lättdrucken.
Kommentar
Perfekt sommaröl som verkligen kommer förgylla vår midsommar. Välavvägt och ytterst välbalanserat recept som jag inte har några som helst förbättringsförslag till. Smakerna är fräscha, väldigt tydliga men samtidigt inte spretiga. Den höga kolsyrehalten bidrar till ett lätt och fräscht helthetsintryck. Inte för parfymig koriander och t.om. min fru som är känslig för koriander tyckte ölet var mycket gott. Hoegaarden kan slänga sig i väggen, det är så här en witbier ska smaka!
Glad midsommar!
Witbier | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 20.00 L
Total amount of malt: 4500 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 25 g
Recommended starter size: 1.00 L / 248.0 Billion cells.
BrewNotes |
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens Ekolager)
Hur mycket och ofta kam man egentligen skriva om att brygga helles? Det är en ölstil som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som jag anser är oerhört underskattad både hos ölälskare (utanför Bayern) och hembryggare. Det är förvisso en väldigt svårbryggd stil där minsta lilla misstag eller slarv kommer märkas direkt men när slutprodukten blir som tänkt är den magisk. I Sverige finns fortfarande många som tror att lager, pilsner och export är samma typ av öl och väljer sedan öl efter prislappen och eventuellt tillverkaren eller burkens design. Jag kräver absolut inte att alla ska vara kräsna konsumenter, många vill ”bara dricka bärs” och det är helt okej. Det är kanske delvis tillverkarens uppgift att utbilda konsumenten eller åtminstone att inte vilseleda konsumenten som exempelvis Carlsberg Pilsner Export gör med dess för pilsnerstilen på tok för låga beska och för exportstilens något för låga alkoholhalt. ”Pilsner” är likt ”IPA” ett bra och säljande namn jämfört med ”ljus internationell lager” där denna öl egentligen hör hemma stilmässigt. Att bara kalla sin öl för lager ska vi inte ens gå in på i detta inlägg utan nu tillbaka till helles.
Jag har hittills inte hittat någon riktigt bra helles i Sverige tyvärr, vilket gör det lite klurigt att diskutera stilen med andra hembryggare. Det finns massor med bra tyska märken, från stora som små bryggerier, där även några tagit sig in på hyllan hos Systembolaget men som regel har flaskorna misshandlats på vägen och är en blek kopia av dess färskare ungdom. Spaten tillhör kanske inte lagerölsnobbarnas favorit men som jag skrivit om tidigare var de som uppfann stilen med lanseringsdatum 21e mars 1894. Spaten finns på de flesta medelstora Systembolag men jag har aldrig smakat ett gott exemplar utanför München. Av samma anledning har inte SHBF några förebilder för stilen i sin Öltypsdefinition utan istället två öl som inte ens jag som hellesnörd har smakat; Berger Vollbier Hell, 5.1% – Stierberger Export Hell, 5.0%.
På det stora hela är det svårt för mig att predika om denna underbara stil när det är få som får uppleva den på smickrande sätt.
Receptet
Flera stora hellesbryggerier använder sig enbart av pilsnermalt till sina helles men så kör de också två, ibland tre dekoktioner som ökar fyllighet och smak. Dekoktion är kul men tidskrävande och framförallt väldigt kladdigt så istället kan man tillsätta en mindre mängd ljus karamellmalt eller Münchnermalt som substitut. Jag som lågsyrebryggare behöver någon av dessa även för dess färgbidrag då min bryggmetod drar av 2-4 EBC från slutresultatet. Denna bryggning valde jag att förlita mig helt på Weyermanns Barkesortiment eftersom den maltsorten är så oerhört smakrik och även finns som Münchner 1-variant. En del av pilsnermalten byttes i vanlig ordning mot Weyermanns syramalt som är pilsnermalt sprayad med sauergut (naturligt framställd mjölksyra från vört), eftersom jag tycker den är så enkel att dosera för att hamna exakt på rätt pH varje gång.
Bryggningen
Bryggdagen började något senare även jag brukar på grund av en pollenbesvärad dotter. Inmäskad först vid 9-tiden men lyckades landa på 64,2°C som första beta-rast. Återigen fick jag svårt att få igång mäskrecirkulationen eftersom pumpen får kämpa med för liten och slapp slang på inkommande och för stor på utgående. Tur att detta var sista gången med just det problemet. Jag kände mig inte helt nöjd med min pump/plattvärmeväxlar-station som jag byggt, även denna ingår i förändringen av bryggverket till nästa storbryggning.
PH landade stabilt på 5,4 efter 20 min mäsknining och mäsken var jodneutral redan efter 45m vilket gör att jag behöver sänka mäsktiden på första rasten något ytterligare.
Efter 45 minuters betarast ökade jag värmen med en 70l-infusion genom att byta inkommande slang på recirkuleringen från mäsktunna till vörtkokaren. Alfarasten stabiliserade sig på 71,1°C som jag höll en halvtimme innan jag återigen bytte slangriktning för att pumpa vörten från mäskpannan till vörtkokaren. Vörtstyrkan före kok låg på 1.046 om det nu går att lita på refraktometern i denna fas. Jag tycker ofta jag får felaktiga värden vilket jag tror beror på för liten provtagningsvolym som kan medföra ickehomogen blandning av sockerlösningen.
Vörten var lite disigare än vanligt men klarnade upp redan efter varmdruv/hotbreak så av någon anledning hade jag lite extra mycket proteiner att fälla ut. På tal om varmdruv så var det extremt vitt och raklöddrigt. OG dvs stammvörtstyrkan efter 60 min kok landade på 1.052 och det varma vädret möjliggjorde tyvärr bara 16°C ut ur plattvärmeväxlaren från kokande med tillräckligt högt flöde för mitt tålamod.
Jäsning med tredje generationens jästkaka på 10°C ickestyrt dvs. i matkällaren. I och med min lösning att flytta vört genom väggen och ner i jästanken med en lite större slang kunde jag montera en gardenakoppling på samma slang efter vörten flyttats och där med backspola hela systemet för att undvika att få druv eller humle i plattvärmeväxlaren och vört på golvet, hellre vatten… Dagen avslutades med en PBW-recirkulering genom vörtkokaren, pumpen och plattvärmen.
Provsmakning
Halmgul till gyllengul, blank öl med kritvitt skum. Oerhört kraftig och stabil skumkrona.
Doften är enormt sädig och halmig med medelstora örtiga inslag. Lättare toner av citrus i bakgrunden.
Smaken är stort gräddigt maltig med en tydlig ”kernighet” i eftersmaken. Stor brödighet åt det ljusare hållet.
Väldigt välbalanserad smakbild.
Låg och kort beska, perfekt enligt stilen.
Låg restsötma.
Medel kropp.
Lång eftersmak.
Välintegrerad alkoholsmak.
Kommentar
En mycket lättdrucken öl som samtidigt är fylld med stora och extremt färska maltsmaker, den här omgången är jag mycket nöjd med! Maltsmakerna är perfekt välbehållna genom både varma och kalla sidan av bryggningen och örtigheten från humlen är i mycket bra balans. En av mina bästa helles jag bryggt och jag har inga justeringar att göra till nästa gång gällande bryggmetod eller recept, dock på en del annan utrustning.
Vattenpåfyllning.
Salt-, socker- och jästmätning kvällen före.
Fint kvällsljus i bryggeriet såhär års.
Den oerhört goda Weyermann Barke Münchnermalten.
Dags för inmäskningen underifrån, dvs. malten är redan på plats i högra tanken.
Riptide-pumpen och Therminatorplattvärmeväxlaren är fastmonterade i plexiglaset i min lilla pumpstation men jag är som sagt inte helt nöjd med själva konceptet längre. Det tåls att fundera vidare på.
Inmäskning den enkla vägen.
Snygg krossning med hela skal, 3-5 kärnbitar och minimalt med mjöl. Ligger på 1,0mm i spaltbredd och ganska hög hastighet på motorn eftersom det är så mycket malt som ska krossas.
Första recirkulationen under betaamylasrasten.
Stöket med att få igång recirkulationen gav en del onödigt kladd.
Bra temp för första rasten i Hochkurz-stegmäskningen.
GES 130 heter temperatursonden och den är riktigt snabb och stabil. Väl värd sitt höga pris.
Jag fortsätter att mäta pH ganska ofta även fast det alltid sitter mitt i prick.
Min bryggarpall som jag är riktigt nöjd med. Används förvånansvärt ofta faktiskt.
Jodneutral dvs i princip all stärkelse är konverterad till socker.
Nödlösning av övergång från stor till liten slang. Vingmutterslangklämmorna är bra men gillar inte vatten.
Fortfarande lite disighet i vörten vid flytt till koket.
Ju mer slangar och kopplingar, desto mer kladd och blask.
Skummet vid uppkok. Vitt som en brudklänning.
Blev bara en 60-giva denna gång eftersom jag ville ytterligare framhäva de fina maltsmakerna.
Sanicleanhink för att kunna desinficera plattvärmeväxlare och slangar på smidigt sätt.
Kristallklar vört efter kok och på väg till jästank.
Sista gången ni behöver se kryckor/stöd till slappa slangar.
Min lilla dravspade är så söt. Fungerar även bra för att skopa upp humle/druv efter koket så jag slipper köra ut det i avloppet.
Lindhs Helles Gold (H31) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 165 g
Recommended starter size: 12.97 L / 2548.0 Billion cells. Tastenotes |
(Reklam: I samarbete med Humlegårdens ekolager)
För cirka två år sen bestämde jag mig för att ta steget och utveckla mitt bryggande i en riktning där utrustningen inte skulle få diktera bryggmetod eller vara en begränsning. Jag byggde ett bryggverk av två stora mjölktankar och steg för steg har jag förädlat min bryggmetod och justerat utrustningen. Allt från att testa olika reciruleringslösningar till olika mäskroder osv. Nu börjar detaljerna sitta med bryggverk och metod men det som fortfarande inte är löst är jäsningen. En vän gav min en livsmedelsklassad plasttunna på 200 liter så jag kunde jäsa mina satser i ett kärl istället för tre men den enda temperaturstyrningen jag fick till var att låta tunnan stå i matkällaren som håller 10°C vintertid (15°C i skrivande stund).
Drömmen eller ska vi säga nästa logiska steg var såklart att ordna med en proffsig jäsning med temperaturstyrning och gärna även med tryckmöjlighet för att ytterligare kunna ta ett steg framåt mot högre ölkvalité. Trycktåliga ståltankar av större storlek kostar en hel del och det finns några olika märken och modeller att välja från. Till min stora glädje har jag fått möjligheten att hyra en SS Brewtech Unitank tillsammans med en glykolkylare från Humlegården eftersom vi har ett samarbete ihop. Eftersom detta är outforskade marker för mig kommer det ta många bryggningar innan jag kan göra en ärlig recension av utrustningen så ni får vara med under resans gång. Det här inlägget är mest en unboxing så ni får en teaser om vad som komma skall.
Just nu har Humlegårdens Ekolager en kampanj på SS Brewtech-utrustning med extra bra priser så passa på för det är inte många dagar kvar!
Eftersom unitanken är vald för att passa mina satser blir kartongen därefter!
Vilken skönhet!
Tri-clamp.
Butterfly valve.
Tryckmätare som det inte kan tränga upp öl i. Jag får lära mig PSI nu då antar jag.
Säkerhetsventil eller övertrycksventil.
Termometer med dykrör så den inte tar skada.
Spundapparat/Spundingvalve med skala. Riktigt rejäl och vacker pryl.
Kylningen av kylspiralen som är i Unitanken kommer ske med denna SS Brewtech glykolkylare.
Det här är början på en ny spännande resa!
Senaste kommentarer