Sommerregen Pils – Lindhs Pils v5
Som jag skrivit tidigare så har Bitburger Pils tidigare varit en av stilförebilderna för Tysk Pils hos SHBF ihop med den betydligt beskare och mer välhumlade Jevern. Bitburgern har nu fallit ur som förebild för stilen i typdefinitionerna. Jag gillar dock bägge två och tycker ändå de är bra stilförebilder där Bitburger står för den mer kommersiellt gångbara delen och Jevern är lite mer finsmakarens pils i brist på bättre liknelse. Jevern är helt enkelt något för besk för den breda massan vilket Jever själva uppmärksammat såklart och sakta men säkert börjat skruva ner beskan något. IBU-mässigt ligger Bitburger på 33-35 IBU enligt en av deras bryggmästare och 38 IBU enligt en del av deras marknadsföring vilket är något förvirrande. Jevern däremot ligger mellan 38-42 IBU enligt en pamflett från deras bryggeri, 44 IBU enligt exportören Raven Brands hemsida och slutligen, i en av de första upplagorna av Michael Jacksons bok, klockade den in på 48-50 IBU (enligt rykten på nätet, vettig källa hittar jag inte). Jag har gjort några ganska Bitburgerlika pils tidigare men denna gång ville jag öka på beskan några hack. För en äkta premium pils som Bitburger och Jever ska man i princip enbart använda pilsnermalt men jag vill ha upp färgen åtminstone lite och även hjälpa ner pH:t en aning så därför får denna variant 10% Vienna. Basmalten bestod av Weyermanns Pilsner, Extra Pale Premium Pilsner och Barke Pilsner. Jag hade tre nästan tomma påsar som jag behövde tömma så enbart därför blev det en så knäpp basmaltsnota, en av de tre skulle duga mer än väl. Humlemässigt blev det en blandning av Perle och Hallertauer Mittelfrüh. Totalt 400 gram till 65l eller ca 6,2g/l vilket är absurda mängder för en Tysk öl. Jag fördelade humlegivorna för att ge lite extra drag i beskan. 46 IBU ska denna pils hamna på enligt Beersmith som jag upplever räknar lite lågt mot mitt utbyte, därför tog jag i med hårdhandskarna.
Vatten och regn
Namnet Sommerregen Pils betyder såklart Sommarregn på Tyska, valt eftersom det ösregnar utanför bryggeriet i bryggande stund. Regnat (eller snöat) har det dock knappt alls gjort senaste halvåret så därför är det bevattningsförbud i delar av landet inklusive Nykvarn i utkanten av Stockholm där jag bor. Därför lät jag bli att använda mitt RO-filter som tyvärr skickar ner en hel del vatten direkt i avloppet. För en Tjeckisk pils vill man ha så lite salter i vattnet som möjligt, Plzen har nästan destillerat vatten i kranen, medan den Tyska pilsnern klarar lite mer salter utan att tappa stilen. Det fick bli kranvatten trots detta för grundvattnets skull. Jag drog därför ner en del på KalciumKloriden men denna gång brydde jag mig inte om att räkna ut exakta värdena på vattnet då min vattenrapport ändå har lite för lång tid på nacken. KalciumSulfat passar också bra till stilen då den framhäver beska men min jäststamm för dagen, WLP838 ger ganska mycket svaveltoner som det är och jag är inte så förtjust när det blir för mycket så jag valde CaCl istället.
Krossning och inmäskning
Jag har insett att min borrmaskin inte har så mycket kraft på låga varv som jag trott. Därför har jag ökat hastigheten lite och tycker det fungerar bra i tester. Därför blev jag väldigt förvånad när krossen plötsligt slirade och inte alls ville suga ner malten. Sen märkte jag att tunnan under var helfull och att redan krossad malt stod högt upp i valsarna. Några skak av hinken under och krossningen smög igång igen utan problem. Optimalt vore att byta min gamla borrmaskin mot något kraftfullt runt 0,5-1 hk som klarar 180 rpm men det får bli i framtiden. Min skruvdragare, som förvisso kostade en slant, är inte av högsta kvalité och jag tror jag skulle bränna den om jag malde med den även om den har styrkan som krävs (grön Bosch 18v).
Inmäskningen gick bra men blev tjock. Jag kunde ställa skeden i mäsken i valfri position. Lite micklande senare så var all malt under ytan och jag kunde köra igång mitt mäskprogram. PH:t hamnade lite högt på grund av den extraljus pilsnermalten som är svårjobbad för ljusa öl. En dos extra mjölksyra hjälpte halvvägs men sen vågade jag inte med med risk för smakbidrag.
Lakning och kok
Jag har fortfarande dåligt med öl i förråden så det fick bli lakning denna gång. 70l mäskvatten och ca 10l lakning. Jag skriver cirka eftersom en del hamnade på golvet. Nåväl, det behövde ändå skuras… Med mina dryga 68 liter vört i pannan vred jag ner doppvärmaren som stöd för att snabbare komma upp till kok. 6400w ger ganska bra tryck så det gäller att inte missa uppkoket. Jag har äntligen hittat 13A-proppar så jag kan köra min 3200w doppvärmare från Speidel utan problem. Kabeln till proppskåpet är bara 5m och utanpåliggande längs taket så jag kan känna om den blir varm. Jag kör max 20 min så det har gått bra med 10A men det är skönt att ha lite marginaler. Propparna hittade jag till slut på Claes Ohlsson men ni labbar med elsäkerheten på egen risk och inte för att ni läst här att jag gjort något! Grilltändare i koket, overnight mash och 3200w i 10A är farliga saker som jag avråder er från ännu en gång!
Kylning, inte hela vägen
Med min grymma kylspiral kan jag numera kyla stora satser ner till lagertemperaturer men med sommarvatten tar det åndå sin lilla tid. Även om jag tar hand om kylvattnet genom att diska med det så är det trots allt bevattningsförbud så jag kylde till 16c denna bryggning, pitchade och lär kylskåpet köra sista graderna. De första 48-72 timmarna ger det största smakbidraget från jäsningen i form av estrar och fenoler men det är också så att lag-fasen eller anpassningsfasen, de första kanske 12 timmarna, inte ger några större smakbidrag. En något varm pitch är därför inte hela världen om inte jästen blir ledsen av den kommande snabba nedkylningen. Jag tappade över vörten till en 60l-hink och en 30l-hink, syresatte som vanligt med ballongvispen och tog hand om disken. Färdigbryggd och helt diskad före lunch. 60 liter vört står nu och blir Dysk Pils med maximal aktivitet i jäsrören!
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord förkultur till höger.
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd.
Allt ska märkas upp nu.
Kylning
Samling av varmvatten.
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas.
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med Halapur som jag rengjort bryggverket med. För ni återanvänderväl PBW och Starsan till mer än en rengörning? Just Halapur har jag märkt gör rent bryggverket mycket effektivare än vad PBW gör men eftersom det innehåller klorin måste man vara försiktigt så man inte får rost i långa loppet.
Receptet
| Lindhs Pils – v5 – Sommerregen Pils (Tysk pilsner) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Batchsize: 64.30 l
Ingredients
Total amount of malt: 13.28 kg
Total amount of hops: 400 g
Yeast cells needed: 1164.4 Billion Brewing
Mash pH@20c Sparge steps |
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Du har väl inte missat min bok om ölbryggning? Köp den hos Humlegården!
Återanvänder du Starsan och PBW? Blev lite nyfiken.. Det ena kräver väl att pH:t är under en viss nivå väl, och det andra blir ju skitigt och inte längre varmt (om det nu är nödvändigt)..
Vad har du för metod för att återanvända dom?
Alltså jag använder de fler ggr på samma dag eller dagen efter. Gör jag rent Braumeistern så tar jag pbwn därifrån kanske till ett fat och en flaska. Starsan i jäshinken kan köras till någon annan behållare att doppa saker i och sen en blomspruta. De fungerar mer än till en rengöring men inte så många dagar i streck.
Aah, då är jag med dig. Vi kör på precis samma tänk. Många långtidsförvarar ju starsan, men jag tycker det känns onödigt på nåt sätt. Jag har en helt annan fråga eftersom du har bryggt mycket Hefeweizen! Brukar du se en nedgång i utbyte när du brygger öl med mycket vetemalt? Jag får nämligen konsekvent 10-15% lägre utbyte när jag gör mina Hefeweizen (med EXAKT samma metod som annars förutom att jag krossar vetemalten finare, 0.6mm). Kan för övrigt tilläggas att jag kör en setup som är mycket lik din förra med batchlakning med bazooka.
Jag körde ett nästan identiskt recept för 2v sen. Samma humlesorter men 100g mindre.
”Skedus erectus” LOOOL!!!
Jag sitter och garvar åt min reaktion på resultatet vid inmäskning då jag nyss gjorde mitt första försök med satslakning.
Har tidigare lite erfarenhet av biab och förväntade mig kanske en tunn smet, men när resultatet av mina beräkningar blev en styv Skedus Erektus fick jag panik och började hälla på vatten som skickade temperaturer åt alla håll och kanter…
Bildtexten gav mig mitt självförtroende åter! Det var inget fel på mina beräkningar, bara resultatet av en för mig okänd metod.
Stort tack för all inspiration!