Säsongens andra bryggning

Efter att ha bryggt några gånger i rad med mitt 200-liters-system kände jag att det var dags för Braumeistern att få jobba igen. Dels är den enklare och mer självgående men så behöver jag mindre satser och större repeterbarhet i det projektet jag arbetar med just nu. Jag har massor spännande ölbryggningsrelaterade projekt på gång under hösten så ni kan se fram emot fler inlägg och större variation kommande månader!

Vattenprofil
En sak jag ville testa med denna bryggning var att ge ölet en mineraligare smak genom att justera min vattenprofil. Vattenprofilen utgår från min balanserade profil där sulfat och klorid hamnar i 1:1 i ratio men jag ville öka bägge något samtidigt som jag ökade på kalcium från 50 till 71 ppm. Kalciumet hjälper till lite med ölets genomskinlighet där proteinerna i koket koagulerar något bättre samt hjälper jästen att flockulera. Kalciumet i sig är i princip smaklöst så där jobbar saltformerna kalciumklorid och kalcimsulfat istället som smakgivare. Kalciumet hjälper även alfaamylas i mäsken att konvertera stärkelse till socker men 50 ppm räcker. Detta var på det hela en ganska försiktig höjning av samtliga värden så jag räknar inte med en smakexplosion utan detta är mer finlir. För att laborera med natriumkloridhalten kommer jag göra experiment i glaset efteråt för att försöka hitta rätt nivå.

Balans Mineral+
Ca 71
K 16
Mg 4,8
Na 31
SO4 105
Cl 92
HCO3 75

Förfuktning
När jag bryggt stora satser har jag inte orkat med att förfukta nästan 30 kg malt men nu med 10-11 kg är det betydligt enklare och ett bra och enkelt sätt att ytterligare förbättra sin krossning med helare skal. Det jag testade denna gång var att förfukta malten i “hoppern” dvs den stora påmatningstratten till maltkrossen. Ska jag vara helt ärlig så blev det så mest för jag helt enkelt glömde bort att förfukta malten innan så den var redan på plats i krossen… Det fungerade helt okej att fukta ner malten och vända runt den men det blev en del fukt kvar på ”väggarna” som jag sen fick torka bort noggrant för att undvika framtida rost på vasarna. Med andra ord var detta första och sista gången jag genomförde detta moment just i krossen och jag återgår till att göra det i hinken jag väger malten i. Malten blev väldigt bra krossad så i slutändan var det ändå värt arbetsinsatsen…

Kylspiral
Innan malten åkte ner i maltröret hade jag som vanligt kokat vattnet först för att reducera syret. För att kyla till mäsktemperatur använde jag min extremmaffiga kylspiral (29 meter rostfritt!) som jag inte använt på länge. Den kylde snabbt ner vattnet och det flytande locket gick att ha på under tiden för att undvika att syre tränger ner i vätskan på nytt. Det jag hade glömt (eller kanske förträngt) var att locket däremot inte går att ha på vid kylning efter kok eftersom volymen då sjunkit så pass mycket av både mäskning och kok att spiralens in- och utgående rör är i vägen. Tur att spiralen är så pass effektiv (dvs. snabb) att vörten inte blev exponerad efter kok speciellt länge.

Bryggdagen i övrigt fick lekande lätt och smidigt och utan allt för mycket blask på golvet vilket jag är van vid när jag kokar stora satser. Lite knöligt var det dock att få i all vört i jästanken utan någon pump och detta på grund av att “Speidel Roller Base” som bryggverket står på är något lägre än min hemmasnickrade bänk som jag inte använder längre. Rollerbase underlättar dock disken så pass mycket att jag inte skulle få för mig att sluta använda den och redan nästa bryggning får min favoritpump Riptide vara med och flytta vätska igen.

(reklam) Huvudingrediensen som nästan alltid pilsnermalt. Ekologisk och Kravmärkt från Brewmaster Sweden.

Kondens i kontrollenheten, som vanligt…

Ni som hänger i Braumeistergruppen på Facebook ser nog direkt vad denna bild ska visa. För er andra kan jag säga att det handlar om en utbytt kran eftersom den gamla satt sig fast så in i hela norden.

Har ni sett en så ful sprayflaska någon gång? Till och med fulare än IPA-glaset!

Det är ingen Gose jag brygger så saltnivåerna är på helt rimliga nivåer.

Kylning av mäskvatten. Här ser ni hur bra locket glider ner trots den stora spiralen.

Dagens krossning.

Inmäskningsposition.

Klassisk maltporr i blandljus.

Nedsänkt malt, ej omrörd.

Omrörd grundligt men försiktigt.

Efter mäskningen var avslutad.

Uppkoket bildade inte mer skum än det här och det var helt kritvitt, precis som jag vill ha det.

DMS-spöket tackar för sig och svävar ut genom fönstret. Fast jag kokar ju med huva och rör så detta är bara en bild för er skull.

Klarningsmedlet Sedisol C som fungerar som protafloc fast bättre och utan de små kladdiga pärlorna i druvet.

Kylning med kylspiral (ja ja, utan flytande lock).

Den något knepiga flytten till jästank.

Ändrar man temperatur snabbt i kärlet (t.ex. från tomt och fyller på med varmvatten för disk) så blir termometern förvirrad.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons:

6 Comments

  1. Daniel Segerdahl 2021-09-23

    Ska inte magnesium ligga på minst 10?
    (Jästnäring)

  2. Lindh 2021-09-23

    Helt rätt! Men malten innehåller en viss mängd magnesium redan så jag har nöjt med med mina 4,8ppm från vattnet plus det som följer med jästnäring. Jag har 1 kg MgSO4 så visst kunde jag ha i något gram men inte känt något jättebehov.

  3. Rennstam 2021-09-26

    Apropå syrereducering: Hur kommer det sig att du inte använder jästätarmetoden? Om jag inte minns fel så hyllade du den ganska mycket i tidigare inlägg. Jag har använt den själv nu ett par gånger och ser än så länge bara fördelar:
    – det reducerar syret lika bra som att koka,
    – det sparar energi,
    – om man mäskar in vid 44 grader är jästen fortfarande aktiv och kan reducera det syre som introduceras via malten (osäker på om den hinner det, men se http://forum.germanbrewing.net/viewtopic.php?f=80&t=355&start=30),
    – eftersom man inte behöver kyla vörten så riskerar man inte att tillsätta syre när man drar upp kylspiralen.
    En nackdel är möjligen att man måste tillsätta jästblandningen en timme innan inmäskning, men koket och kylningen tar nog minst lika lång tid, tänker jag. Jag är bara nyfiken på om du har hittat några nackdelar som kan vara bra att känna till?

  4. Lindh 2021-09-27

    Absolut! Jästätarmetoden har fungerat bra till mindre satser men lite knöligare till mina stora kok där det går åt så mycket jäst. Jag kommer återgå till jästätarmetoden till mindre satser, om jag bara har jäst hemma ocg sätter rutinen. Dock har jag ingen syremätare längre så därför är jästätarmetoden lite mer som att köra i blindo jämfört med koket. Sen använder jag koket för att desinficera plattvärmeväxlaren men jag jobbar på annan lösning där.

  5. Jörgen 2021-10-14

    Hej
    Vad är din inställning till syresättning med syrgas?
    Vissa förespråkar detta starkt medan andra verkar påstå att syresättning innan pitch kan i princip undvikas.
    Jag brygger främst lager och brukar vispa upp ett rejält skum i samband med att jästen (slurry) åker i jäshinken.

    Tack för grym hemsida.

  6. Lindh 2021-10-14

    Jag ser inga fel med det alls men jag tycker det är lite overkill för egen del. All syresättning av vörten är alltid bidragande till oxidering, även vid jäsningens början. Lagom är bäst.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.