Helles, fast med ale-jäst (H43)
(Reklam: I samarbete med Mr Malt)
Efter att ha hyrt och utvärderat SS Brewtechs 159l Unitank förra året samt en misslyckad begagnataffär av en annan jästank (som löste sig bra tillslut) så har min uppgradering av större jäsning stannat av. SS Brewtech-tanken var verkligen fantastisk på många sätt men jag är ute efter en enklare, lättare och tystare lösning eftersom vårt sovrum är i anslutning till bryggeriet. Jag har två gamla kylskåp så kapaciteten att kontrollerat jäsa mina större satser sommartid finns men jag är inte så förtjust i att dela upp jäsningen i 3-4 hinkar. Vintertid har jag cirka 10°C i matkälllaren så även om det ibland går uppåt 12°C så duger det som lagerjäsning i väntan på en bättre lösning. Bryggeriet håller cirka 18°C större delen av året så veteölsjäsning passar alltid bra där. Denna hellesbryggning gjorde jag i början på juni och även om sommaren var lite sen att komma igång så var det redan 16°C i matkällaren, helt åt skogen för lageröl… Jag ville inte dela upp jäsningen i olika hinkar denna gång utan ändå köra i min stora blåa plasttank som rymmer hela batchen. Istället för rätt tempmeratur bestämde jag mig för att köra en något sval alejäsning på 16°C i matkällaren och med alejäst istället för lagerjäst eftersom jag inte hade någon sparad slurry och inte ville starta en ny omgång lagerjäst vid fel temperatur. Borde jag ens kalla denna öl för en helles? Kanske inte men den fick samma recept och behandling som min ordinarie helles så enda skillnaden blev jäststamm och jästemperatur. Så frågan är, hur står sig en sval alejäsning mot en lagerjäsning? Eftersom detta inte blev någon splitbatch så är det inte ett försök till någon som helst vetenskaplig utvärdering men efter 42 batcher av min helles så vet jag hur den brukar smaka.
Jästvalet föll på Crown English Ale eftersom jag har en del i kylen men när jag skrev att det var exakt samma recept som vanligt så ljög jag lite. Eftersom jag ändå inte skulle jäsa med lagerjäst eller i lagertemperatur och såg denna bryggning mer som ett sätt att fylla faten inför semestern så ökade jag på humlegivan med 100 gram extra Hallertauer mittelfrüh. Humleschemat blev alltså en bittergiva Magnun, 100 gram Mittelfrüh på 20 min och 200g Mitelfrüh i whirlpoolen 20 min plus den tid det tar att skicka vörten genom plattvärmeväxlaren. Maltnotan var dock min vanliga med 93% Weyermann Barke pilsnermalt, 5% Weyermann Barke Münchnermalt samt 2% Syramalt.
Bryggdagen
Krossningen av malten i min nyligen noggrant rengjorda Monster Mill gick bra och krossningen såg skaplig ut, kanske något för grov. Inmäskningen gick smidigt och betaamylasrasten landade på 63,4°C i 45 minuter med ett SG på 1.070. Alfarastens temperatur mätte jag aldrig men den kan omöjligt gått över 70°C eftersom det var temperaturen på vattnet jag infuserade med. Den här söndagen hade jag en massa annat helgbestyr inför sommaren så jag antecknade inte så mycket mer från bryggningen mer än att OG landade på 1.049 och vörten kyldes från kokande till 12°C. En odramatisk men trevlig bryggdag helt enkelt.
Pansarvagnarna tuffar på.
Min lilla dyna som min fru sytt åt mig används flitigt, både på denna pall men även på två drickabackar som den egentligen är sydd för att passa till.
Hela och halverade skal men kärnbitarna är snarare 3-4 än 4-5
Sulfiter för att binda syre i mäsken.
Inmäskning med Riptide-pumpen. Vattnet är grumligt eftersom det matats med jäst och socker kvällen innan för syrereducering. Det klarnar upp väldigt snabbt i mäskningen vilket är lite eläckert att bevittna.
”Locket” eller bordskivan passar bra och gör jobbet på betaamylasrasten men när alfavattnet kommer i så måste jag ha locket på halvt för att slangen ska få plats vilket syns på nästa bild.
Vitt fint skum eller varmdruv från uppkoket.
Jag har ingen fläkt i bryggeriet så just vid avskummning av uppkok så kör jag med öppet fönster och öppen garageport. Det blir en hel del dimma men den vädras snabbt ut.
Efter 40 min kok finns denna lilla proteinhög reda att fiskas upp. Allt för att minska risken för skräp i plattvärmeväxlaren.
Lyckad whirlpool även denna gång.
Provsmakning
Gyllengul, disig öl med något lågt skum.
Medel fruktstrar främst apelsin och citron inleder.
Medelstor vaniljig malt och örter som timjan och mejram.
Inslag av lösningsmedel, mentol och blöta rep.
Smaken är påtagligt maltig och även här en del citrustoner.
Låg beska (dvs medel för stilen).
Ingen tydlig alkohol i smaken men finns en del i doften, högre alkoholer?
Lång eftersmak.
Något kladdig och samtidigt vattnig munkänsla.
Felsmak: fruktester och eventuellt högre alkoholer.
Kommentar
Det här blev som bäst en funktionsduglig sommaröl men jag vill inte kalla den för helles. Den varken smakar eller ser ut som den brukar så jästvalet gjorde väldigt stor skillnad på många av smakerna. Den höll sig påtagligt disigare än vanligt, även på de sista faten som lagrats betydligt längre tid. En fadd och trist öl som saknar de brödiga, halmiga lodosmakerna från malten och där fruktesttrar stör intrycket.
Nästa jäsning av lager kommer jag definitivt köra i kylskåp! Det spelar ingen roll hur jag delar upp vörten eller om det blir mer disk för det här funkar inte alls för mig.
Recept
| Lindhs Helles (H43) (Helles) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 142.00 L
Total amount of malt: 31111 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 341 g
Recommended starter size: 20.00 L / 2513.1 Billion cells. BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer