Urweisse (W31)

Eftersom förra inlägget blev så långt att knappt ingen orkade läsa det kommer detta inlägg bli extra kort för att kompensera! Det är precis knallgult utanför fönstret och jag kan inte minnas en vackrare höst. Hösten och vintern klarar lite mörkare öl men just för denna veteöl vill jag inte gå all in och göra en dunkelweiße utan detta blir istället en s.k. Urweisse (oklart varför de flesta stavar urweisse med två s istället för ß). Urweisse eller “Klassisk veteöl av sydtysk typ” (6B hos SHBF) skiljer sig inte så mycket från den vanliga “Ljus veteöl a sydtysk typ” (6A); ytterst lite svagare med något högre restsötma åt det karamelliga hållet men framförallt mörkare dvs ljusbrun istället för gyllengul. En något mörkare, rustikare veteöl helt enkelt.

Bryggdagen började sisådär när jag insåg att jag köpt för lite vetemalt. Det måste helt enkelt ha brunnit i skallen för jag köpte bara en 5kg-säck till de 6 kg jag behöver. Det fick kompenseras med Barke pilsnermalt så för puristen där ute är detta inte ens en veteöl då den inte når över 50%-gränsen utan endast 43%. Jag tror det kommer smaka veteöl ändå i slutändan och jag ska försöka vara lite mer noggrann när jag handlar framöver. Krossning och inmäskning fungerade perfekt och även värmning till kok, nästan! På grund av lite andra sysslor hemma så missbedömde jag tiden och kom lagom ner till bryggeriet för att höra en “dunk”, ljudet av mitt flytande lock (mash cap) som fått skum på sig och därmed sjunkit till botten. Överkoket var ett faktum…

Så fort jag fick av locket kunde jag få ner skumnivån på bara några sekunder och det blev inte allt för kladdigt på bryggverket eller min nya, fina bryggverkspall eller vad man ska kalla Speidel Roller Base (plastgrunka på hjul kanske?). Men hur skulle 60 minuters kok fungera med ett stor lock i botten som nästan har samma diameter som hela insidan av bryggverket? Först spolade jag händerna i iskallt vatten, sen samma sak med händerna fast i mina Blichmann brygghandskar eftersom de är längst. Sen stoppade jag ner halva armarna i kokande vört för att försöka få upp locket. Två gånger försökte jag detta innan jag insåg att denna historia skulle sluta i ett väntrum. Lockhelvetet får vara kvar där nere då! Och det gick faktiskt bra genom hela koket, kanske lite extra “rullande kok” dvs att vörten väldigt tydligt vandrade från ena sidan till den andra men annars såg det ut som vanligt. Däremot insåg jag att det sär med whirlpool skulle bli problematiskt så den lilla humlemängden fick helt enkelt kokas i humlepåse istället.

Jästen var som alltid Weihenstephaners 3068 då jag gillar den stammen bäst efter att ha testat mer eller mindre alla andra. Förkultur på runt en liter på färsk jäst tycker jag är lagom underpitch för denna öltyp och jag har gett upp tanken om att skörda veteölsjäst. Jag brygger stilen lite för sällan men framför allt tycker jag att redan omgång nummer två ger andra jäsningskaraktäristika och smakbild än första jäsningen. Därför köper jag ny veteölsjäst varje gång istället vilket fungerar bra även för mina 55-literssater då en liten underpitch faktiskt kan gynna ölets härliga isoamylacetatestrar (banan). 3068 ger en sjukt hög kreusen så rekommendationen är att använda max halva jäshinken. Därför splittades vörten på en 60l- och en 30l-hink. Och eftersom det här var en LoDO-sats (lågsyrebryggning) lakade jag vid sidan av till en liten minibatch som jag gjorde något helt annat med, men det får ni läsa om nästa gång…

Förkulturen gjordes två dagar i förväg. Dekantering gör jag inte med så här små mänger vört, bara på massiva lagerförkulturer (om ens då).

Carahell byttes ut mot CaraMunich II (muslortarna i bild) eftersom det är den mörkaste karamellmalten jag gillar. Mörkare tycker jag smakar bränt socker.

Inmäskad men inte satt igång pumpen ännu. Det gör jag först när jag lagt i det flytande locket.

Efter mäskningen och utan locket. Inga 14 EBC det där inte (jävla Beersmith).

Skapligt proteinkletig mäsk det blev av veten. Jag fick skrapa filtret med en sked för att få bort kladdet som jag inte vill ha ner i avloppet.

Överkoket såg ut som ja-ni-vet-vad. Kletigt och tråkigt men den mesta mängden vört fångades upp tack vare Roller Base och den rostfria skål jag satt under utloppet längst ner till höger i bild.

Skönt att jag hade Brygg-Olle på dvs isoleringen. Av med den lite snabbt och skölja under kranen. Fasttorkad vört på Braumeisterns Gardenakopplingar var lite värre så de fick PBW-badas efteråt.

Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg? Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038. Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!

Annons: