Monthly Archives: juni 2020

Nytt bryggverk – del 4 – Första bryggningen

Som första öl att testa nya bryggverket/systemet med valda jag en helles. Det har blivit min standardöl att testa såväl maltsorter som bryggverk och bryggmetoder med eftersom alla felsmaker och maltsmaker märks oerhört tydligt. Det är alltså enligt mig den enklaste ölen för att bedöma om lågsyremetoden fungerat eller inte men så är jag också väldigt van vid hur bra den kan smaka och när det inte hållit hela vägen.
Eftersom jag inte hunnit förbereda mig tillräckligt länge för att kunna jäsa större volymer valde jag att göra en halvsats som första test dvs ca 100 liter efter kok. Jag valde även att köra en enstegsinfusionsmäskning utan lakning för enkelhetens skull.

Kvällen före bryggdagen fyllde jag upp vörtpannan med vatten och satte en timer på en av doppvärmarna. Jag hade räknat ur att fyra timmars värmning skulle vara lagom. Dock var det så länge sedan jag använde just den timern så jag tog fel på “av och på”. Som tur var väcktes jag mitt i natten av att min dotter pratade i sömnen och när jag tittade in i bryggeriet klockan två på natten var vattnet redan runt 70°C. Jag stängde av timern och somnade om. På morgonen skickade jag på 6400watt medan jag drack kaffe och väntade på att övriga familjen skulle vakna så jag kunde mala malten. För att räkna ut hur lång tid det tar att värma vatten använder man följande formel:

4,18 * antal liter * antal grader som ska värmas = energin som går åt
Energin som går åt / mängden kilowatt man värmer med = antal sekunder det tar att värma

Räkneexempel i mitt fall:
Räkna ut antal grader som ska värmas, t.ex från 68° mäsktemp till kokande: 100-68= 32°c
Ta vattnets specifika värmekapacitet vilket alltid är 4,18 kJ/(kg*K) och multiplicera det med antalet liter som ska värmas och antalet grader: 4,18 * 140 liter * 32°C = 18726 KJ (dvs mängden energi som kommer gå åt totalt för 140 liter att stiga 32 grader)
Dela den mängden energi med antalet kilowatt som ska användas för att värma: 18726 / 6,4 kW = 2926 sekunder
Dela med 60 för att få tiden i minuter istället: 2926 / 60 = 48,8 minuter.

Eftersom jag saknar lämpligt flytande lock valde jag att förkoka mäskvattnet istället för den något enklare jästätarmetoden. Det gjorde även att plattvärmeväxlaren fick sig en rejäl rengöringsomgång med kokande vatten vilket alltid är bra. Som sidospår vill jag passa på att tipsa om att man även kan koka hela plattvärmeväxlaren någon gång per år för lite extra noggrannhet.
Jag har köpt en ny analog termometer till plattvärmeväxlaren eftersom wortometern inte riktigt passade mina andra digitala termometrar. Jag tänkte först att jag skulle mäska in från kokande rakt igenom plattvärmeväxlaren men den kyler för bra för det så jag lyckades inte pricka in de 68°C som Beersmith rekommenderade. Istället recirkulerade jag vattnet i vörtpannan tills jag nådde lagom temperatur.

Att krossa drygt 22 kilo malt i MonsterMillen var inga problem alls men jag fick dela upp det i två omgångar för att det skulle få plats i tratten och i den hink jag har under krossen. Flytten av vatten gick bra och hastigheten var enkel att justera med den inbyggda kranen på Riptidepumpen. När allt vatten var på plats rörde jag om i botten på mäsken med min nyköpta mäskpaddel modell XXL. Före omrörningen var det inget skum alls men ett lätt skum flöt upp till ytan efteråt. Jag la på locket till Brewtools-bryggverket på ytan (improviserat flytande lock) och sedan det nuvarande topplocket och ovan på den en handduk som extratemporär isolering.

Tyvärr landade mäsktemperaturen i underkant och de 64 initiala graderna sjönk under mäsktimmen. Både jag och Beersmith hade underskattat hur mycket värme som själva mäsktunnan absorberade så till nästa gång får jag antingen värma den lite först genom att spola lite varmt vatten i den (som att förvärma en kaffetermos) eller så får jag använda varmare mäskvatten vilket kan vara skadligt för enzymerna i malten, framföralt betaamylas. Vid HERMS-bryggning är detta inget problem alls utan så kan jag sikta lågt och sen höja men detta var ju en enstegsinfusionsmäskning och någon värmekälla i mäsktunnan kan jag inte ha. Mäskutbytet (mash efficiency) blev därför lidande och jag fick lägga till lite koktid för att nå ett acceptabelt OG.

Recirukleringen före flytt till vörtpannan gick som en dans och vörten blev fin nästan omedelbart. Lauterhelixen i kombination med väldigt bra krossad malt (nedjusterad till 1.0mm nu) gav ett snabbt flöde och en välfungerade filtration genom mäskbädden. Snabb paus för att flytta slangen till kranen på vörtpannan och sen igång igen. Jag fick ihop 115 liter vört till koket och skummet jag fiskade upp med hålslev var extremt vitt och fluffigt. Med andra ord var mäskningen verkligen lyckad ur ett syreperspektiv. Brunt skum vid uppkok betyder oxiderad mäsk som jag tjatat om så många gånger. Koket var lagom med två doppvärmare dvs 6400 watt men jag använde alla tre för att snabbt komma upp i kok och få en kraftig utfälling av druv. Jag kokade med locket på men ena lilla locket av och ovanpå det Braumeisterhuvan med spirorör ut genom fönstret. Det fungerade tillräckligt bra för att det inte ska vara panik att skaffa en annan lösning även om det ligger i närtid. Den relativt lilla mängden humle fick koka i en BIAB-påse för enkelhetens skull och efter koket lät jag vörten vila (sedimenteringspaus) samtidigt som jag för-kylde med min stora kylspiral (passade inte optimalt då “armarna” är lite för korta). Sen lyfte jag ut kylspiralen för att sista druven skulle sjunka till botten och skickade sedan vörten till jäshinkarna via plattvärmeväxlaren. 10°C var inga problem denna gång heller trots att det nu är sommar och grundvattnet varmare.

Disken av de båda kärlen gick oerhört enkelt. Det tog lite tid att skopa upp all drav men sen kunde jag enkelt spola ur det sista via den enorma kranen och skrubba av bägge kärlen med den stora och grova Vikanborsten som ingår i Braumeisterrengöringskittet. Jag tog även lite PBW i vörtpannan och skrubbade runt med men det hade nog inte behövts denna gång för den var riktigt ren och fin efter bara en halvminuts borstande.

Sammanfattning
Som första testbryggning måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med utrustningen och bryggmetoden. Vörten var extremt ren och fin genom hela processen och den smakade superfräsch ända ner i jäshinken. Systemet är alltså bra genomtänkt för lågsyrebryggning och det finns inga begränsningar i vare sig maltmängd (både liten mängd eller stor mängd) eller i total vörtvolym. Bryggdagen var ungefär lika energikrävande som en vanlig bryggdag med Braumeistern eller Brewtools och tidsåtgången var absolut snarlik trots den minst dubbla mängden vört. Diskningen var betydligt enklare än med alla enkärlsryggverk jag testat så jag tycker att jag kryssat i de flesta boxar som jag satte upp för bryggverket. Den förbättringspotential som ändå finns och som ska ordnas är att kunna stegmäska. Jag har inte alla delar för att få igång HERMS-cirkuleringen just nu men jag har heller inte någon order på gång hos Humlegården eftersom jag precis storhandlat där. Det är främst lite slangnipplar som saknas. Ventilationen ska jag ordna med så den passar bättre och det hoppas jag kunna fixa nästa gång jag kör förbi Byggmax. Min bryggbänk som jag först byggde i trä är jag inte nöjd med. Den blev för stor och klumpig vilket gör den svår att rengöra och framförallt undertill är det svårt att komma åt med t.ex. en mopp. Jag har sedan testbryggningen fått en grymt gedigen “platta på hjul” av en kompis men även den har lite knasiga dimensioner men det är ändå betydligt bättre än två lastpallar staplade på varann. Drömmen är att svetsa ihop två små bord eller stativ på 70×70 cm och ca 30 cm höga som de två tunnorna kan stå på. Om det är hjul undertill blir det ytterligare lite bättre och jag skulle då kunna spola av bryggverket direkt ovanför golvbrunnen eller t.om. rulla ut det på garageuppfarten för en tete-a-tete med högtryckstvätten. Problemet är bara det att jag inte har någon svets men framförallt att jag aldrig har svetsat i hela mitt liv så detta får tyvärr bli ett långtidsprojekt att lösa. Jäsningskapaciteten är som sagt för liten för att kunna maxa systemet men jag vet inte hur ofta jag kommer vilja göra så mycket öl och hur ofta jag nöjer mig med 100 liter istället. Jag kan lätt skaffa ett kylskåp till och två jäshinkar till men visst vore det läckrare med en enskild lösning som kan rymma en hel storbatch på 200 liter?
Den lilla metallvagnen jag satte pumpen och plattvärmeväxlaren på var kass. Jag hade hoppats på en smidig lite lösning man kan rulla omkring men istället gjorde jag flera misstag när allt var svåråtkomligt och det blev kladdigt på golvet. De två tunnorna är ganska breda tillsammans så för att göra setupen lite luftigare har jag i efterhand flyttat på kylskåpet. Jag kommer fortfarande kunna pumpa vörten från koket direkt till jästanken och skillnaden i slang är max en meter så det blir inte så mycket vört som går till spillo. Sist men inte minst så saknar jag ett bra flytande lock men det är på gång tror jag, eller så har Builor.se blåst mig. Det får ni veta nästa gång det är dags att brygga.

Allt blir så maxat när man brygger stort, även saltvägningen.

Min nya inline-termometer som har QD-kopplingar för lätt rengöring. Nykalibrerad såklart… Finns att köpa hos Humlegården och finns även i TC- och Camlockvariant.

Förkok och kylning av mäskvatten via recirkulering genom plattvärmeväxlare.

Påbörjade inmäskningen och kände hur strumporna blev blöta. Jag hade visst glömt stänga den stora kranen.

Malten och vattnet på plats.

Test av det flytande locket från Brewtools B80 Pro för att se om de få maltskalen som flöt sjönk och det gjorde de.

Här är min nya mäskpaddel eller mäskroder. Fungerar säkert lika bra till en kanot eller som halshuggare om Coronakrisen övergår till zombieapokalyps. Finns att köpa hos Humlegården.

Före omrörning.

Efter omrörning. Ska jag få bort det sista skummet måste jag nog purgea mäsktunnan med CO2 eller NO2 vilket jag säkert kommer testa framöver.

Här har jag börjat flytta vörten till vörtpannan dvs den till höger i bild.

Vörten i början var lite mer koncentrerad än senare men hela tiden så här fin.

Locket fungerade toppen som flytande lock men som ni ser är det lite för litet i storlek.

Dravet efter mäskningen.

Jag passade på att laka ut 20 liter extra som fick bli till ett separat kok. En IPA med Simcoe blev det (eller IPL snarare eftersom den fick lagerjäst i 15°C).

Så vacker varmdruv vid uppkoket, som grädde!

Improviserad ventilation.

Tömning av mäsktunnan. Den här kvarvarande mängden var enkel att spola ut genom den stora kranen.

Jag testade först med en stor spade men det var svårt att pricka hinken utan att spilla så jag tog min lilla stålskopa som jag väger malt med istället.

För-kylningen ner till ca 45-50°C för att fälla ut kalldruv men även för att kunna få ut kallare vört ur plattvärmeväxlaren.

Flytt av vört till första jäshinken.

Detta är den halvkylda vörten och humlekokpåsen.

Som sagt, 10°C vört direkt till jästen och jäsningen. Då slipper jästen bli ledsen av att haman i 20°C och sedan kylas ner till 10°C av kylskåpet.

Receptet

H21 Lindhs Helles (Helles)

Batchsize: 100 l
OG: 1,044 SG
FG: 1,010 SG
Alcohol by volume: 4,6 %
Bitterness: 22,2 IBUs
Color: 7,7 EBC

Water Prep

Amt

Name

Type

#

%/IBU
22,00 g Calcium Chloride (Mash 60,0 mins) Water Agent 1
13,00 g Antioxin SBT (Mash 0,0 mins) Water Agent 2
4,00 g Salt (Mash 60,0 mins) Water Agent 3

Mash Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
20456 g Pilsner (Weyermann) (3,3 EBC) Grain 4 92,0 %
1112 g Carahell (Weyermann) (25,6 EBC) Grain 5 5,0 %
667 g Acidulated (Weyermann) (3,5 EBC) Grain 6 3,0 %

Total amount of malt: 22235 g

Mash Steps

Name

Description

Step Temperature

Step Time
beta Add 141,99 l of water at 68,6 C 66,0 C 45 min

Fly sparge with -2 l water at 75,6 C

Boil Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
123 g Hallertauer Mittelfrueh [3,80 %] – Boil 60,0 min Hop 7 13,0 IBUs
164 g Hallertauer Mittelfrueh [3,80 %] – Boil 10,0 min Hop 8 9,3 IBUs
12,00 g Yeast Nutrient (Boil 10,0 mins) Other 9
3,00 g Protafloc (Boil 10,0 mins) Other 10
18,00 ml Lactic Acid (Boil 10,0 mins) Water Agent 11

Total amount of hops: 288 g

Fermentation Ingredients

Amt

Name

Type

#

%/IBU
0,1 pkg Bavarian Lager Yeast 12

Recommended starter size: 9,96 l / 1653,9 Billion cells.

BrewNotes
Mitt kranvatten
Genomsnittliga värden 2018 (tidigare värde inom parentes)
25 Ca (29)
4,9 mg (2,49)
18 Na (8,8)
32 so4 (39)
14 cl (12)
80 Hco3 (61)

Mitt standardbryggvatten 190225
6g CaCl, 2g NaCl, 7g Antioxin för 45 PPM

50ppm Ca
5,9 Mg (1ppm från jästnäring)
29,3 Na
85 SO4 (32 från vatten, 39 från Antioxin och 14 från jästnäring)
73 Cl
-113,5 HCO3 (sen 80)
16,8 K
5,33 pH med 20,8ml Lactol (0,3 ml/l)

Bidrag från jästnäring på 2,2g/19l:

Calcium 0.696 ppb
Magnesium 0.928 ppm
Sulfate 13.920 ppm
Zinc 0.635 ppm
Manganese 0.567 ppm
Thiamine 0.241 ppm

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Nytt Bryggverk – del 3

Jag vill inleda med att säga att mitt nya bryggverk fortfarande är under utveckling. Exakt vilka delar som ska ingå och vilken bryggmetod jag tänkt använda är inte gjutet i sten utan kommer säkerligen förändras och anpassas allt eftersom jag brygger. Systemet är så pass modulärt att det finns flera olika sätt att använda det på utan att bygga om något. Det går t.ex. att brygga med infusionsmäskning i ett eller flera steg (stegmäskning), med eller utan konstant recirkulering eller så värms mäsken genom att recirkulera vörten genom ett vattenbad så kallad HERMS – Heat Exchange Recirculating Mash System (vilket låter som en pinsam sjukdom). Det går även stegmäska med hjälp av dekoktion men hur mysigt det än är så ingår det inte i mina standardförfaranden eftersom det är omöjligt att genomföra i hembryggarmiljö utan att kraftigt oxidera hela mäsken.

Systemet i dess enklaste form består alltså av två isolerade, rostfria ståltankar på 216 liter vardera. Kapaciteten efter kok är mellan 100-200 liter vört och endast vörtkokaren har värmekälla på 10.000 watt. Vörten/vattnet flyttas med hjälp av Blichmann’s pump Ripstide och silikonslang. Mäsktunnans enda komponent förutom kranen är en lauterhelix-spiral på 180 cm som släpper ut vört men hindar maltpartiklar att passera. I dagsläget fästes lauterhelixen med en silikonslang på en slangnippel så den är lätt att ta bort för att rengöra (t.om. köra i diskmaskinen eller koka om man så önskar) men även för att underlätta avlägsnandet av drav och rengöra mäsktunnan. Kokkärlet är utrustat med en värmeslinga på 10.000 watt från BrewPi men den används inte för tillfället eftersom jag behöver kunna sänka effekten till kok av halvsatser på 100 liter. Jag ska alltså bygga någon sorts box med vred för att kunna koppla bort en av faserna eller ännu elegantare styra spänningen med en SSVR men eftersom jag inte är elektriker är detta ett framtida projekt jag kommer behöva extern hjälp med. Tills vidare sköter jag istället koket med tre stycken doppvärmare på 3200 watt vardera från Speidel. Tre stycken används för vattenvärmning, värmning till kok och kok av full volym 150-200 liter. Ska jag göra en halvsats på 100 liter så är 6400 watt dvs två doppvärmare lagom effekt.

Den enklaste bryggmetoden
Enstegsinfusionsmäskning eller bara “klassisk infusionsmäskning” går till såhär enligt lågsyreprincipen: Fyll vörtpannan med totala mängden vatten som kommer gå åt. Syrereducera vattnet antingen genom att koka det eller genom att låta torrjäst och en liten mängd socker konsumera allt syra. Värm/kyl vatten till ca 68-70°C. Häll den torra och nykrossade malten i mäsktunnan. Tillsätt salter och antioxidanter. Pumpa vattnet från vörtpannan och in underifrån på mäsktunnan. Rör om försiktigt under ytan så att så lite skum som möjligt bildas. Lägg på flytande lock och vänta en timme. Koppla om slangarna till pumpen så att vörten tas från botten på mäsktunnan och flyttas till toppen av mäskbäden. Recirkulera vörten i några minuter tills sen ser fin ut och mäsken fungerar som ett filter, s.k. vorlauf. Flytta slangen till kranen på vörtkokaren som fylls på med vört underifrån och upp utan plask. Koka vörten som vanligt.

Mitemellanmetoden – lakning
Det går även stegmäska med systemet genom att tillsätta kokande vatten och ska man göra det kan man lika gärna laka lite också för att öka utbytet. Metoden är som den ovan fast man fyller inte på med allt vatten utan 1/3-del till hälften. Sikta på 63°C och efter 30-45 minuter tillsätts ca hälften av de kvarvarande vattnet fast denna gång kokande. Temperaturen stiger från 63°C till 72°C och nästa mäsksteg påbörjas. Efter en halvtimme recirkulerar man vörten (vorlauf) och börjar flytta den till vörtkokaren som då måste vara tom. Alltså behövs här ett tredje kärl för nu ska 76-gradigt vatten tillföras ovanpå mäsken samtidigt som den töms från botten. De exakta mängderna vatten i de här stegen väljer man lite beroende på hur ens system ser ut och hur mycket vatten som kommer att gå åt för att kunna nå nästa temperatursteg. Ska man stegmäska en veteöl med hjälp av kokande vatten så är det klokt att börja med väldigt tjock mäsk dvs liten mängd vatten. Att använda sig av flerstegsinfusionsmäskning och ände hålla syrenivån nere är svårt eftersom man bör röra om när det det kokande vattnet tillsätts. Att endast laka är desto lättare.

Den mer komplicerade metoden HERMS
HERMS-delen av mitt system består i dagsläget av en 36 liters Patinakastrull som värms av en induktionsplatta på 3000 watt som jag tyvärr inte kan styra med termostat eftersom den är digital och inte startar igång efter ett elavbrott. Här kommer jag eventuellt uppgradera till en Hendi-platta senare. I kastrullen förutom varmt vatten ligger min 29 meter långa rostfria spiralkylare. Mäskmetoden med HERMS innebär att fylla mäsktunnan med torr malt, pumpa in 63-gradigt vatten, allt eller spara lite till lakning, från vörtkokaren in genom kranen och underifrån på mäsktunnan dvs ut genom lauterhelixen. När mäsktunnan är full rör jag om försiktigt i mäsken och lägger på ett flytande lock. Slangarna kopplas om så vörten tappas ut genom lauterhelixen till Riptidpumpen, vidare till kylspiralen som ligger i varmvattenbad på önskad temperatur och sedan tillbaka till toppen av mäsken. Genom att ändra temperaturen på vattenbadet kan jag alltså styra temperaturen i mäsktunnan om bara returflödet sprider sig homogent i bädden. Efter stegmäskningen recirkuleras vörten och sen i i vörtpannan likt de andra metoderna

Koket
Själva koket är det inga konstigheter med utan värmeslinga i botten och lagom rullande kok. Jag har inte en färdig ventilationslösning och med så stor yta och effekt bildas en stor mängd kondens så detta måste lösas. Jag hoppas kunna lösa detta utan någon fläkt ungefär på samma sätt som med Braumeistern och mitt första kok fungerade förvånansvärt bra genom att köra med lilla röret och Braumeisterhuvan lagd mot vörtpannas ena öppning i locket. Till mäsktunnan har jag inte något originallock utan där ligger bottenplattan ovanpå eftersom förre ägaren monterat bort den för att köra gasol. Till vörtpannan däremot medföljde originallocket som har två löstagbara mindre lock och tanken är att ena ska användas till ventilation och andra till humlegivor. Jag har sett liknande tunnor där man använde bägge små öppningarna för ventilation men jag hoppas kunna slippa det.

Kylning
200 liter vört är ingen man kyler med små hembryggarprylar utan här krävs rejäl kapacitet. Tanken är att låta Blichmanns Therminator sköta hela jobbet och till en alejäsning med 18°C pitchtemperatur innebär detta att skicka vörten direkt från kokande genom plattvärmeväxlaren och till jästanken. För lageröl, där jag helst vill pitcha på max 10°C, så måste vörten först för-kylas i vörtpannan vilket även ger fördelen att merparten kalldruv stannar kvar där. För-kylningen kan antingen ske genom att plattvärmeväxlaren får skicka tillbaka kyld vört till systemet eller så kan jag använda mig av spiralkylaren från HERMS-slingan eller slutligen min motströmskylare från Brewtools. Det här är ett sådant steg där alla varianter måste testas några gånger innan jag hittat min favoritmetod. Enklast är såklart att enbart använda plattvärmeväxlaren men det innebär en risk att det fastnar en massa druv eller humle i den och det i sin tur innebär stora bekymmer. Någon form av whirlpool eller åtminstone sedimenteringspaus efter kok kommer alltid att tillämpas för att så mycket druv som möjligt ska sjunka till botten.

Jäsning
Att jäsa 200 liter vört per kok eller kanske tom flera parallella jäsningar är inget problem i sig utan problem uppstår först när jäsningstemperaturen ska styras. Här har jag i dagsläget två varianter att använda mig av; ett termostatstyrt kylskåp där jag får in 120 liter vört uppdelat på två jäskärl á 63 liter styck och den andra varianten är att flytta runt hinkar mellan olika rum där t.ex. matkällaren vintertid håller en ganska okej lagerjäsningstemperatur. Med andra ord är min jäsningskapacitet idag undermålig så där finns det utvecklingspotential. Glykolkylning är något jag försöker undvika eftersom de system jag sett låter en del och vi har sovrummet nära bryggeriet så det måste vara tyst. Jag kommer garanterat återkomma till denna punkt vid senare tillfälle.

Hur första bryggningen gick? Det kommer i nästa inlägg, jag lovar!

Den stora Lauterhelixen på 180 cm passar perfekt i den ca 60 centimeter breda mäsktunnan.

Vörtpannan med originallocket där två mindre lock går att ta bort. Upp sticker de tre doppvärmarna från Speidel.

De olika värmekällorna, antingen tre doppvärmare/eldgafflar eller den enorma värmespiralen från Brewpi. De tre doppvärmarna är väldigt smidiga att lyfta ur och diska i vasken men den inbyggda spiralen är ju en tjusigare lösning men då måste jag kunna sänka effekten med 30% vid kok av halvsats.

Så här kan ju inte ventilationen se ut i längden såklart men ny lösning är på gång.

En variant av för-kylning med hjälp av kylspiral. Fungerar men inte så snygg lösning. Dock idiotsäker…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Nytt Bryggverk – del 2

Många tror/anser att “bryggverk” är samma sak som en färdig allt-i-ett-maskin som man mäskar och kokar vört i. T.ex. Braumeister, Brewtools, Grainfather eller BK35. För mig och många av de hembryggare som började brygga några år innan dessa termostatgrytor blev den vanligaste hembryggarutrustningen betyder bryggverk istället bryggsystem eller den samling kastruller, värmekällor och pumpar som utgör ens sätt att brygga. “Det här är mitt bryggverk” sa jag t.ex. om en kastrull och en kylväska. Så när jag nu påbörjar resan mot ett nytt bryggverk är det inte en recirkulerande allt-i-ett-maskin jag avser utan den totala mängden prylar som utgör min vörttillverkning.

För att börja i rätt ände med mitt nya bryggverk analyserade jag först vad jag saknat, sett förbättringspotential i eller stört mig på med all min tidigare utrustning jag använt. Först och främst var det för svårt att hålla nere syrenivån. Jag lyckades oftast men det var en smal balansgång. Samtidigt gjort enkärlsdesignen att jag ofta fick ut för liten mängd vört att fylla två fat. Både Braumeistern och Brewtools kan ju lätt leverera 80 liter vört vardera om man lakar men då får man skippa lågsyrebryggningen helt och hållet vilket inte är ett alternativ för mig. Mängden vört bestäms helt enkelt utifrån mängden malt och den nivå på vätskan som det måste vara i systemet under mäskningen för att det ska fungera optimalt med flytande lock. Detta ger också problemet att det inte går att göra speciellt starka öl. Ett OG över 1.056 är svårt nå och att komma över 1.060 går inte utan syrepåverkan eller DME. Disken har varit svår eftersom jag inte velat ta i med rejäla verktyg. Bryggverken är förvisso av väldigt hög kvalité men att gå in med en grov rotborste och riva loss med rengöringsmedel känns väldigt onödigt på så fina och högpolerade maskiner. Alltså krävs försiktig rengöring där PBW får göra största jobbet vilket förvisso fungerar och repar inte. men tar en hel del tid och mycket vatten. Dessutom är det tråkigt. Att rengöra maltrör på bägge sidor, försöka få fyra filterdiskar rena, plocka isär pumpar och slangar, tömma stående vatten, ja det är väl en del av själva bryggdagen men det är moment jag gärna skulle slippa eller iallafall minska ner om jag kunde. Att göra rent fastbrända värmespiraler eller värmespiraler som är svåråtkomligga är inte heller vad jag kallar fredagsnöje. Allt det här är såklart lyxproblem men utgör ändå en baksida på bryggdagen precis som blöta strumpor eller kondens i halva huset kan orsaka irritation.

Krav och önskemål på nya bryggverket
Det första och största kravet är såklart att kunna hålla nere syrenivån under 1.0 ppm genom hela processen och att få ut en ren vört både efter mäskningen och efter koket. Det innebär minst två kärl för att kunna mäska in underifrån (underlet), separera vörten utan att lyfta någon maltkorg samt minst ett flytande lock. Bryggverket ska kunna vara flexibelt och utan större begränsningar vare sig när det gäller satsstorlek eller maltmängd. Det ska vara lätt att rengöra bryggverket på plats utan att behöva flytta eller vända tunga kärl och rengöringen efter en bryggdag ska mer kunna liknas vid att skotta snö än att rensa smuts under naglarna med en tops. Systemet ska vara enkelt, modulärt och uppgraderingsbart. Med andra ord om något går sönder under bryggdagen ska det vara möjligt att improvisera och lätt att köpa nya delar för att komma igång igen. Hellre en manuell fönsterhiss än en touchscreen som sänker rutan i bilen så att säga. Jag blir jätteimponerad av all automatisering och avancerad styrning som några av mina hembryggarkollegor håller på med men dels är jag ingen programmerare, dels ingen elektriker och dessutom inte så intresserad av den typen av skapande i processen. Med mitt nya system är jag mer ute efter en traktor som man servar med spett än en Tesla som man server med laptop för att göra dagens sista sista liknelse. Att hålla nere antalet delar som kan krångla eller gå sönder har alltså varit en grundprincip i hela tankeprocessen, så långt det bara går. Att ha en termostat är väldigt smidigt men den kanske inte måste gå via en bryggdator via kontrollbox som även styr pumpar och mäter vörtens pH, DO och SG på tio ställen. Sånt är läckert och ger bättre överblick på processen men inte nödvändigtvis bättre öl. Slutligen vill jag ha rejält med kapacitet i värmningen men även kunna styra styrkan på koket så det inte blir någon värmestress på vörten. Tunga lyft ska hållas nere så gott det går genom hela processen för att spara på den gamla fotografryggen.

Storlek på systemet
Hur mycket öl kan man göra av med som privatperson egentligen? Behöver jag verkligen mer öl per månad än jag redan producerar idag? Bland mina önskemål för nya bryggverket nämnde jag flexibel satsstorlek men egentligen hade det räckt med om jag sagt “tillräcklig mängd öl per nedlagd arbetstid och per bryggdag”. Att kunna brygga 20, 50, 100 och 200 liter i samma system innebär en rad begränsningar eller svagheter beroende på vilken utrustning man väljer. Att koka 20 liter med 10.000 watt blir lika tokigt som att koka 200 liter med 2.000 watt till exempel. I ett stort system kommer det alltid vara mycket svinn och dödyta/deadspace så att pricka in en “standardsatsstorlek” för ens bryggverk är klokt. Då passar alla delarna ihop tillsammans. Värmekapaciteten, bortkoket och kylningskapacitet är rätt dimensionerade. Jag hade initialt en tanke om att köpa 2-3 stycken Patina 98l-kastruller och sikta på en satsstorlek på mellan 60-80 liter efter kok med möjlighet att kunna göra 80 liter standardöl eller 50 liter starkare öl (över 7%), när behov och intresse för sånt skulle uppstå. Detta skulle grovt innebära en tredjedels större kapacitet än jag har idag och det hade väl kunnat räcka, egentligen. Men så hade jag ju den där stora mjölktanken på drygt 200 liter som stod och blängde på mig i bryggeriet. Skulle det gå att använda den som mäskkärl och sikta på en satsstorlek på 100 liter istället, med option på att kunna få ut 150-200 liter? Vad i hela friden skulle jag med all den mängden öl till frågade jag mig själv och min fru skakade på huvudet. Det kan jag fortfarande inte svara på men precis som när idén om syrefri bryggning satte sig i hjärnan, fastnade idén om att bygga mig ett eget litet mikrobryggeri på 2hl (hektoliter) i garaget. Varför? För att jag gillar att testa nya saker och nya utmaningar. Varför? Jag tilltalas av tanken att koka större volymer. Varför? För att det är ett kul projekt både för mig och för er. Men varför??? För att jag kan!

Rost och Barkeepers Friend
I och med detta hade första pusselbiten fallit på plats och jag bestämde mig för att göra en mäsktunna (MLT) av mjölktanken men först behövde den få lite kärlek i form av avlägsnande av ytrost och kalk. Jag testade först att gnugga med Bräkleen som jag löst upp rost med tidigare fast i bilsammanhang. Det bet inte alls. Fram med nästa sprayburk, 5-56 som det står rostlösande på. Det blev ingen större skillnad det heller. Bara en sak kvar att testa nämligen oxalsyra. Oxalsyra finns naturligt i t.ex. rabarber men här behövs lite kraftigare koncentration, dvs. Barkeepers friend som jag köpt på nätet för en massa år sedan. Jag vet att något liknande finns i bygghandeln från tillverkaren Nitor men den har jag inte testat och går därför inte i god för (någon som testat får gärna kommentera nedan). Barkeepers Friend vouchar jag dock för till 100%, den är magisk! Lös upp en matsked pulver i lite vatten så det blir som en smet. Gnugga in med en mjuk svamp och låt stå en halvtimme. Gnugga lite till med svampen och skölj sedan noga. Svampen kommer bli svart av oxid så ta inte den finaste du har. Sen är det tydligen viktigt att torka ordentligt och inte röra ytan på 24 timmar. Det som sker är att kromet i stålet oxiderar och bildar ett effektivt rostskydd. Detta är alltså en passivering av stål i samma steg så något citronsyrabad behövs inte!

Bygge av en bryggbänk
Till min nya MLT köpte jag en 180 cm Lauterhelix som falskbotten eftersom jag haft en tidigare och tyckte rengöringen var väldigt smidig tillskillnad från hur en 60 cm falskbotten med 10.000 små hål i skulle vara att hantera. Lauterhelixen fungerar precis som den Bazookascreen jag kört med tidigt i min hembryggarbana fast 1000% längre och mer hållbar. Dessutom går det stoppa den i diskmaskinen om man bara ser till att den är lätt att demontera efter bryggdagen. Jag tog upp en lämpligt hål i sidan för att kunna fortsätta använda den befintliga enorma kranen för disk. Men MLTn kunde ju inte stå direkt på golvet eftersom flödet till pumpen blir lidande, arbetsställningen obekväm och rengöring under kärlet blir svårt. Jag la ihop några lastpallar och finlirade med några brädstumpar för att komma fram till den optimala häjden på bryggbänken. Sen tog det 45 minuter att kapa upp lite spilbitar från balkongbygget och skruva ihop en kraftfull bänk som skulle klara minst 300 kilos belastning. Saknades nu var främst ett flytande lock men hur hittar man ett ca 60 cm i diameter, rostfritt lock? Det får lösas efter första testbryggningen.

Boil Kettle
I början av Coronakrisen hade jag installerat trefas i bryggeriet så kapaciteten och möjligheten att koka 200 liter fanns plötsligt vilket säkert spädde på denna galna idé om att bygga ett eget privat mikrobryggeri. Många timmars funderande och planerande för att fylla på med övrig utrustning och utveckla en bryggmetod började. Jag köpte en del utrustning från Humlegården och började så sakteliga få bitarna på plats men helhetstänket var ännu inte färdigt. Jag övervägde olika alternativ för vörtkoket och tittade först på en 200l gryta från italienska Polsinelli. Men dels kostar de en slant på grund av mängden stål och den otympliga frakten, dels är leveranstiden just nu extra lång i Coronatider men framförallt så är stålet på de grytorna ganska tunt och jag ville ju ha rejäla grejer som tål kraftfull rengöring. Jag skulle ju ha en pansarvagn att brygga i, inte ett tunt champganeglas (förlåt, inga mer liknselser skulle det ju bli). I väntan på att hitta rätt kärl gjorde jag mig ändå redo för en första testbryggning där jag tänkte använda Brewtools B80Pro som vattenvärmare och sedan som vörtkokare efter mäskningen. Jag var ju så ivrig att få testa all ny utrustning som bara låg där och blänkte i bryggeriet. Jag förberedde allt och fyllde upp totalmängden vatten som skulle behövas till bryggningen morgonen därpå. Sedan satte jag mig i en solstol på altanen och slösurfade lite med telefonen för att ta en liten vilopaus innan middagen skulle lagas. Då hittade jag en väldigt gammal annons på just en sån tank jag redan hade! Den skulle ju passa perfekt i storlek och även klicka i boxen för mitt smått OCDiga inre eftersom de såg likadana ut! Mjölktanken var fortfarande till salu visade sig men det var sen fredagseftermiddag och killen som sålde den ville åka hem och ta helg omgående. Så jag kastade mig in i bilen och åkte med ilfart till andra sidan Stockholm för att titta på tanken. Den var perfekt, och den gick dessutom att få in i bagageluckan! Ett givet köp med andra ord. Väl hemma igen gjorde jag en snabbdisk och återigen en improviserad bryggbänk av lastpallar för att få till en någorlunda höjd på min nya BK. Jag skopade över allt vatten (ca 150 liter) med min 4-liters plastkanna och satte en timer på en av mina nya doppvärmare för att kunna vakna till varmt vatten. Jag var redo för en bryggdag med mitt nya bryggverk även om inte samtliga bitar var på plats ännu. Hur bryggningen gick får ni läsa om i nästa inlägg…

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:
swish-e1439054456319 Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!