Ölresa i München

Jag har länge försökt få till en resa till München då det var över två år sen jag sist var där och äntligen kom möjligheten. Ser man på den nyligen publicerade filmen/VLOGen kan det se ut som om detta var en ren nöjestripp med enbart ölrelaterade händelser men så var det såklart inte utan vi jobbade ganska intensivt under dagarna för att utforska stan några timmar på kvällarna. Detta är också anledningen till att bryggeribesöken blev vid fel tidpunkter då det antingen var stängt eller i allafall inte var någon bryggerivisning. De stora bryggeriernas rundvandringar är för det mesta tyvärr ganska snarlika och inriktade till den breda massan med ”öl görs av malt, humle jäst och vatten. Vi använder bara de finaste råvarorna”-snacket. Att ställa någon tekniskt komplicerad fråga till en guide med mikrofon runt nacken och en liten vimpel i handen brukar vara rätt lönlöst även om jag faktiskt tycker de flesta rundvandringar ändå är väldigt trevliga.

München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid.

München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning.
Förutom att besöka pubar hann vi svänga förbi en större mataffär så en del proviant i form av öl togs hem i väskan. Om ni inte märkt det innan är jag verkligen förtjust i München och flyttlasset hade kunnat gå när som helst om förutsättningar hade funnits. Rent ölmässigt är det väldigt likriktat och är man sugen på välhumlad ale får man leta men öl överlag är så integrerat i kulturen att det finns precis överallt.

De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede…

En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr.

Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt.

En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe.

Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.

Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.

Augustiner Edelstoff – väldigt fyllig stor kropp 5.
Augustiner Helles – lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare 4+, kanske 5?.
Augustiner Hefe – enorm banan i doft, galet hög kryddig kryddnejlika i smak, kletig munkänsla, ganska besk, 5.
Augustiner Pils – extrem örtighet och blommighet, lite blod och järn i doften, snudd på tvål. Oväntat god. Hög beska ca 50-60 ibu, sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+.
Dunkel – lite bränd smak, lättdrucken, brända tone, kaffe choklad karamell. Lätt kropp. 3.

Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.

Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska.

Franziskaner – bra banan bra nejlika bra karamell världsklass underbar 5
Löwenbräu helles välbalanserad med gräddighet och lätt humle. Något intetsägande. Lättdrucken. 4+
Löwenbräu pils – lite svavel och dms i doft, tvål, 3
Kellerbier – äpplen och päron i smak o doft, trist smak, 2

I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg.

Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas.

Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm.

Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.

Ayinger hefeweizen. Något kallt serverad. Medel banan som är mer åt mosade bananhållet, kryddig, välbalanserad, stor munkänsla, lätt karamellig, 4.

Zum Franziskaner med dess sura servitristant.

Något för kall men ändå en 5a. Alltid en femma…

Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.

En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.

Bommade att skriva något om denna då besöket i övrigt var ganska omtumlande med alla turister, musiken och en doft i foajén som påminde om bakgården på ett diskotek runt 03.00… Man måste besöka HB när man åker till München och även om ölet är gott så är det mest för upplevelsen man åker dit. Jag ger HBn en 3,5:a ur minnet men har en flaska med mig hem att provsmaka under mer kontrollerade former.

Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.

Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget.

Schneider weiße Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alloholstark, tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3,5
Vanliga ljusa veteölen var god men inte magisk. Lite för lite banan och lite allmänt trött. 3.

Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.

En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.

Stor banan, lite kall, lätt karamell. Riktigt god och frisk. 4.

Weihenstephaner Pils – örtig och vörtig, lätt cederträ, balanserad beska ca 35 ibu, 4.

Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!

Andechs Wezien, medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög knejlika, bra temp, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. 5
Andechs Helles, fyllig kropp, lätt örtig doft. 4

Dunkelvetenölen glömde jag anteckna om men den fick en 3a. Saknade fräschör.

Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl.

O’ zapft is!

HAcker & Pschorrs Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4

Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3


Annons:

swish-e1439054456319
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *