Weißbier (W49)
(Reklam: I samarbete med Mr Malt)
Senaste året har jobbresandet varit på en väldigt intensiv nivå så jag har haft svårt att komma ikapp med rapporteringen av mina bryggningar. Eftersom jag brygger ungefär i den takt jag hinner skriva så jag har konstant legat fyra-fem bryggningar eller cirka ett halvår efter. Jag har tillräckligt med anteckningar och bilder för att ändå få ihop inläggen men det är klart att det är roligare när de är färska i minnet fortfarande. Denna weißbier-bryggning skedde i april men mentalt börjar jag i skrivande stund förbereda mig för mörkare öl och kanske årets julöl. Jag har lekt med tanken att bara slänga några inlägg/bryggningar för att komma ikapp men det känns lite trist när allt material redan finns dokumenterat. Jag ska försöka hålla några av kommande inlägg något kortare och på så vis få ut ett antal inlägg snabbare så jag kommer ikapp.
Recept
Maltmässigt ändrar jag inte min ljusa weißbier mer utan kör vidare med 60% Weyermann vetemalt, 22% Weyermmann Barke Münchnermalt och slutligen 18% Weyermann Barke Pilsnermalt. Som ni ser är det ingen syramalt i mitt veteölsrecept och det är av ttvå anledningar. Dels främjas ferulasyrarasten (som jag inte kan köra med mitt stora bryggverk av tekniska begränsningar) av högre pH och dels så är veteölsjästen en rackare på att dra ner pH i jäsningen. På tal om jäst fortsätter succén med Fermentis torrjäst W68. Jag tycker den är prcis lika bra som den flytande varianten och den är lika snabb dvs. rejäl jäsning på 12-18h och högkreusen efter ett dygn. Denna bryggning jäste den till 1.010 på 6 dagar vilket gav en något sen flytt till fat för spund för min del, för vweißbier får det gärna vara minst 5ö kvar för kolsyrejäsning. Humle är inte så intressant för denna typ av weißbier. Många stora producenter kör enbart med humleexktrakt för enkelhetens skull och min motsvarighet är att köra med Magnum för att hålla nere mängden humlebös i koket.
Bryggdagen
Biltemaborren fungerade bra vid krossningen men krossens inställning drog sig så det var svårt att få en jämn krossning denna gång. En grundlig rengöring eller snudd på renovering av krossen gjordes några veckor efter denna bryggning vilket jag ska rapportera om senare. Inmäskningen gav lite mer skum än vanligt även fast jag inte gjorde på något nytt sätt, oklart varför. Jag fick ett SG eller PBG (preboil gravity) på 1.040 som efter 60 min kok gav mig OG på 1.045. Kylningen blev för effektiv även denna gång vilket beror på att jag ändrat inkommande kylvatten. Tidigare hade jag en standardstorleks gardenaslang från kökskranen men jag har bytt till en större slang som går direkt på inkommande vatten till huset. Skillnaden är större än man kan tro i flöde även om jag inte mätt liter per minut. Med Blichmann Riptidee-pumpen på maxfart kom den nästan kokande vörten ändå ut på 18°C från plattvärmeväxlaren så jag fick sänka flödet på kylvattnet, snacka om lyxproblem!
Jag samlade all vört från slangar och PVV efter flytt till jästank och det blir ändå 700ml vilket är vört det med. Jag brukar samla all slaskvört till en liten sidobatch så inget går till spillo.
Vattenfyllning dagen innan. Här med slang från kökskranen och det är plågsamt långsamt tack vare den usla IKEA-kranen som stryper flödet jämfört med min tidigare kran som tyvärr gick sönder. ”Pinnen” som sticker upp är mitt stora mäskroder som jag har gjort markeringar på för att veta antal liter.
Kladdfri och int eså noggrann temperaturmätning och kalciumklorid.
Krossningen denna gång. Avsaknad av skall kommer från den skallösa veten såklart.
60% vete är inga problem i mitt stora bryggverk. Mer har jag inte testat med ännu.
Mäskning igång.
Träslöjd ändå. Jag har inte fått till några bättre handtag som passar så detta får duga.
Maxad mäsktunna när alfaamylasevattnet kommit på plats.
Mätning av SG halvvägs genom mäskningen.
Skum från uppkok.
Mäsken efter att all vört skickats till kok. Vete kan verkligen ge ett kompakt kladdigt utseende.
Varmdruv som jag skummar av även vid veteölsbryggning.
Preboil gravity.
Flytt till jästank.
Suddig mobilbild som visar whirlpoolen när det är cirka 10 liter vört kvar.
Oftast blir det inte mer vört än såhär kvar i bryggverket efter whirlpool. Inte en gång har jag misslyckats med konan heller så jag är väldigt nöjd med värmeelementets utformning.
Provsmakning
Gyllengul kraftigt disig öl med riktigt stabilt skum som håller länge.
Doften har kraftfulla banantoner och en fin balans mellan maltdofter, vete och medelstora fenoler av kryddnejlika.
Medel örtighet för stilen.
Smaken är maltig och brödig på stor nivå med tydliga inslag av vanilj.
Låg beska
Lång eftersmak
Bra och lagom+ alkoholstöd
Stor kropp
Medelkraftig kolsyra
Kommentar
En riktigt läcker och lättdrucken weißbier som verkligen passar min smak. Det finns inget jag vill förändra receptmässigt men kanske skulle den ha jäst 1-2c varmare för ett uns mer banan. Färgen sitter precis där jag vill ha en ljus weißbier och beskan är på helt rätt nivå mot alkoholhalten.
Recept
| Lindhs Weißbier (W49) (Ljus veteöl av sydtysk typ) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 145.00 L
Total amount of malt: 32002 g
If steeping, remove grains, and prepare to boil wort
Total amount of hops: 55 g
Recommended starter size: 7.00 L / 1633.3 Billion cells. BrewNotes |
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Mr Malt
Senaste kommentarer